-Dinner is ready!

Jag såg ut över trädgården, Emma satt vid poolen och lekte med Louis. Jag fortsatte att hacka grönsaker.
Jag kunde inte låta bli att titta på ringen som satt på mitt ringfinger. Louis hade friat till mig på en klippa vid stranden. Då var Emma redan född. Hon var tre år och världens sötaste unge. Hon var brudnäbb på vårt bröllop. Lea hade såklart varit min Made of Honour, hon var min bästa vän. Louis hade inte kunnat bestämma sig för vem av killarna som skulle vara bestman, så han hade haft alla fyra.

-What's for dinner babe? frågade Louis när han kom in med Emma i handen.
-Tacos! The guys are coming over as well.
-Oh, okay. I'll just go and change. And you're gonna put on some clothes too love!
Det sista sa han till Emma. Hon skrattade och räckte upp händerna mot honom.
-Be my horse daddy! I'm tired.
Det lät inte riktigt så när hon pratade, hon lärde sig fortfarande. Hon var faktiskt bättre på svenska än på engelska! Jag tyckte att det var viktigt att hon lärde sig det med, eftersom jag var från Sverige.
Louis skakade på huvudet.
-No sweetie, you can walk by youself.
Emma suckade men började sakta gå mot trappan.
Louis log och gav mig en kyss.
-I love you.
-I love you too.

Han gick mot trappan för att hjälpa mot Emma.

Jag träffade inte längre mina föräldrar. Jag vet inte om dem tänkte på mig, men jag tönkte inte på dem. Jag hade pratat med min lillebror några gånger på telefon, men vi hade tappat kontakten. Jag saknade dem lite, men jag klarade mig. Jag hade Louis, Emma, Lea och killarna.

-We´re here!

När man talar om trollen. Niall och Liam kom in och kramade om mig.

-Hey! How are you?

-Great! What are you making?

-Tacos!

Harry och Lea kom in till köket, de höll varandra i handen.

-Hi Elise!
-Hello Harry!

Båda två kom fram och kramade mig lätt.

-Mm, tacos! My favourite! sa Harry och log.

-Where´s your man? frågade Liam och jag skrattade till.

-I think he´s getting dressed with Emma.

Lea

Vi satt och åt. Det var verkligen gott! Jag hade varit väldigt hungrig på senaste tiden, hade ingen aning om varför. Men varje gång jag hade ätit så hade jag behövt springa in till toan för att kräkas upp allt igen. Kanske hade jag influensa.

Jag hade såklart tnkt en annan tanke också, men jag visste inte om jag var säker. Jag hade inte gjort något test så jag visste inte om jag var det. Gravid. Jag hade inte pratat om det med Harry är, men kände på mig att han anade något.

Eftersom jag troligen skulle kräkas ikväll igen så åt jag inte så mycket som jag hade velat. Elise tittade konstigt på mig.

-You okay Lea?

Jag mötte hennes blick. Jag bestämde mig för att berätta för henne, men inte här. Det skulle jag inte klara.

-Can I talk to you?

Hon nickade och reste sig upp. Jag märkte blickarna i ryggen när vi gick in i Elise' och Louis' sovrum.

-What´s up?

-Erhm.. I´ve been kinda sick lately and..

-Oh my god, you´re okay right?

-Yes! It´s not like that.. But I think I´m pregnant.

Hon tittade på mig. Snart letade ett leende sig fram på hennes läppar. Hon krammade om mig hårt.

-Well, have you done a test?
-No, but I can feel it!

-Have you told Harry?

-No!

-Okay good, you shouldn´t tell him untill you know for sure.

-yeah, I know. But you have to promise not to tell him, or Louis!

-Oh come on, would I ever do that? Pinky promise. sa hon och tog fram sitt lillfinger. Mitt lillfinger kramade hennes och vi log mot varandra.

-Should we go back?

Hon nickade och kramade mig en gång till.

Det hade varit skönt att berräta för Elise. Hon var min bästa vän och jag litade på att hon inte skulle berätta för Harry eller någon annan.

När vi kom tillbaka så vändes återigen alla blickar mot oss. Förutom Emmas, hon var upptagen med sin mat.

-Mommy?

-Yes, sweetheart?

-What did you talk about?

Elise tittade på mig.

-That´s a secret.

-Please tell me mommy!

-no, hunny. Secrets can´t be told.

Louis försökte mata Emma, men hon var tydligen mätt. Middagen fortsatte att vara ganska normal, men jag tror alla kände att något var fel.

Elise

Vi satt nu i vardagsrummet oh tittade på film. Det var Emma som hade valt, det hade blivit någon Disney film och hon hade somnat, så det vr egentligen ingen som tittade. Vi satt och pratade och allt och ingenting.

Jag märkte Harrys blickar mot Lea, han såg orolig ut. Jag var säker på att Lea skulle berätta att hon kanske var gravid, men hon behövde tid. Det visste jag.

-Should we eat dessert? frågade Louis.

Alla gick in i köket igen och jag och Louis började ta fram kladdkakan jag hade gjort dagen innan. Jag letade fter grädden men jag hittade ingen.

-Babe, where´s the cream?

-It should be in the fridge. You can´t find it?

Jag skakade på huvudet och han kom till mig för att leta mig leta.

-Nope, I guess we´re out then. I´m just gonna go buy some, I´ll be right back.

-I can do it! Lea will join me, right Lea?

Lea tittade upp från sin mobil hon höll på med.

-Yeah sure.

Vi tog på våra skor och jag tog plånboken.

V började gå mot affären.

-Maybe we should get a pregnancy test?

-Probably, but now?

