1dforever

Alla inlägg den 28 maj 2012

Av Alicia - 28 maj 2012 22:00

Jag vände mig om och fick en lätt chock. Louis. Det såg ut som att han också hade fått en smärre chock för han bara stod och stirrade på mig. Jag ställde mig upp men höll fortfarande kvar i stolen, jag var lite rädd att jag skulle svimma eller liknande. Han började gå mot mig och bestämde mig för att släppa tolen och göra samma sak. När det var några meter kvar från honom gick jag snabbare och kramade honom. Hårt. Jag kände mig som världens lyckligaste människa.


Louis


Vi möttes i världens största kram. Vi stod så i säkert två minuter, jag ville aldrig släppa. Jag tryckte henne ifrån mig och tog hennes huvud i mina händer, och kysste henne. Gud vad jag hade saknat henne. Hennes mjuka läppar trycktes mot mina och jag släppte motvilligt för att vi skulle kunna andas. Vi sa ingenting. Vi stod och tittade in i varandras ögon.

-I´ve missed you. sa jag till sist. Hon log.

-I´ve missed you to.

Sen backade jag lite och såg på henne. Då såg jag att den lilla tjejen som jag hade tagit kort med förut stod och tittade in genom fönstret, hon hade världens största leende på läpparna. Jag log tillbaka. Elise vände sig om och såg flickan. Hon började att le.

-Do you know her? frågade hon och gick närmre mig. Jag la mina armar runt hennes midja och drog henne närmare. Sen rykte jag på axlarna.

-Kind of.

Sen kysste jag henne.


Lea


Jag var verkligen glad att Elise och Louis var ihop igen. För det var de väll? Jag hoppades det.

Men jag ville inte bli helt forever alone! Kanske jag kunde bli ihop med någon? Men vem? Jag var ju ett väldigt stort fan av One Direction, men ingen av dem skulle någonsin vilja ha mig som flickvän ju. Jag fick nöja mig med de helt okej killarnai den normala världen.. Japp, så fick det bli.


Jag harklade mig lite för att Elise skulle komma ihåg att jag var här. Hon släppte Louis och vände sig om för att titta på mig.

-I´m sorry! You´ve already met, right? frågade hon och såg på mig och Louis. Vi båda nickade. Han log mot mig och jag gav honom ett svagt leende tillbaka.

.Do you want to talk? I can take the pizza and wait for you if you want. sa jag och gick och betalade för pizzorna. När jag kom tillbaka till dem kom Elise fram till mig.

-Are you sure it´s okay? frågade hon med låg ton. Jag nickade.

-Yeah, I´m sure you have a lot to talk about.

Hon log och kramade om mig.

-Bye Louis! sa jag.

-Bye! ropade han tillbaka.


Elise


När Lea hade gått viste jag inte vad jag skulle göra. Jag vände mig om och där stod Louis. Han viste nog inte heler vad han skulle göra men vi satte oss ner vid ett bord. Han tog min hand.

-I´ve really missed you, you know..

-I´ve really missed you too.







____________________________________________


Förlåt för världens sämsta kapitel! Jag får ingen som helst insperation! :( Ni får gärna kommentera vad ni tycker ska hända för jag behöver hjälp!!


Vill oxå säga att jag vet inte hur bra uppdateringen kommer bli fram tills på fredag, den här veckan har jag typ 5 prov(?!), antar att det är nu alla lärarna sätter betygen och sånt..

Men kommentera på som vanligt så blir det så bra uppdatering som jag kan! <3

Av Alicia - 28 maj 2012 21:29

Länkning till den här tjejen! Det är hon som är Lea i novellen föresten :)

Hon skriver skitbra och alla borde läsa nu! Så läsläsläsläsläsläsläsläsläsläsläsläsläsläsläsläslä
s:

http://seeyousmile.blogg.se


http://seeyousmile.blogg.se


http://seeyousmile.blogg.se


http://seeyousmile.blogg.se


http://seeyousmile.blogg.se

Av Alicia - 28 maj 2012 21:00

Elise


Efter mamma och pappa hade tvingat mig och Louis att göra slut hade vi åkt hem tidigare. De hade till och med övertygat läkarna att det fanns bättre läkare och att jag fick bättre vård i Sverige, så jag hade fått åka hem efter bara några dagar. Jag hade i och för sig fått stanna lika länge på sjukhuset i Sverige som i England.


