Mary

Alla killarna och Danielle satt i mitt rum och pratade. Mina föräldrar hade åkt hem efter ett tårfyllt hejdå. Jag förstod inte varför de se så ledsna och upprörda! Jag mådde bra. Allt som hade hänt var att jag svimmade. Eller hur?

Min mobil, som tydligen hade legat på nattduksbordet hela tiden, vibrerade och Louis, som satte bredvid det, gav mig den.

-Thanks Louis. Hello? sa jag sedan till den som ringde.
-Hey man, it's Mika.
-Hey dude. What's up my brotha from another motha? Skrattade jag.

Vi hade alltid tyckt att sånt språk var sjukt kul, därför överdrev vi det ofta. De andra bara kollade konstigt på mig.

-Oh nothing, just hearing if you wanna go to the cinema? Charlie's busy with Julia I'm bored. I'll pick you up in fifteen?
-I can't Mika, I'm in the hospital. sa jag lite tystare och jag hörde hur han drog efter andan.
-Oh my god, are you okay? What happened?
-I'm fine! I just passed out.
-Can I visit you then?
-Sure, I'm in St. Charles.
-Okay, see you soon.
-Love you.
-Love you too man.

Jag skrattade lite och gav min mobil till Louis igen som la den på bordet.

-Who was that? frågade Niall. Han såg lite avundsjuk men jag ignorerade det och svarade glatt.
-Mika. He's coming here.
-Who's Mika? frågade Harry och jag såg hur Niall stelnade till.
-One of my best friends.
-And why did Niall here get all tensed up when he called? frågade Louis och log ett nervöst leende. Kag kollade på Niall, han fick förklara det här. Han verkade förstå vad jag menade och tog ett djupt andetag.
-I thought that she was cheating on me with him.

Alla i rummet tystnade och stämningen blev pinsam. Niall tog min hand och lutade sig fram till mitt öra
-Wich I'm sorry for. viskade han och pussade mig lätt på kinden. Jag log mot honom när han satte sig tillbaka i stolen bredvid min säng.

En halvtimme öppnades dörren fort och Mika och Charlie kom inrusandes genom dörren. De stannade tvärt när de såg hur många personer det fanns i det lilla rummet. Båda två tog sig på något sätt fram till mig emellan stolar och vänner, de kom från varsin sida och kramade mig hårt.

-Careful guys. hörde jag Niall säga och Mika och Charlie släppte mig långsamt.
-Sorry mate, we've just missed her.

___________________________________________________________________________________

Jag vet att det där var sjukt kort och att slutet var jättedåligt, och jag vet att jag suger på att uppdatera.. Jag har funderat på att sluta skriva eftersom jag ändå aldrig har tid och jag har liksom tappat lusten..Jag tror att jag kommer lägga upp kapitel på en annan novell som jag har skrivit lite på på Wattpad, mitt username där är AliciaKaliff. Jag har inte lagt upp något än men ska nog.

Därför ska jag avsluta den här novellen så snabbt som möjligt, om någon har några ideer på hur så skulle jag vara tacksam om ni kommenterade det :)

Kram Alicia

Niall

Dörren öppnades och jag kollade vem som hade kommit in. Det var Marys doktor. Hon hade en annan läkare med sig, en äldre kvinna med grått hår och snälla ögon. Hon log mot oss. Jag höll Marys hand hårt.

-Mary, this is doctor Smith. She will be doing the test with you. Is it okay if we do it right now? Your boyfriend can stay with you if you want.
-Okay. sa Mary och jag log mot henne för att lugna ner henne. Hon verkade lite nervös eller stressad.
-What kind of test is it, if I may ask? frågade jag och de båda läkarna såg på mig.
-I can't tell you that right now, it may effect how Mary answers the questions.

Dr. Smith drog fram en stol från hörnet och satte sig bredvid sängen, på andra sidan.

-Okay Mary, I want you to answer these questions as correct as possible. Do not care about how your boyfriend may feel or you think we may think. It's all about you, okay?


Mary


Jag nickade och släppte Niall's hand för att föra mitt hår till min högra axel. Sen la jag dem på magen. Dr. Smith log kort mot mig och tog fram ett anteckningsblock.

-How do you feel about yourself?
Första frågan. Jag tänkte efter. Inte alls bra.
-Not good.
-Can you evaluate that a bit?

Jag tog ett djupt andetag. Here it goes.

