Louis

-Wich movies did you choose?

-The Wedding singer, Along came Polly and The Vow. They´re my favorites! sa Lea och log. Jag log tillbaka. Hon tog påsen med snacks och gick ut till köket.

-Do you want some help? ropade Elise.

-No, it´s fine. ropade Lea tillbaka.

Elise hade satt sig i soffan och jag satte mig bredvid henne. Hon tog min hand och jag log mot henne. Hon var verkligen den finaste i hela världen. Hon böjde sig fram och jag gjorde detsamma. Vi möttes i en kyss. Vi höre steg som kom mot oss och avslutade kyssen snabbt. Lea satte en massa skålar med chips, godis och glas med läsk på bordet. 

-So wich movie should we start with?

Lea

Louis tog upp Along Came Polly från bordet och jag tog den från hans hand. Jag satte in den i dvd:n. påvägen tillbaka till soffan tog jag en stor hand med chips och mitt glas med Cola. Jag satte mig en bit från Elise, jag tänkte at de kunde få lite "egen" plats. Elise gäspade. Jag log, vilken tur jag hade att ha hennes om vän! Jag hade aldrig haft en bästis, men nu hade jag hittat den bästa. 

Ett tag in i filmen hörde jag lätta snarkningar. Det var Elise. Jag skrattade lite oc Louis tittade på mig. Han följde min blick och såg på Elise han också. Men han skrattade inte, han bara log som bara en pojkvän kan göra. Man såg verkligen vad han tyckte om henne.

-I can see that you really love her. sa jga och han mötte min blick. Han log och nickade.

-I do.

-I think you´rea good guy. 

Han skrattade lite.

-I hope so. I hope I deserve her, she needs some one that takes care of her. And I do, well I try to. sa han och hans leende försvann från hans läppar. Man såg att han blev lite ledsen. -The two months when we were not together, was horrible. I´ve never been so unhappy as I was then. And today when I saw you two at the pizzeria it felt like my heart srarted pounding again!

När han slutade prata hade leendet kommit tillbaka. Det hade smittat av sig på mig och jag kände att jag blev lite rörd. Jag log mot honom.

-I´m just so happy that you´re back. I know that I didn´t know any of you before you broke up, but I know how unhappy she was. When she left the hospital in England she was a total mess. Then I met her in Sweden, and she was an even bigger mess. We started haning out and I realised that you´re the boy of her dreams. And I think she knows. So, is she the girl of yours?

Det såg ut som att han funderade lite, jag vet inte på vad. Men sen nickade han med ett stort leende.

-But she´s better, she´s real.

Och då visste jag att det var min uppdrag att se till att de alltid skulle vara tillsammans. De var båda två helt underbara människor så de skulle aldrig mer få uppleva sån olycklighet. Jag log mot honom och vi fortsatte att titta på filmen.

-Do you know if she´s doing something tomorrow? frågade han efter ett tag. Jag skakade på huvuvdet.

-No, I don´t think so.. Why?

-I want to take her on a date. Can you tell her to be ready with nice clothes 6 p.m.? frågade han igen och jag log, jag nickade.

____________________________________________________________________________________

Kommer ett till kapitel ikväll! Och jag är ledsen för att uppdateringen har varit för JÄVLIG. Men livet kom ivägen >:/

PS. Lea, kolla din mail!

1.Elise 2.Leas fot

Elise

Jag stängde dörren bakom mig och började gå ner för trapporna. Louis gick bredvid mig och han tog min hand. Den var varm och värmde min. Jag log mot honom, han tittade mig inte i ögonen men han såg mig säkert i ögonvrån. Han log stort.

Vi gick ner för gatorna i London påväg till affären. På vägen mötte vi några fans som ville ha bild med louis, och han hade snabbt gjort det. De hade tittat lite mot mig, men de hade nog inte vågat frågat. Om vi var ihop alltså, för jag tror att de undrade lite. Vi hade ju inte gått ut med att vi var ihop förra gången men jag tror att folk visste ändå. Folk tog ju bilder och la upp på twitter och andra hemsidor. Dessutom hade Louis praktiskt taget skrikit ut på stranden att han älskade mig.. Och eftersom det hade kommit ut, så tror jag att vi gjorde slut också hade kommit ut på något sätt.