Jag hade tänkt på Louis varje dag, hela tiden. Jag saknade honom så att jag nästan dog. Mina föräldrar hade inte pratat om det och när jag hade börjat prata om det så ignorerade de mig bara.

At-läkaren från St. Georges, Lea, hade jag nu som en riktigt god vän! Det hade visat sig att hennes familj bodde i Sverige och hon skulle åka på semester hem till dom! Vi hade blivit riktigt bra vänner och jag hade berättat allt som hade hänt för henne. När hennes semester hade varit slut så behövde hon ju åka hem till London igen... Hon tyckte att det var en jättebra idé att muntra upp mig genom att ta med mig! Jag hade först tvekat, jag menar det var ju där killarna och framför allt Louis fanns! Men hon hade lyckats ändå. Jag skulle stanna de tre sista veckorna av sommarlovet och jag skulle bo hos Lea. Jag hade sagt att jag kunde bo hos Anna, men hon hade insisterat. Hon var verkligen en bra vän.


Nu satt jag här i hennes rum och tittade på min mobil. Jag hade faktiskt skaffat mig ett twitter konto, hittils hade jag bara 12 följare men man måste väll börja någonstans? Nu satt jag och tittade på twitter, vad alla hade skrivit och skrev några tweets själv. Jag följde ingen av killarna, jag ville inte bli påmind om dem. Det lät ganska hårt, men det var sant. Jag skulle bara sakna dem mer då..

-Do you wanna buy some pizza? frågade Lea. Hon låg på hennes säng och jag låg på mattan nedanför. Jag nickade. Vi tog pengar, nycklar och mobiler och gick sen ner till hallen. Vi tog på oss våra skor och gick ut i det härliga sommar vädret. Solen höll på och gå ner men det var fortfarande varmt, det var det som var så härligt med sommaren.

Vi gick till en pizzeria som låg ganska nära Leas lägenhet. Hon hade en egen lägenhet eftersom hon var 21 år.

Vi gick in på pizzerian och jag beställde en Hawaii. Det var min favorit och skulle alltid att vara det!

Jag satte mig ner på en stol medans Lea beställde. Efter ett tag kom hon och ve började prata.

-So wat´s your school like? frågade jag och hon kollade på mig med en allvarlig blick.

-Elise. I do not want to talk about school right now! I´m avoiding the thaught of going back i only three wee....

sa hon men avslutade inte meningen. Hon bara stirrade på något bakom mig.

-Lea? undrade jag och viftade med handen framför hennes ögon. Hon började le lite smått och jag blev nyfiken på vad hon tittade på. Jag vände mig om.


________________________________________________________________________________________________


MOAHAHAHAAHAHAH!!!! Haha, jag tänkte bara reta er lite med att sluta där! :D Börjar på ett till nu!

Bra med kommentarer! Fortsätt så :)

Presentation


Hej! Jag är en tjej som älskar att skriva om One Direction! Bloggen startades i mars 2012.
Pågående novell: As long as you love me.
Handlingen finns längre ner i menyn.

Så läs, kommentera och sprid!

As long as you love me

Marion Charton är 19 är gammal. Hon bor i London med sina föräldrar och syskon. Mary, som hon oftast kallas, har en underbar röst. Mary jobbar på en klubb som underhållare. Hon dansar med sin dansgrupp eller sjunger. Det är då hon är som lyckligast, när hon får stå framför en publik och få applåder. En dag börjar en ny tjej i dansgruppen. Mary och tjejen klickar direkt och blir snabbt vänner. Den vänskapen vänder upp och ner på hennes liv..

Kontakt:

Alicia kontakt:

aliciabloggen@hotmail.com   

 

 

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Fråga mig

5 besvarade frågor

Omröstning

På en skala där 1 är sämst och 5 är bäst, hur bra är novellen?
 1
 2
 3
 4
 5

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2012 >>>

Sök i bloggen

Länkar


Ovido - Quiz & Flashcards