-Yes now! Then you can do it when we get back and you can tell Harry. If you really are pregnant.

Hon bestämde isg för att det var bäst och vi fortsatte att gå mot affären. Där tog jag grädde och ett gravidstest lite diskret. Man visste aldrig var paparazzina var.

När vi var hemma gav jag testet till Lea och hon gick in på toaletten. Jag gav Louis grädden och en kyss innan jag gick till Lea. Jag knackade och hörd ett "Come in". Hon satt med huvudet i händerna på toalleten och sucakde. Testet låg på handfatet.

-Is it done?
-Yes.

-Well, what does it say?

Hon tittade på mig och ryckte på axlarna.

-I don´t now, I ´m to nervous.

-Well, do you want to have a baby?

-I think so. I see how happy you are with Louis and Emma, I wanna have that. I already have Harry, and I really love him. I want to have a baby with him.

 Jag log mot henne och tog testet. Det var positivt. Jag kände att mina mungipor drogs uppåt och jag tittade på Lea.

-Is it positive? Am i going to be a mother?

Jag fick inte fram ett ord. Jag kände en tår rinna ner för min kind. Jag nickade och kramade henne sort. Sen stog vi så. Kramandes, gråtandes och lyckliga.

-We should probably go out.

-Yeah.

Vi gick ut och för tredje gången ikväll vändes alla blickar mot oss. Först såg killarna oroliga ut, vi hade ju gråtit ganska mycket. Sen tror jag de såg våra leenden, då såg de bara förvirrade ut.

-Harry, ca I talk to you?

En mycket förvånad Harry följde med Lea ut i vardagsrummet. Jag satte mig ner vid bordet och tog av kladdkakan och grädden som Louis hade gjort. Alla stirrade på mig.

-Well? frågade Liam  och jag tittade upp.

-What?

-Why were you crying, and what is Lea telling Harry?

-you´ll see. sa jag med ett finurligt leende.

I samma sekund hörde man Harry från vardagsrummet.

-Really?!.. Oh my god, that´s amazing!

Sen hörde man steg mot köket igen. In kom Harry och Lea, de höll varandras händer.

-We´re pregnant! sa Harry högt med det största leendet jag någonsin sett honom göra.

Kvällen slutade med att alla återigen satt i vardagsrummet. Fast den här gången var rummet fylld med kärlek och glädje. Jag satt i Louis' knä. Jag tIttade på alla, var och en.

Niall såg så lycklig ut. Han hade pratat om en speciell tjej den senaste tiden. June. Jag tror dom hade nått på gång.

Liam hade också hittat en tjej, Danielle. De hade varit ett par ett bra tag nu, och Danielle fick mycket hat. Men jag hoppades att dom skulle klara det.

Zayn hade, som Niall och Liam, faktiskt också hittat en tjej. Jag beundrade henne sjukt mycket. Hon hette Perrie, hon var medlem i det helt fantastiska bandet Little Mix.

Bredvid mig och Louis satt Harry och Lea. Det var nog dom två som utstrålade mest kärlek ikväll. De höll varandra i handen och kunde nästan inte släppa blicken från varandra.

Jag var så lycklig. Jag hade aldrig kunnat tro att jag kunde få allt det här. Faktastiska vänner, en underbar man som älsakde mig och världens sötaste dotter. Jag var nog den lyckligaste kvinnan i hela världen.

__________________________________________________________________________________________

Jaa. Förlåt för att det tog lite tid. Det är ju höstlov men jag har typ ingen tid. Jag är hos min farmor och har inte träffat henne på sjukt länge så vill spendera lite tid med henne också. Har ju också fullt upp med alla tävlingar som pågår! Jag är med i Go1Den Ticket tävlingen, någon annan? Är oxå med i en hel del där priset är ATT FÅ TRÄFFA KILLARNA! Åååh vad jag vill vinna :')

Ja, iaf kommentera på nu!

PUSS Alicia

Elise

Mina föräldar hade varit i London, i min och Leas lägenhet i några timmar nu, och jag blev bara mer och mer nervös. De satt och pratade med mig, rättare sagt så försökte dom. Jag var någon annan stans, tänkte på hur dem skulle reagera. På mig och Louis alltså..

-Älskling, vad är det?

Jag vaknade från mina dagdrömmar. Jag satte på ett fejk leende och skakade på huvudet.

-Inget, vad menar du?

Mamma tittade strängt på mig.

-Elise. Jag känner dig. Jag vet att det är något du inte berättar. Vad är det du inte vill berätta för mig och pappa?

Pappa ställde ner kaffekoppen och vände huvudet mot mig. Han blick var likadan som mammas. Skulle jag berätta nu? Nej Louis fick komma först.

-Okej, ni har rätt. Jag måste berätta något.. Men jag tänker inte göra det ensam.

-Vad menar du med ensam?

-Vi måste vänta på någon, jag kan inte säga det jag vill säga förän den personen är här.

Jag tror varken mamma eller pappa visste vad de skulle tro eller säga, för det bara satt där i soffan med sina kaffekoppar.

Åh, kunde han inte komma snart?

Louis

Det var nära nu. Jag var bara några kvarter från Elise' lägenhet. Min mobil ringde.

-Hey mom!

-Hello darling! How are you? -I´m a bit nervouse.. But, I´m okay. How are you mom?

-Oh, I´m good! We´re going to the museum with the girls. But why are you nervous?

-I´ll tell you later. I have to go, love you.

-Love you baby. Bye.

Jag suckade. Jag hade bara avslöjat lite för mina föräldrar om Elise. Men jag ville såklart att de skulle träffas i verkligheten.