-What are you thinking of?

-Nothing.. Us. sa jag och han skrattade lite.

-What about us?

-I don´t know. Do you think that people now about us?

-Well, we´re not really hiding it! sa han och höll upp våra händer som satt ihop. Jag skrattade till. -Don´t you know people to know? frågade han lite sårat. Han tittade ner i marken.

-Yes! Of course I want to! It was just a question.. I want the whole world to know, 'cause I love you!

Han hade stannat. Han tog min andra hand och tittade in i mina ögon.

-I love you too.

Han kysste mig mjukt. Hans händer låg på min rygg och mina var bakom hans nacke. Det var här jag ville stanna. I louis' armar. Våra läppar lämnade långsamt varandra.

-Shall we go on?

Jag nickade och vi fortsatte att gå mot affären. Hand i hand.

Vi gick in genom dörrarna och tog en korg. Sen gick vi runt och plockade ner allt möjligt. Chips, läsk, godis, glass.. Och lite mer saker. Louis insisterade på att betala för allt och till slut lät jag honom.

Lea

Jag satt hemma, väntade på att Elise och Louis skulle komma tillbaka. Jag kliade mig på benet. Blicket föll ner till min fot, där min tatuering fanns. Det var min enda, det var en text. Det stod Believe in Yourself. Jag hade skaffat den för några år sedan, när jag var väldigt osäker. Jag hade inte haft några bra vänner och de som jag faktiskt umgick med var inte särsilt snälla. Det hade gått så illa att jag faktiskt hade skurit mig själv en gång. Men det hade gjort så ont, och jag hade inte tyckt om det så jag hade slutat. Nu ångrar jag mig mer än någonsin annat. Men hela "resan" hade fått mig att bli starkare och att våga lita på mig själv.

Jag vvaknade ur mina dagdrömmar för att det gjorde ont på mitt ben. Jag tittade dit. Jag hade fortsatt klia medans jag tänkte och det hade blivit hade blivit rött. Jag slutade och bestämde mig för att ta fram de filmer vi skulle se!

Jag gick fram till hyllan där alla mina filmer, skivor och böcker fanns. Skulle de gilla skräckisar? Ja, det skulle de nog. Fasst dem skulle niog bara sitta bredvid varandra så nära som det bara gick och kramas medans jag fick sitta ensam med en kudde framför ansiktet i andra delen av soffa. Inga skräckfilmer då. Jag tog fram The Wedding singer, Along came Polly och The Vow. De var mina favoriter så jag la dem på bordet och satte mig i soffan igen. Jag hörde dörren öppnas.

-Hey! det var Elise som ropade.

-I´m in here! ropade jag tillbaka. Louis och Elise kom in i vardagsrummet med en stor påse.

-Oh my God! This is a lot of snacks! skrattade jag och de log mot mig.

-Yeah, well. A lot of snacks is definetly needed for a good movie night!

_____________________________________________________________________________________________

Haha, jaa. Här är det!

Minst 10 kommentarer så kommer det 2 kapitel imorn ;) Och alla kommentarer räknas! Så om ni nu sitter där bakom skärmen och tönker "jag behöver inte kommentera! Det är ju så många andra som gör det".. Då tänker ni fel! Det är faktiskt inte mer än 20pers som går in här varje dag så allar kommentarer behövs för 2 kapitel imorn! På nationaldagen och allt <3

PS. Dagen efter min skolavslutning(den 14 juni) så åker jag på kollo i 14 dagar. Därför skulle jag behöva en som hjälper mig här på bloggen tills jag kommer tillbaka! Min mail finns i menyn :) Maila och berätta lite om dig själv och säg att du vill hjälpa mig! Motivera varför också :]

PUSS.

 1. Elise och Louis

Hon kom in genom dörren och satte sig på sängen. Det låg en madrass nedanför också men det låg en hel hög med kläder på den så jag tror inte att hon ville sitta på den. Hon log mot mig.

