Anna

Jag skulle precis gå och lägga mig när jag hörde att dörrklockan ringde.  Jag blev ganska förvånad.. Klockan var bara nio men jag väntade ingen, men jag gick för att titta vem det var. När jag öppnade fick jag se en rödgråten brorsdotter. Elise.

-Men herrugud gumman! Vad har hänt? sa jag och hon började gråta igen.

-Kan jag komma in? frågade hon och jag backade så att hon fick plats att gå in. Hon gick förbi mig och satte sig i soffan. Hon hade en väska och en påse med sig. Jag tog påsen och väskan och satte dem i köket. Sen gick jag ut och satte mig vid Elise igen. Jag höll om henne för hon grät fortfarande.

-Tell me what happened. sa jag och hon tog sig samman lite.

Sen berättade hon. Hon berättade hur hennes kompis hade blivit kär i henne och att hennes pojkvän hade blivit arg, hur han hade sprungit ut ur lägenheten. Och nu satt hon i min soffa och grät.

-Det kommer att bli okej Elise. Jag lovar! sa jag och hon log.

-Varför tror du det? Louis var jättearg, jag vet inte varför men när Louis är arg är han verkligen arg. Han är alltid glad och skämtar. sa hon och när hon sa det såg jag hur hela hon sken upp. Hon var verkligen kär i Louis.

-För om han verkligen älsar dig, så kommer han komma tillbaka. Har du försökt att ringa honom? frågade jag och hon skakade på huvudet. -Vill du göra det?

-Nej, inte nu. Jag är trött. Juste, kan jag få sova här? Det är nära till killarna. sa hon och jag nickade.

-Jag går och ringer dina föräldrar. sa jag och gick iväg mot köket.

Elise

-Jag går och ringer dina föräldrar. sa Anna och gick till köket. Jag gissade att det var där som telefonen var.

Jag gick iväg till hennes gästrum som jag hade sovit i för ett par veckor sen. Jag tog av mig mina byxor och bh:n. Men jag lät min tröja vara på. Jag skulle precis ta ut tandborsten ur min väska när jag kom på att jag hade gömt den. Jag hade glömt den i Louis badrum. När jag kom på den tanken kände jag tårarna bränna bakom ögonlocken. Jag la mig ner i sängen och tog min iPhone 4. Jag satte hörlurarna i öronen och tryckte på första bästa låt. Jag hde inte sett vilken det var men när jag hörde Liams röst visste jag direkt att det var Moments. Jag lyssnade på varje ord och tyckte att det var ganska lugnande. Men när Louis olo kom kunde jag bara tänka på honom. Jag somnade.

Nästa morgon

Jag vaknade av en underbar doft. Pannkakor. Det var en av de bästa egenskaperna som Anna hade, att hon lagade så himla god mat!

Jag gick ner till köket och såg att jag hade rätt. På bordet stod det en tallrik med nygräddade pannkakor. Anna satt själv och läste tidningen med en tallrik fil och blåbär.

-Godmorgon gumman! sa hon och log mot mig. -Jag gjorde pannkakor till dig.

-Godmorgon.. sa jag lite tystare och gav ett svagt leende tillbaka.

-Elise, jag hade tänkt att ta ledigt idag. Du verkar fortfarande väldigt ledsen. och jag nickade. Jag var fortfarande ledsen över att Louis bara hade sprungit ut ur grupplägenheten och försvunnit. Jag undrade verkligen vart han hade tagit vägen.

-Ehm, ja, jag är ledsen men varför ska du ta ledigt?

-För jag tror att min brorsdotter behöver mig! sa hon och jag log. Jag hade verkligen världens bästa faster. Jag gick fram och satte mig i hennes knä. Hon kramade om mig och för några sekunder kändes det som att allt var bra igen.

-Så vad vill du göra idag? För att få bort tankarna frånn allt. sa hon och kollade mig i ögonen.

-Jag vet inte.  mummlade jag och gick till min plats för att börja äta på pannkakorna. De var verkligen goda.

-Kanske shoppa? sa hon och jag nickade och log.