Jag var framme.

Jag gick fram till porten och slog in koden som jag numera kunde utantill. Trapporna kändes längre och jobbigare än de brukade vara. När jag äntligen stod framför dörren blev jag ännu nervösare än jag var förut. Men jag ringde ändå på dörrklockan. Elise öppnade några sekunder senare och hon såg lika nervös ut som jag troligen gjorde. Hon böjde sig fram och kysste mig försiktigt.

-They´re in the livingroom.

Jag nickade och andades några snabba andetag innan jag gick in i vardagsrummet. Hennes föräldrar kollade upp, förvånade. Hennes pappa ställde sig snabbt upp, och jag stod emot en reflex att ta ett steg bakåt.

-Pappa. Snälla sätt dig ned. Kan vi prata på engelska så Louis också förstår?

Jag ryckte till när hon nämnde mitt namn. Hennes pappa satte sig ner igen och suckade.

-Why are you here?

-I´m here because I´m in love with your daughter. An I don´t care what you think of it. I don´t know why I was so stupid to listen to you and leave her when she needed me the most. That´s never going to happen again!

Jag insåg att jag hade skrikit. Varför? Det var ilskan som kom ut antar jag.

-Sorry. ursäktade jag sen.

-Elise, why did you come back to England? Whas it so that you could meet this boy again. frågade Elise' mamma.

-He´s not just some boy! He´s the love of my life and I love him!

Elise skrek nu högre än jag hade gjort. Hon hade tårar i ögonen, jag tog hennes hand. Hon kramade min hårt.

-You don´t know what love is! You´re just seventeen. He´s four years older than you!

-Why does that matter? sa jag. -I´m never going to hurt her.

-But you did! Don´t you remember? You slammed her down at the bed and she hit her head and got a concusion!

-Yeah, and do you think that was my intention? I felt so bad after that happening.

-He almost didn´t touch me at all because he was afraid of hurting me. fyllde Elise i. De tittade på oss, mållösa. Jag såg ändå ilskan i deras ögon.

-Elise, if you love us, please listen. He´s not good for you! Please leave him, and come with us to Sweden again!

Elise

Jag hostade.

-And you´re sick! Elise, listen to me. This boy..

-His name is Louis! avbröt jag . Mamma suckade och fortsatte sedan.

-Louis... is in a band. He works all the time. He can´t take care of you when you´re sick, or what so ever! You´re coming home with us!

Mamma ställde sig upp och gick fram till mig och Louis. Hon tog ett hårt tag om min arm och försökte dra med mig. Pappa gick och tog deras saker i hallen.

-Mamma sluta!

-Stop, you can´t make her go with you. sa Louis som nu försökte få loss mamma från min arm. Det började göra ont och jag anade att det skulle bli rött..

-Mamma sluta, det gör ont. Mamma släpp!!

Det rann tårar ner för hennes kinder. Pappa stampade otåligt i hallen med hans och mammas väskor i händerna.

-Elise, om du inte lämnar Louis och följer med oss hem till Sverige... Då kommer jag aldrig prata med dig igen. snyftade hon.

Hur kunde hon göra så? Tvinga mig välja mellan mannen jag älskade och mina föräldrar.

Men om hon verkligen gjorde så, då kunde hon inte älska mig lika mycket som Louis gör. Om hon gjorde det så skulle hon se att han gjorde mig lycklig. Jag hade aldrig trott att jag på något sätt skulle behöva förlora mina föräldrar, men det kändes som att det var det som hände.

-Mamma, om du inte kan acceptera att jag älskar Louis och att jag aldrig kommer lämna honom, så kan du gå. Och du också pappa.

Båda mina föräldrar stod nu i förundring. De tittade med ledsna ögon på mig, mamma grät. Till slut släppte greppet om min arm och hon vände sig om och gick. Pappa tvekade en stund, men snart vände också han sig om och gick. Louis gick och stängde dörren och jag stod kvar, chockad. Jag visste att jag hade sagt det och jag visste att de skulle göra allt för att separera på mig och Louis, men jag trodde inte att de skulle ge upp.. Mig.

-Are you okay Elise?

Jag hörde hans fråga, men jag kunde inte svara på den. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag var överlycklig att vara med Louis, men förtvivlat över att mina föräldrar just hade lämnat mig. Troligen för alltid.

Tårar rullade ner för mina kinder. Jag skakade på huvudet och kastade mig i Louis' armar. Han höll om mig när jag grät så jag nästan inte kunde andas.

-Babe, breath. Please.

Jag försökte lugna ner mig. Jag backade ur hans grepp och torkade mina ögon. Andades in, andades ut. Ja mötte hans blick.

-I love you.

-I love you too.

Jag kramade om honom igen. Jag visste att det var där jag hörde hemma, i hans armar. Jag hoppades att jag oh min lillebror skulle mötas igen, men det skulle troligen aldrig hända. För jag åkte inte tillbaka till Sverige. Jag kommer stanna här, med Louis. För somsagt, det var där jag hörde hemma.

___________________________________________________________________________________________

OOOH!!!!!!!! Vad tyckte ni om slutet? Skrev ett extra långt kapitel eftersom ni inte har fått nått på en vecka. Jag har varit jättesjuk och är fortfarande.. Gott med tid att börja på nästa novell!!

Ge mig ideér! Vad tycker ni att den ska handla om?

Vill ni att jag ska skriva en epilog på den här? Typ vad som hände sen?