-Why are you sitting all the way over there? frågade hon. Jag log och gick och satte mig på sängen bredvid henne. Hon satte sig i mitt knä och kramade mig. Jag kysste henne på kinden och jag kände hur hon log. Hon tittade in i mina ögon och kysste mig mjukt. Det blev en sådär underbar kyss som bara existerade i filmer.

-No Louis.. We promised. sa hon men jag kysste henne igen.

-You did, I didn´t say anything.. sa jag och kysste ännu en gång. Hon log stort mot mina läppar. Sen avslutade hon kyssen.

-Lets go out to Lea.

jag nickade och log. Hon tog min hand och ledde mig ut i vardagsrummet. Där satt Lea i soffan och höll på med sin dator. Hon log mot oss.

-How are we doing, lovebirds?

Vi skrattade.

-No, but serious now. Do you want some pizza?

Lea

De såg på varandra och nickade.

-Yeah!

Jag log och de följde efter mig in i köket. Jag öppnade kylskåpet och tog fram de stora kartongerna med pizza. Louis' pizzor låg ju också där. Jag tog fram tallrikar, bestick, glas och allt annat som behövs.

Några minuter senare satt de som vargar över maten. Det var sås och olja överallt. Jag skrattade lite och de tittade på mig.

-What? frågade Louis och det verkade faktiskt som om han inte hade någon aning alls! Det fick mig att skratta ännu  mer.

-You´ve made such a mess! sa jag och han tittade på bordet och torkade sig om munnen.

-We´re sorry! sa han och det såg ut som om han skämdes lite. Jag menade ju inte så allvarligt!

-It´s okay! sa jag och skrattade lite mer. Han log mot mig.

-Is it okay if I stay a bit longer?

Jag och Elise tittade på varandra, vi hade en speciell blick för varje speciellt tillfälle. Det här var ett sådant. Det här var ett sånt här lyckligt tillfälle och jag var så glad för Elise' skull!

Vi nickade mot Louis.

-Can we have a movie night? frågade han sen.

Jag blev överraskad! Jag trodde bara att han ville vara med Elise, att han ville stanna för hennes skull. Men icke. Louis var en riktigt bra kille! Det kunde man se på långa vägar. Jag mäelte att jag hade fått ett stort leende påsmetat i mitt ansikte.

-That would be fun! Great idea Louis! sa jag sen.

-I know, I´m a smart man.. sa han stolt. -I can go and buy some snacks if you want? And rent a movie?

-I can go with you! sa Elise. Louis nickade och log mot henne. Gud vad jag önksar att jag hade en lika fin kille som Elise hade.

Jag hjälpte dom med att duka av och sen gick Louis för att sätta på sig skorna. Jag vinkade åt Elise att komma.

-I´m sooo happy that you made up! viskade jag till henne. Ett stort smil visades på hennes ansikte.

-Me too.

-See you soon, hun! sa ropade sekunden de gick ut genom dörren.

__________________________________________________________________________________

Vad tyckte ni? ag har en ide om vem Lea ska börja dejta :) Haha, längtar tills då!

Vad tyckte ni om bilder i början? Hittade inte så bra till de här kapitlet, det kommer bättre :D

Men kommentera på nu! <3

-So what happened? Did you find out what happened to you in my appartment? frågade han med en ledsam blick. Jag nickade.

Jag hade drömt om hela händlesen på sjukhuset i Sverige. Sen hade jag berättat allt för en psykolog som läkarna hade tvingat på mig.

-I dreamed about it when I was in Sweden again. I dreamed that I was in the livingroom. And someone knocked at the door. Of course I was planning to open it so a walket there, but before I hade opened the door a girl stood in front of me. I asked who she was. She just smiled and stepped closer to me. sa jag men knde inte fortsätta. Det var svårare än jag hade trott. Louis märkte det, och som den otroliga killen han var så la han sin hand på min och log mot mig. Jag log tillbaka, tog ett djupt andetag och fortsatte.

-I didn´t see it at first, but she had a candlestick in her hand. She slaped me, and said "I think you already now this, but you dont deserve him. You´re not pretty, you´re not smart. You´re nothing. So I want you to leave, and never come back. Because he deserves better than you". Then she slaped me so hard that I fell to the floor. After that she hit me with the candlestick in the back of my head.