-I kind of hate myself. I mean, I'm not pretty or skinny. I have no idea why Niall, my boyfriend, loves me. I have fat things, a doublechin, my arms are huge, my stomach is too big, I'm boring, my eyes look weird, my hair is always a mess, my breasts are too big and my voice sounds like a bird cawing. The only thing I like about myself is that I can dance.

Jag tystnade och Dr. Smith skrev ner något i hennes anteckningsblock.

-For how long have you been thinking that about yourself?
-Well I've always known those things but I've thought about more lately.
-How many meals do you eat per week?
Jag räknade tyst på mina fingrar. Frikost blev det ju aldrig, sällan lunch.

-Probably about 10, maybe 11..

Hon skrev ner något igen.. Gud vad jag blev nervös jag blev av det. Måste hon verkligen skriva ner allt? Vad är det ens hon skriver?

-Is there a lot of questions left? frågade jag otåligt och en aning högt.
-No, don't worry.

Men det var det. Efter ungefär 45 minuter så gick de båda läkarna och jag och Niall var ensamma. De sa att testet skulle vara klart nästa dag och att jag skulle behöva sova på sjukhuset inatt.

-Niall?
-Yes love?
-Could you stay here with me tonight? I really don't like hospitals and the thought of having to stay the night kind of scares me..
-Of course babe, I don't like hospitals either so I understand. Do you want me to get you something?
-Could you get Dani for me?

Han nickade och gick ut genom dörren. Några minuter senare kom han tillbaka med Danielle. Hon gick snabbt fram till mig och kramade mig hårt. Mitt huvud gjorde fortfarande lite ont så jag kved till, hon släppte mig genast.

-Oh my gosh, I'm sorry!
-It's fine Dani!
-Oh god I've missed you! I know it's been like two hours since we spoke but I've missed you!
-Well that's why your my best friend!
-And you're mine!

Vi pratade länge och Niall hade gått ut för att prata med killarna lite. Danielle satt nu vid mina fötter och gav mig fotmassage.

-Your feet smells.
-Shut up! Im sure yours do to!
Vi skrattade.
-Why didn't we go to that lunch with Eleanor again?
-She had to work. But I'm sure she can get together sometime this week! I'll call her!
-Great.

____________________________________

Hello friends?
Förlåt att det har varit dåligt med uppdatering men det visade sig att det blev svårare när skolan började. Jag hår i nian så det är väldigt mycket plugg och man måste verkligen plugga och få bra betyg och så.. Ni som går i nian förstår mig! Förhoppningsvis ni andra också:)
Men jag har en idé! Vad säger ni om att jag(förhoppningsvis)uppdaterar oftare fast med inte lika långa kapitel? Kommentera va ni tycker :)

Kram Alicia

Mary


Jag öppnade ögon långsamt. Ljuset log emot mig och jag fick blinka flera gånger för att kunna hålla ögonen öppna. Jag kollade runt i det lilla rum jag låg i. Till höger om mig stod en maskin som pep regelbundet, till vänster om mig fanns ett fönster ut till en vit korridor. I rummet fanns en soffa och en till dörr, det såg ut som ett sjukhus rum. Jag försökte sätta mig upp med jag fick genast ont i huvudet och det ryckte till i armveckat. Jag såg ner och såg att det satt en nål där. I nålen satt en tunn slang som var kopplad till en påse som hängde på en ställning bredvid sängen. Ja, jag var definitivt på ett sjukhus.

Dörren öppnades och en kvinna i vit rock kom in genom dörren. Hon log mot mig och gick fram till ner pipande maskinen bredvid mig. Hon tryckte på en knapp och vände sig till mig igen.

-How are you feeling?
-My head hurts. sa jag med hes röst.
-You have some visitors, is it okay if I send them in or do you want to rest?
-You can send them in.

Hon log än en gång och gick ut genom dörren. En minute kom mina föräldrar, Niall, Danielle och resten av killarna in rusandes genom dörren. Mina föräldrar ställde sig på min högersida och de andra ställde sig på andra sidan av sängen.
Niall tog min hand. Jag log mot honom och han log ett svagt leende tillbaka.

