Då såg jag att det stod en person bakom doktorn. En tjej, hon stod och tittade ner i marken. Elise' doktor märkte nog att jag kollade åt hennes håll. Han vände sig om och kollade tillbaka på mig.

-This is Lea. She´s an intern here at St. Georges and she will be helping us with Elise. sa han och kollade lite snabbt på Harry. Skulle en nybörjare verkligen ha ansvar för ett liv? Jag menar, livet hon skulle ha ansvar för var ändå Elise. Mitt livs kärlek.

-I.. I don´t think that´s a good idea.. sa jag så tyst som möjlgt för att inte Lea skulle märka. Men hon gjorde nog det för hon vände huvudet ner i marken, hon hade ett ledsamt ansiktsuttryck. Fan också. Jag ville ju inte såra henne!

-I promise you that Lea is the best intern we´ve ever had so far at this hispital. It´s going to be fine. sa han och ställde sig upp(alla förutom Lea hade satt sig ner). -I have some news about Elise. You remember when I told you that we had to stich her head the cut on her head? And that she has a fracture on her skull? Well, the fracture is more advanced than we thought. It´s a crack on the back of her head and it´s leaking fluid.

Jag förstod ingenting! Skulle hon behöva stanna här nu? Hur länge?

-And what does that mean? frågade Harry. Det var bra att han hade gjort det, för jag fick inte ut ett ord.

-It means that she has to stay here for atleast.. A month.

Harry

-It means that she has to stay here for atleast... A month. sa doktorn och jag suckade. Sen tittade jag på Louis och såg att hade huvudet i händerna.Han skakade. Det rann tårar ner för hans armar och jag lade en hand på hans axel. Han tittade upp på mig och jag log.

-But after a month she is going to be fine, right? frågade jag hoppfullt. Om han skakade på huvudet skulle Louis knäckas. Han skulle inte klara det. Och även om jag hade känslor för Elise, så kände jag just nu inte av dem. Jag kände bara medkänsla för Louis. Det här måste vara svårt för honom.

Men till min lättnat så skakade inte doktorn inte på huvudet. Han nickade och log mot mig. Jag log mot tillbaka och såg nu i ögonvrån att Louis faktiskt också log. Men han kollade fortfarande ner i marken.

-Do you want to see her? frågade han igen och nu kollade Louis upp. Han nickade ivrigt och ställde sig upp. Jag gjorde samma sak.

Vi följde efter doktorn en ganska kort bit, bort bakom receptionen och bara tio meter till. Sen öppnade han dörren till Elise' rum.

Elise

Jag vaknade och visste inte vart jag var. Det var ett vitt rum och jag låg i en säng. Jag försökte sätta mig upp men jag fick en blixtrande huvudvärk. Jag kände i bakhuvudet och kände något mjukt. Det var bandage. När jag kände efter, så kände jag att jag hade det runt hela huvudet! Vad var det som hade hänt? Var jag på sjukhuset?

Då kom en tjej in. Hon log när hon såg på mig.

-Good! You´re awake. sa hon och jag såg oförstående på henne. -Do you remember anything? frågade hon och satte sig försiktigt på min säng. Jag skakade på huvudet.

-That´s okay, maybe it will come back to you. We don´t know either. The only thing we know is that your friends called the ambulance because they found you on the floor. sa hon och jag kände att jag fick tårar i ögonen. Vad hade hänt? Sen kom jag och tänka på att hon hade sagt att mina vänner hade hittat mig.. Louis? Killarna?

-Are my friends here now? frågade jag och hoppades på ett bra svar.

-Yes, do you want me to go and get them for you? frågade hon och jag nickade så ivrigt som jag kunde med en jobbig huvudvärk. -I´ll do that after the doktor has told you. I´m Lea by the way. sa hon och jag log mot henne.

-I´m Elise.

Hon skrattade till.

-I know.

____________________________________________________________________

Kommentera på bara! <3