Mary

-I'm Mary. Well, Marion. But call me Mary!
Hon log mot mig och Selma fortsatte att prata.
-Danielle is going to dance with us tonight so can someone please teach her the rutins?
-I can do it! sa jag snabbt.

Den här Danielle såg väldigt snäll ut och jag hade inte några jättebra vänner. Jag hade bara dom på klubben och mina grannar. Äver fast jag var född och hade bott hela mitt liv i London så var jag inte så bra på att få vänner och träffa personer. Jag var ganska blyg mot de flesta, men ibland fanns det undantag. Till exempel när jag var med Charlie och Mika, eller kanske snart Danielle? Ett annat undantag var förståss när jag stod på scenen. Då kunde jag vara någon annan. En ballerina från Ryssland eller streetdansare från ghettot. Det spelade ingen roll, bara jag fick vara någon annan.

Vi gick upp på scenen, jag tog med mig den stora stereon.
-Okey so we're dancing to the music from Burlesque, have you seen it?
-Oh my god, I love that movie!
-It's my favourite!
Vi skrattade. Jag kände på mig att vi skulle bli bra vänner, jag och Danielle.

Jag satte på musiken och dansade flrst hela dansen för henne. Sen gjorde hon sitt bästa med att följa med men jag hjälpte henne med de stegen hon inte förstod.

-It´s a great choreography!

-Yeah, I like it too. So, do it again?

Jag tryckte på play och vi tog våra positioner.

...Underneath the city lights
There is a world few know about
Where rules don’t apply, no
And you can’t keep a good girl down...

Steg fram, snurra runt, padeboré,5 hopp, handrörelser, 3 steg bak..

När vi hade gått igenom den ett par gånger och hon kunde den ganska bra, så bestämde vi oss för att ta en promenad. Vi behövde lite frisk luft.

-Do you wanna go to Starbucks?

-Yeah!

Vi började gå mot Starbucks, och pratade om allt möjligt. Vi beställde och satte oss ner vid ett bord.

-So, is there any boyfriend? frågade jag henne efter ett tag. Hon log mot mig och nickade.

-Haha, yes. His name is Liam.

-Cute name! When did you meet?

-Uhm. About two years ago.

-Well, can I meet him?

-Well, he´s not in the country right now, I think he´s in America now.

Jag nickade. Vad menade hon? Visste hon inte var hennes pojkvän var? Det var lite konstigt..

-But when he comes back I would love to introduce you to some of his friends! fortsatte hon sen och log.

-Oh, thanks, but I don´t think they´ll like me. sa jag och tittade ner i min latte. Hon tittade förvånat på mig.

-Why would you say that?

-Well, you know.. I´m not pretty, I´m not skinny adn all that. But you are.

-Don´t say that! You´re beautiful. I know that we´ve only known eachother for a couple of hours but I do know, that every guy would be happy to have you as girlfriend.

Jag log mot henne.

-Thank you.

Vi började gå hem.

-So, I have to turn here. sa Danielle och pekade åt höger.

-Yeah, I have to turn left. See you on monday!

Jag blev lite förvånad men hon tog ett steg fram och kramade mig. Jag kramade tillbaka. Vi vände oss om och började gå.

-Hey, do you wanna do something this weekend? hörde jag plötsligt bakom mig. Jag vände mig om, där stod Danielle och log.

-Yeah! sa jag och gick fram till henne igen. Jag tog fram min mobil.

-Can I text you tomorrow? Your number?

Hon gav mig sitt nummer och jag sa att jag skulle messa henne senare, så hon kunde få mitt.

Jag var påväg hem när ag kände att mobilen ringde. Jag tog upp den och svarade.

-Charlie! I haven´t heard from you in like.. ages! What happend, did Julia kidnap you or something?

-Haha, very funny. No, but I need to speak to you. Can I come over?

-Well, I´m not home yet, see you in fifteen minutes?

-Yeah, see you soon. Bye.

-Okay, bye.

_______________________________________________-

Here ya o!! PUSS och kommentera nu!

-Dinner is ready!