-How are you darling? frågade min pappa och log mot mig. Jag besvarade hans leende.
-Fine, I think. My head hurts, but except for that I think I'm okay. What happened?
-You passed out. sa samma läkare som pratade med mig förut. Jag hade inte ens märkt att hon fortfarande var här. Hon gick fram mot slutet av min säng och tog journalen som hängde där. Hon kollade snabbt igenom den och hängde den där den var förut.
-May I talk to you in private? sa hon sedan direkt till mina föräldrar. De blev förvånade, men gick självklart med henne ut i korridoren.

Mina vänner spred ut sig och stod nu runt min säng. Niall tog min högra hand och jag såg på honom.
-Don't you look nice and sweaty? sa jag och log flörtigt mot honom när jag såg svettdropparna på hans bröst.
-Yeah, I went to the gym.. sa han och skrattade till. De andra log. Sedan blev Niall allvarlig, det vackra leendet försvann.
-Baby, what happened? I've been so worried.
-I know, I'm sorry. Apperiently I passed out, I have no idea why.
-Have you been feeling sick?
-No, not at all. ljög jag. Jag hade mått illa och haft ont i huvudet den senaste veckan.

Dörren till mitt rum öppnades och läkaren kom in med mina föräldrar efter. Min mamma såg ut som att hon hade gråtit och min pappa såg chockad ut.. Vad hade hänt? Vad hade läkaren sagt?

-I don't think I've introduced myself, I'm doctor Lockman. Mary, as you now know you passed out. Your body reacted that way because it was starved, you were also dehydrated. Have you been eating properly?

Det hade jag ju inte. Jag hade bott hos Niall länge så mina föräldrar hade troligen inte märkt det. Jag vet att Niall märkte att jag åt mindre än vad jag gjorde förut, men jag gjorde ju det för att jag vill bli smalare. Det är väl inget fel med det?

-Yes I have. sa jag så övertygande som möjligt, jag ville inte oroa mina föräldrar. Jag märkte genast hur Niall stelnade till och såg på honom med en bedjande blick. Han så ner i golvet och bet hårt ihop käken. Doktor Lockman skrev ner något i min journal som hon hade tagit upp igen.

-That's a lie.

Jag såg på min pojkvän men han mötte inte min blick.

-Niall.
-That's a lie Mary and you know it. sa han hårt och mötte nu min blick.
-I'm worried about you so I'm not just gonna sit here and be quiet. I haven't seen you eating in two days, two days! You never eat breakfast and when it's time for dinner you say you're not hungry. You are so skinny love, and I don't think it's healthy. You have to understand that what you are doing isn't healthy.

Jag hade tårar i ögonen. Han såg hela tiden in i mina ögon, men hans blick hade varit hård ända tills min hade blivit ledsen och tårar formats i mina ögon.

-Now, I'm sorry for outing you like this. But it's for your own good.

Doktor Lockman skrev ner något mer i journalen och såg sedan på mig.

-Mary, if it's okay I would like to do an oral test with you. Just to check that everything's fine, okay?

Jag nickade. Mina föräldrar såg mer chockade.

-Now, I think we need to leave Mary alone. She needs some rest.
-Can I stay? I would like to talk to her alone.

Hon nickade och alla gick ut. Niall såg på mig.

-I'm sorry I did that, but I love you and I only want the best for you. I think you need help Mary..
-Why? I don't have a problem, there's nothing wrong with trying to lose a bit of weight!
-No it's not, but the way you do it is not healthy! You weren't fat before it started, you've never been! And I don't even think you see how skinny you've become?
-I'm not! I still have fat thighs..
-Listen to yourself! You're telling me you have fat thighs, but come on Mary. You barely have anything on your legs anymore! I don't care if you like it or not, but you have a problem and I'm gonna make sure you get the help you need. Because I love you.

Dörren öppnades.


_______________________________

Jag är tillbaka! :)
Nu har jag börjat skolan igen(en vecka sen)så kapitel borde komma som vanligt igen ;)

Jag skrev det här på min mobil så ursäkta mig om det är stavfel eller nått :/ därför kunde jag inte heller lägga till bilder..

Kommentera gärna!

KRAM Alicia

Niall/Två veckor senare

Hela den veckan hade jag spenderat all min kediga tid med Mary, i min säng. Hela tiden hade vi kollat på filmer och bara myst. Mary har hade ont i magen nästan hela veckan, så jag blev jätteglad när det äntligen gick över.

När hon mådde bra igen hade jag träffat hennes vänner, Mika och Charlie. Jag förstår inte varför jag var orolig, de var defenitivt inte mer än bästa vänner. Dessutom, var de jätteschyssta!

