Anna

Jag skulle precis gå och lägga mig när jag hörde att dörrklockan ringde.  Jag blev ganska förvånad.. Klockan var bara nio men jag väntade ingen, men jag gick för att titta vem det var. När jag öppnade fick jag se en rödgråten brorsdotter. Elise.

-Men herrugud gumman! Vad har hänt? sa jag och hon började gråta igen.

-Kan jag komma in? frågade hon och jag backade så att hon fick plats att gå in. Hon gick förbi mig och satte sig i soffan. Hon hade en väska och en påse med sig. Jag tog påsen och väskan och satte dem i köket. Sen gick jag ut och satte mig vid Elise igen. Jag höll om henne för hon grät fortfarande.

-Tell me what happened. sa jag och hon tog sig samman lite.

Sen berättade hon. Hon berättade hur hennes kompis hade blivit kär i henne och att hennes pojkvän hade blivit arg, hur han hade sprungit ut ur lägenheten. Och nu satt hon i min soffa och grät.

-Det kommer att bli okej Elise. Jag lovar! sa jag och hon log.

-Varför tror du det? Louis var jättearg, jag vet inte varför men när Louis är arg är han verkligen arg. Han är alltid glad och skämtar. sa hon och när hon sa det såg jag hur hela hon sken upp. Hon var verkligen kär i Louis.

-För om han verkligen älsar dig, så kommer han komma tillbaka. Har du försökt att ringa honom? frågade jag och hon skakade på huvudet. -Vill du göra det?

-Nej, inte nu. Jag är trött. Juste, kan jag få sova här? Det är nära till killarna. sa hon och jag nickade.

-Jag går och ringer dina föräldrar. sa jag och gick iväg mot köket.

Elise

-Jag går och ringer dina föräldrar. sa Anna och gick till köket. Jag gissade att det var där som telefonen var.

Jag gick iväg till hennes gästrum som jag hade sovit i för ett par veckor sen. Jag tog av mig mina byxor och bh:n. Men jag lät min tröja vara på. Jag skulle precis ta ut tandborsten ur min väska när jag kom på att jag hade gömt den. Jag hade glömt den i Louis badrum. När jag kom på den tanken kände jag tårarna bränna bakom ögonlocken. Jag la mig ner i sängen och tog min iPhone 4. Jag satte hörlurarna i öronen och tryckte på första bästa låt. Jag hde inte sett vilken det var men när jag hörde Liams röst visste jag direkt att det var Moments. Jag lyssnade på varje ord och tyckte att det var ganska lugnande. Men när Louis olo kom kunde jag bara tänka på honom. Jag somnade.

Nästa morgon

Jag vaknade av en underbar doft. Pannkakor. Det var en av de bästa egenskaperna som Anna hade, att hon lagade så himla god mat!

Jag gick ner till köket och såg att jag hade rätt. På bordet stod det en tallrik med nygräddade pannkakor. Anna satt själv och läste tidningen med en tallrik fil och blåbär.

-Godmorgon gumman! sa hon och log mot mig. -Jag gjorde pannkakor till dig.

-Godmorgon.. sa jag lite tystare och gav ett svagt leende tillbaka.

-Elise, jag hade tänkt att ta ledigt idag. Du verkar fortfarande väldigt ledsen. och jag nickade. Jag var fortfarande ledsen över att Louis bara hade sprungit ut ur grupplägenheten och försvunnit. Jag undrade verkligen vart han hade tagit vägen.

-Ehm, ja, jag är ledsen men varför ska du ta ledigt?

-För jag tror att min brorsdotter behöver mig! sa hon och jag log. Jag hade verkligen världens bästa faster. Jag gick fram och satte mig i hennes knä. Hon kramade om mig och för några sekunder kändes det som att allt var bra igen.

-Så vad vill du göra idag? För att få bort tankarna frånn allt. sa hon och kollade mig i ögonen.

-Jag vet inte.  mummlade jag och gick till min plats för att börja äta på pannkakorna. De var verkligen goda.

-Kanske shoppa? sa hon och jag nickade och log.

Efter jag hade ätit upp gick jag upp på "mitt" rum och satte på mig. Jag tog ett par höga svarta jeans och ett rosa baslinne under det. Sen tog jag min ljusa jeansjacka.  Jag packade min lilla Chanel väska med mobil, hörlurar och pengar. Sen gick jag ner till Anna som också hade tagit på sig kläder. Vi gick ner på gatan och jag slängde ett kast mot killarnas hus. Jag försökte se in i Louis lägenhets fönster men det var ingen idé. Man såg bara spegelbilden av Annas hus, det var soligt.

När vi var framme vid köpcentrumet gick vi in i nästan alla affärer. Forever 21, Top Shop, Weekday, H&M och en massa andra. Efter ett tag blev vi hungriga och vi ville äta. Vi satte oss ner på ett trevligt fik och beställde varsin ceasar sallad och Cola.

-Så hade du planerat att ringa Louis ikväll? frågade Anna efter ett tag. Jag hade faktiskt inte tänkt på honom hela dagen. Anna hade hållit mig upptagen med annat.

-Jag tror det. svarade jag. -Jag vet bara inte vad jag ska säga om han svarar.

-Säg sanningen. Att du inte är kär i Harry!

-Jag har redan sagt det.. sa jag och hon blev förvånad.

-Men varför är han arg då? jag tänkte efter.. Varför var han det? Det visste jag ju inte.

-Jag vet inte.