Jag såg ut över trädgården, Emma satt vid poolen och lekte med Louis. Jag fortsatte att hacka grönsaker.
Jag kunde inte låta bli att titta på ringen som satt på mitt ringfinger. Louis hade friat till mig på en klippa vid stranden. Då var Emma redan född. Hon var tre år och världens sötaste unge. Hon var brudnäbb på vårt bröllop. Lea hade såklart varit min Made of Honour, hon var min bästa vän. Louis hade inte kunnat bestämma sig för vem av killarna som skulle vara bestman, så han hade haft alla fyra.

-What's for dinner babe? frågade Louis när han kom in med Emma i handen.
-Tacos! The guys are coming over as well.
-Oh, okay. I'll just go and change. And you're gonna put on some clothes too love!
Det sista sa han till Emma. Hon skrattade och räckte upp händerna mot honom.
-Be my horse daddy! I'm tired.
Det lät inte riktigt så när hon pratade, hon lärde sig fortfarande. Hon var faktiskt bättre på svenska än på engelska! Jag tyckte att det var viktigt att hon lärde sig det med, eftersom jag var från Sverige.
Louis skakade på huvudet.
-No sweetie, you can walk by youself.
Emma suckade men började sakta gå mot trappan.
Louis log och gav mig en kyss.
-I love you.
-I love you too.

Han gick mot trappan för att hjälpa mot Emma.

Jag träffade inte längre mina föräldrar. Jag vet inte om dem tänkte på mig, men jag tönkte inte på dem. Jag hade pratat med min lillebror några gånger på telefon, men vi hade tappat kontakten. Jag saknade dem lite, men jag klarade mig. Jag hade Louis, Emma, Lea och killarna.

-We´re here!

När man talar om trollen. Niall och Liam kom in och kramade om mig.

-Hey! How are you?

-Great! What are you making?

-Tacos!

Harry och Lea kom in till köket, de höll varandra i handen.

-Hi Elise!
-Hello Harry!

Båda två kom fram och kramade mig lätt.

-Mm, tacos! My favourite! sa Harry och log.

-Where´s your man? frågade Liam och jag skrattade till.

-I think he´s getting dressed with Emma.

Lea

Vi satt och åt. Det var verkligen gott! Jag hade varit väldigt hungrig på senaste tiden, hade ingen aning om varför. Men varje gång jag hade ätit så hade jag behövt springa in till toan för att kräkas upp allt igen. Kanske hade jag influensa.

Jag hade såklart tnkt en annan tanke också, men jag visste inte om jag var säker. Jag hade inte gjort något test så jag visste inte om jag var det. Gravid. Jag hade inte pratat om det med Harry är, men kände på mig att han anade något.

Eftersom jag troligen skulle kräkas ikväll igen så åt jag inte så mycket som jag hade velat. Elise tittade konstigt på mig.

-You okay Lea?

Jag mötte hennes blick. Jag bestämde mig för att berätta för henne, men inte här. Det skulle jag inte klara.

-Can I talk to you?

Hon nickade och reste sig upp. Jag märkte blickarna i ryggen när vi gick in i Elise' och Louis' sovrum.

-What´s up?

-Erhm.. I´ve been kinda sick lately and..

-Oh my god, you´re okay right?

-Yes! It´s not like that.. But I think I´m pregnant.

Hon tittade på mig. Snart letade ett leende sig fram på hennes läppar. Hon krammade om mig hårt.

-Well, have you done a test?
-No, but I can feel it!

-Have you told Harry?

-No!

-Okay good, you shouldn´t tell him untill you know for sure.

-yeah, I know. But you have to promise not to tell him, or Louis!

-Oh come on, would I ever do that? Pinky promise. sa hon och tog fram sitt lillfinger. Mitt lillfinger kramade hennes och vi log mot varandra.

-Should we go back?

Hon nickade och kramade mig en gång till.

Det hade varit skönt att berräta för Elise. Hon var min bästa vän och jag litade på att hon inte skulle berätta för Harry eller någon annan.

När vi kom tillbaka så vändes återigen alla blickar mot oss. Förutom Emmas, hon var upptagen med sin mat.

-Mommy?

-Yes, sweetheart?

-What did you talk about?

Elise tittade på mig.

-That´s a secret.

-Please tell me mommy!