Louis hade nu släpte flera tårar som hade landat på bordet. Jag hade tårar i ögonen.

-So it was a fan? frågade han med ilska i rösten. Jag nickade och kände hur en tår rann ner för min kind. Han kramade min hand hårdare. -Elise, I´m so sorry!

-It wasn´t your fault!

-Yes it was! If I wouldn´t have been famous this wouldn´t have happened to you! sa han och höjde rösten. Några tittade nu på oss och jag var förvånad. Jag hade inte sett den arga sidan av Louis förut. Jag blev nästan rädd.

-I´m sorry.

-Let´s go home. sa jag och han nickade. Vi tog Louis' pizza och började gå hem till mig, eftersom jag bodde närmast.

Vi sa ingenting på vägen.

Louis

Vi gick upp för trappan i huset. Hon knackade på dörren och Lea öppnade. Först tittade hon på Elise, sen på mig, och sen tillbaka på Elise. Hon sa ingenting, bara backade in i hallen och släppte förbi oss.

-Can I talk to you Elise? frågade hon när vi var påväg in i ett rum som såg ut att vara rummet där de sov. Elise nickade och vände sig om mot mig.

-You can go to our room, I´ll be there in a second. sa hon och log mot mig. Gud vad jag ade saknat det leendet. Jag gick in i rummet och satte mig på skrivbordsstolen.

Jag hörde att de mumlade om något därute och sen hörde jag att Elise' steg riktades hitåt.

-And no funny buissness! hörde jag Lea ropa med glad ton. Elsie skrattade till, jag med.

-Promise!

___________________________________________________________________________________________________-

Jaa.. Inte så långt, och säkert ett av de tråkigaste hittils.. -.-

Har en idé, ni vet ju att man kan lägga in små biler lixom i början av kapitlet? Har funderat på att göra det, vad tycker ni?
KOMMENTERA PÅ! <3

Jag vände mig om och fick en lätt chock. Louis. Det såg ut som att han också hade fått en smärre chock för han bara stod och stirrade på mig. Jag ställde mig upp men höll fortfarande kvar i stolen, jag var lite rädd att jag skulle svimma eller liknande. Han började gå mot mig och bestämde mig för att släppa tolen och göra samma sak. När det var några meter kvar från honom gick jag snabbare och kramade honom. Hårt. Jag kände mig som världens lyckligaste människa.

Louis

Vi möttes i världens största kram. Vi stod så i säkert två minuter, jag ville aldrig släppa. Jag tryckte henne ifrån mig och tog hennes huvud i mina händer, och kysste henne. Gud vad jag hade saknat henne. Hennes mjuka läppar trycktes mot mina och jag släppte motvilligt för att vi skulle kunna andas. Vi sa ingenting. Vi stod och tittade in i varandras ögon.

-I´ve missed you. sa jag till sist. Hon log.

-I´ve missed you to.

Sen backade jag lite och såg på henne. Då såg jag att den lilla tjejen som jag hade tagit kort med förut stod och tittade in genom fönstret, hon hade världens största leende på läpparna. Jag log tillbaka. Elise vände sig om och såg flickan. Hon började att le.

-Do you know her? frågade hon och gick närmre mig. Jag la mina armar runt hennes midja och drog henne närmare. Sen rykte jag på axlarna.

-Kind of.

Sen kysste jag henne.

Lea

Jag var verkligen glad att Elise och Louis var ihop igen. För det var de väll? Jag hoppades det.

Men jag ville inte bli helt forever alone! Kanske jag kunde bli ihop med någon? Men vem? Jag var ju ett väldigt stort fan av One Direction, men ingen av dem skulle någonsin vilja ha mig som flickvän ju. Jag fick nöja mig med de helt okej killarnai den normala världen.. Japp, så fick det bli.

Jag harklade mig lite för att Elise skulle komma ihåg att jag var här. Hon släppte Louis och vände sig om för att titta på mig.

-I´m sorry! You´ve already met, right? frågade hon och såg på mig och Louis. Vi båda nickade. Han log mot mig och jag gav honom ett svagt leende tillbaka.