Hon gav mig en menande blick och återgick till äta.

När vi kom hem gick jag upp på mitt rum igen. Jag hade köpt ett par örhängen och ett par vita låga converse. Jag var väldigt nöjd, speciellt med conversen.

Men jag kom på ganska snabbt att jag behövde ringa någon av killarna. Jag ville inte ringa Louis än. Det fanns ju faktiskt en chans att han hade kommit hem.. Jag tog upp mobilen och hittadee Nialls nummer. Signalerna gick fram.

-hello?

-Hey Niall, it´s Elise.

-Hey! How are you?

-Fine. How are you?

-I´m okay. Kind of tired though. When Louis came home last night I..

-Wait Niall! Is he there right now?

-Yes. He´s in his apartment. Do you want to talk to him?

-Yes. Could you tell him?

-Of course. See you.

-See you Niall.

_____________________________________________________________________________________

Sådär! Vad tycker ni?

Kommentera!

Elise

Nej. Det här skulle inte hända nu. Jag och Louis var ju ihop, vi var ju så lyckliga. Men jag måste respektera Harrys känslor. Det var ju inte direkt hans fel att han blev kär i mig. Det kunde inte han bestämma.

-Okay.. sa jag chockat. För det var ju det jag var, chockad.

-Well say something! sa han och gav ifrån sig ett nervöst skratt. Det dog ut ganska snabbt.

-Ehm, but you know that I´m in love with Louis!

-I know.. I just needed to tell someone. And I figured that the best person to tell would be you. sa han och tittade mig i ögonen.

-Have you told Louis? frågade jag.

-No, I wanted to tell you first. But do you really want me to tell him?

-I don´t know.. I want to be honest with him, and I think you should be to.

-Yeah, you´re right. sa han och log. -I´ll tell him when we get back.. Can you tell Zayn, Liam and Niall? sa han och vi fortsatte att gå tillbaka.

Det blev snabbt en pinsam tystnad och vi båda kollade ner i marken medans vi gick. När vi kom fram så gick vi långsamt upp för trapporna. Vi båda var väldigt nervösa. Jag för vad Louis tyckte, kanske skulle han tro att jag var kär i Louis också? Och Harry för vad Louis skulle tycka. Jag hoppades verkligen att Larry Stylinson skulle finnas.

-Hey guys.. What took you so long? frågade Niall när vi gick in genom dörren.

-Nothing.. sa Harry och gick fram till Louis. -I just need to talk to you for a minute. sa han och Louis kollade på mig. Jag nickade och han gick efter Harry in till biljardrummet.

Louis

-Nothing.. sa Harry och jag såg att han döljde något. Vad viste jag bara inte.

-I just need to talk to you for a minute. sa han till mig. Jag började bli orolig nu. Jag kollade på Elise och hon nickade så jag gick efter Harry.

-What is it Harry? frågade jag honom och jag såg att han var väldigt nervös nu..

-I need to tell you something. sa han och tittade in i mina ögon.

-Harry, you´re making me nervous. Just tell me.

-Okay, but you can´t be mad.. We didn´t do anything!

-Who are "we"?

-Me and Elise. sa han och jag förstod fortfarande ingenting. Vad var det som Elise och Harry inte hade gjort?

-What?

-I´m in love with her.

Harry

-I´m in love with her. sa jag och jag såg hur all färg försvann ur Louis ansikte. Hur skulle han reagera?

-But as I said, we didn´t do anything! fortsatte jag sedan. Louis stormade ut ur rummet, han gick fram till Elise och ställde sig framför henne.

Elise

Jag satte mig ner och berättade för de andra när Harry och Louis hade gått in i rummet. De lyssnade och de blev nog lika chockade som jag blev när Harry hade berättat.

-But you´re not in love with him? frågade Niall efter ett tag och jag skakade på huvudet.

-And he is telling Louis right now? frågade Liam och nu nickade jag. Zayn skulle precis säga någonting när Louis kom ut från biljardrummet. Jag ställde mig upp.

-Are you in love with him? frågade han. Jag blev så hockad av frågan att jag inte viste vad jag skulle säga. Han visste ju att jag älskade honom lika mycket som han älskade mig!

-Are you in love with him? nästan skrek han den här gången. Jag såg att tårarna höll på att komma fram i hans ögon och jag kände att tårarna brände bakom ögonlocken på mig också.

-No! sa jag men det var mer som en viskning. Tårarna hade börjat rulla ner för båda våras kinder vid det här laget. Vi bara stod och kollade in i hans ögon.

-You now I love you Louis! sa jag och han tittade ner på sina fötter. Sen nickade han sakta. Jag tog hans hand men han lät den hänga. Då kom Harry ut och Louis kollade på honom. Han hade hat i blicken och det kom fler tårar från hans ögon.

-I can´t do this. sa han och gick snabbt ut ur lägenhen.

-Louis! skrek jag fortvivlat och sprang efter honom. Jag sprang efter honom ner för alla trapporna och ut på trottoaren. Men när jag kom över gatan var ingen där.. Jag tittade åt höger och vänster men Louis var ingen stans. Jag satte mig ner på en bänk och bara grät. Efter ett tag kom Zayn ut.

-Elise? sa han försiktigt. Jag nickade och han satte sig ner bredvid mig. Han kramade mig och jag la mitt huvud mot hans axel.

-He seemed so mad! sa jag.