PUSS, Alicia

Harry

Jag satt i bilen påväg mot studion. Jag, killarna och våra managers skulle träffas och prata om det nya albumet som snart skulle släppas. Det var rött ljus och jag stannade. Det gick över en tjej som var rätt så lik Lea. Jag började tänka på henne. När skulle hon ringa egentligen? Jag hade tänkt på henne hela dagen och jag längtade efter hennes röst.

RIIING RIIING RIIING

Jag tog fram telefonen och såg på skärmen. När man talar om trollen!

-Hey babe!

-..Hey.

Hon grät. Hennes röst var tjock och jag hörde hur hon snyftade.

-What´s going on? Ae you crying?

-No..no it´s fine! I´m alright..

-No, I can hear you crying, do you want me to come to the hospital?

-No! Don´t you have an important meeting today? -Yeah, but I can come a bit late it´s fine ..

-No, don´t come here. I´m fine, it´s just.. A patient that were my friend died today. And I just lost a patient in surgery..

-Oh my god.. Are you sure you don´t want me there?

-Yeah. I´m gonna go and talk to my boss and see if someone else can take my shift.

-Okay, ehm.. I can be at the hospital in three hours?
-No, it´s fine. I´ll take the buss. But can you come to my apartment afterwards?
-Of course babe! I´ll be there.

Vi la på och jag fortsatte mot studion.

Louis

Jag var påväg mot studion. Jag var tvungen. Vi skulle prata om det nya albumet, Take Me Home. Live While We´re Young hade ju läkts och de ville vara säkra på att det inte hände igen.

Men det var inte det jag oroade mig för. Elise' föräldrar var ju påväg till London, just nu. Både Elise och jag ville berätta att vi var tilsammans igen, att vi aldrig mer skulle vara ifrån varandra på det sättet. Men jag började bli lite nervös.

Det blev rött ljus och jag stannade. Det var ingen som gick över och jag hade brottom. Jag funderade på att köra. Jag skulle ju vara där om typ tre minuter... Jag chansade, inga poliser i närheten. Jag såg inga kameror heller så jag gasade och körde över övergångstället. Jag kom bara 5 minuter försent till mötet.

2 Timmar senare

Jag var påväg hem till Elise. Vid det här laget hade hon och hennes föräldrar hunnit kramats och pratat länge. Jag undrade vad de skulle säga. Hennes paooa, skulle han försöka slå mig? Det hände alltid i romantiska filmer när killen förklarade hur mycket han älskade dottern. Då slog pappan och det kom en massa blod överallt. Jag tror inte jag var någon "prins charming", men om jag skulle behöva kämpa för att behålla Elise så skulle jag göra det.

Jag förstod verkligen inte varför jag hade lyssnat på dem för några månader sen. Var jag inte modig nog då?
Under de två mpnaderna jag inte hade träffat ellet pratat med Elise hade varit ett helvete. Tänk dig, två långa månader utan din livs kärlek. Jag hade inte gått ut, bara suttit inne med glass och romantiska filmer.

Åh.. Verkligen manligt, Louis.. Men det var så det var.

Killarna hade såklart försökt att trösta mig men det hade varit förgäves. Jag hade bara gråtit när jag rusade ut ur sjukhuset. Sen hade det varit ilska, men jag vet inte vem jag hade varit arg på. Elise' föräldrar? Gud? Eller kanske mig själv? Så var det nog, jag hade varit arg på mig själv för att jag inte hade stått upp för min och Elise' skull.

___________________________________________________________________________________________

Jag hoppas och tror att ni förstår när det inte kommer kapitel så ofta. Jag har läxor och prov varje vecka och mycket att plugga. Ni som går i 8an i en internaionell skola fattar..

Vilket leder mig till en fråga; Hur gamla är våra kära läsare?
Vill liksom veta vilken ålder vi skriver till ;)

Kommentare på nu då! Det rullar aldrig in några kommentarer nu förtiden? Det tar bara en minut, snälla?

Puss puss från Alicia  

Lea

-Clear!

Jag satte de två plattorna på mannens bröst och tryckte på knappen. Mannens kropp ryckte till, men hans hjärtade slog fortfarande inte. Jag hade elchockat honom tre gånger, och jag insåg att han inte skule vakna igen. Jag suckade och la tillbaka plattorna på akutvagnen.

-Time of death 12.48

Alla började plocka undan och gå till sina patienter. Jag hade lunch nu, så jag började gå ner mot caféterian.

-Lea!

Jag vände mig om och Sara kom springande mot mig. Sara var min bästa kollega och vän på sjukhuset.

-Hey!

-What happened with Mr. Vega, I heard they called a code blue?

-Yeah, he had a heart attack and his heart was too old. It couldn´t take it, we lost him.

-Oh, I´m sorry. Are you okay?

Jag kände efter. Nej det var jag inte. Mr. Vega hade legat på sukhuset i flera månader och vi hade blivit vänner. Det kändes konstigt att han var borta.

-No. But I will be.

Vi köpte mat och satte oss vid ett bord och började äta.

-I haven´t seen you in ages! Where have you been? frågade jag Sara och tog en tugga av min sallad.

-Well, I went home to see my parents, you remember I said that my grandmother past away a few months ago?

Jag nickade.

-Yeah, how´s your mom doing with that?

-Well, she´s doing okay but she´s still really sad. So I just went there to comfort her a bit.

Vi pratade på och sen hade jag en operation. Jag tvättade mig och gick in i operationssalen.

-We are here today to help Mrs. Soures with her kidney.

Mrs. Sources låg med ett skynke över sin kropp och hon såg lite nervös ut.

-Mrs. Sources? You don´t need to be nervous. I´ve done this hundred of times, I could do it in my sleep!

-But you won´t right?

