Jag tittade vad klockan var. 17.38 Shit! Jag skyndade mig hem.

-Hallå? ropade jag.

-Hej gumman! ropade mamma från hennes och pappas rum.

-Hej mamma, gissa vad! sa jag och jag såg nyfikenheten i hennes ögon.

-Vad??

-Jag ska på dejt! sa jag och hon kom och kramade mig.

-Gud vad roligt älskling! sa hon och log med hela kroppen(om man nu kan göra det)

-Ja, men nu måste jag göra mig iordning! sa jag och sprang och satte på ett bad. Jag tog av  mig och hällde i en olja som gjorde huden len. Jag rakade benen och tvättade mig. Sen blåste jag håret och plattade det. Det gjorde jag bara för att jag ville se lite annorlunda ut. Jag hade ju lockar i vanliga fall. Jag tittade i min garderob. Jag tog en marinblå tunn skjort-blus  och ett par vita jeans. Sen tog jag ett par vita klackskor. Jag sminkade mig med lite ljusblå ögonskugga, foundation, rouge och lite rosa läppstift. Nu var klockan 18.47 Vänta var det värsta jag viste. Just då plingade det till i mobilen. SMS från Louis.

*Are you ready? Louis. xo

*Yeah, you wanna come up or should I come down? Elise. xo

*I can come up! See you soon. xo

*Ok, we´re in room 589. See you. xo

-Mamma, pappa, Emil! Han kommer komma upp snart så ni får snygga till er! Skrek jag och alla började helt plötsligt springa runt. Speciellt mamma, hon städade undan papper och godis skräp och sånt.

-Är du kär,syrran?? retades Emil och jad slog till honom i huvudet.

-Förlåt då! sa han och gick in på sitt rum lite små sur...

Då ringde det på dörren. Jag sa till mamma att öppna medans jag gick in till mitt rum och slängde en sista blick på spegelbilden. Perfekt, hoppas Louis skulle tycka att det var fint (:

-Hello! You must be Louis! sa mamma och jag började le.

-Yes! Thats me. sa han och mamma skrattade till.

-Come in, Louis. She will be out soon. sa mamma och jag hörde att Louis hälsade på pappa och Emil. De började prata. Då gick jag ut. Louis avbröt samtalet med Emil för att titta på mig. Han stirrade nästan.

-Hhm.. Are you ready to go? frågade jag och han vaknade ur sitt dagdrömmande.

-Ehh, yeah, Of course. sa han och log lite.

-You look really beautiful. la han till och jag rodande. Han hade på sig ljusa chinos, blå-rutig skjorta och vita hängslen och vita skor. Riktigt stilig tyckte jag :] Jag tog min lilla Chanel-axelväska. Där hade jag allt jag hade tagit med mig till The Marples. Men jag la ur boken.

-Hejdå! sa jag till min familj och de stängde dörren om oss.

-Was that swedish? frågade Louis och jag log lite.

-Yes it was! sa jag.

-Can you learn me some? frågade han och jag skrattade till.

-Why do you want to learn swedish?

-Because it sounded cool. sa han och log lite mot mig.

-Sure. What I just said was "Hejdå". It means goodbye.

-Ejdo? jag skrattade.

-Almost! But you need to practise. log jag mot honom.

När vi kom ut ur hotellet gick vi en bit åt höger coh sen såg jag en jättefin sportbil. Till min förvåning gick Louis och låste upp den!

-Wow, is this yours? frågade jag och pekade på bilen.

-Yes, it´s mine. sa han och tittade på mig. Jag bara stirrade på den.

-Are you coming? fågade han och jag skrattade lite. Jag satte mig i bilen. Vi körde gansak långt. När jag såg havet började jag undra lite..

-Are you kidnapping me or something? frågade jag och vi skrattade.

-Yes I am! skojade han och vi skrattade ännu mer. [:

-No, I´m just kidding.. We´re going to a restaurant near the ocean. sa han och jag började le. Vad romantiskt!

Vi gick ut ur bilen och jag stannade utanför restauranten. Santa Marie´s hette den. När vi gick in såg jag att  det var en riktigt stor lokal. säker mer är 20kvadratmeter! Den hade en balkong utöver havet som man kunde sitta på. Åh, där kommer vi aldrig att få sitta! tänkte jag lite ledset.