Mary åt fortfarande dåligt. Jag började bli sjukt orolig. Hon är mycket smalare. För smal. Hon har aldrig varit en jättesmal tjej, ia alla fall inte så länge jag har känt henne, och det har jag älskat! Jag har alltid gillat lite "större" tjejer, och för mig har Mary alltid varit perfekt. Och det kommer hon alltid vara.

Jag var påväg hem från ett möte med resten av killarna och Modest!. Vi hade en turné som började nästa vecka. Jag vet inte riktigt hur jag ska berätta det för Mary. Hon kommer bli ledsen, det vet jag. Men jag måste göra det. Det är inte så att jag inte vill åka på turné, det är det jag älskar mest med att vara med i One Direction, förutom fansen och killarna, men jag vill inte vara så länge ifrån Mary. Det kommer bli svårt, för oss båda två.

Jag parkerade bilen och gick upp för trapporna. När jag kom till min våning låste jag upp dörren och gick in i lägenheten. Det låg en lapp på bordet i hallen. Jag läste den, det var från Mary. Hon skrev att hon behövde gå till klubben en snabbis och skulle snart vara tillbaka. 

Jag satte mig i soffan och kollade på tv. jag ändrade bland kanalerna, men det fanns inte ett ända program som jag hade lust att titta på så jag stängde av den igen. Jag bytte om till tröningskläder och gick ner till gymmet i huset. Det fanns ett litet rum i källaren i huset min lägenhet var i, där stod ett par maskiner och lite vikter som man kunde gymma med när man ville. Jag gick fram till en maskin och började. Det var jobbigt och jag hade inte tränat på ett tag, så jag började direkt svettas.

Efter en timme tröttnade jag på det och gick upp igen. jag tog av mig skorna och gick in till badrummet för att ta en dusch innan Mary kom hit. Jag gick förbi min mobil som låg på ett bord i hallen. Jag tryckte på hemknappen för att se var klockan. 18 missade samtal. Från Danielle. Jag blev genast orolig och ringde upp henne.

-Niall?

-Danielle, what's wrong?

-I'm in an ambulans on my way to the hospital.

-Oh my god, are you okay? What happened?

-It's not me.. it's Mary.

________________________________________________________________________________________

JAG VET att det här varvett tråkigt och sjukt kort kapitel, och JAG VET att det inte har varit så bra uppdatering men jag har varit på spontansemester och vi hade inte täckning, internet eller wifi där.. -.-  Dessutom ska jag till Italien på lördag i en vecka så det kommer inget kapitel då heller.. Sorry sorry, men efter det kommer det troligtvis bli som vanligt igen! :)

Kommentera på nu, vad tror ni har hänt med Mary?

Btw, här får ni en topleess bild på Niall ;)

KRAM Alicia

Mary

Jag låg fortfarande i Nialls säng, han borde vara hemma snart. Min mage gjorde fortfarande lika ont. Min mobil ringde på nattduksbordet och jag sträckte mig försiktig efter den. 

-Hello?

-Hey lazy, did you just get out of bed or what? 

-Hey Charlie.

-Why do you sound so.. so weird?

-Well thank you, it's just that I don't feel very good.

-Oh, I'm sorry. Are you sick?

-No, I have a stomach ache.

-What kind of a stomach ache? 

-A girly stoma-

-Okay, okay I get it! skrek han i luren och jag skrattade. Han var så barnslig.

-Well, I was just calling to see why you haven't hung out with me and Mika the past few weeks? frågade han lite ledset och jag fick direkt dåligt samvete.

-I'm sorry, it's just been a lot going on and me and Niall-

-The boy me and Mika still haven't met, may I remind you.

-Right. Maybe we can all hang out next week, if Niall's not busy. 

-Sure. I'll call Mika. By the way, he's still super sad because Ed Sheeran didn't win that Grammy.

-Oh god. He needs to move on. sa han och det pep i mobilen. Jag tog den från örat och såg att min mamma ringde.

-My mom is calling me, I'll see you next week yeah?

-Right. Love you.

-Love you too, bye.

Niall

Jag öppnade dörren och gick in. Jag hörde Mary prata med någon i sovrummet och jag gick dit för att höra vem det var. Jag stannade utanför dörröppningen. Hon låg vände ifrån mig så hon såg mig inte.