Jag skrattade och log mot henne.

-No I won´t. Okay, we´re going to put you to sleep now, okay Mrs. Sources?

Den gamla kvinnan log mot mig och jag la masken över hennes näsa och mun. Efter 4 sekunder somnade hon.

Jag tog kniven och skar ett jack i kvinnans mage, lite under hennes revben. Det sprutade upp blod. Vad var det som hade hänt? Hade jag skurit i en artär? Nej, det fanns inga stora blodkärl där. Men varför blödde det så mycket?

-What happened? Why is she bleeding so much?

Min AT-läkare var helt utom sig. Hon skrek nästan, så chockad var hon. Men jag fattade ingenting! De andra läkarna såg lika undrande ut. Jag fick tyg för att suga upp blodet men det slutade inte blöda. Tyget hjälpte inte och blodet droppade ner för Mrs. Sources kropp. Hon förblödde.

Jag suckade för andra gången idag..

-Time of death, 14.03

Jag skyndade ut ur operationssalen och in i ett jourrum. Tårarna strömmade ner för mina kinder och jag satte mig ner på sängen. Jag tog snabbt fram mobilen och tryckte in det numret jag kunde i huvudet. Harry.

____________________________________________________________________________________

Ok, detta var ett tråkigt mellankapitel.. Men det kommer ett imorn! Docjk så kommer ViSkogen till min skola och har en föreläsning och jag vet inte hur sent det blir-.- Men det kommer ett iaf! ;)

Men hörrni, snälla kommentera mer!!! Snart är novellen slut och ni kan väll säga vad ni tycker ellet tror kommer hända? Med Harry och Lea, och med allt om Elise och Louis och Elise' föräldrar???

Ja, nu har jag suttit och skrivit alldeles för länge på en vardag när jag har prov imorgon..

Har ni hört Little Mix's nya singel föresten? DNA?? Jag älskar den! Little Mix är bandet som Zayns flickvän är med i, Perrie :) Dom vann X Factor UK 2011!

xxAliciaxx

1. Elise' outfit. 2. Tårar.

Louis

Vi gick in på akuten och fram till receptionen.

Jag hade väldigt dåligt samvete. Först hade jag bränt pankakorna så att det nästan hade börjat brinna, sen hade jag blivi arg och skrikit på henne. Varför hade jag gjort så?

-Can I help you?

Kvinnan i receptionen tittade frågade på oss.

-Umh, yes. My girlfriend accidently burned her hand on a pan..

-Fill this out please.

Hon räckte fram en blankett till oss, jag tog den och vi satte oss på en bänk lite längre bort. Hon började fylla i blanketten, med vänster hand eftersom hon hade bränt den högra. Men det såg ut som att hon hade lite problem med det..

-Do you want me to help you?

-Thankyou.

Hon gav mig blanketten och visade vilka rutor jag skulle kryssa i. Jag tittade på henne, efter ett tag märkte hon blicken och mötte mig i en kyss.

-I´m sorry for yelling at you this morning.

-It´s okay, I wasn´t very fair.

Vi gick tillbaka till kvinnan i receptionen och hon sa att en läkare snart skulle hämta oss. Efter ett tag kom det en man i vit rock in i väntrummet.

-Elise Johansson?

-That´s me!

-Come with me please.

Vi följde efter honom in  ett rum med ett fönster, ett skrivbord och ett par stolar.

-So, I see you´ve done something to your hand? What happened?

-I grabbed a pan on the stove and I didn´t realize it was hot..

-Okay, can I take a look at it?

En timma senare gicm vi därifrån. Elise hade ett stort klumpigt bandage på handen och hade fått ett paket med painkillers, om det gjorde för ont.  Vi var påväg hem när hennes telefon ringde.

-Hello?

Hennes min gick från glad till.. Ledsen, väldigt ledsen. Hon pratade på svenska ett tag, men verkade inte närvarande. När hon la på började hon att gråta.  Jag parkerade för att trösta henne.

-Who was it? Why are you crying babe?

-It was.. my mo...my mother..

Hon hade svårt att andas och prata på grund av att hon grät så mycket. Efter ett tag lugnade hon sig.

-Well, what did she say?

-She and my father is at the Arlanda.. They´re taking the next flight to London.

_______________________________________________________________________________

Sorry! Jag har verkligen underskattat min skola när det gäller läxor och prov. -.- Inte kul asså, jag har ett mattteprov imorn. Jag satte mig ner och skrev det här ändå, men det fick bli ett kort ett. Det kommer ett till på söndag, om inte Lea skriver nått.

Vill också säga att novellen snart kommer ta slut, men sen kommer det ju en till :) <3

Men kommentarerna glesnar, kom igen nu :)

Så, alltså, kommer ett till kapitel i helgen, men kommentera på så kan jag försöka gör ett tidigare ;)
Puss, Alicia Xx

Jag gick runt hörnet och hittade Lea rotandes i en låda med tröjor.

-Found something pretty, babe?

-Hey! I don´t know, I don´t think so.. Maybe we should go?

-Yeah.

När vi kom hem började vi plocka ur sakerna ur kassarna. Jag kom på linnet och armbandet. Jag tog diskret upp det ur min påse oh höll fram det mot Lea. Hon såg undrande på mig.

-What´s that?

-It´s for you! I bought them at the little shop.

-Are you serious? frågade hon och gick mot mig. Jag nickade glatt. Hon kastade sig om halsen på mig.

-Thankyou. I love you.

-I love you too.

Jag kysste henne.

-You´re the most perfect boyfriend ever.

-I know! sa jag och ryckte på axlarna. Hon skrattade.

