Harry

Jag satte mig där fram och kände hur nervös jag var. För Elise.

-Wich hispotal are we going to? frågade jag Amy som satt till höger om mig. Jag tittade på henne.

-St. Georges. sa hon och men tittade inte på mig. Det var ganska otrevligt faktiskt. Eller? När jag tänkte efter så hade hon ju sina anledningar.. Man kunde ju liksom inte riskera att krocka med tre personer i bilen. Så hon behövde nog inte titta på mig i alla fall.

Efter 5 minuter var vi framme och Karen gick bakom bilen för att öppna dörrarna. Hon och Amy bar ut båren som Elise låg på och in på sjukhuset. Hon var fortfarande inte vid medvetandet. Jag såg att Louis hade rödgråtna ögon och han skakade nästan. Jag klappade honom på axeln och log.

-Louis, it´s gonna be okay! She´s a fighter. sa jag och han nickade. Han verkade inte helt övertygad men log ändå.

Vi gick in och förljde efter Amy och Karen men efter ett tag stoppade Amy oss. Hon la sin hand på våra axlar.

-This is as far as you can go guys. sa hon och Louis kollade ner i marken. -The doctor will update you as soon as he can. And she´s going to be okay! The doctors here at St. Georges are very good. fortsatte hon och kollade på mig. Hon nickade åt Louis som fortfarande kollade ner i marken, jag tror hon menade något i stil med "ta hand om honom". Jag nickade. Amy gick in i ett rum och när hon öppnade dörren såg man en skymt av Elise. En massa läkare höll på med henne och tog en massa värden.

Louis

Harry ledde mig bort till ett väntrum där vi satte oss i varsin stol. Jag bara stirrade ner i marken för jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Hon var inte värd det här. Inte Elise, inte min fina flickvän. Inte den jag älskade mest i hela världen och som jag trodde var den rätta. Inte hon.

Medans jag satt och tänkte på allt det där kände jag att mina ögonlock blev tyngre och tyngre. Till sist var de helt stängda och jag somnade.

-Louis? hörde jag Harry säga och jag öppnad ögonen. Där stod en läkare. Vänta här nu.. Var var jag?

-I have some news about Elise Johansson. sa läkaren och jag satte mig upp. Juste. Elise var på sjukhus. Då kom sorgsenheten tillbaka i mitt huvud. Jag nickade och läkaren satte sig på en stol bredvid mig.

-Elise has a big fracture on her skull. She also has a big cut on her back so we had to stich that up a bit... Do you know what has happened to her?

Både jag och Harry skakade på huvudet. För det gjorde vi ju inte.

-That´s okay, but you can´t see her right now. She has to rest. But I will come and tell you when you can meet her. sa han och gick därifrån.

Jag kände hur jag somnade igen.

_____________________________________________________________________________________________

FÖRLÅTFÖRLÅTFÖRLÅT!  För att jag inte har uppdaterat! Men jag började skriva det här kapitlet och helt plötsligt uppdaterades internet och allt försvann -.- Jag har en massa prov oxå som jag måste plugga till nu.. LOVE YOU!

Harry

Vi gick ner för trapporna ner till min och Louis lägenhet.

Jag var så glad att vi var sams igen! Louis var min bästa vän och det fanns inget värre än att bråka med honom.

När vi kom ner på våningen där lägenheten fanns såg vi att dörren var lite öppen. Jag och Louis kollade på varandra innan vi gick lite snabbare in i lägenheten.

När vi kom in blev vi chockade. Alla skor låg huller om buller och alla böcker var utkastade från bokhyllorna.

-Elise? ropade Louis oroligt och sprang in i vardagsrumet. Jag sprang efter och såg Elise ligga livlös på golvet.

Louis

När jag ropade efter Elise hoppades jag verkligen att hon skulle svara. Men hon gjorde inte det, så jag sprang in i vardagsrummet och såg henne på golvet. Jag sprang fram till henne och slog lite lätt på hennes kind för att se om hon skulle vakna, det gjorde hon inte..

-Elise?! skrek jag nu av oro. Jag hade halva hennes kropp i mitt knä.

-Harry, can you call  911? ropade jag till Harry som redan hade mobilen uppe. Han nickade och jag såg att hans fingrar snabbt rörde sig över skärmen. Sen satte han den mot örat och han väntade.  Efter någon minut verkade någon svara och han pratade med personen. Jag bara satt och höll i Elise. Varför skulle detta hända? Och då började jag tänka.. Vad var det egentligen som hade hänt då? Varför var alla saker huller om buller i lägenheten? Varför låg Elise på golvet och varför var hon medvetslös? Elise.. Varför satt jag nu och väntade på att ambulansen skule ta min älskade flickvän, min livs kärlek, till sjukhuset.

-We should take her down.. sa Harry när han hade lagt på. -They said they would be here in three minutes.

Jag nickade och tog Elise i min famn. Harry höll upp dörren för min när jag bar henne ner för trapporna. Jag såg på hennes huvud hela tiden, det hängde ner. Det såg nästan ut som att hon var.. Död. Men nej! Jag kunde inte tänka så, det var en hemsk tanke! Hur kunde jag ens tänka så? Nej, det skulle inte hända. Det skulle jag inte tillåta.

-Hello? Louis? sa Harry högt till mig och viftade med händerna framför mitt ansikte. Hade han stått så länge?

-Yes?

-The ambulance is here! sa han och pekade mot en ambulans som höll på att parkera. Snart kom det ut två tjejer, de gick fram till mig och Harry. De tog Elise från mig och la henne på en bår.

-You both can come with us. Some one can sit with me in the back and some one can sit with Karen. sa den ena ambulans tjejen och pekade på den andra tjejen. Jag nickade.

-I´ll sit with you. sa jag och nu var det hennes tur att nicka. Hon och den där Karen hade redan burit in Elise på båren i ambulansen. Harry hade satt sig där fram och jag satte mig där bak. Jag höll Elise' hand hårt. Hon var inte värd detta.

-I´m Amy by the way. sa hon med snälla ögon mot mig. Jag log och kollade sedan ner på Elise igen. -So I´m guessing this is your girlfriend? fortsatte hon. Jag nickade. Jag kände hur mina ögon vattnades och snart rann det tårar ner för mina kinder. Amy satte nålar i Elise' händer och armar. Jag kunde inte se på så jag bestämde mig för att blunda ett tag.

-Have you been together a long time? frågade hon och jag tänkte efter.

-For about a month now. sa jag och hon log. Hon höll fortfarande på med  alla nålar och jag blundade igen.

Jag klarade bara inte av att se henne såhär.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ok, ganska kort menmen. Mer kommentarer, snälla? Man får lixom insperation av alla söta små ord!

Ha tålamod, snart kommer "tävlingens" vinnare komma med :)

Men kolla, typ mitt i natten?