-My mom is calling me, I'll see you next week yeah? Love you too, bye... Mom? I'm actually not so good but I'm at Niall's apartment so it's...

Hon tystnade när hon vände sig om och såg mig. Jag kände hur arg jag var. Vem annan älskade hon? Det var tydligen inte hennes mamma, och jag tror inte att det var hennes pappa hon hade pratat med. Jag var avundsjuk. Jag hade aldrig varit avundsjuk på det här viset förut, inte när det gällde kärlek. Jag kände hur mitt ansikte var varm och säkert rött, jag bet hårt ihop mina käkar.

-Mom I'll call you back. sa Mary och la på luren. Hon bröt aldrig ögonkontakten. Hon fick ett oroligt uttryck i ansiktet.

-What's wrong?

Jag svarade inte, jag bara släppte påsen med sakerna jag hade köpt och gick mot köket. Jag tog ett stort glas vatten och halsade allt på en gång. Jag hörde fotsteg bakom mig, och visste att det var Mary men jag vände mig inte om.

Mary

Jag gick ut i köket, orolig varför Niall hade sett arg och ledsen ut. Min mage gjorde ännu ondare när jag stod upp men jag bet ihop och gick fram till honom. Jag kramade honom bakifrån och vilade mitt huvud på hans axel.

-What's wrong?

Han svarade mig inte. Han fyllde bara på sitt vattenglas igen och drack hela på en gång.

-Niall, please tell what you're upset about. bad jag och han suckade. Han gick ur mitt grepp och ställde sig på andra sidan matbordet. 

-Who did you talk to? 

-My friend.

-What friend?

-His name is Charlie. sa jag och jag såg hur hans ögon ändrades. Från arga, till ledsna. Jag förstod plötsligt varför.

-No Niall, me and Charlie are just friends!

-Oh yeah? You love him?

-Yes I do, as a friend! I've known him my entire life! We went to kindergarden together, with another boy named Mika, and they're my best friends! Trust me Niall.

Jag gick fram till honom och tog hans ansikte i mina händer. Jag såg bedjande in i hans ögon, han såg tillbaka. 

Plötsligt nickade han.

-I'm sorry. I trust you. I don't know what got into me. sa han och kramade mig. Jag kramade tillbaka och andades in hans lukt.

-Do you still have a stomach ache? frågade han och jag nickade mot hans axel.

-Come on, let's go back to bed.

___________________________________________________________________________________________________

Here you gooo. Jag vet att det tog lite tid, men här är det i alla fall! 

Hittade inga bra bilder till det här kapitlet :/

Kommentera på, och gå in på fanficen jag länkade igår!

KRAM Alicia

Niall

-Babe? Mary, what's wrong? frågade jag panikslaget. Hon låg dubbelvikt på soffan och jag hade ingen aning om vad som var fel. Tårarna strömmade ner för hennes kinder. Jag drog min hand upp och ner på hennes rygg.

-I need to go to the bedroom. I need to lie down. sa hon svagt. Jag hjälpte henne att ställa sig upp men hon satte sig snabbt ner igen och höll sig för magen. Jag bar henne istället in i mitt sovrum och stoppade ner henne.

Mary

Niall bar upp mig som en prinsessa in till sovrummet. Han stoppade fösiktigt om mig och satte sig ned vid min sida.

-Will you please tell me what's going on?

han såg på mig med bedjande ögon. Jag såg generat ut genom fönstret och tog ett djupt andetag. 

-I have cramps.. I'm on my period... sa jag och jag kände hur jag rodnade. Niall tog min hand.

-Why didn't you tell me?

-I didn't want you to think it was gross

-Mary.. It's normal! I would be worried if you didn't get it, I would never think that you are gross. 

Jag log mot honom.

-Would it be rude to ask if I could stay with you during.. Well, the whole time? My parents are so annoying..

-Of course you can stay with me! I would love you to. Now, I'm going to go to the shop, can I get you anything?

Jag tänkte efter. Kunde jag be honom köpa tamponger? Jag hade dumt nog inte tagit med mig några hemifrån..

-Ehm, aspirins, some candy and.. Tampons? undrade jag och fösökte gömma mitt röda ansikte genom att titta ner så att mitt hår skymde det. Niall kramade min hand.

-Of course! Do they have different types and stuff like that?

Jag skrattade lite och log mot honom.

-Yeah, but just get the normal ones.