-Welcome to Santa Marie´s! Do you have a reservation? frågade hovmästaren och tittade på mig. Jag tittade lite försigtigt på Louis.

-Yes we do. Tomlinson? sa Louis och hovmästaren började kolla på sin dator.

-Follow me please. sa han och vi följde honom ut på balkongen. Vi skulle sitta hä! Åh vad lycklig jag blev! Gud vad romantisk Louis var. Han drog ut stolen åt mig innan han själv satte sig ner. Han fick dricka men det fick inte jag. Men till min förvåning beställde han inte alkohol. Han beställde samma som jag, en Fanta!

-So tell me something about you! sa han oh jag visste inte var jag skulle börja.

-Okay.. Well, my name is Elise Johansson. I´m 17. I have a mom, a dad and a brother, but you´ve met them already. I´m from Sweden, Stockholm. I have a dog, his name is Tofsen. Now it´s your turn! sa jag och han log.

-Well okay. I´m Louis Tomlinson. I´m 18. I live with my best friends, that you´ve already met. I´m from England, Doncaster. And I like carrots! sa han och jag skrattade :} Vi beställde mat och pratade om allt mellan himmel och jord. Sen blev det efterrätt och vi delade på en jättestor glass. En gång rördes våra händer lite. Jag trodde att han skulle ta undan handen men han höll kvar den. Han tittade mig i ögonen. Han lutade sig fram och han ville kyssa mig. Men jag drog mig undan.

-Omg, I´m so sorry! I don´t know what I thought about! ursäktade han.

.It´s okay, Louis. But I want to get to know you better. sa jag. Det var fortfarande lite jobbigt efter Jocke..

-So do you want to go and hang out with the boys? frågade hanlite försikigt. Ville jag verkligen det? Hlest ville jag ju bara vara med honom. Men jag övertalade mig själv. De verkade ju hur snälla och roliga som helst!

-Yes! sa jag och vi gick til bilen. Han satte på radion och What makes you beautifulvar på.  Jag sjöng med och Louis nynnade lite tyst. Sen började han skratta. Jag hade ingen aning om varför så jag tittade lite konstigt på honom. Men han fortsatte. Ett tag var jag lite rädd att han skulle krocka eller något men jag litade på honom.

-We own this house. We all have our own apartments. sa han och jag blev väldigt förvånad.

-How can you afford a hole house? Oh, sorry. Non of my bussines. sa jag och kollade ner i marken.

-No, it´s okay. I´ll tell you later. sa han och tog min hand. Vi gick in i huset och upp för 2 trappor. Sen öppnade han dörren och lät mig gå före.

-Louis? How did it go?? skrek någon innifrån lägenheten. Zayn kom springande.

-Oh, hi Elise.. sa han när han fick syn på mig.

-Haha, hello Zayn! sa jag och han kramade mig. Jag tog av mig mina klackskor. Jag började faktiskt bli lite öm i fötterna. Vi gick in i vardagsrummet och till min förvåning satt alla killarna i soffan. Det var en ganska liten soffa så alla satt liksom på varandra.

-----------------------------------------------

Tror att exet hette Jocke.. Orkar inte kolla :/

KOMMENTERA MER! Snälla? Lite deprimerad här bakom skärmen :[

Jag tog min lilla axelväska, packade ner iPhone4, rumsnyckel, hörlurar, boken En Geishas Memoarer och pengar. Sen tog jag på mig mina kil-klackar och gick ut. Jag fick hålla upp min klänning lite så att jag inte snubblade. När jag kom ut ur hotellet viste jag inte vart jag skulle gå.

-Can I help you, miss? frågade en som jobbade på hotellet.

-Ehm, yes. I think so, I´m looking for a nice café. Do you no any? frågade jag och han tänkte en stund.

-Yes, The marples has great coffee. I´m sorry but, that´s actually the only café I now in London. sa han och rodnade lite. Jag log.

-That´s okay. Where is it?

-You just go around the corner and keep going for 50meters. sa han och pekade.

