Vad tänkte jag med? Såklart hon viste, hon var ju min läkare. Jag skrattade också.

Då kom en man i vit rock in, jag gissade på att han var min doktor.

-Oh, you´re up! sa han med ett leende. Han slängde en blick i min journal och kollade sen på mig igen. -How are you feeling?

Jag kände efter. Mitt huvud gjorde ont men annars... Annars mådde jag nog bra!

-My head hurts.. But exept for that I think I´m good!

Han nickade och log.

-Okay, it´s good that you´re not in any pain! sa han och tittade ner i marken. Han leende försvann. Varför gjorde det det? Nä han sedan tittade mig i ögonen igen hade han ett mycket allarligare uttryck.

-But you´re still hurt. You have a fracture on the back of your scull, and it´s leaking fluid. We can´t risk you going hom wile it´s still leaking.

-Okay? frågade jag. För jag förstod fortfarande ingenting.. Hur länge skulle jag behöva stanna här? För evigt?

-It means that you´ll have to stay here for atleast a month.. sa han och jag andades ut. Det var både en suck och en utpustningen. Sucken var för att.. En månad var en lång tid.. Och utpustningen var för att jag ändå trodde att det skulle bli längre. En månad brukade ju gå ganska snabbt! Men gjorde det det på ett tråkigt sjukhus där jag förmodligen behövde ligga innomhus hela dagarna?

Jag suckade en gång till.

-Do you want me to go and get your friends now? frågade Lea. Jag nickade och log.

-Oh! I´ll come with you Lea! sa doktorn och de båda gick iväg.

Jag tittade mig runt i rummet. Bredvid min säng stod ett nattduksbord, det hade en lampa och ett glas med vatten på. Vid mitt fönster stod en fotölj och ovanför den fanns en tv. Men jag såg ingen fjärrkontroll.. Konstigt. Vid dörren fanns en liten soffa. Det fanns en till dörr också, jag gissade att den gick till badrummet. Det var allt. Det fanns en tavla på ett vattenfall. Men det var allt. Det var helt okej, inte särsilt trevligt men det dög väll för ett sjukhusrum.

Då öppnades dörren och Louis nästan rusade in. Han slängde sig runt min hals och jag stönade till. Det gjorde ont i huvudet och han släppte direkt.

-I´m sorry! sa han och satte sig ner bredvid mig. Han böjde sig ändå fram och kysste mig försiktigt.Jag besvarade den och kramade hans hand.

-How are you feeling? frågade han efter att vi hade avslutat kyssen. Jag ryckte på axlarna.

-My head hurts.. Hi Harry! sa jag när jag såg honom i fotöljen.

-Hello! sa han och jag fick en försiktig kram. Sen satte han sig i fotöljen igen.

-I´ve been so worried! sa Louis och jag såg en tår rinna ner för hans kind. Jag torkade bort den med mitt finger och han log. -I love you. fortsatte han och kramade min hand hårdare.

-I love you too Louis.

_______________________________________________________________________________________

Sorry för kort kapitel! Menmen :) Ni kommenterar ju typ inte? Får ingen insperation :/

:] Checka tiden! <3