-Mary, i'm a guy. I don't have any idea what normal is in this area. sa han och vi skrattade.

-Don't worry. I'll get my mom to send me a picture, I'll send i to you.

Niall pussade mig på pannan och gick iväg för att gå till affären.

Niall

Jag tog på mig en snapback och mina Ray Bans och en hoodie. Det var inte så varmt idag, och jag hade inte lust att bli igenkänd när jag köpte tamponger till min flickvän. 

När jag kom fram till närmaste affär gick jag in och gick direkt till godiset. Det var inte så mycket folk, som tur var. Det var inte så att jag inte ville köpa dem, jag ville såklart att Mary skulle få det hon behövde och att hon skulle må bra. Men jag hade inte lust att någon skulle ta bild på mig. Killarna skulle prata om det i evigheter.. 

Jag köpte en stor på se godis och en chokladkaka och sedan gick jag gången med tamponger och bindor och sånt. Det var första gången jag var i den här gången. Det kändes ovant måste jag säga. Jag trycke fram bilden på ett paket som Mary hade skickat mig. Jag hittade motsvarande på hyllan och gick snabbt mot kassan. När det var min tur frågade jag killen i kassan om jag kunde få ett paket värktbletter också. När han höll i tampongpaketet kollade han skeptiskt på mig och log lite. Vad var hans problem?

-What? You don't have a girlfriend to buy tampons for? sa jag och hans leende försvann. Där fick du.

När jag gick ut ur affären stod en massa fotografer där. Paparazzis. Fan. De ropade en massa olika saker för att få min uppmärksamhet, jag ignoerade dem och gick mot mig bil.

-Hey Niall!

-What did you buy?

-Are the tampons for your girlfriend? frågade en och jag log.

-Well, they're certianly not for me right?

De skrattade lite åt det. Jag satte mig i bilen och körde hem igen,

__________________________________________________________________________________________________

Har inte så mycket att säga! 

Kommentera :) Fick en på förra kapitlet.. :/

KRAM Alicia

Mary

Jag vaknade upp i Nialls säng, med hans armar runt om mig. Jag låg med ansiktet mot hans bröst och mina armar runt hans midja. Jag log. Jag kände hans varma andedräkt på min gässa. Jag vände huvudet uppåt och såg hans vackra ansikte. Hans skäggstubb som började bli ganska lång, hans ögon rörde sig under ögonlocken och hans hår som var i ett ruffs i pannan.

-I can feel you staring at me. sa han men behöll ögonen stängda. Jag fnissade och pussade honom på hakan.

-I'm not staing, I'm gazing. It's romantic. sa jag tyst och han skrattade. Nu öppnade han ögonen. han log ner mot mog och kysste mig på munnen.

-Thank you for last night. sa han och log flörtigt mot mig. Jga rodnade och gömde mig mot hans bröst.

-Thank you.

-Do you want to go out for breakfast?

-Yeah sure, I just have to go to the bathroom. sa jag och satte mig upp. Jag märkte då att jag inte hade några kläder på mig. Jag drog upp täcket så att det täckte min överdel. Jag försökte dra med mig täcket när jag ställde mig upp för att gå bort till toaletten i Nialls rum, men han höll kvar det. Jag såg på honom, han bara log samma flörtiga leende.

-Niall..

-What? I'll be cold..

-But I don't have any clothes on.

-I don't mind. sa han och blinkade med ena ögat. Jag suckade och sprang till toaletten. Han visslade efter mig.

-Shut up! 

Jag hann dra med mig ett par trosor och en av Nialls t-shirts innan jag stängde dörren. Jag gjorde vad jag kom dit för att göra och sen började jag sätta på mig kläderna jag hade tagit med. Eftersom jag hade glömt att ta med ett par nya trosor så fick jag ta gårdagens, great.. När jag tog på mig trosorna märkte jag något. En blodfläck. Nej. Nej nej nej nej. Inte just den här veckan. Jag suckade och tog på mig tröjan. Jag tänkte inte berätta för Niall. Aldrig i livet. Men jag behövde tamponger.. Jag fick helt enkelt säga att vi behövde åka förbi mitt hus innan vi åt frukost.

Jag gick ut ur badrummet efter att jag hade tvättat händerna. Niall var inte längre i sängen, han stod framför sin garderob och drog på sig blå-rutig skjorta. Han vände sig om och log mot mig. Jag log tillbaka och drog på mig ett par shorts. 