-Thankyou! sa jag och började gå åt det håll han hade pekat. Jag satte i musik i öronen. I Want - One Direction. Min favvo! När jag kom fram såg jag att det var ett ganska lugnt ställe, inte för populärt liksom. Jag ställde mig i kön och förstod varför han tyckte att de hade gott kaffe. Det var troligen 30 kaffe sorter här! Svart kaffe, Latte, Latte Machiato, Espresso, Cappuchino, Mocca och en massa utlänskt kaffe. Jag testade ett vietnamesiskt kaffe och till min förvåning smakade det lite choklad! Eftersom jag älskade choklad beställde jag en till efter ett tag. Jag bara satt och läste ur min bok. Men jag bara tänkte på annat så jag la undan den efter ett tag. Jag hade suttit innomhus och det hade blivit lite varmt så jag satte mig på uteserveringen istället. Jg tänkte bara på de där killarna. Speciellt på Louis. han hade så fina ögon. Så blåa. De andra killarna var också snygga, alla var ovanligt attraktiva :) Men Louis stod ut.

Rrrrriing Rrrriiiiing.

-Hallå? svarade jag i telefonen.

-Elise, det är Anna! svarade Anna lita andfått.

-Hej Anna! Hur mår du? frågade jag.

-Bra, jag mår bara bra. Men du kan inte gissa vad som just hände! sa hon och jag blev lite orolig..

-Den där Louis kom förbi och frågade om du var här!!! nästan skrek hon! Jag blev så jävla glad! Då gillade han mig verkligen!

-Men herre gud! skrek jag nästan tillbaka. Jag kom på att det var andra människor här och harklade mig som jag brukade när det blev lite pinsamt-.-

-Men vad sa du då? frågade jag lite spänt.

-Jag sa att du inte bodde här men jag gav honom ditt nummer. Han sa att han skulle ringa dig senare! skek hon igen. OH MY FUCKING GOD.

-Eeh.. Okej, hur var han?

-Han var cool, lite blyg och sådär. Väldigt artig. sa hon och det pirrade till i mig igen.

-Okej, tack Anna! Jag ringer dig när han har ringt! sa jag och vi sa hejdå.

Jag satt bara och tänkte på Louis resten av eftermiddagen. När klockan var typ 3 kom jag på att jag inte hade ätit nått så jag beställde en cesarsallad. Den var inte alls lika god som kaffet men ändå god. Helt plötsligt ringde min mobil. Jag stelnade till och jag var inte riktigt på om jag skulle våga svara eller inte. till slut tog jag mod till mig.

-Hello? Jag hörde att jag darrade på rösten lite.

-Hi Elise! sa en bekant röst. Louis.

-Hi! Who is this? frågade jag för att han inte skulle veta att Anna hade ringt mig.

-It´s Louis. Do you remember? The cinemon buns murderer? sa han och jag skrattade en stund. Han hade humor verkligen humor C:

-Of course, how could I forget? sa jag och nu var det hans tur att skratta.

-So I was wondering if you would like to have dinner with me sometime? frågade han och han darrade också på rösten. Jag drog efter andan.

-Hello? undrade han.

-Oh, sorry! Of course I want! sa jag och log.

-Okay, what hotel are you staying at? frågade han. Eftersom killen av mina drömmar just hade bjudit mig på dejt så hade jag minesförlust just nu. Jag fick kolla på rumsnyckeln.

-London City Hotel. sa jag.

-Okay! I´ll pick you up at seven?

-Perfect! See you.. sa jag och det började pirra ännu mer i magen.

-See you!

Hej. Nu, precis just nu började min mamma prata om One Direction med sin kompis och jag blev alldeles pirrig(vem blir inte det när nån ratar om dom??)och typ började hoppa c: Jag tog fram en affisch och hon ba "Nejnem jag har ju sett dom!". JAG DOG. Hon och mina kusiner hade tydligen sätt dom på Götgatsbacken i somras-.- Jag hade inte vart där. Jag dog ännu mer och började gråta. FUCK MY LIFE. Jag gråter fortfarande. Dom hade sett Harry, Zayn och Liam. Jag kommer ihåg att jag inte fick följa med dom. Om jag hade fått det hade jag levt lyckligt i alla mina dar. Vet nån när dom komer hit nästa gång?? Hittar ingen bra sida men konsert datum. FUCK MY LIFE x10000000000000000000000000.

Louis

-I really understand you were gone a long time today, Louis.. sa Niall och kollade på mig. Han log.