-no, hunny. Secrets can´t be told.

Louis försökte mata Emma, men hon var tydligen mätt. Middagen fortsatte att vara ganska normal, men jag tror alla kände att något var fel.

Elise

Vi satt nu i vardagsrummet oh tittade på film. Det var Emma som hade valt, det hade blivit någon Disney film och hon hade somnat, så det vr egentligen ingen som tittade. Vi satt och pratade och allt och ingenting.

Jag märkte Harrys blickar mot Lea, han såg orolig ut. Jag var säker på att Lea skulle berätta att hon kanske var gravid, men hon behövde tid. Det visste jag.

-Should we eat dessert? frågade Louis.

Alla gick in i köket igen och jag och Louis började ta fram kladdkakan jag hade gjort dagen innan. Jag letade fter grädden men jag hittade ingen.

-Babe, where´s the cream?

-It should be in the fridge. You can´t find it?

Jag skakade på huvudet och han kom till mig för att leta mig leta.

-Nope, I guess we´re out then. I´m just gonna go buy some, I´ll be right back.

-I can do it! Lea will join me, right Lea?

Lea tittade upp från sin mobil hon höll på med.

-Yeah sure.

Vi tog på våra skor och jag tog plånboken.

V började gå mot affären.

-Maybe we should get a pregnancy test?

-Probably, but now?

-Yes now! Then you can do it when we get back and you can tell Harry. If you really are pregnant.

Hon bestämde isg för att det var bäst och vi fortsatte att gå mot affären. Där tog jag grädde och ett gravidstest lite diskret. Man visste aldrig var paparazzina var.

När vi var hemma gav jag testet till Lea och hon gick in på toaletten. Jag gav Louis grädden och en kyss innan jag gick till Lea. Jag knackade och hörd ett "Come in". Hon satt med huvudet i händerna på toalleten och sucakde. Testet låg på handfatet.

-Is it done?
-Yes.

-Well, what does it say?

Hon tittade på mig och ryckte på axlarna.

-I don´t now, I ´m to nervous.

-Well, do you want to have a baby?

-I think so. I see how happy you are with Louis and Emma, I wanna have that. I already have Harry, and I really love him. I want to have a baby with him.

 Jag log mot henne och tog testet. Det var positivt. Jag kände att mina mungipor drogs uppåt och jag tittade på Lea.

-Is it positive? Am i going to be a mother?

Jag fick inte fram ett ord. Jag kände en tår rinna ner för min kind. Jag nickade och kramade henne sort. Sen stog vi så. Kramandes, gråtandes och lyckliga.

-We should probably go out.

-Yeah.

Vi gick ut och för tredje gången ikväll vändes alla blickar mot oss. Först såg killarna oroliga ut, vi hade ju gråtit ganska mycket. Sen tror jag de såg våra leenden, då såg de bara förvirrade ut.

-Harry, ca I talk to you?

En mycket förvånad Harry följde med Lea ut i vardagsrummet. Jag satte mig ner vid bordet och tog av kladdkakan och grädden som Louis hade gjort. Alla stirrade på mig.

-Well? frågade Liam  och jag tittade upp.

-What?

-Why were you crying, and what is Lea telling Harry?

-you´ll see. sa jag med ett finurligt leende.

I samma sekund hörde man Harry från vardagsrummet.

-Really?!.. Oh my god, that´s amazing!

Sen hörde man steg mot köket igen. In kom Harry och Lea, de höll varandras händer.

-We´re pregnant! sa Harry högt med det största leendet jag någonsin sett honom göra.

Kvällen slutade med att alla återigen satt i vardagsrummet. Fast den här gången var rummet fylld med kärlek och glädje. Jag satt i Louis' knä. Jag tIttade på alla, var och en.

Niall såg så lycklig ut. Han hade pratat om en speciell tjej den senaste tiden. June. Jag tror dom hade nått på gång.

Liam hade också hittat en tjej, Danielle. De hade varit ett par ett bra tag nu, och Danielle fick mycket hat. Men jag hoppades att dom skulle klara det.

Zayn hade, som Niall och Liam, faktiskt också hittat en tjej. Jag beundrade henne sjukt mycket. Hon hette Perrie, hon var medlem i det helt fantastiska bandet Little Mix.