Vi fortsatte att packa upp maten och satte oss sen i soffan.

Lea

-I have to go to the hospital tomorrow, my vacation is over.. sa jag efter ett tag. Min chef hade ringt igår och sagt det. Det var så synd, när jag jobbade, hade jag nästan ingen tid för något annat. Jag hade jour eller operationer hela tiden. Och det betydde ingen tid för Elise, killarna.. Eller Harry.

-Okay, I can pick you up afterwards if you want? Jag suckade och skakade på huvudet. -You don´t want me to?

-No, it´s not that. It´s just that.. When I´m working I´m almost never home, I´m always at the hospital. And since it´s monday tomorrow, I probably won´t be home untill wednesday...

-Too bad.. But promise you´ll call when you have some time off, okay?

Jag log och nickade.

-I promise.

Elise/Måndag

Jag vaknade till lukten av något bränt.. Jag rusade upp och in i köket. Det stod en stekpanna på spisen och rykte. Det var konstigt att inte brandlarmet hade börjat pipa. Utan att tänka mig för tog jag stekpannan och försökte ta den till diskhon, men den var såklart stekhet. Jag skrek till och släppte dne på golvet. Min hand var röd och gjorde jävligt ont. Louis kom inspringande i köket.

-Oh my gosh, what happened?

-Nothing I´m fine, why were the stove on?

-I was making pancakes, but I fell asleep on the couch.. sa han skamset och tiyttade ner i golvet. Jag blev sjukt arg. Jag vet inte varför men jag hade väll PMS eller nått...

-Why? Oh my gosh how could you fall asleep?

Jag tror han blev lika chockad som jag hur arg jag lät. Jag var ju arg, men jag hade inte planerat att låta så... Bitchig. Han tittade på mig, i brist på ord. Jag blev ännu argare.

-Don´t just stand there! Can you please pick it up?

Jag såg i hans ögon att han blev arg också. Och det konstiga var att, jag brydde mig inte. Det var ju hans fel att stekpannan nästan började brinna, varför var han sur?

-I´m sorry! Gosh, how´s your hand?

-It´s fine, it hurts a little.

-Elise, look at it! It´s not fine! It´s red and I´m sure it hurts more than a little. I´m taking you to a hospital.

-No! I´m fine, I don´t need to go to a hospital Louis.

-Oh don´t be so stubbern! Come on now! sa han högt. Skrek nästan.

Han såg argt på mig. Jag insåg att han inte skulle ge sig, så jag gick och tog på mig kläder. Jag måste erkänna att handen gjorde ordentligt ont, och ytan där jag hade bränt mig hade börjat bli hård och hade fått blåsor. Jag suckade, han hade rätt, jag behövde nog åka till sjukhuset.

Han stod redan med skorna på i hallen. Vi sa ingenting till varandra när jag tog min väska och tog på mig. Vi sa inte heller ett ord till varandra på hela vägen till sjukhuset. Det här var vårt första riktiga gräl. Det kändes.. Konstigt. Jag hade haft pojkvänner förut, och såklart hade vi bråkat många gånger. Men med Louis kändes det annorlunda. Som om det var helt fel, som om vi hade brutit mot lagen eller nått. Jag skrattade tyst. Som om att aldrig bråka var en lag. Det borde vara det.

Jag blev ledsen. Egentligen var det ju inte hans fel! Han hade väll inte planerat att somna i soffan och att pankakorna skulle brännas vid och nästan börja brinna! En våg av dåligt samvete skölde över mig. Jag vände mig mot honom i förarsätet.

-I´m sorry. It wasn´t your fault.

-It´s okay, I´m sorry too. It´s not like you to be so mad, what is it?

-I don´t know, pms or something. Maybe I woke up on the wrong side of the bed.

Han tog min hand ch tittade på vägen igen. Vi var snart framme vid sjukhuset.

_______________________________________________________________________________________

Jag har haft sånt sjukt dåligt samvete för att varken jag eller Lea har uppdaterat på typ en månad, jag skäms typ.

Men nu lovar jag er nästan att det kommer bli bra uppdatering igen!! Imorgon kan jag inte, ska gå på bio och vara hos en kompis. Men troligen på måndag!

Men kommentera på nu då när det äntligen har kommit ett kapitel?

xxAliciaxx

Långsamt drog jag symbolen åt sidan och höll upp telefonen mot örat. Jag hade ju fortfarande inte sagt till henne och pappa att jag och Louis var ihop. Jag var rädd för vad de skulle säga, jag menar det var ju dem som hade tvingat oss att göra slut.

-Hallå? Jag hörde att min röst var skakig så jag harklade mig lite.

-Hej gumman det är mamma! ÅÅh, vad länge sen det var sen vi pratade! Varför har du inte ringt till mig och pappa?

-Eehm, jag vet inte.. Jag har väll inte hunnit antar jag..

-Ja men det är okej, gumman. Vad har du och Lea gjort då? Hur mår du?

-Just nu har jag faktiskt feber, så det är väll inte så bra..

-Men gumman! Då kan du ju inte flyga hem imorgon, det kan bli värre då.

Juste. Imorgon var dagen jag skulle åka hem till Sverige igen. Jag skulle bara vara här i en vecka, och det hade jag. Skolan började ju snart, så jag var helt enkelt tvungen att åka hem.

-Jag bokar om flyget och sen får vi se hur du mår, och när du kan åka hem.

-O.. okej..

-Mm, men gumman jag ville bara höra om pappa skulle hämta dig på Arlanda imorn men det blev ju ingenting med det.. Vi ses älskling! Puss puss.

-Puss.