-He´s gonna come back, don´t you worry about that! sa han och drog sin hand över min rygg. Zayn var verkligen en bra vän! Jag ställde mig upp och började gå mot huset igen. Zayn följde efter.

-I need to get my stuff. I´m sleeping at my hotel tonight. sa jag men sen kom jag på att min faster Anna bodde i hhuset bredvid. -No, I´ll sleep at my ants tonight. sa jag och han nickade. Han följde mig upp och jag tog mina saker ur Louis rum. Sen sa jag hejdå till killarna och gick över till Anna.

_____________________________________________________________________________________

Måste bara säga att ni måste kommentera bättre! Jag har bara fått 2 kommentarer hittils och jag ville ju ha 3. Jag la bara upp detta för att jag hade tråkigt och var sugen på att skriva.

Juste! Om ni vill vara med i novellen är det bara att skicka ett mejl till aliciabloggen@hotmail.com. 

Skriv lite om er själva så lottar jag nån om några dagar!

LOVE U

Louis/två dagar senare

-Hey honey? sa Elise lite längre bort. Vi var och handlade för en "fest", Harry skulle nämligen bli utskriven idag. Så det skulle inte vara en fest, bara en vanlig sleep over med en massa god mat!

-Yeah babe.. sa jag när jag la upp alla varorna på bandet för att betala.

-Does Harry like chocolate? frågade hon mig.

-Yes! He loves it. sa jag och hon nickade. Hon kom tillbaka med 3 stora choklad kakor. Jag skrattade och kysste henne.

-That would be 150 pounds please. sa en kille i kassan. Jag betalade och Elise gick för att packa ner varorna i påsarna. Det blev sammanlagt 8 påsar och jag ville såklart visa mig *biff*. Så jag tog alla påsar, jag ville inte erkänna det men det var jävligt tungt..

-You know that I can take some bags right? sa hon och tittade förvånat på mig.

-Yes, but I can handle it! sa jag och hon skrattade.

-You dont´have to prove that you´re strong right? I already know that. sa hon och jag nickade.

-It´s okay. sa jag och nu hade jag blivit röd i ansiktet. -I can handle it! sa jag och hon skrattade ännu mer åt mig. Jag gick snabbt bort mot bilen och hon öppnade bage luckan. Jag stönade när jag la ner kassarna. Hon skrattade mer och kysste mig. Jag la händerna på hennes höfter och avslutade kyssen. Jag la mit huvud mot hennes panna.

-I love you, you know that huh? sa jag.

-Yes, I love you to my strong man! sa hon och gav mig en till kyss.

Vi körde till sjukhuuset och gick upp till Harrys rum.

-Hey guys! sa han glatt. Han höll på att ta på sig en tröja. -Have you shopped for the party tonight?

-Yes we have. But it´s not a party, it´s just a sleep over with extra ordinary good food! Elise glatt.

 Jag och Harry skrattade.

-Ok, I´m looking forward to the extra ordinary good food! sa han och log ett väldigt stort leende mot henne. Jag hade märkt att han hade varit väldigt snäll och gullig mot henne se senaste dagarna. Det verkade nästan som kärlek. Men så kunde det väll inte vara? Nej, jag vet att Harry aldrig skulle göra något sånt mot mig.

Elise

-Ok, I´m looking forward to the extra ordinary good food! sa Harry och slängde iväg ett ovanligt stort leende mot mig. Det hade han gjort många gånger de senaste dagarna. Jag hade inte tänkt så mycket på det men nu gick det upp för mig. Han hade tittat väldigt mycket på mig och när jag hade tittat tillbaka hade han bara tittat bort. Jag ville inte att Harry skulle känna så för mig!

Vi "checkade ut" Harry och åkte hem. Men han gav en sköterska hans autograf först, han hade ju lovat det.

På vägen hem pratade alla om vilka filmer vi skulle se och om hur mycket gott vi skulle äta. När vi var hemma gick Harry upp till sin lägenhet, han kunde inte bära någonting p.g.a sitt gips. Han skulle byta om.

Jag, Louis, Liam, Niall och Zayn gick upp till grupplägenheten för att börja med maten. Vi skulle laga egen pizza. Jag viste hur mycket killarna älskade pizza, men jag började bli lite trött. Därför tänkte jag att vi kunde göra egna!

-Ok, here is the plan guys. Louis and Zayn makes the pizza dough, Liam and Niall takes care of all the ingredients! I´ll take care of the snacks and the movies! sa jag och killarna följde mina instruktioner. Jag gick fram till alla deras filmer, som var ett par hundra. När jag hade letat i typ en halvtimme hade jag fortfarande inte hittat någon film som ingen av oss hade sett.

-Guys, I think I´ll go and rent a movie in the store! We´ve seen all the ones you have already.. sa jag och gav Louis en kyss innan jag gick. Jag gick ner till Harry för att fråga om han ville följa med.

-Hey Harry? sa jag och gick in genom hans dörr och ställde mig i hallen.

-Yeah?

-I´m going to the shop to rent a new movie! You wanna come? frågade jag och han nickade. Han börjde sätta på sig skorna men struntade i jacka. Det hade jag oxå gjort eftersom det var så varmt! Vi började gå mot affären och vi pratade nästan ingenting. Vi hyrde en film som hette Abduction. Det var den nya med Taylor Lautner. Sen började vi att gå hemåt.

-Elise, I need to talk about something with you. sa han och jag  blev nervös. Hade det att göra med alla blickarna?

-Okay..