-Yeah, she was really cute! sa Harry och alla började le mot mig.. Jag rodande och kollade ner lite i marken.

-Why don´t you ask her out? sa han och jag stirrade på honom. Kunde man verkligen göra så? Jag menar, jag hade ju bara träffat henne en.. Eller, två gånger. Ja men det måste man ju kunna! Eller?

När jag stod där och tvekade så kom jag på att jag inte ens hade hennes nummer. Jag kankse kunde gå tillbaka på kvällen och fråga. Ja, så fick det bli.

-I´ll go back tonight guys. I don´t even have her number. sa jag och de nickade.

Elise

När jag satt i bilen på väg hem till hotellet var jag riktigt glad. Han hade pratat med mig, och inte bara för att få lite socker den här gången! c: Anna såg det.

-Varför är du så glad då? Men innan jag svarade kom hon på.

-Juste! Den där killen! Men alla var ju skitsöta. Log hon och jag skakade av glädje.

När jag hade kommit tillbaka till hotellet hade hon släpt mig och jag hade direkt åkt upp för att duscha. Mamma hade satt in ett nytt shampo.  Det verkade bra så jag använde det.. Sen tog jag på mig min nya maxiklänning. Det var verkligen fin! Den hade ett randigt mönster med alla regnbågensfärger. Sen satte jag upp håret i en hög bulle och gick ut till pappa som stod i köket. Jag ville gå ut och vara för mig själv för en stund. Behövde liksom tänka.

-Ska du någonstans gumman? frågade han men fortsatte att titta ner i tidningen som han läste.

-Jag tänkte gå ut och plugga på ett café elller nått sånt. Då kollade han upp på mig. Han såg frågande ut.

-Varför? Sommarlovet har ju bara börjat och du har ju inte precis några prov eller läxor? ... Du döljer väll inte något för mig, du vet att jag alltid lyssnar. sa han och jag undrade vad jag skulle säga. Det blev sanningen.

-Okej, du fick mig. Jag måste bara tänka lite och jag hittar ju hem sen. Kommer om några timmar. sa jag och då gick han med på det. Det var en grej med min pappa. Han gick med på att vi ljög ... för det mesta. Han gick med på att vi ljög när det gällde skolan, fester och sådär. Han vet att vi tar ansvar och att även om vi ljuger så gör vi oftast det rätta för vi får så dåligt samvete. Men när det gällde våra känslor så tolererade han inget annat än sanningen. Det var samma med mamma. Både jag och Emil hade därför ett väldigt bra "band" till våra föräldrar.

------------------------------------------------

Sorry för tråkigt kapitel! oh kort... Men det nästa kommer om typ en timme!

Elise

-Elise? Känner inte du att det luktar bränt? ropade Anna från hennes rum. Jag kände efter, jo, det gjorde faktiskt det.

-Jo... ropade jag tillbaka. Båda två gick runt i lägenheten och kollade efter någonting som brann men vi hittade inget. Då började brandlarmet gå i trapphuset. Vi gick ut framför gården och såg att Mrs. White stod där också. Mrs. White var Annas granne. Två minuter senare kom Louis springande ut. Mitt hjärta stannade en sekund men fortsatte sedan att slå :) När han såg min stannade han lite men fortsatte fram till mig.

-Do you know what has happened? frågade jag och han rodnade lite.

-Yeah, it was us. sa han och tittade ner i marken. Jag började asgarva.

-Haha, so I guess that the cinemon buns are burned now?

-yeah.. sa han och tittade mot porten. Då kom det en massa andra killar ut. En ljushårig och resten... Men herregud! Det var ju de killarna som gick förbi utanför restauranten!

-Hi! sa den blonda.

-Hello! sa jag och kollade ner i marken. Då såg jag att det var samma skor som gick in i mig på McDonalds!

-Hey, I know you! sa jag och han såg orolig ut. Varför gjorde han det?

-Aha, from where? frågade han ännu mer oroligt...

-I think you walked in on me yesterday at McDonalds! sa jag och han log lättat.

-Haha, okay! Yeah, I remember now. I´m so sorry!

-It´s okay. It was half my fault so.. sa jag och kollade på Louis igen.