Bredvid mig och Louis satt Harry och Lea. Det var nog dom två som utstrålade mest kärlek ikväll. De höll varandra i handen och kunde nästan inte släppa blicken från varandra.

Jag var så lycklig. Jag hade aldrig kunnat tro att jag kunde få allt det här. Faktastiska vänner, en underbar man som älsakde mig och världens sötaste dotter. Jag var nog den lyckligaste kvinnan i hela världen.

__________________________________________________________________________________________

Jaa. Förlåt för att det tog lite tid. Det är ju höstlov men jag har typ ingen tid. Jag är hos min farmor och har inte träffat henne på sjukt länge så vill spendera lite tid med henne också. Har ju också fullt upp med alla tävlingar som pågår! Jag är med i Go1Den Ticket tävlingen, någon annan? Är oxå med i en hel del där priset är ATT FÅ TRÄFFA KILLARNA! Åååh vad jag vill vinna :')

Ja, iaf kommentera på nu!

PUSS Alicia

...ni väntar på epilogen till You Are The One och tredje kapitlet till As Long As You Love Me så kan ni ju kolla in på den här novellbloggen! Den är superbra!

http://gottabemeandyou.blogg.se 

Mary

Vi gjorde inte så mycket på kvällen.  Efter ett tag beställde vi pizza och tittade på tv. Sen gick jag hem till mig.

-Hello? Ropade jag när jag kom in I hallen

-Hi sweetie!

 -Hi mom. I'm really tired, I´m gonna go to bed.

-But honey you have to tell me how it was to dance to "Burlesque"! How is it at the club now, a lot of people?

 -Yes, it is. But we can talk about it tomorrow, I'm going to sleep, good night.

-Good night Mary!

Jag gick upp till mitt rum. Jag gillade verkligen det! Det var ljusa färger, en stor säng och mysiga lampor överallt. Perfekt för min smak. Jag hade dessutom eget badrum!

Jag gick in i badrummet och gjorde mig iordning. Tog bort sminket, borstade tänderna och så..

Jag lade mig i sängen och kollade snabbt Twitter, Instagram och Facebook innan jag satte min iPhone på laddning och somnade.

Nästa dag

Solen strålade in genom fönstren och lös mig i ögonen. Snabbt la jag kudden över huvudet och stönade.

-Sweetie, weren´t you supposed to be at the club at eleven?

Jag satte mig snabbt upp, var jag försenad?

-Yeah?

-Well, you´re in a hurry then. It´s 10.30

Jag rusade upp och in i badrummet. Snabbt satte jag på duschen och fick en chock när det strålade iskallt vatten ner för min kropp. Jag brydde mig inte, jag tvättade mig snabbt och försökte hålla håret ur vattnet. När jag kom ut sprejade jag snabbt i lite torrschampo och började ta fram kläder. Vi skulle lära den nya tjejen dansen till ”Burlesque” så vi behövde ha danskläder. Jag tog fram ett par svarta tights och en Nirvana t-shirt. Jag sminkade mig lätt med mascara och läppglans.

Jag skyndade mig ner för trappan, jag tänkte efter om jag skulle ta frukost? Nej, jag hann inte. Jag tog på mig mina dansskor och drog åt mig väskan. Hade jag med mig allt? Jag öppnade väskan och kollade. Nycklar, mobil, papper med dansnumret på, solglasögon och lite andra saker. Jag tog upp mina Ray Ban's och satte dom på näsan. Sen ropade jag hejdå till mamma och sprang till bussen. Jag såg den komma runt hörnet och viftade med händerna. Bussen saktade in och jag tog fram busskortet.

-Thank you.. for.. stopping. flåsade jag fram.

-Yeah yeah, just don´t make this a habit.

Jag satte mig längst bak i bussen och satte in hörlurarna.

När jag väl kom fram till dansstudion var jag bara tio minuter sen. Jag gick in och såg att alla stod i en cirkel på scenen. Selma(hon som ägde klubben)vände sig om och log mot mig.

-Sorry! I over slept!
-Haha, it´s okay Mary! We just started. This is our new dancer!