-Ehm, it´s kind of hard to say but.. sa han och stannade där. Vi fortsatte gå men han sa ingenting.

-But what Harry?

-Okay, here it goes! I think I´m.. I actually think I´m in love with you..

_________________________________________________________________________________

Sorry för lite uppdatering! Ni måste kommentera mer! Nu kommer jag vilja ha minst 3 kommentarer innan jag lägger upp ett till kapitel. Och jag menar allvar. Ni får gärna komma med ideér oxå, för just nu har jag faktiskt ingen insperation..

KOMMENTERA PÅ!

Harry

När jag vaknade stod det en massa läkare i mitt rum.

-Harry? How are you feeling? sa en med vit rock och svart hår. Jag harklade mig.

-My head is hurting. And my.. sa jag och tittade ner på min arm. Den hade gips på sig! -Did I broke my arm?

Läkaren nickade.

-Like you just saw, you have a broken arm. It´s broken in five places! sa han och visade vart på armen jag hade brutit den. -You also have a fracture in your scull. We can´t do anything about that, and it´s not a problem. Your body will repear that damage by it´s own.  You have some bruses buth that will go away in a couple of days. I saw your friends out there, do you want to see them?

-Ye.. jag behövde harkla mid igen. -Yes, please. sa jag och alla läkarna förutom en gick. Det var en tjej.

-Hi, I´m sorry but is there any chance, when you feel bether, that I can get your autograph? frågade hon snällt och jag såg att hon var ordentligt nervös.

-Of course! sa jag och log mot henne. -But can you come back when I´m beeing released? I´m sure I´ll feel bether then. And then you can meet the boys as well. sa jag och då hon sken upp.

-Thankyou Harry! sa hon och gick iväg igen.

Efter några minuter kom Elise, Liam, Louis, Niall och Zayn in. Den första som kastade sig runt halsen på mig var Elise.

-Auoch! mummlade jag och hon släppte mig.

-I´m sorry! Is it your head? sa hon och jag nickade.

-I have a fracture on my scull! And I broke my arm on five places! sa jag stolt och visade upp mitt gips. Elise bara suckade och log mot mig. -What?

-That´s nothing you should be proud of! sa Zayn. -And you didn´t do it... We did. sa han och kollade på Niall och Liam.

-Yeah, but it wasn´t your fault! sa jag. Och det var det ju verkligen inte! De ville ju inte att jag skulle hamna här på sjukhuset!

-We´re really sorry anyway.. sa Niall och Liam och Liam tittade skamset ner.

Jag tecknade till dem att jag ville ha en kram och de kastade sig över mig. Efter ett tag kom Louis och Elise oxå.

Elise

Killarna kastade sig verkligen över Harry. Det såg så kul ut att jag och Louis oxå behövde göra det.

-Guys.. I can´t breathe! sa han efter ett tag och alla släppte honom direkt. Jag la mig ner bredvid honom och gav honom en lång kram. Louis satte sig på en stol i hörnet med en besviken min.

-Jelous mutch? frågade jag honom med en busig blick. Han spelade ledsen och nickade. -Naaw! sa jag och släppte Harry. Jag gick fram till honom och satte mig i hans knä. Jag gav honom en lång kyss och hörde att killarna stönade till.

-Oh, get a room! sa Zayn. -I´ve told you before! och när han sa det började jag skratta. Av det så började Niall skratta. Niall skrattade verkligen åt allt! Det var så härligt. :)

-So how did it go Louis? frågade Harry efter ett tag. Vad menade han? Middagen?

-It went great! According to Elise here.. sa han och pekade på mig. -..they loved me! And I loved them, they were really nice! sa han och la sina armar runt mig. Jag kysste honom på huvudet. Då kom en sjukskötersa in i rummet.

-Hi Harry, I´m just gonna take your blood for some samples. sa hon och log mot Harry.

-Ok! But do you have any idea when I can get out of here? frågade han med sin flörtiga blick. Jag skrattade lte åt honom. 

-Ehm.. sa sköterskan och tittade in i Harrys ögon. Även fast hon troligen var mycket äldre än honom kunde han verkligen få vad han ville. -I can see what I can do! sa hon glatt och gick iväg med Harrys blod.

Jag log mot honom.

-What? sa han med ett leende.

-You can really get anything if you want! sa jag och gav honom en till kram.

Harry

-You can really get anything if you want! sa Elise och kramade mig. Jag kramade tillbaka. Hon hade verkligen fina ögon, och fint hår! Nej.. Varför tänkte jag på Elise såhär! Hon är ihop med Louis! Men jag kunde inte sluta.. Hade jag börjat Elise?

____________________________________________________________________________________________________

Ok, som jag sa förut så hade jag ingen insperation och inga ideér! Så detta blev ett kort och tråkig kapitel..

Men kommentera nu va?

Harry

När Louis hade gått visste jag inte vad jag skulle göra, så jag gick upp till Nialls lägenhet med mitt Nintendo.

-Niall? skrek jag när jag gick in genom dörren.

-Harry? ropade han tillbaka förvånat. -What are you doing here?

-Pokemon? sa jag och höll upp mitt Nintendo. Han skrattade och gick och hämtade sitt. Vi satte oss i hans soffa och spelade i flera timmar. Sen bestämde vi oss för att hämta Zayn och Liam för att spela lite biljard. Vi gick över till Zayns lägenhet.

-Zayn? ropade Niall. 

-Yeah Niall?