.Do you want to talk? I can take the pizza and wait for you if you want. sa jag och gick och betalade för pizzorna. När jag kom tillbaka till dem kom Elise fram till mig.

-Are you sure it´s okay? frågade hon med låg ton. Jag nickade.

-Yeah, I´m sure you have a lot to talk about.

Hon log och kramade om mig.

-Bye Louis! sa jag.

-Bye! ropade han tillbaka.

Elise

När Lea hade gått viste jag inte vad jag skulle göra. Jag vände mig om och där stod Louis. Han viste nog inte heler vad han skulle göra men vi satte oss ner vid ett bord. Han tog min hand.

-I´ve really missed you, you know..

-I´ve really missed you too.

____________________________________________

Förlåt för världens sämsta kapitel! Jag får ingen som helst insperation! :( Ni får gärna kommentera vad ni tycker ska hända för jag behöver hjälp!!

Vill oxå säga att jag vet inte hur bra uppdateringen kommer bli fram tills på fredag, den här veckan har jag typ 5 prov(?!), antar att det är nu alla lärarna sätter betygen och sånt..

Men kommentera på som vanligt så blir det så bra uppdatering som jag kan! <3

Elise

Efter mamma och pappa hade tvingat mig och Louis att göra slut hade vi åkt hem tidigare. De hade till och med övertygat läkarna att det fanns bättre läkare och att jag fick bättre vård i Sverige, så jag hade fått åka hem efter bara några dagar. Jag hade i och för sig fått stanna lika länge på sjukhuset i Sverige som i England.

Jag hade tänkt på Louis varje dag, hela tiden. Jag saknade honom så att jag nästan dog. Mina föräldrar hade inte pratat om det och när jag hade börjat prata om det så ignorerade de mig bara.

At-läkaren från St. Georges, Lea, hade jag nu som en riktigt god vän! Det hade visat sig att hennes familj bodde i Sverige och hon skulle åka på semester hem till dom! Vi hade blivit riktigt bra vänner och jag hade berättat allt som hade hänt för henne. När hennes semester hade varit slut så behövde hon ju åka hem till London igen... Hon tyckte att det var en jättebra idé att muntra upp mig genom att ta med mig! Jag hade först tvekat, jag menar det var ju där killarna och framför allt Louis fanns! Men hon hade lyckats ändå. Jag skulle stanna de tre sista veckorna av sommarlovet och jag skulle bo hos Lea. Jag hade sagt att jag kunde bo hos Anna, men hon hade insisterat. Hon var verkligen en bra vän.

Nu satt jag här i hennes rum och tittade på min mobil. Jag hade faktiskt skaffat mig ett twitter konto, hittils hade jag bara 12 följare men man måste väll börja någonstans? Nu satt jag och tittade på twitter, vad alla hade skrivit och skrev några tweets själv. Jag följde ingen av killarna, jag ville inte bli påmind om dem. Det lät ganska hårt, men det var sant. Jag skulle bara sakna dem mer då..

-Do you wanna buy some pizza? frågade Lea. Hon låg på hennes säng och jag låg på mattan nedanför. Jag nickade. Vi tog pengar, nycklar och mobiler och gick sen ner till hallen. Vi tog på oss våra skor och gick ut i det härliga sommar vädret. Solen höll på och gå ner men det var fortfarande varmt, det var det som var så härligt med sommaren.

Vi gick till en pizzeria som låg ganska nära Leas lägenhet. Hon hade en egen lägenhet eftersom hon var 21 år.

Vi gick in på pizzerian och jag beställde en Hawaii. Det var min favorit och skulle alltid att vara det!

Jag satte mig ner på en stol medans Lea beställde. Efter ett tag kom hon och ve började prata.

-So wat´s your school like? frågade jag och hon kollade på mig med en allvarlig blick.

-Elise. I do not want to talk about school right now! I´m avoiding the thaught of going back i only three wee....

sa hon men avslutade inte meningen. Hon bara stirrade på något bakom mig.

-Lea? undrade jag och viftade med handen framför hennes ögon. Hon började le lite smått och jag blev nyfiken på vad hon tittade på. Jag vände mig om.