-I´m Niall by the way! sa han och tittade på mig. Det gjorde nu också alla andra killar. Jag rodnade lite.

-I´m Harry! sa killen med lockigt hår.

-I´m Zayn! sa en annan.

-I´m Liam! sa den sista.

-I´m Elise! sa jag och log.

-We know.. sa alla och kollade på Louis. Jag skrattade till och rodnade.. Anna presenterade sig och alla log mot henne också.

-Listen guys, I have too go. sa jag. Alla tittade ner i marken.

-Oh, okay.. sa Louis och kramade mig. Jag blev lite förvånad men kramade tillbaka.Ingen annan kramade men de sa hejdå.

_______________________________________________

Sorry för kort kapitel, har ijnte hunnit idag :( KOMMENTERA

Elise

-Yes? frågade jag och hörde att jag skakade på rösten.

-Eehm.. Do you have any sugar? We´re baking and we´re out of sugar.. sa han och han kollade mig hela tiden i ögonen.

-Wait a minute.. sa jag och höll på att stänga dörren i hans ansikte inan jag kom på mig själv.

-Sorry! Come in.

Jag gick ut i köket helt chockad.

-Vad är det Elise? sa Anna nör hon fick syn på mig. Jag bara pekade ut i hallen där killen stod. Hon smög och tittade.

-Wow! Vad söt! sa hon och log mot mig.

-Jag vet. Han ville ha lite socker. sa jag. Anna hämtade lite socker och snyggade till mig. Mitt hår stod åt alla håll. Sen gick jag ut till honom.

-Here you go! sa jag och log mitt charmigaste leende. Han log tillbaka.

-Thankyou!

-So, what are you baking? frågade jag och tonade ner mitt leende lite.

-Cinemon buns. sa han och jag blev förvånad.

-Wow, I didn´t even know you had that in England! Sa han och nu var det hans tur att bli förvånad.

-Ehm, I´m sorry but what? You´re not from England? frågade han.

-Haha, no I´m from Sweden.

-Aha, why would you think that we don´t have it here in UK? frågade han med ett leende på läpparna. Det vackraste leendet någonsin.

-I really don´t know. I always thought that it was a swedish specialty I guess. Han skrattade till lite. Jag kunde inte ta bort blicken från honom, han var liksom vacker på något sätt.

-Ok, it was really nice meeting you but I have to go now. sa han och började gå mot dörren.

-What´s your name? frågade jag och han stannade upp lite.

-Louis. What´s you name?

-Elise. Han försökte uttala det men han gav upp ganska snabbt. Vi båda skrattade och sen gick han mot dörren igen.

-Bye!

-Bye!

Louis

När hon hade stängt dörren stod jag bara en stund i trapphuset. När jag äntligen gick in genom min egen dörr kom Niall framspringandes.

-What took you so long? frågade han och jag tog av mig skorna.

-Eehm.. Elise. sa jag men jag visste att jag sa det fel.

-Eehm, Who? sa Liam som nu också hade kommit ut till oss.

-Elise! sa jag och gick förbi dom ut till Zayn och Harry som stod och blandade till smeten.

-Hi Louis, what took you so long? frågade Harry.

-Elise. sa jag och Zayn och Harry förstod inte heller någonting.

-This really cute girl next door. sa jag och de kollade på mig.

-OOOHH! sa alla i en tjejig röst. Jag hällde i sockret och blandade lite mer. Sen satte jag mig i soffan och satte på tv:n. Så småning om kom alla killar och satte sig i soffan.

-Ok, guys. We have to take the buns out of the oven in 30minutes ok? sa Harry och alla nickade.

-Louis, tell us about Elise! sa Niall och alla nickade igen.

-Well, Mrs. White were not at home so I tryed the next door and then she opened. I thought she was beautiful. sa jag och alla log.

-Whu didn´t you ask her out? frågade Liam.

-Well.. I don´t know. Maybe later. sa jag och tittade på tv:n igen.

-The best thing was that she didn´t even recognize me. At all! sa jag och nu blev de lite mer intresserade.

-Are you sure? frågade Zayn och jag nickade.

-Wow... mummlade alla.

Vi tittade klart på tvprogrammet och började titta på Harry Potter och den flammande bägaren istället. Efter halva filmen så kände jag att det luktade bränt. Jag kollade runt och märkte att det rykte ur ugnen.