Efter jag hade ätit upp gick jag upp på "mitt" rum och satte på mig. Jag tog ett par höga svarta jeans och ett rosa baslinne under det. Sen tog jag min ljusa jeansjacka.  Jag packade min lilla Chanel väska med mobil, hörlurar och pengar. Sen gick jag ner till Anna som också hade tagit på sig kläder. Vi gick ner på gatan och jag slängde ett kast mot killarnas hus. Jag försökte se in i Louis lägenhets fönster men det var ingen idé. Man såg bara spegelbilden av Annas hus, det var soligt.

När vi var framme vid köpcentrumet gick vi in i nästan alla affärer. Forever 21, Top Shop, Weekday, H&M och en massa andra. Efter ett tag blev vi hungriga och vi ville äta. Vi satte oss ner på ett trevligt fik och beställde varsin ceasar sallad och Cola.

-Så hade du planerat att ringa Louis ikväll? frågade Anna efter ett tag. Jag hade faktiskt inte tänkt på honom hela dagen. Anna hade hållit mig upptagen med annat.

-Jag tror det. svarade jag. -Jag vet bara inte vad jag ska säga om han svarar.

-Säg sanningen. Att du inte är kär i Harry!

-Jag har redan sagt det.. sa jag och hon blev förvånad.

-Men varför är han arg då? jag tänkte efter.. Varför var han det? Det visste jag ju inte.

-Jag vet inte.

Hon gav mig en menande blick och återgick till äta.

När vi kom hem gick jag upp på mitt rum igen. Jag hade köpt ett par örhängen och ett par vita låga converse. Jag var väldigt nöjd, speciellt med conversen.

Men jag kom på ganska snabbt att jag behövde ringa någon av killarna. Jag ville inte ringa Louis än. Det fanns ju faktiskt en chans att han hade kommit hem.. Jag tog upp mobilen och hittadee Nialls nummer. Signalerna gick fram.

-hello?

-Hey Niall, it´s Elise.

-Hey! How are you?

-Fine. How are you?

-I´m okay. Kind of tired though. When Louis came home last night I..

-Wait Niall! Is he there right now?

-Yes. He´s in his apartment. Do you want to talk to him?

-Yes. Could you tell him?

-Of course. See you.

-See you Niall.

_____________________________________________________________________________________

Sådär! Vad tycker ni?

Kommentera!

Elise

Nej. Det här skulle inte hända nu. Jag och Louis var ju ihop, vi var ju så lyckliga. Men jag måste respektera Harrys känslor. Det var ju inte direkt hans fel att han blev kär i mig. Det kunde inte han bestämma.

-Okay.. sa jag chockat. För det var ju det jag var, chockad.

-Well say something! sa han och gav ifrån sig ett nervöst skratt. Det dog ut ganska snabbt.

-Ehm, but you know that I´m in love with Louis!

-I know.. I just needed to tell someone. And I figured that the best person to tell would be you. sa han och tittade mig i ögonen.

-Have you told Louis? frågade jag.

-No, I wanted to tell you first. But do you really want me to tell him?

-I don´t know.. I want to be honest with him, and I think you should be to.

-Yeah, you´re right. sa han och log. -I´ll tell him when we get back.. Can you tell Zayn, Liam and Niall? sa han och vi fortsatte att gå tillbaka.

Det blev snabbt en pinsam tystnad och vi båda kollade ner i marken medans vi gick. När vi kom fram så gick vi långsamt upp för trapporna. Vi båda var väldigt nervösa. Jag för vad Louis tyckte, kanske skulle han tro att jag var kär i Louis också? Och Harry för vad Louis skulle tycka. Jag hoppades verkligen att Larry Stylinson skulle finnas.

-Hey guys.. What took you so long? frågade Niall när vi gick in genom dörren.

-Nothing.. sa Harry och gick fram till Louis. -I just need to talk to you for a minute. sa han och Louis kollade på mig. Jag nickade och han gick efter Harry in till biljardrummet.

Louis

-Nothing.. sa Harry och jag såg att han döljde något. Vad viste jag bara inte.