Jag la ifrån mig min väska på ett bord och hoppade upp på scenen. Selma backade och framför mig stod helt plötsligt en tjej med helt fantastiskt hår. Hon såg jättesnäll ut, hon sträckte fram handen och presenterade sig.

-Nice to meet you, I´m Danielle.

________________________________________________________________________________________

Yessss kapitel två ute! KOMENTERA på nudå!!

Kommer inte kunna skriva imorgon, har vart sjuk hela veckan så måste plugga sjukt mycket. Tror det blir nått på söndag men ska sova hos en kompis imorn så vet inte..

Puss, Alicia

Mary

Jag sitter och väntar på bussen till min vän Mika. Även fast han bara bor några kvarter bort så är jag för trött för att gå, jag hade precis dansat på klubben och mina ben var som spagetti..

Just nu dansade vi till musiken från filmen ’Burlesque’. Då och då fick jag sjunga och de andra dansa bakom mig. Det var ganska självklart, att det var jag som sjöng alltså. Men missuppfatta mig inte! Nästan alla andra i dansgruppen sjöng bra, men jag hade faktiskt starkast röst. Dessutom ville bara Selma, vår chef, att jag skulle sjunga. Jag sjöng också där när jag inte dansade.

Bussen kom, och jag gick på och satte mig längst bak. Jag tog fram min iPod och satte på Oath av Cher Lloyd. Min favoritlåt just nu. Innan den andra refrängen hade börjat var jag framme, så nära var det..  Utanför bussen gick jag 50 meter till vänster och sen stod jag framför dörren. Efter som Mika var en av mina bästa kompisar så brydde jag mig inte om att knacka. Innanför dörren höll hans föräldrar på att ta på sig skorna.

-Oh hey! Where are you going? Frågade jag och kramade om dem. De hette Mark och Jennifer.

-Hello Mary! We´re just going out for dinner with some friends. Sa Jennifer och tog på sig sina skor.

-We haven´t seen them since college!

-Well that´s nice Mark! See you later then! Sa jag medan jag gick upp för trappen till Mikas rum.

Hela huset var mörkt, det ända ljuset som syntes kom från Mikas dörr. Jag kom på den briljanta idén att skrämma honom. Jag smög fram till dörren och precis när jag skulle slänga upp den och skrika ”BUUUUU!!!!” så sa han:

-Don´t bother. I heard you talking with mom and dad downstairs…

Han satt på sängen med sin dator och skrattade åt mig.

Jag slängde min väska bredvid hans säng och satte mig bredvid honom.

-What are you doing?

Jag nickade mot datorn Han hade i knät. På skärmen stod det med stora bokstäver att man kunde hitta sin livspartner, och sen en massa bilder på medelålders kvinnor och män.

-I'm finding my one true match!

-Dude, on websites like that you're only going to find crazy women and serial killers. Trust me.

Han suckade och slängde sig bakåt.

-I know. But I want a girlfriend!

Jag log mot honom och klappade hans axel.

-Don´t worry Mika, you´ll find someone. When the time is right.

-Well thank you for that good advice, doctor Phil.

Vi skrattade och han satte sig upp igen.

-So, Charlie and Julia are back together.

Charlie var vår andra bästa vän, Julia var en bortskämd elak bitch som Charlie var hopplöst kär i. Hon bara lekte med Charlies hjärta, vilket han inte fattade. Hon hade dumpat Charlie flera gånger för andra killar, som hon sedan dumpat efter en vecka.  Han ville inte ge upp henne.

Jag suckade.

-Poor boy. One day he´ll realize that she´s no good for him. I hope..

-Yeah.. So how did it go today? Did you fall of the stage or something?

-Haha, very funny. No, I´m to smooth for that! We´re dancing ‘Burlesque’.

-Ah! So you´re not falling of the stage, but you´re getting naked?
-Oh my god, what is with you today? We´re dancing to the music from the movie, ‘Burlesque’. Get it?!

-Oh.. Sorry, so you didn´t fall of the stage?

-No. We´re getting a new girl tomorrow!

______________________________________________________________________________________

Okej, första kapitlet!