-We´re gonna play pool and we´re getting Liam so 'comon! sa jag och Zayn kom med oss. Vi gick upp till Liam. Niall och Zayn skojjade med varandra som vanligt, men just nu tyckte jag faktiskt bara att det var jobbigt. Jag gick i förväg och knackade på hos Liam. Han var den enda som hade problem med att man bara stormade in sådär.

-Hey Harry! sa han när han öppnade dörren. - Vas Happenin?! skrek han när han såg att Zayn oxå var här. Zayn skrek detsamma.

-Guys! Can you please take it easy? sa jag lite irriterat.

-Oooh, didn´t sleep well huh? sa Niall och knuffade mig lätt. Jag sa åt honom att sluta. Då knuffade Liam mig på samma sätt fast bakifrån och jag snubblade framåt. Jag var liksom inte beredd på det. Jag fortsatte att snubbla över Zayns fot och ramlade ner för trappan. Allt blev svart.

Liam

-Omg! Harry?! skrek jag och sprang ner till hans avsimmade kropp. Han hade redan fått blåmärken på kroppen och han hade fått ett sår som blödde i pannan.

-Zayn, call 911! sa Niall och Zayn tog upp sin mobil ur fickan. Jag hörde honom prata med jag lyssnade inte. Niall hade sprungit ner till mig och Harry och höll nu upp hans huvud i sitt knä.

-The´re on there way. sa Zayn. -We should probably go down with him.

Och det gjorde vi med det var ganska svårt.. Vi fick hjälpas åt att bära honom ner för trapporna. Han hade fortfarande inte vaknat när ambulansen kom.

-How long has he been out? frågade en tjej.

-Uhm, for 10 minutes i think. sa jag och hon tittade på oss.

-Can all of us go with you? frågade Zayn och hon skakade på huvudet.

-W only have room for two. sa hon och jag nickade.

-I can go with Louis and Elise.. sa Niall och tittade ner i marken. -I have to call them anyway. sa han och lät oss hoppa in i ambulansen. Zayn fick sitta där fram med killen som körde ambulansen och jag satte mig där bak med tjejen och Harry.

-For how long has he had this? frågade tjejen och pekade på Harrys arm. Då såg jag att den var alldeles blå och lila.

Det hade jag faktiskt inte sett förut.

-I have no idea, I notised it now.. sa jag och hon satte nålar i honom och han fick dropp.

Niall

När jag hade ringt till Louis så började jag gå mot det stället han och Elise skulle hämta mig. Jag mötte några fans som jag skrev några snabba autografer till. Jag tog några bilder oxå men sen skyndade jag mig vidare. Jag såg Louis bil och vinkade, för jag hade inte riktigt kommit fram än.  Han såg det och stannade så jag kunde hoppa in i baksätet. Jag såg att båda var oroliga och Elise ögon var till och med lite röda. Som om hon hade gråtit.

-Tell us what happened. sa Louis och han försökte kontrollera sin darrande röst.

Jag berättade allt och då började Elise snyfta lite. Jag la en hand på hennes axel och hon kastade en tacksam blick till mig.

När vi var framme vid sjukhuset parkerade vi bilen och gick in. Zayn och Liam satt i väntrummet. De skrev några autografer och tog några kort, preecis som jag hade gjort. De såg precis lika besvärade ut som jag oxå.. Då fick de syn på Elise.

-Why are you here? You´re not worthy our Louis! ropade en tjej åt henne.

-Hey stop! sa jag tillbaka. Jag tittade på Elise och hur hennes tårar höll på att åka fram. -She is our best friend! She´s our sixth member! And Louis loves her! How can you not be happy when he is, if you love him so mutch that you´re telling us? sa jag och drog bort Elise och de andra.

-Is that true? frågade hon oss. -What Niall just said? frågade hon och vi nickade.

-Of course it´s true, I never lie! sa jag och hon kom fram i en kram. När jag släppte henne gick hon tillbaka till Louis och han gav henne en kyss i pannan.

Louis

Hon gick och gav Niall en kram och kom sedan tillbaka till mig. Jag kysste henne i pannan och kramade henne jag oxå. Jag tycker Niall sa något fint. Och nu när jag tänker på det, så var hon faktiskt som vår sjätte medlem!

Jag kysste henne och jag hörde hur några tjejer började gråta. Till slut hade alla fansen gått och vi gick tillbaka till där vi hade hittat Liam och Zayn. Vi satte oss ner i stolarna, Elise satte sig i mitt knä. Jag kände hennes tårar mot mitt bröst.

-Hey.. sa jag och vände henne om. Hon kollade på mig med stora rödgråtna ögon. -Why are you crying? frågade jag och torkade bort hennes tårar.

-This is just to mutch for me! sa hon och började gråta igen.

-What is?

-All this! Harry´s in a hospital, your fans hating me.. sa hon med jag hysjade åt henne.

-A: Harry is going to be alright! And B: don´t care about them. Everything that matters is my love for you, right? as jag och hon nickade. Jag gav henne en lång kyss och strök hennes sen på håret. Efter ett tag hörde jag att hennes andetag blev tyngre, jag tittade på Liam och mimade "Is she asleep?" samtidigt som jag pekade på Elise. Han nickade.

-Are you relatives to Harry Styles? frågade en läkare i vit rock och svart hår.

-Yes. How is he? frågade jag tyst och pekade på Elise så att läkare skulle förstå att han skulle vara tyst.

