Det var blod, mycket blod. Jag viste inte vad jag skulle göra så jag bara skrek ett kort skrik. Louis kom springande.

-This is not the bathroom sweetie.. sa han och stängde dörren.

-What happened in there? frågade jag och han kollade förvånat på mig.

-You don´t remeber? frågade han och jag skakade på huvudet. Vad var det jag skulle komma ihåg? -That´s your blood, from accident.. You must have fainted kind of fast... I´m so sorry! No one had time to wipe it up, I´ll do it right away. sa han och gick iväg mot köket för att hämta papper. Jag gick in i rummet och satte mig på sängen och bara tittade på blodet. Det hade liksom torkat och blivit mörkt.

-Elise, don´t look at it. It will make you sad. sa han och ledde bort mig in till vardagsrummet. Jag bara satt och 10 min senare gick Louis in till köket med en massa blodigt papper. Sen kom han och satte sig med mig i soffan. Han satte mig i sitt knä och höll om mig.

-Are you okay? frågade han.

-Yeah, I think so.. What time is it? frågade jag. Han hade ingen klocka så han kände efter i sina fickor men han hade inte sin mobil heller, så han gick ut i köket och tittade på klockan där.

-One a clock! ropade han från köket och kom tillbaka till mig i soffan.

-Okay, I´m kind of tired. I think I´m going to take a nap before the dinner tonight. sa jag.

-Yeah, I´ll do the same. sa han och vi gick ner till Louis lägenhet igen. Vi la oss i hans säng med armarna runt om varandra och somnade. Innan hade jag ställt alarm på klockan 4, vi skulle äta middag med mina föräldrar klockan 6.

Louis/När alarmet ringde

PIP PIP PIP. Jag sträckte mig över Elise och stängde av alarmet. Jag gav henne en kyss i håret och hon vände sig om mot mig.

-Good afternoon sleepyhead! sa jag glatt och hon stönade.

-Do we have to wake up? sa hon, vände sig om och tryckte sig mot mitt bröst. Jag drog min hand över hennes rygg.

-Yes we do, honey. Are you always this tired when you wake up? frågade jag och hon nickade. Jag skrattade lite. Sen gick jag upp.

-Omg, I have to get some clothes! I haven´t changed sence the accident! sa hon och jag sa att jag kunde skjutsa henne till hennes hotell. På vägen dit pratade vi om allt och inget. Vi passade verkligen bra ihop! Jag började tro att hon var "the one". Jag saknade henne faktiskt när hon gick upp och hämtade kläder. När hon kom ner igen hade hon två påsar och en väska.

-Wow, how mutch did you bring? frågade jag lite chockat..

-Enough for me to live with you for a couple of days? sa/frågade hon med ett leende på läpparna. Jag började direkt le jag också.

-Of course my carot! sa jag och hon skrattade lite.

-Carot?

-Yeah, carot. I love carots! sa jag och hon skrattade ännu mer. Om det ens var möjligt. Sen körde vi hem och gick upp till lägenheten.

-Honey, I´m just gonna go up to Harry for a minute! sa jag och hon gick inn till lägenheten.

-Harry? ropade jag när jag gick in i lägenheten.

-Yeah? ropade han tillbaka. Jag gick in i lägenheten och han låg i soffan och spelade tv spel-

-Ehm, I´m going to dinner with Elise and her parents tonight.. sa jag och han pausade. Hans ögon blev stora.

-Wow, that´s serious! sa han och jag nickade.

-I´ve met them before but that was just for two minutes. I´m kind of nervous, I don´t really now how to act.

-And you´re asking me for advice? Why bro?

-I don´t know. You´re my man! sa jag och han log.

-I think you should just be yourself and .. Yeah, that´s all I know. sa han och nu var det min tur att le.

-Okay, see you later I guess. Elise is going to stay here for a couple of days, just so you now. sa jag och då "oooh":ade han. :}

Elise

När jag hade kommit ut ur duschen var Louis fortfarande inte tillbaka. Menmen, han kom väll snart. Jag gick in på hans rum och tog på mig trosor och en BH utan axelband.

-Nice! sa en ofrämmande röst bakom mig. Jag vände mig och och där stod Louis.

-Don´t look. sa jag och han vände sig om, jag tog på mig en morgonrock.

-I liked the bra.. mummlade han och jag kramade honom bakifrån.

-You did huh? frågade jag och han nickade. Jag gav hoonom en lätt puss honom i nacken och han vände sig om. Sen kysste han mig passionerat och så höll vi på ett tag.

-No Louis.. We don´t have time for this! skrattade jag och kramade honom istället.

-I love you. sa han tyst i mitt hår.

-I love you to. sa jag lika tyst. -But I have to get ready! sa jag och han gick ut och satte sig i soffan.

Jag tog på mig en klänning som gick ner till knäna. Den var lila och lös. Jag hade ett svart skärp med mig så jag satte på mig det i midjan. Sen satte jag på mig mascara, lite eyeliner och mitt rosa läppstift. Jag packade samma lilla väska, den som jag hade på min och Louis första dejt, med iPhone4, läppglans och pengar. Det hade jag alltid med mig. :] Jag gick ut i vardagsrummet och Louis fick den där blicken som han hade när vi skulle gå på vår första dejt, han stirrade liksom.

-What?

-You are so beautiful, do you know that? sa han och jag log.

-Thankyou! But you need to get ready!sa jag och han gick iväg mot duschen. 3 minuter senare kom han ut och 3 minuter efter det kom han till vardagsrummet. Han hade tagit på sig en kortärmad rutig sjkorta med hängslen och ett par marin blåa chinos.

-You look good! sa jag och kysste honom.

-I know.. skojade han nonchalant. Jag skrattade till. Sen åkte vi.

-Wich restaurant is it?

-The one next to the London eye, the one with red curtains. sa jag och han log.

-The one with the red curtains it is! sa han och gjorde en superman pose ut genom fönstret. Jag skrattade.

En kvart senare var vi vid restauranten och mina föräldrar var troligen där inne. Nu hade Louis blivit riktigt nervös. Han hade nästan skakat på vägen hit.

-Louis?

-Yes honey?

-You don´t have to med nervous, you´ve already met them!

-Yeah, but that was just for 3 minutes..

-But they will love! Almost as much as I do...

-Why did you say "almost"?

-'Cause no one can love you more then me. sa jag och kysste honom.

Sen gick vi in i restauranten och jag såg mina föräldrar. Vi gick fram till dom och hälsade.

-Nice to meet you again Louis! sa min pappa och tog i han med Louis.

-It´s nice to meet you to, sir!

-Oh please, call me Peter! sa pappa och de båda log.

Middagen var jättetrevlig! Louis skakade av sin nervositet efter ett tag och var sig själv. Mina föräldrar älskade honom. ;]

På vägen hem

-I sad they were gonna love you!

-Yeah, I had a really good time tonight. sa han och log mot mig.

Riing riing riing. Det var Louis mobil.

-Louis here! ... what?! ... ok, we´re on our way..

Jag tittade på honom.

-What? frågade jag. .- Louis who was that? frågade jag igen när han inte svarade.

-Harry´s in a hospital..

-----------------------------------------------------------------

Ok, långt kapitel = många kommentarer! :]