________________________________________________________________________________________________

MOAHAHAHAAHAHAH!!!! Haha, jag tänkte bara reta er lite med att sluta där! :D Börjar på ett till nu!

Bra med kommentarer! Fortsätt så :)

Mamma satte sig på min säng och tittade alvarligt in i mina ögon. Vad var det som de vill prata om? De gjorde mig nervös.

-Jag och pappa har pratat... Vi tycker inte att du ska vara mer med Louis.

Va? Är dom helt dumma i huvudet? Jag skulle aldrig lämna honom! Aldrig!

-Va? Ursäkta vad sa du just? frågade jag och tittade på pappa. Han kan väll ändå inte gå med på det här? Han stöttade mig alltid och ville alltid mitt bästa! Han tittade på mig med samma ögon som mamma hade gjort. Jag tittade på Emil som satt i soffan. Han mötte inte min blick, jag tror inte han höll med våra föräldrar i detta läge. Han viste som var bäst för mig, han kände mig bäst i hela världen! Förutom Louis då.

-Du hörde mig. sa mamma hårt och jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken.

-Ja, men varför?

-Elise, det här är andra gången du har varit på sjukhus på tre veckor! Det är mycket!

Hade jag varit här i tre veckor? Det betydde att ju att vi skulle åka hem nästa vecka.. Nej. Jag skulle inte spendera min sista vecka i London utan Louis. Så skulle det inte bli.

-Och? Vad har det med Louis att göra? jag grät nu.

-Du har varit med honom varje gång! Och vi har alltid fått reda på det för sent! Vi förkänar bättre än så Elise! Du har alltid varit med Louis då. Och vi känner att vi får bättre koll på dig om du är utan honom. Om du är med oss.

Jag var helt chockad.  Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag bara satt där och grät.

-Kan jag få förklara för honom? mamma nickade och gick för att hömta Louis. Pappa och Emil gick också ut. Louis kom in i rummet med ett leende, men när han såg mig försvann det.

Louis

Jag satt utanför Elise' rum med resten av killarna. Jag undrade verkligen vad det var de ville prata med henne om.

-What do you think they´re talking about? frågade Liam. Jag skakade på huvudet.

-I don´t know. Hope it´s nothing bad anyway.. svarade jag tyst.

Jag kände att jag oroade mig lite, men innan jag visste det så kom Elise' mamma ut och gick mot mig.

-She wants to talk to you. sa hon kort. Hon brukade ju alltid le och vara trevlig. Men inte nu. Kanske det var något dåligt de hade pratat om ändå?

Jag bestämde mig för att inte visa mina misstankar och tog på mig ett leende. Jag gick in i rummet och såg henne. Hon satt i sin säng, med tårar rinnandes för sina kinder. Mitt leende försvann lika snsabbt som jag hade dragit på det. Jag gcik snabbt fram till henne och drog in henne i en kram. Hon tryckte sin kropp mot min och jag kände hennes tårar mot min bröstkorg. Jag lutade henne bakåt.

-What happened?

Hon bara skakade på huvudet och snörvlade till. Jag gick in på rummets toalett och hämtade papper till henne. Hon torkade sig i ögonen och om näsan. Hon var vekligen ledsen, vad var det egentligen som hade hänt?

-Elise, what is it honey? frågae jag igen i hopp om svar. Hon bara kramade mig igen och jag pussade henne lätt i håret.

-They don´t... want me ... to be with you...

Jag förstod inte.

-What do you mean?

Hon lutade sig tillbaka och jag satte mig på hennes säng. Jag tog hennes hand och tittade henne i ögonen.

-My parents don´t want me to be with you because they think this is your fault...

-That what is my fault? frågade jag chockat. Jag förstod ingenting.

-That I´m hurt.

Då kom Elise' föräldrar in igen.

-Louis we would like you to leave now.

Jag såg på dem. De hade ju verkat så snälla, enligt Elise hade dem ju älskat mig när vi hade ätit middag. Men jag antar att det inte var sant.

-I just want you to know that I love your daughter. I do everything I can to keep her safe, everything. I she´s the one. sa jag och de fick ledsna uttryck i deras ansikten. Jag fick tårar i ögonen.