-Oh, I´m sorry. He just woke up. He´s really tired but you can go and see him now if you want. sa han och vi nickade.

-Wait! sa jag innan de hade gått och de stannade.

-Sweetie? Elise, my love? sa jag och kysste henne i pannan. Hon öppnade ögonen. -We´re gonna go and see Harry now. They are waiting for us. sa jag och hon upptäckte att läkaren och killarna stod lite längre bort. Hon ställde sig upp, tog sin väska och jag la min arm runt hennes midja. Vi gick genom en korridor och till sist öppnade läkaren en dörr.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ok, sorry för att det tog så lång tid men nu är det här :) KOMMENTARER?

Det var blod, mycket blod. Jag viste inte vad jag skulle göra så jag bara skrek ett kort skrik. Louis kom springande.

-This is not the bathroom sweetie.. sa han och stängde dörren.

-What happened in there? frågade jag och han kollade förvånat på mig.

-You don´t remeber? frågade han och jag skakade på huvudet. Vad var det jag skulle komma ihåg? -That´s your blood, from accident.. You must have fainted kind of fast... I´m so sorry! No one had time to wipe it up, I´ll do it right away. sa han och gick iväg mot köket för att hämta papper. Jag gick in i rummet och satte mig på sängen och bara tittade på blodet. Det hade liksom torkat och blivit mörkt.

-Elise, don´t look at it. It will make you sad. sa han och ledde bort mig in till vardagsrummet. Jag bara satt och 10 min senare gick Louis in till köket med en massa blodigt papper. Sen kom han och satte sig med mig i soffan. Han satte mig i sitt knä och höll om mig.

-Are you okay? frågade han.

-Yeah, I think so.. What time is it? frågade jag. Han hade ingen klocka så han kände efter i sina fickor men han hade inte sin mobil heller, så han gick ut i köket och tittade på klockan där.

-One a clock! ropade han från köket och kom tillbaka till mig i soffan.

-Okay, I´m kind of tired. I think I´m going to take a nap before the dinner tonight. sa jag.

-Yeah, I´ll do the same. sa han och vi gick ner till Louis lägenhet igen. Vi la oss i hans säng med armarna runt om varandra och somnade. Innan hade jag ställt alarm på klockan 4, vi skulle äta middag med mina föräldrar klockan 6.

Louis/När alarmet ringde

PIP PIP PIP. Jag sträckte mig över Elise och stängde av alarmet. Jag gav henne en kyss i håret och hon vände sig om mot mig.

-Good afternoon sleepyhead! sa jag glatt och hon stönade.

-Do we have to wake up? sa hon, vände sig om och tryckte sig mot mitt bröst. Jag drog min hand över hennes rygg.

-Yes we do, honey. Are you always this tired when you wake up? frågade jag och hon nickade. Jag skrattade lite. Sen gick jag upp.

-Omg, I have to get some clothes! I haven´t changed sence the accident! sa hon och jag sa att jag kunde skjutsa henne till hennes hotell. På vägen dit pratade vi om allt och inget. Vi passade verkligen bra ihop! Jag började tro att hon var "the one". Jag saknade henne faktiskt när hon gick upp och hämtade kläder. När hon kom ner igen hade hon två påsar och en väska.

-Wow, how mutch did you bring? frågade jag lite chockat..

-Enough for me to live with you for a couple of days? sa/frågade hon med ett leende på läpparna. Jag började direkt le jag också.

-Of course my carot! sa jag och hon skrattade lite.

-Carot?

-Yeah, carot. I love carots! sa jag och hon skrattade ännu mer. Om det ens var möjligt. Sen körde vi hem och gick upp till lägenheten.

-Honey, I´m just gonna go up to Harry for a minute! sa jag och hon gick inn till lägenheten.

-Harry? ropade jag när jag gick in i lägenheten.

-Yeah? ropade han tillbaka. Jag gick in i lägenheten och han låg i soffan och spelade tv spel-

-Ehm, I´m going to dinner with Elise and her parents tonight.. sa jag och han pausade. Hans ögon blev stora.

-Wow, that´s serious! sa han och jag nickade.

-I´ve met them before but that was just for two minutes. I´m kind of nervous, I don´t really now how to act.

-And you´re asking me for advice? Why bro?

-I don´t know. You´re my man! sa jag och han log.

-I think you should just be yourself and .. Yeah, that´s all I know. sa han och nu var det min tur att le.

-Okay, see you later I guess. Elise is going to stay here for a couple of days, just so you now. sa jag och då "oooh":ade han. :}

Elise

När jag hade kommit ut ur duschen var Louis fortfarande inte tillbaka. Menmen, han kom väll snart. Jag gick in på hans rum och tog på mig trosor och en BH utan axelband.

-Nice! sa en ofrämmande röst bakom mig. Jag vände mig och och där stod Louis.

-Don´t look. sa jag och han vände sig om, jag tog på mig en morgonrock.

-I liked the bra.. mummlade han och jag kramade honom bakifrån.

-You did huh? frågade jag och han nickade. Jag gav hoonom en lätt puss honom i nacken och han vände sig om. Sen kysste han mig passionerat och så höll vi på ett tag.

-No Louis.. We don´t have time for this! skrattade jag och kramade honom istället.

-I love you. sa han tyst i mitt hår.

-I love you to. sa jag lika tyst. -But I have to get ready! sa jag och han gick ut och satte sig i soffan.