-I just need to talk to you for a minute. sa han till mig. Jag började bli orolig nu. Jag kollade på Elise och hon nickade så jag gick efter Harry.

-What is it Harry? frågade jag honom och jag såg att han var väldigt nervös nu..

-I need to tell you something. sa han och tittade in i mina ögon.

-Harry, you´re making me nervous. Just tell me.

-Okay, but you can´t be mad.. We didn´t do anything!

-Who are "we"?

-Me and Elise. sa han och jag förstod fortfarande ingenting. Vad var det som Elise och Harry inte hade gjort?

-What?

-I´m in love with her.

Harry

-I´m in love with her. sa jag och jag såg hur all färg försvann ur Louis ansikte. Hur skulle han reagera?

-But as I said, we didn´t do anything! fortsatte jag sedan. Louis stormade ut ur rummet, han gick fram till Elise och ställde sig framför henne.

Elise

Jag satte mig ner och berättade för de andra när Harry och Louis hade gått in i rummet. De lyssnade och de blev nog lika chockade som jag blev när Harry hade berättat.

-But you´re not in love with him? frågade Niall efter ett tag och jag skakade på huvudet.

-And he is telling Louis right now? frågade Liam och nu nickade jag. Zayn skulle precis säga någonting när Louis kom ut från biljardrummet. Jag ställde mig upp.

-Are you in love with him? frågade han. Jag blev så hockad av frågan att jag inte viste vad jag skulle säga. Han visste ju att jag älskade honom lika mycket som han älskade mig!

-Are you in love with him? nästan skrek han den här gången. Jag såg att tårarna höll på att komma fram i hans ögon och jag kände att tårarna brände bakom ögonlocken på mig också.

-No! sa jag men det var mer som en viskning. Tårarna hade börjat rulla ner för båda våras kinder vid det här laget. Vi bara stod och kollade in i hans ögon.

-You now I love you Louis! sa jag och han tittade ner på sina fötter. Sen nickade han sakta. Jag tog hans hand men han lät den hänga. Då kom Harry ut och Louis kollade på honom. Han hade hat i blicken och det kom fler tårar från hans ögon.

-I can´t do this. sa han och gick snabbt ut ur lägenhen.

-Louis! skrek jag fortvivlat och sprang efter honom. Jag sprang efter honom ner för alla trapporna och ut på trottoaren. Men när jag kom över gatan var ingen där.. Jag tittade åt höger och vänster men Louis var ingen stans. Jag satte mig ner på en bänk och bara grät. Efter ett tag kom Zayn ut.

-Elise? sa han försiktigt. Jag nickade och han satte sig ner bredvid mig. Han kramade mig och jag la mitt huvud mot hans axel.

-He seemed so mad! sa jag.

-He´s gonna come back, don´t you worry about that! sa han och drog sin hand över min rygg. Zayn var verkligen en bra vän! Jag ställde mig upp och började gå mot huset igen. Zayn följde efter.

-I need to get my stuff. I´m sleeping at my hotel tonight. sa jag men sen kom jag på att min faster Anna bodde i hhuset bredvid. -No, I´ll sleep at my ants tonight. sa jag och han nickade. Han följde mig upp och jag tog mina saker ur Louis rum. Sen sa jag hejdå till killarna och gick över till Anna.

_____________________________________________________________________________________

Måste bara säga att ni måste kommentera bättre! Jag har bara fått 2 kommentarer hittils och jag ville ju ha 3. Jag la bara upp detta för att jag hade tråkigt och var sugen på att skriva.

Juste! Om ni vill vara med i novellen är det bara att skicka ett mejl till aliciabloggen@hotmail.com. 

Skriv lite om er själva så lottar jag nån om några dagar!

LOVE U

Hehe, klantig som jag är så glömde jag ju länken till den underbara novellen som jag skrev om i förra inlägget.. Här är den iaf:

http://onedirectionnooveller.blogg.se/

http://onedirectionnooveller.blogg.se/

http://onedirectionnooveller.blogg.se/