Vad tyckte ni?  Verkar det bra?

allvarligt hörni, kan ni inte kommentera lite mer? Det är inte kul att skriva om man inte vet vad ni tycker om det! Det är ju ändå inte som läser det ;)

Alicia Xx

Det blir As long as you love me!

Handlingen står nu i menyn, så lägger upp första kapitlet om typ en kvart?

PUSS, Alicia

Marion Charton är 19 är gammal.

Hon bor i London med sina föräldrar och syskon. Mary, som hon oftast kallas, har en underbar röst. Hon går i en musik skola utanför London. Efter skolan jobbar hon på en klubb som underhållare. Hon dansar med sin dansgrupp eller sjunger. Det är då hon är som lyckligast, när hon får stå framför en publik och få applåder.

En dag börjar en ny tjej i dansgruppen. Mary och tjejen klickar direkt och blir snabbt vänner. Den vänskapen vänder upp och ner på hennes liv..

________________________________________________________________

Vad tycker ni? Det är samma som i menyn, men vad tycker ni? Om ni gillar det så lägger jag upp första kapitlet ikväll, så var snabba att kommentera så får ni mer att läsa!! :D

Alicia

Xx

Elise

Mina föräldar hade varit i London, i min och Leas lägenhet i några timmar nu, och jag blev bara mer och mer nervös. De satt och pratade med mig, rättare sagt så försökte dom. Jag var någon annan stans, tänkte på hur dem skulle reagera. På mig och Louis alltså..

-Älskling, vad är det?

Jag vaknade från mina dagdrömmar. Jag satte på ett fejk leende och skakade på huvudet.

-Inget, vad menar du?

Mamma tittade strängt på mig.

-Elise. Jag känner dig. Jag vet att det är något du inte berättar. Vad är det du inte vill berätta för mig och pappa?

Pappa ställde ner kaffekoppen och vände huvudet mot mig. Han blick var likadan som mammas. Skulle jag berätta nu? Nej Louis fick komma först.

-Okej, ni har rätt. Jag måste berätta något.. Men jag tänker inte göra det ensam.

-Vad menar du med ensam?

-Vi måste vänta på någon, jag kan inte säga det jag vill säga förän den personen är här.

Jag tror varken mamma eller pappa visste vad de skulle tro eller säga, för det bara satt där i soffan med sina kaffekoppar.

Åh, kunde han inte komma snart?

Louis

Det var nära nu. Jag var bara några kvarter från Elise' lägenhet. Min mobil ringde.

-Hey mom!

-Hello darling! How are you? -I´m a bit nervouse.. But, I´m okay. How are you mom?

-Oh, I´m good! We´re going to the museum with the girls. But why are you nervous?

-I´ll tell you later. I have to go, love you.

-Love you baby. Bye.

Jag suckade. Jag hade bara avslöjat lite för mina föräldrar om Elise. Men jag ville såklart att de skulle träffas i verkligheten.

Jag var framme.

Jag gick fram till porten och slog in koden som jag numera kunde utantill. Trapporna kändes längre och jobbigare än de brukade vara. När jag äntligen stod framför dörren blev jag ännu nervösare än jag var förut. Men jag ringde ändå på dörrklockan. Elise öppnade några sekunder senare och hon såg lika nervös ut som jag troligen gjorde. Hon böjde sig fram och kysste mig försiktigt.

-They´re in the livingroom.

Jag nickade och andades några snabba andetag innan jag gick in i vardagsrummet. Hennes föräldrar kollade upp, förvånade. Hennes pappa ställde sig snabbt upp, och jag stod emot en reflex att ta ett steg bakåt.

-Pappa. Snälla sätt dig ned. Kan vi prata på engelska så Louis också förstår?

Jag ryckte till när hon nämnde mitt namn. Hennes pappa satte sig ner igen och suckade.

-Why are you here?

-I´m here because I´m in love with your daughter. An I don´t care what you think of it. I don´t know why I was so stupid to listen to you and leave her when she needed me the most. That´s never going to happen again!

Jag insåg att jag hade skrikit. Varför? Det var ilskan som kom ut antar jag.

-Sorry. ursäktade jag sen.

-Elise, why did you come back to England? Whas it so that you could meet this boy again. frågade Elise' mamma.