Jag tog på mig en klänning som gick ner till knäna. Den var lila och lös. Jag hade ett svart skärp med mig så jag satte på mig det i midjan. Sen satte jag på mig mascara, lite eyeliner och mitt rosa läppstift. Jag packade samma lilla väska, den som jag hade på min och Louis första dejt, med iPhone4, läppglans och pengar. Det hade jag alltid med mig. :] Jag gick ut i vardagsrummet och Louis fick den där blicken som han hade när vi skulle gå på vår första dejt, han stirrade liksom.

-What?

-You are so beautiful, do you know that? sa han och jag log.

-Thankyou! But you need to get ready!sa jag och han gick iväg mot duschen. 3 minuter senare kom han ut och 3 minuter efter det kom han till vardagsrummet. Han hade tagit på sig en kortärmad rutig sjkorta med hängslen och ett par marin blåa chinos.

-You look good! sa jag och kysste honom.

-I know.. skojade han nonchalant. Jag skrattade till. Sen åkte vi.

-Wich restaurant is it?

-The one next to the London eye, the one with red curtains. sa jag och han log.

-The one with the red curtains it is! sa han och gjorde en superman pose ut genom fönstret. Jag skrattade.

En kvart senare var vi vid restauranten och mina föräldrar var troligen där inne. Nu hade Louis blivit riktigt nervös. Han hade nästan skakat på vägen hit.

-Louis?

-Yes honey?

-You don´t have to med nervous, you´ve already met them!

-Yeah, but that was just for 3 minutes..

-But they will love! Almost as much as I do...

-Why did you say "almost"?

-'Cause no one can love you more then me. sa jag och kysste honom.

Sen gick vi in i restauranten och jag såg mina föräldrar. Vi gick fram till dom och hälsade.

-Nice to meet you again Louis! sa min pappa och tog i han med Louis.

-It´s nice to meet you to, sir!

-Oh please, call me Peter! sa pappa och de båda log.

Middagen var jättetrevlig! Louis skakade av sin nervositet efter ett tag och var sig själv. Mina föräldrar älskade honom. ;]

På vägen hem

-I sad they were gonna love you!

-Yeah, I had a really good time tonight. sa han och log mot mig.

Riing riing riing. Det var Louis mobil.

-Louis here! ... what?! ... ok, we´re on our way..

Jag tittade på honom.

-What? frågade jag. .- Louis who was that? frågade jag igen när han inte svarade.

-Harry´s in a hospital..

-----------------------------------------------------------------

Ok, långt kapitel = många kommentarer! :]

- aren't you guys tired? frågade Elise. Var jag trött? Alla skakade på huvudet. Sen sov vi, även fast vi inte var trötta, till klockan 8 på morgonen. Eller, jag sov faktiskt inte. Jag ville inte att det skulle hända något medan jag sov.. Jag bra låg och tittade på henne. Hon var den rätte för mig, helt klart! När alla andra vaknade låtsades jag sova, jag ville ändå inte verka som ett freak. De "väckte" mig och Liam och Niall gick ner till cafeterian för att köpa frukost. Som jag sa tidigare, min lille Nialler tänkte alltid på mat. :) Men Elise fick inte äta, så jag åt inte heller.

-Naw, that's so sweet Louis! sa hon med ett leende. Det leendet förvandlades till ett skeptiskt uttryck. -So you're starving for me? Eat something boy! sa hon och alla skrattade.

-sorry.. mummlade jag och nu skrattade hon oxå. Hon kysste mig och jag kysste tillbaka. Det blev till en passionerad kyss och alla killar började klaga.

-oh, get a room! sa Zayn och jag började skratta. Precis då kom doktorn in, han blev lite paff av allt mitt skrattande. Jag tror inte Zayn trodde att jag skulle skratta så mycket så han bara tittade på mig. Niall skrattade oxå, men han skrattade ju åt allt.

-so Elise, When do you want to go home? frågade doktorn.

-As soon as possible please! sa hon med ett leende på läpparna. hon var så söt!

-okay, the nurse will come and take some samples but then you can go! sa han och gick igen. När sköterskan hade tagit lite mer blod så fick vi Elise saker och gick. Jag ville bära henne men hon insisterade på att gå själv. Niall, Liam och Harry visade vägen till bilen och jag satte mig bakom ratten. Elise satte sig bredvid mig.

Elise

Under hela bilresan sneglade Louis oerhört på mig. Det var ganska gulligt, men jag bestämde mig för att inte säga något. När vi kom hem gick alla in i sina egna lägenheter. Jag följde med Louis. Det var då jag kom på att mina föräldrar inte viste om olyckan.

-Have you called my parents? frrågade jag honom.

-No, I didn´t think of that. Do you want me to? frågade han snällt. Jag log men skakade på huvudet.

-I can do it. sa jag och gick iväg mot hans sovrum. Signalerna gick fram.

Efter samtalet hade jag gråtit lite. Den enda anledningen till det var att mamma hade blivit så ledsen för att hon inte hade vart där så att hon börjat gråta. Jag hade inte kunnat stoppat mig själv så jag hade snyftat lite oxå. Då hade Louis kommit in till mig och kramats. Jag älskade verkligen honom.

-My parents wants me to have dinner with them tonight. I want you to come. sa jag och han kollade på mig.

-I would love to! sa han. Han kysste mig passionerat. Jag satte mina händer bakom hans huvud och han satte sina på min rygg. Han lade mig ner på rygg och jag sa ett "aouch" i hans mun. Det gjorde fortfarande lite ont vid mina stygn. Han började skratta och lade sig ner bredvid mig.