-Oh shiit!!!! skrek jag och alla hoppade upp ur soffan.

-Oh nooooooooooooooo.. sa Zayn och hjälpte mig att ta ut bullarna och stänga av ugnen. Då gick brandlarmet, i vår lägenhet och i trapphuset.

Jag tror det var 4-5 stycken. Alla förutom en var mörkhåriga, en var blond. Jag hann inte se mer än så för de gick bara förbi fönstret. Lite senare såg jag 3 skrikande tjejer springa efter dom. Jga ville verklign se vad som hände men jag kunde inte gå ifrån middagen. Jag drack lite mer av min Sprite och så småning om kom vår mat. Jag tog kyckling och basilika-pasta. Det var helt fantastiskt vad gott det var!

-Var det gott, älskling? frågade mamma och jag nickade.

-Jag tänkte att du kanske kunde sova hos mig inatt Elise? frågade Anna och log.

-Jaaa! nästan skrek jag och en massa restaurant-gäster tittande frågande på mig. Jag harklade mig.

-Det vore trevligt! sa jag i normal samtalston den här gången. Anna log och nickade.

-Jag tänkte att vi kunde catcha up om man säger så. sa hon och log ännu mer. Jag log tillbaka.

-Då kan du ju träffa de där pojkarna i lägenheten bredvid som Anna pratade om! sa pappa och skrattade åt sig själv. Då slutade jag le. Jag gav honom en blick som sa ungefär men-kan-du-aldrig-sluta-vara-pinsam?!?!  Då slutade han också att le. Mamma gav mig en blick men jag struntade fullkomligt i henne.

Efter middagen gick pappa, mamma och Emil hem till hotellet. Jag och Anna gick och satte oss i hennes bil och så körde vi iväg. Jag tyckte att det var lite läskigt att man körde på vänster sida av vägen men jag sa ingenting. När vi var hemma hos henne tog hon fram chips och läsk. Jag hade lite godis i min handväska(det hade jag alltid) så jag tog en skål och la i det. Vi satte på OC som vi alltid brukade kolla på när jag var hos henne men efter ett tag tröttnade vi. Vi pratade hela natten, haha :) När allt var uppätet och uppdrucket kom den frågan jag inte ville ha.

-Har du någon pojkvän då? Jag bara kollade på henne. Jag ville egentligen inte berätta om Jocke, mitt ex. Han hade älskat mig för mycket och börjat förfölja mig. Det hade gått så långt att när jag gjorde slut med honom försökte han strypa mig. Som tur var så kom Emil in i mitt rum när jag hade svimmat av och slått ner Jocke. Jocke sitter i fängelse nu, han var ett år äldre än mig.. Jag har därför lite problem med kärleken och att bli kär. Men jag hoppades fortfarande på att hitta den rätta.

När jag hade berättat hela historien hade vi båda två gråtit lite.

-Förlåt för att jag frågade! Jag visste inte. sa hon och kramade mig för tusonde gången.

-Det ä lugnt, som du sa.. Du visste ju inte. sa jag.

-Jag är ganska trött och ... oj! klockan är 3! sa Anna och sa sedan att vi skulle gå och lägga oss. Jag fick låna en tandborste och en stor tröja. Jag la mif´g i gäst rummet men kunde inte sova. Jga kom på vad pappa hade sagt.

 "Då kan du ju träffa de där pojkarna i lägenheten bredvid som Anna pratade om!". Jag undrade vilka de var. Och med de tankarna somnade jag.

NÄSTA MORGON

Jag vaknade av den välkända lukten av omelett och korv. En typisk, engelsk frukost. Jag tog på mig samma kläder som jag hade igår, jag hade ju inga andra med mig, och sminkade mig. Jag fick låna Annas smink. Sen gick jag ner till henne. Hon stod i köket och drack juice. När hon såg att jag kom så kramade hon om mig.

-Goodmorning sunshine! sa hon och jag kollade skeptiskt på henne. Jag var inte direkt känd för att vara morgonpigg. Jag muttrade bara till svar.

-Vad är klockan? frågade jag och kollade på henne.

-Halv nio. sa hon och fortsatte att gör omeletten. Jag stönade till och la mig i soffan.