Sen la hon på. Jag var helt chockad. Jag hade helt glömt bort att jag någon gång skulle behöv åka hem, att behöva lämna Lea och killarna. Att lämna Louis. Det hade jag helt förträngt.

Nu satt Louis där och tittade på mig, undrande. Även fast jag inte tittade på honom så kände jag hans blickar.

-Honey, who was that?

Jag drog efter andan och vände mig mot honom. Jag kände tårarna bränna bakom ögonen. Han såg det och tog min hand.

-What?.. Babe, what is it?

-You know who called? Han skakade på huvudet.

-My mom. She asked if my dad was going to pick me up at the airport tomorrow.

-What?! You´re going home tomorrow?? Why didn´t you tell me?

-I totaly forgot! I´m so sorry Louis, I just..

-Shh, it´s okay.. So are you really going to Sweden tomorrow? Jag satte mig i hans knä, med ryggen mot hans bröstkorg. Han la sitt huvud mot min axel och jag snyftade till. Han drog sin hand över min rygg för att trösta mig, han var underbar på det sättet. Fanns alltid där och tröstade, gjorde mig lugn.

-No, I sad that I was sick and she sadi it would get worse if I flew. So she canceld it and said that I´ll fly when I get better.

-Well, that´s good I guess. I don´t want you to go.

-Me neither.. What are we going to do?

Han suckade. Den varma luften rörde min hals, och jag rös.

-I have no idea.. Maybe we should tell them? They can´t keep us apart, I won´t let them!

Han vände mig om i sitt knä och tittade mig djupt in i ögonen.

-I will never leave you again. Do you hear me? Never!

Jag log mot honom, böjde mig fram och kysste honom. Mjukt.

-You are so romantic. And I love you. sa jag sen när jag hade avslutat kyssen.

-I love you too.

Han kysste mig hårt. Efter ett tag mer passionerat. Jag log när han började att dra av mig tröjan. Han lyckades inte riktigt och jag hjälpte honom. Jag drog tröjan över huvudet och han började kyssa mig på nyckelbenen. Jag förstod vad han ville och drog av honom tröjan också. Snart var vi nakna och täcket låg nere på golvet.

Harry

Lea satt i mitt knä, hemma hos henne, i soffan. Teven var på men ingen av oss tittade. Vi var upptagna med att drunka i varandras ögon. Det var ganska otroligt, att vi hade suttit här i snart en halvtimme och bara sett varandra i ögonen. Jag älskade henne så mycket så det gjorde ont.

-I love you.

-I love you. Are you hungry? I think I am. Jag nickade.

-Yeah.

-But we need to go grosseey shopping. I don´t think I have any food.

-What? A girl that doesn´t have any food? Am I dreaming?

Hon skrattade och slog mig lätt på armen. Jag låtsades vrida mig i smärtor och hon skrattade ännu mer.

En kvart senare var vi påväg till affären. Vi handlade en hel del mat, men också en hel del godsaker. När det blev dags att betala så ville jag göra det. Hon protesterade först, men när hon såg den långa kön av trötta, irriterade människor så gav hon upp och lät mig till slut ta fram plånboken.

Till höger om den affären låg en annan liten affär. Den hade mest små prylar. Lea tittade bedjande på mig.

-Can we please go in there? Jag skrattade och nickade. Hon blev som ett barn på julafton där inne. Hon skuttade runt bland kläder, pennor och krims krams.

-I´m going to the clothes over here! sa hon och pekade bakom ett hörn.

-Okay, I´ll be right there!

Hon gick bakom hörnet där hon hade pekat men jag gick inte efter. Jag hade sett ett par saker som jag ville ge henne i present. Det var en massa färgglada armband, jag visste att hon älskade färger. När jag gick närmre såg jag att det stod olika ord på dem.  Jag bestämde mig för att ta det som det stod "love" på(finns inte på bilden).

Påväg till kassan såg jag ett linne. På det stod det " I <3 my boyfriend". Jag bestämde mig för att köpa det också, jag betalade snabbt för att inte Lea skulle komma på mig, och knögglade ner påsen i en av matkassarna. Sen gick jag bort till Lea vid kläderna.

_____________________________________________________________________________________________

Hej! Jag hade skrivit supermycket men sen så bestämde sig datorn för att uppdatera internet så allt försvann. Det var lite FML. Men nu är det klart! :D

Imorn börjar jag skolan så då blir det nog bättre med uppdateringen! 
 Kram Alicia

1. Elise' pyjamas. 2. Leas outfit

Harry

Jag la nervöst ner mobilen i min ficka. Jag hade just gjort två väldigt "viktiga" saker.

1) Jag hade just berättat för världen att jag och Lea var ihop.

2) Jag hade precis visat för Lea att jag älskade henne.

Jag vågade nästan inte möta hennes ögon. Jag var rädd för hennes reaktion, tänk om hon inte älskade mig? Vart skulle jag ta vägen då? Jag skulle inte kunna klara av att vara kvar med Lea, nejnej, det skulle jag skämmas för mycket för.. Men samtidigt skulle jag inte kunna leva utan henne. Hon fanns i mitt liv, och jag hoppade verkligen att hon skulle fortsätta finnas där.

Jag tog mod till mig och mötte hennes blick. Jag kunde inte tolka den.

-I love you too Harry.

Jag kan inte beskriva den känslan och glädjen som jag kände. Jag böjde mig fram och kysste henne. Hon avslutade kyssen efter ett tag och log mot mig.

Min mobil vibrerade like crazy, det var troligen mina mentions på Twitter. Jag antar att större delen av världens befolkning numera visste att Harry Styles inte var singel längre.