-He´s not just some boy! He´s the love of my life and I love him!

Elise skrek nu högre än jag hade gjort. Hon hade tårar i ögonen, jag tog hennes hand. Hon kramade min hårt.

-You don´t know what love is! You´re just seventeen. He´s four years older than you!

-Why does that matter? sa jag. -I´m never going to hurt her.

-But you did! Don´t you remember? You slammed her down at the bed and she hit her head and got a concusion!

-Yeah, and do you think that was my intention? I felt so bad after that happening.

-He almost didn´t touch me at all because he was afraid of hurting me. fyllde Elise i. De tittade på oss, mållösa. Jag såg ändå ilskan i deras ögon.

-Elise, if you love us, please listen. He´s not good for you! Please leave him, and come with us to Sweden again!

Elise

Jag hostade.

-And you´re sick! Elise, listen to me. This boy..

-His name is Louis! avbröt jag . Mamma suckade och fortsatte sedan.

-Louis... is in a band. He works all the time. He can´t take care of you when you´re sick, or what so ever! You´re coming home with us!

Mamma ställde sig upp och gick fram till mig och Louis. Hon tog ett hårt tag om min arm och försökte dra med mig. Pappa gick och tog deras saker i hallen.

-Mamma sluta!

-Stop, you can´t make her go with you. sa Louis som nu försökte få loss mamma från min arm. Det började göra ont och jag anade att det skulle bli rött..

-Mamma sluta, det gör ont. Mamma släpp!!

Det rann tårar ner för hennes kinder. Pappa stampade otåligt i hallen med hans och mammas väskor i händerna.

-Elise, om du inte lämnar Louis och följer med oss hem till Sverige... Då kommer jag aldrig prata med dig igen. snyftade hon.

Hur kunde hon göra så? Tvinga mig välja mellan mannen jag älskade och mina föräldrar.

Men om hon verkligen gjorde så, då kunde hon inte älska mig lika mycket som Louis gör. Om hon gjorde det så skulle hon se att han gjorde mig lycklig. Jag hade aldrig trott att jag på något sätt skulle behöva förlora mina föräldrar, men det kändes som att det var det som hände.

-Mamma, om du inte kan acceptera att jag älskar Louis och att jag aldrig kommer lämna honom, så kan du gå. Och du också pappa.

Båda mina föräldrar stod nu i förundring. De tittade med ledsna ögon på mig, mamma grät. Till slut släppte greppet om min arm och hon vände sig om och gick. Pappa tvekade en stund, men snart vände också han sig om och gick. Louis gick och stängde dörren och jag stod kvar, chockad. Jag visste att jag hade sagt det och jag visste att de skulle göra allt för att separera på mig och Louis, men jag trodde inte att de skulle ge upp.. Mig.

-Are you okay Elise?

Jag hörde hans fråga, men jag kunde inte svara på den. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag var överlycklig att vara med Louis, men förtvivlat över att mina föräldrar just hade lämnat mig. Troligen för alltid.

Tårar rullade ner för mina kinder. Jag skakade på huvudet och kastade mig i Louis' armar. Han höll om mig när jag grät så jag nästan inte kunde andas.

-Babe, breath. Please.

Jag försökte lugna ner mig. Jag backade ur hans grepp och torkade mina ögon. Andades in, andades ut. Ja mötte hans blick.

-I love you.

-I love you too.

Jag kramade om honom igen. Jag visste att det var där jag hörde hemma, i hans armar. Jag hoppades att jag oh min lillebror skulle mötas igen, men det skulle troligen aldrig hända. För jag åkte inte tillbaka till Sverige. Jag kommer stanna här, med Louis. För somsagt, det var där jag hörde hemma.

___________________________________________________________________________________________

OOOH!!!!!!!! Vad tyckte ni om slutet? Skrev ett extra långt kapitel eftersom ni inte har fått nått på en vecka. Jag har varit jättesjuk och är fortfarande.. Gott med tid att börja på nästa novell!!

Ge mig ideér! Vad tycker ni att den ska handla om?

Vill ni att jag ska skriva en epilog på den här? Typ vad som hände sen?

PUSS, Alicia