Jag vände mig och och drog in Elise i min famn. Jag höll henne hårt ochh jag kände hur hon skakade. Skakade för att hon grät. Jag släppte henne långsamt, och motvilligt. Hon tittade djupt in i mina ögon och jag i hennes. Jag kysste henne hårt, mina tårar blandades med hennes. Jag höll hennes huvud i mitt och jag ville aldir gsläppa taget. Men efter ett tag behövde jag, vi båda behövde ju andas. Jag tittade in i hennes ögon en sista gång, innan jag backade långsamt mot dörren. När jag hade gått ut ur rummet hörde jag hur hon började gråta högre. Jag stannade till när jag såg att Niall, Harry, Liam och Zayn tittade på mig. De hade stora ögon.

-Louis? undrade Liam försiktigt.

-What happened? frågade nu Zayn. Jag bara skakade på huvudet. Harrry kom fram och kramade mig.

-Louis!! hörde jag sen Elise gråta innifrån sitt rum. Jag släppte Harry och sprang ner för trapporna. Ut ur sjukhuset och hela vägen hem.

2 månader senare

Det hade gått ungefär två månader från att Elise' föräldrar hade tvingat mig och Elise att lämna varandra. Inget hade varit på sin plats. Jag hade inte kunnat skriva nya låtar, inte kunnat spela in, inte kunnat göra någonting. Jga had bara tänkt på henne. Killarna hade försökt att muntra upp mig, men jag tror att de längst inne alltid vetat att hon var den rätta för mig. För det var hon.

Jag låg i min säng och såg på tv. Det kom en reklam för pizza. Jag kände att jag var hungrig och sträckte mig efter telefonen. Jag knappae in m´numret och la luren mot mitt öra.

-Eh, hi! I would like to order a Margarihta to..

-Wait wat wait! We don´t do takeouts anymore. I´m sorry sir.

-Okay, well  order a Margarihta. I´ll come and pick it up in 20 minutes.

-Okay.

Sen la jag på. Jag suckade. Då behövde jag gå ut ändå. Jag tog mig sakta upp ur sängen och drog på mig ett par byxor och en t-shirt. Jag tog plånboken,nycklar och mobilen. Sen låste jag om mig och gick mot pizzeran jag hade beställt min Margarihtan av. Det var ljust ute, även fast klockan var 11. Jag kom på att jag inte hade ätit på hela dagen. Inte undra på att jag var hungrig.

-Louis? Can I take a picture with you? frågade helt plötsligt en liten tjej. Hon såg ut att vara i 7 års åldern. Hennees mamma stod bredvid och höll i en kamera.

-Of course love! sa jag och böjde mig ner för at ställa mig bredvid henne. Jag la en arm runt hennes axlar och log mot kameran. Det blixtrade till och jag ställde mig upp igen.

-Do you want my autograph as well? frågade jag och hon nickade blygt. Jag signerade ett block och var påväg att gå.

-I think iy´s bad that you and Elise broke up. I thaught yuo looked beautiful together. sa hon och log mot mig. Jag log tillbaka.

-Thankyou love. Have a good day!

Jag började tänka på Elise. På att vi verkligen hade passat tillsammans. På hur mycket jag saknade henne.

Jag gick ner för gatorna och in på pizzerian. Då stannade jag snabbt. Jag såg henne.

______________________________________________________________________

Jag skrev bara det här kapitlet för att jag ville. För det är fan inte kul att skriva när ingen kommenterar. Jag har inte fått en enda kommentar på typ 2 veckor nu? Vill ni ha bättre uppdatering får ni kommenterar, annars får ni nöja er med denna.

Så KOMMENTERA nu?

När Niall hade slutat skratta så satte han sig på Harry igen.

-Have you called my parents? frågade jag och de skakade på huvudet.

-No, I have´nt thought of that, sorry. We can call them now! sa Louis och fiskade fram hans mobil ur sin ficka. Jag sa numret till min mamma och precis när han skulle trycka på call knappen, så kom Lea in. Louis kollade upp på henne men kollade skamset ner igen. Lea tittade inte på honom heller. Varför betedde de sig såhär? Louis, som precis hade varit jätteglad? Och Lea, som jag hade upplevt som en pratglad och snäll tjej?