-I guess the whole world knows now, huh? sa Lea fortfarande tittandes i mina ögon.

-I´m sorry! I know I should´ve asked you first.. Lea, I´m so..

-No! It´s okey, Harry! avbröt hon mig. -I know that I love you, and I know that if I want to be with you, I´ll have to ignore all the drama. And all the hate. It´s hard for Elise, I know that, but I don+t have Twitter, I think it will be easier for me.

Jag kramade henne, vi satt så i en halvtimma. Sen blev det kallt och vi bestämde oss för att gå hem.

Louis

Jag tittade en gång till. Blundade och tittade om och om igen för att se om jag hade sett i syne. Jo, jag hade sett rätt. Jag läste meningarna en gång till. The best girl in the world. I love you Lea!

Elise kom ut från sovrummet i sin pyjamas. Vi hade sovit jättelänge idag.

-Have you seen this? Jag höll fram telefonen framför Elise' ansikte. Hennes ögon vidgades och mötte mina.

-Wow!

-I know, right? Did you know about them? Hon skakade på huvudet. -Me neither.

-But I guess it´s good.. I mean, Lea was heartbroken when the "Daniel" thing was going on. And I think Harry can make her happy, if he behaves.

Vi skrattade. När jag tänkte efter så höll jag med henne. Både Harry och Lea förkänade det bästa! Även fast jag inte hade känt Lea i mer än en vecka så visste jag att hon var en bra människa. Och Harry, ja det visste jag ju att han var!

-I´m happy for them! Hon log mot mig och nickade.

-Me too.

-I love you too Harry.

Jag kan inte beskriva den känslan och glädjen som jag kände. Jag böjde mig fram och kysste henne. Hon avslutade kyssen efter ett tag och log mot mig.

Min mobil vibrerade like crazy, det var troligen mina mentions på Twitter. Jag antar att större delen av världens befolkning numera visste att Harry Styles inte var singel längre.

-I guess the whole world knows now, huh? sa Lea fortfarande tittandes i mina ögon.

-I´m sorry! I know I should´ve asked you first.. Lea, I´m so..

-No! It´s okey, Harry! avbröt hon mig. -I know that I love you, and I alsoknow that if I want to be with you, I´ll have to ignore all the drama. And the hate. It´s hard for Elise, I know that, but I don´t have Twitter, I think it will be easier for me.

Jag kramade henne och vi satt så i en halvtimma. Sen blev det kallt och vi bestämde oss för att gå hem.

Louis

Jag tittade en gång till. Blundade och tittade om och om igen för att se om jag hade sett i syne. Jo, jag hade sett rätt. Jag läste meningarna en gång till. The best girl in the world. I love you Lea!

Elise kom ut från sovrummet i sin pyjamas. Vi hade sovit jättelänge idag.

-Have you seen this? Jag höll fram telefonen framför Elise' ansikte. Hennes ögon vidgades och mötte mina.

-Wow!

-I know, right? Did you know about them? Hon skakade på huvudet. -Me neither.

-But I guess it´s good.. I mean, Lea was heartbroken when the "Daniel" thing was going on. And I think Harry can make her happy, if he behaves.

Vi skrattade. När jag tänkte efter så höll jag med henne. Både Harry och Lea förkänade det bästa! Även fast jag inte hade känt Lea i mer än en vecka så visste jag att hon var en bra människa. Och Harry, jag det visste jag ju att han var!

-I´m happy for them!
-Me too.. Babe, did you open a window or someting? It´s really cold in here!

Jag väntade på att hon skulle börja skratta och säga att det var ett skämt, men det gjorde hon inte. Det var sommar, alltså var det väldigt varmt inne i min lägenhet(Elise hade sovit över här inatt).

-Are you serious? Honey, it´s like the desert in here! Are you feeling ill?

När jag såg på henne såg hon faktiskt lite blek ut.

-In fact, I do..

-You should lay down, come on. I´ll walk you to the bedroom.

Hon lät sig föras till sovrummet och stoppas om. Hon såg trött ut. Jag kände på hennes panna och drog snabbt bort handen igen. Hon brändes ju!

-Gosh, you´re hot!

-I know.. sa hon och log busigt.

-No, serious Elise. You have a fever. Do you want some tea?

Hon nickade, så jag gick ut och fixade en kopp vanilj te till henne. Det var hennes favorit, med mjölk och honung. Hon drack det snabbt. Jag la mig ner bredvid henne och båda två somnade så småning om.

Elise

Jag vaknade av att min mobil ringde. Jag ignorerade den en gång, men när den började rina igen började jag treva efter den på nattduks bordet. Louis vred på sig bakom mig. När jag fick tag i mobilen kunde jag först inte se vem det var som ringde, jag hade suttit mig för snabbt upp i sängen och allt blev svart för några sekunder. Febern gjorde sig påmind och jag kände hur sjuk jag faktiskt var.. Jag gjorde ett nytt försök med mobilen och såg nu vem det var som ringde.

På mobilen stod det "Incoming call from Mamma"....

____________________________________________________________________________________________________

OOOOOOOOOOOOOOOOOHH... Vad tror ni Elise' mamma kommer säga?

Äntligen lite uppdatering va? Men det blir bättre, jg börjar skolan och exakt en vecka(försöker ignorera paniken och vara en tonåring ändå)så då blir det bättre.

Föresten, var det någon som var och såg Oly Murs(en vän till 1D och han var förband till dem på deras US Tour) på Sommarkrysset i lördags? Jag var :D

Och ni missade väll inte när de sjöng på OS avslutnings cermonin i söndags?

Kram Alicia