-Do you wanna play pool(biljard)? frågade han och jag nickade. Vi gick upp till grupplägenheten. Jag hade inte sett bilardspelet förr så jag följde mest efter Louis. Han gav mig en kö och satte bollarna på bordet.

-Do you want to go first? frågade han.

-Nope, actually I have never played pool before! sa jag och han tappade hakan.

-WHAAAAT?? sa han och jag fnissade och skakade på huvudet.

-Well, then I´ll just have to show you.. sa han med ett flörtigt leende. Han kom fram till mig och visade mig hur jag skulle hålla kön. Sen ställde han sig bakom mig med armarna runt om mig och hjälpte mig skjuta iväg den vita bollen.  Han kysste mig i nacken och det kittlades så mycket att jag började skratta.

-Where´s the bathroom? frågade jag honom. Innan han hann svara gick jag iväg och öppnade en dörr. Det blev en chock.

_____________________________________________________________________________________________

Hann inte skriva igår men nu gjorde jag det. Jag tror iof inte att någon kommenterade :( Snälla gör det mer?

Imorgon kan jag inte skriva förns kvällen, vi ska göra nått.

LOVE U

Louis

-Elise? Elise!! skrek jag. Jag blev rädd, varför vaknade hon inte? Plötsligt såg jag en strimma med något rött och tjockt. Blod.

-I´m calling 911! sa Liam och tog fram mobilen. Jag bar upp Elise i min famn och satte mig på sängen. Jag började gråta.

-She´s gonna be ok Louis! sa Zayn och försöke lugna mig. Men allt jag tänkte på var Elise. På att hennes ögon inte var öppna och att hennes kropp inte rörde sig.

-The ambulance is here... Louis, we need to go down! sa Liam. Jag tog upp henne i min famn och bar ner henne för trapporna. Ambulans killarna la Elise på en bår och ledde in mig i ambulansen. Zayn åkte med mig. De andra killarna fick åka taxi. I ambulansen gick jag in i chocktillstånd. Jag bara satt och höll Elise i handen. Jag hoppade att hon skulle vakna.

När vi kom fram till sjukhuset sa ambulans killarna till oss att sitta i vänt rummet på andra våningen. Där satte vi oss. Efter en kvart kom de andra killarna och satte sig bredvid oss.

-Have you heard something? frågade Niall.

Jag svarade inte så Zayn fick svara att vi inte hade fått höra något. Jag var rastlös. Borde vi inte ha fått höra något vid det här laget? Jag gick runt. Och till sist satte jag mig lite längre bort med huvudet i händerna bakom knäna.

-Relatives to Elise Johansson? frågade en läkare i blåa scrubs. Jag tittade snabbt upp och gick fram till honom.

-Yes? Is she ok? frågade jag oroligt.

-She is going to be fine! She has a concussion and we had to sew a few stiches, but she is going to be just fine! sa han och en stor sten föll från mitt hjärta. -Do you want to see her? frågade han och kollade på de andra killarna som nu hade kommit fram till oss. Vi nickade ivrigt. Zayn la en arm över mina axlar och sen följde vi efter läkaren. När vi kom in till hennes rum blev jag chockad. Hon var alldeles blek.. Hon hade nålar och slangar överallt. Snabbt satte jag mig på en stol nära hennes säng och tog hennes hand. Alla fick tårar i ögonen förutom jag. För mina strömmade ner. Efter ett tag gick Niall och Harry ner för att köpa mat. Hur i helvete kunde de vara hungriga nu? Men det är såklart, Niall tänkte ju alltid på mat. :]

En timme senare

Jag hade somnat. Tänk om hon hade hunnit vakna och jag hade sovit? Jag tittade mig om. Harry och Niall hade kommit tillbaka längesedan, då hade jag varit vaken. Zayn låg över dom på socfan Liam var den enda som var vaken.

-She slept the hole time. sa Liam, han hade nog sett min tanke. Jag nickade tacksamt mot honom. Jag lade mig ner med huvudet mot hennes mage. Jag hörde hennes hjärta, det var tryggt på något sätt. Sen kände jag en hand i mitt hår och jag tittade upp.

-Hey.. sa Elise med en svag röst. Jag reste mig upp och kysste henne på pannan.

-I love you! sa jag och hon log.

-I love you to! sa hon. Nu väckte Liam de andra.

-I am so sorry! sa jag och när jag gjorde det såg hon förvånad ut.

-Why are you sorry? It´s not your fault Louis! sa hon och jag nickade. Jag började gråta igen. Hon tecknade till mig att lägga sig bredvid henne.

-I´m fine right here!

-I know.. But I want you to come up here with me. sa hon och jag gjorde det. Sen låg vi bara där och kramades i flera timmar. Då och då kysste jag henne lite lätt i pannan.

-Hello Elise! I see that you´re feeling better? sa samma man som hade visat oss in hit för några timmar sedan.

-Much better. sa hon.

-Good. It´s nothing serious, you have a concussion and we had to sew a couple of stiches but you can go home in the morning. sa han med ett leende. Alla andras läppar formades likadant.

-Okay, what time is it? frågade Elise.

-3 am. sa han och gick.

________________________________________

OMG blev så peppad nu! Såg att det är Kids Choise Awards idag på Nick 16.10 Oh 1D uppträder ju!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!1 GAAAAAAAAAAAAH längtar!!!

Glöm inte kommentera!