-You ready?

-Yeah, I'll just grab my bag.

Jag tog min väska och tog på mig mina skor. Niall tog min hand, ledde mig ut genom dörren och låste den. Vi gick tillsammans ner till hans bil och satte os i den. Niall startade bilen och körde ut genom garaget. 

-Niall, is it okay if we swing by my house? I need to change clothes.

-No you don't, you look amazing. 

Jag rodnade.

-But I need new underwear.

-Okay darling.

Jag log nöjt och tog hans hand.

Vi var hemma hos mig innom 10 minuter. Jag pussade honom snabbt på munnen och öppnade passagerardörren.

-I'll be quick. sa jag och joggade upp till dörren. Jag grävde i väskan efter mina nyklar och hittade dem efter ett tag. När jag hade låst upp och kommit in sprang jag upp till mitt rum.

-Mary? Marion? hörde jag min mamma ropa.

-Yeah mom, I'm in my room. Niall's waiting outside, I just have to change clothes and then we're going out for breakfast.

-Okay hun, tell him I said hi!
-I will mom!

Jag bytte snabbt om och sminkade mig lite. Sen tog jag en tampong och sprang ner till Niall igen.

-That was quick.

Jag kände när jag satte mig i bilen och tog Nialls hand att jag hade ont i magen. Fan. Men jag försökte ignorera det. 

Vi kom fram till Costa, jag beställde en cappucino och en english muffin. Niall beställde en vanlig kaffe, ägg och bacon och en macka. När maten kom hade jag ännu ondare i magen och hade förlorat aptiten. Jag försökte långsamt äta upp min muffin medan Niall åt snabbt.

-Is something wrong babe? frågade han oroligt.

-No, everything's fine.

-Well, why aren't you eating then? frågade han igen och la ner besticken. Han tog min hand som låg på bordet mellan oss. Jag såg på dem.

-I'm just not hungry. ljög jag och såg ner på min muffin igen. Jag görde en suck och Niall släppte min hand.

-Mary, we've talked about this! You need to eat, there's absolutely nothing wrong with you. Don't do this! Eat the muffin.

-But I have a stomach ache..

-Oh. Why didn't you just say that? Let's go home, come on.

-No Niall, it's not a big deal! Finish your meal.

-No, I'm not gonna keep your here if you're in pain. Now let's go. 

Han ställde sig upp och drog mig med sig. Jag fick känslan av att han var arg. Men varför? Vad hade jag gjort? Jag kände hur jag blev sjukt arg själv. 

Vi satte oss i Nialls bil och sa ingenting. Jag kände av den spända stämningen mellan oss. Jag kollade surt ut genom fönstret.

-Why didn't you eat the god damn muffin Mary?

-I had a stomach ache. I still have. So I'm sorry if I was in pain.

-I donät beileve you. sa han med ögonen på vägen. Jag vände min blick mot hans håll och stirrade på honom med munnen öppen. Han fortsatte stirra på vägen med båda hönderna på ratten. Nu var jag ordentligt arg. PMS.

-What? Why?

-Because I know that you're lying! I know that you won't eat because you think you're fat or something! But you're not Mary! You're perfect okay? For me, you're perfect! Why won't you understand that? sa han högt, skrek nästan.

-Because i know I'm not! Plus, that's not the case here Niall! I have a fucking stomach ache! Okay? skrek jag på honom. Han stirrade fortfarande på vägen, jag såg hur kan spände sin käke. Vi var snart framme hos honom igen och jag öppnade dörrem snabbt. Jag tog hans nyklar som låg i handskfacket. Jag gick snabbt upp i huset mot hans lögenhet. När jag kom upp låste jag upp dörren och stängde den sedan hårt efter mig när jag hade gått in i lägenheten. Jag gick in i vardagsrummet och satte mig i soffan. Jag tog snabbt upp mobilen och spelade Candy Crush tills jag hörde dörren öppnas och slås igen. Niall kom ut i vardagsrummet och satte sig en bit ifrån mig.

-I'm sorry. I'm sorry I didn't beileve you. 

Jag fortsatte spela på min mobil. Han flyttade lite närmare.

-Will you please look at me when I'm talking to you? Please. Mary, please look at me?

Jag lade långsamt ner mobilen på bordet framför mig. Jag såg på honom. Hans ögon fick mig att förlåta honom på direkten. Den var så blåa, och snälla.

