Louis

-Elise? Elise!! skrek jag. Jag blev rädd, varför vaknade hon inte? Plötsligt såg jag en strimma med något rött och tjockt. Blod.

-I´m calling 911! sa Liam och tog fram mobilen. Jag bar upp Elise i min famn och satte mig på sängen. Jag började gråta.

-She´s gonna be ok Louis! sa Zayn och försöke lugna mig. Men allt jag tänkte på var Elise. På att hennes ögon inte var öppna och att hennes kropp inte rörde sig.

-The ambulance is here... Louis, we need to go down! sa Liam. Jag tog upp henne i min famn och bar ner henne för trapporna. Ambulans killarna la Elise på en bår och ledde in mig i ambulansen. Zayn åkte med mig. De andra killarna fick åka taxi. I ambulansen gick jag in i chocktillstånd. Jag bara satt och höll Elise i handen. Jag hoppade att hon skulle vakna.

När vi kom fram till sjukhuset sa ambulans killarna till oss att sitta i vänt rummet på andra våningen. Där satte vi oss. Efter en kvart kom de andra killarna och satte sig bredvid oss.

-Have you heard something? frågade Niall.

Jag svarade inte så Zayn fick svara att vi inte hade fått höra något. Jag var rastlös. Borde vi inte ha fått höra något vid det här laget? Jag gick runt. Och till sist satte jag mig lite längre bort med huvudet i händerna bakom knäna.

-Relatives to Elise Johansson? frågade en läkare i blåa scrubs. Jag tittade snabbt upp och gick fram till honom.

-Yes? Is she ok? frågade jag oroligt.

-She is going to be fine! She has a concussion and we had to sew a few stiches, but she is going to be just fine! sa han och en stor sten föll från mitt hjärta. -Do you want to see her? frågade han och kollade på de andra killarna som nu hade kommit fram till oss. Vi nickade ivrigt. Zayn la en arm över mina axlar och sen följde vi efter läkaren. När vi kom in till hennes rum blev jag chockad. Hon var alldeles blek.. Hon hade nålar och slangar överallt. Snabbt satte jag mig på en stol nära hennes säng och tog hennes hand. Alla fick tårar i ögonen förutom jag. För mina strömmade ner. Efter ett tag gick Niall och Harry ner för att köpa mat. Hur i helvete kunde de vara hungriga nu? Men det är såklart, Niall tänkte ju alltid på mat. :]

En timme senare

Jag hade somnat. Tänk om hon hade hunnit vakna och jag hade sovit? Jag tittade mig om. Harry och Niall hade kommit tillbaka längesedan, då hade jag varit vaken. Zayn låg över dom på socfan Liam var den enda som var vaken.

-She slept the hole time. sa Liam, han hade nog sett min tanke. Jag nickade tacksamt mot honom. Jag lade mig ner med huvudet mot hennes mage. Jag hörde hennes hjärta, det var tryggt på något sätt. Sen kände jag en hand i mitt hår och jag tittade upp.

-Hey.. sa Elise med en svag röst. Jag reste mig upp och kysste henne på pannan.

-I love you! sa jag och hon log.

-I love you to! sa hon. Nu väckte Liam de andra.

-I am so sorry! sa jag och när jag gjorde det såg hon förvånad ut.

-Why are you sorry? It´s not your fault Louis! sa hon och jag nickade. Jag började gråta igen. Hon tecknade till mig att lägga sig bredvid henne.

-I´m fine right here!

-I know.. But I want you to come up here with me. sa hon och jag gjorde det. Sen låg vi bara där och kramades i flera timmar. Då och då kysste jag henne lite lätt i pannan.

-Hello Elise! I see that you´re feeling better? sa samma man som hade visat oss in hit för några timmar sedan.

-Much better. sa hon.

-Good. It´s nothing serious, you have a concussion and we had to sew a couple of stiches but you can go home in the morning. sa han med ett leende. Alla andras läppar formades likadant.

-Okay, what time is it? frågade Elise.

-3 am. sa han och gick.

________________________________________

OMG blev så peppad nu! Såg att det är Kids Choise Awards idag på Nick 16.10 Oh 1D uppträder ju!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!1 GAAAAAAAAAAAAH längtar!!!

Glöm inte kommentera!