PLING PLONG...

Jaa, måste jag säga ordet som börjar på K och slutar på OMMENTERA?

När jag och mamma hade varit på Harods hade jag köpt en del smink, en mönstrad maxi-klänning, en prickig bikini och ett par kil-klackar. Vi hade varit ute i 4 timmar så vi var båda trötta. Men innan vi gick tillbaka till hotellet gick vi till McDonalds och köpte mat till alla.

-Ouch! sa jag när en kille gick in i mig. Jag kollade ner hela tiden så jag såg bara hans skor. De var marinblå och var i seglarstil. De var ganska snygga!

-Sorry! sa han och började prata med sina kompisar igen.

Jag tyckte att "Sorry!" var lite lite, han hade ju faktiskt gått in i mig, ganska hårt också... Men strunt samma, nu var jag hungrig! Vi beställde och gick tillbaka till hotellet med maten.  När jag och mamma kom in i vårt rum så sov Emil. Pappa duschade lät det som.

-Vakna Emil!!! skrek jag till honom och mamma kastade en sur blick på mig.

-Förlåt.. mummlade jag. Men jag blev lite paff för jag och Emil brukade ju alltid skrika på varandra och då brukade hon inte säga nått.. Men det kanske var för att vi inte var hemma utan i London på ett jättefint hotell?..

Jag åt min BigMac och tappade upp ett bad i mitt badrum. Jag hällde i lite badsalt och började att ta av mig.

När jag hade badat smörjde jag in mig i min The Body Shop - Coconut Lotion. Min favorit :) Jag tog på mig ett par ljusa jeans och en svart tub-top med lite paljettdetaljer. Hela familjen skulle möta vår faster Anna på en restaurant. Vi skulle äta middag tillsammans. Jag sminkade mig med mascara, foundation, rouge och lite rosa ögonskugga. Det blev ganska fint faktiskt! Jag gjorde som vanligt inte något med håret förutom att torka och borsta det. Jag hade naturliga lockar. Jag hade inte så långt hår men man såg lockarna tydligt ändå.

Mamma hade på sig en grön klänning som hon hade köpt på Harods, pappa hade jeans, kavaj och under den hade han en ljus rosa skjorta. Emil hade en svart skjorta med korta ärmar och ljusa jeans. Precis som jag! Man kunde verkligen se att vi var syskon. Vi hade samma upplägg av kläder, och så var vi riktigt lika. När vi var små trodde folka ttlid att vi var tvillingar, även fast Emil var två år äldre än mig(han var 19 år)! Nu när vi var äldre var vi inte lika lika men vi hade båda två våra ljusa lockar och de hjälpte till. Jag hade ingen aning om vilken restaurant vi skulle till så jag bara följde efter mamma och pappa. Det verkade som att Emil också gjorde det.

När vi kom fram var jag ganska trött i fötterna, jag hade ju gått i mina kilklackar som jag hade köpt tidigare idag. Dessutom trodde jag deffenitivt inte att det var så långt, det kändes som om vi hade gått hela vägen till Irland-.-

-Heej!!! sa faster Anna! Hon hade tydligen stått bakom en pelare så ingen av oss hade sett henne. Hon kramade om oss alla och gav mig en extra lång kram. Vi hade varit väldigt bra vänner när vi hade kommit hit varenda sommar förut. Jag hade saknat henne väldigt mycket. Hon tittade mig i ögonen och log.

-Gud vad du har blivit lång! sa hon och tittade på mig. Och du med Emil!! sa hon när hon sedan tittade på Emil.

-Men vad säger du, Anna? Ska vi gå in? frågade pappa. Anna nickade och vi gick in och satte oss vid ett bord. Det var ganska lugnt så servitrisen kom direkt och gav oss menyer.

-Would you like something to drink? frågade hon och vi beställde. Anna tog en Sprite, jag också. Emil tog en Cola, mamma en Fanta och pappa tog en öl.

-Så.. började Anna. Vad har hänt sedan sist? frågade hon och tittade på oss alla, en i taget. Mamma berättade om att jag hade sommarjobbat och lite annat. Jag tittade ut genom förnstret och såg världens snyggaste killar gå förbi... 

KOMMENTERA!! Heh. Imorn blir det många kapitel!