-It's okay. I just got a little upset when you didn't listened and beileved in me.

-I'm so sorry babe. sa han och kramade mig.

Plötsligt skjöt en blixt av smärta i min mage.

________________________________________________________________________________________________

Hello hello :)

Here the kapitel is :D Förlåt att det tog lite tid, men nu mår jag bättre!

Kommentera på snälla! Det har nästan inte kommit några kommentarer alls på de senaste kapitlena! :/

KRAM Alicia

Niall/En vecka senare

Jag var orolig för Mary. Hon hade inte ätit sig mätt på flera dagar nu. Det visste jag eftersom hennes mage kurrade ofta, hon trodde säkert inte att jag hörde men det gjorde jag. Jag märkte att hon tog väldigt lite mat men drack mycket vatten.  

Jag sitter i köket i min lägenhet, och äter en skål med yogurt och flingor. Mary kom in i köket i mjukisbyxor och en tjocktröja.

-You cold babe? frågade jag henne. Hon nickade och satte på vattenkockaren.

-Do you want something to eat? 

-No thanks, not hungry. sa hon och samma sekund kurrade hennes mage. Jag suckade, men hon ignorerade det och fortsatte som om inget hade hänt.

-Mary. Why do you eat less than before? I've noticed.

-No I don't.

Jag suckade än en gång och gick fram till henne. Hon undvek min blick, men jag tog upp henne blick mot min genom att lyfta upp henne haka med min hand. Jag log svagt.

-I hear your stomach roar for food, you're hungry all the time. Your weak, I can see it because I love you. What's going on Mary?

Hon fick plötsligt tårar i ögonen och vände blicken neråt. Jag tog hennes händer, försökte lugna ner henne. Hon tog ett djupt andetag och försökte prata genom tårarna och gråtandet.

-I just.. I mean have you seen me? My body? I just don't understad why you want to be wth me. There's so many beautiful women in the world that would kill to be your girlfriend, and you chose to be with me? It makes no sense to me. 

-Stop! Why would you even think that?

-I have fat dimples in my back, I almost have a double chin. I'm not half as skinny as Danielle. My thighs are huge, my arms are way to big..

-No Mary! It's not Danielle I want, it's you! I don't care if you're not a size 0, I don't care about any of that! To me, you're perfect! You say all these things that self coincsious about, but I've never and I never will think about them! When I look at you I don't see that you're not super skinny, I see my beautiful, amazing, sexy girlfriend! I love you unconditionally, I always will. sa jag och log mot henne. Hon log svagt tillbaka.

-Really?

-I promise you.

Sen kysste jag henne. Hon kysste tillbaka. Den oskyldiga kyssen utvecklades till att vi hånglade. Vi började gå mot sovrummet, eftersom vi båda visste vad vi ville. Jag plockade upp Mary och bar henne med hennes ben på vardera sida om mig. Jag försökte gå till mitt sovrum med slutna ögon, men jag gick hela tiden in i saker. Varje gång skratttade vi.  När vi äntligen kom fram la jag henne ner på sängen och drog av mig t-shirt. Hon lade sina händer på mitt bröst och min mage. Jag kysste henne ner för halsen och bakom hennes öra. När hon stönade lågt visste jag att jag hade hittat hennes sweet spot, precis bakom örsnibben. Hon drog upp hennes tröja över magen och hon sträckte armarna över sitt huvud så att jag kunde dra av den. Hon hade en svart BH. Hon var så jävla snygg. 

Hon drog sina händer långsamt ner för min mage till kanten av mina jeans. Hon började knäppa upp dem när jag slutade kyssa henne.

-Wait.. wait.. sa jag med mina läppar fortfarande mot hennes. Vi var båda lite andfådda.

-What Niall?

-Are you sure about this? frågade jag och såg in i hennes ögon. Jag ville inte pressa henne till något. Hon log ett varmt leende mot mig.

-Of course I am.

Hon kysste mig igen och fortsatte knäppa upp mina jeans.

_______________________________________________________________________________________________

Okej... Jag är inte ALLS på att skriva sånt här och jag tycker typ att det är så sjukt pinsamt så jag satt och rodanade hela tiden medan jag skrev det här haha...Visste inte riktigt hur jag skulle avsluta det..

Sorry för kort kapitel också, jag är allt för trött efter en veckas jobb och klockan är efter midnatt..

Kram Alicia!