-What is it Louis?

-I douted Lea before.. sa han och jag kollade konstigt på honom. Vadå tvivlade? -I didn´t think that she was a good doctor, not good enough for you.

Jag nickade mot Lea, som nu tittade ner i min journal. Jag ville att han skulle säga förlåt och efter några försiktiga nickningar till, så ställde han sig upp. Han gick fram till Lea och knackade henne försiktigt på axeln. Hon tittade upp på honom.

-Hey.. I just wanted to say that I´m sorry, for not believing in you. I should´ve trusted you.

-It´s okey, you just wanted the best for your girlfiend. An besides, I get it alla the time. No worries!

-What do you mean get it all the time? frågade jag.

-Well, people very rarely trust me and the other interns. Because we are young and they don´t think that we´re real doctors..

-Again, I´m  sorry! sa Louis och kramade henne. Hon blev lite förvånad. men jag såg att hon kramade tillbaka. Sen gick hon för att gå till en annan patient. Louis kom tillbaka  och satte sig bredvid mig på sängen.

Han log mot mig. Jag log.

-I´m proud of you Louis! Han skrattade till.

-Thankyou.. Mom!

Killarna skrattade, jag med. Sen kysste jag honom. Och en gång till.

-Please guys! I don´t know how many times I´ve told you before, but get a room! sa Zayn högt och alla började skratta. Jag fick avsluta kyssen snabbt för att inte börja asgarva i Louis' mun.

-Sorry.. sa jag och louis samtidigt. -We still have to call your parents! kom han sen på. Han tog upp mobilen och tryckte på call. Han gav mobilen till mig.

Jag hade ingen aning om var min mobil var! Den var säkert kvar i lägenheten.

Signalerna gick och efter ett tag svarade mamma.

-Hello?

-Hej mamma, det är Elise.

-Hej! Vems mobil ringer du ifrån?

-Louis'. Men jag måste berätta en sak.

-Okej..

-Jag är på sjukhus. Jag hörde hur hon drog efter andan.

-Varför är du det gumman?!

-Jag vet inte riktigt. Jag var i Louis lägenhet, det är allt jag kommer ihåg. Sen vaknade jag å sjukhuset. Det var för någon timma sen. St. Georges.

-Vi kommer!

Sen la hon på.

-She sounded worried, and my family is coming.

Killarna nickade. Jag såg att Zayn letade efter något med ögonen.

-What are you looking for Zayn? frågade jag honom.

-The remote! I can´t see it.

Jag log.

-I have no idea! I´ve searched for it as well, but I could´nt find it..

-What do yuo think will happen if we push that button? frågade Liam och pekade på något bakom mig. Jag vände mig försiktigt om och såg en röd knapp. Det stod Nurse på den. Jag ryckte på axlarna och tryckte på den.

Då började det pipa och efter några minuter kom det en massa läkare och sjuksköterskor in. Jag och killarna kollade med stora ögon på alla läkarna. De fattade nu att inget var fel på mig och gav oss sura blickar. Oops..

-Don´t press that button if you still can breathe or everything´s fine. That button is for emergencys only. sa min läkare med betoning på only. Jag nickade.

Jag såg att Lea kom in och hon log. När alla läkare hade gåttt och hon hade stängt dörren så skrattade hon.

-Oh my god! You should´ve seen them! That was so funny! sa hon och alla skrattade med henne den här gången. Hon var ju en riktigt rolig och kul tjej! -But what did you want?

-We can´t find the remote for the TV!

-Okay, I actually don´t think there is one for this room! sa hon med ett skratt. -But I think I can find one! Do you want something else wile I´m still here?

Jag tänkte efter, jag var ju ganska hungrig!

-Can I have something to eat?

-Of course! I´ll see what they have today. sa hon och gick.

Då kom mamma, pappa och Emil in. Louis hoppade snabbt av sängen för att inte bli mosad. Jag kramade tillbaka men könde att det tryckte på huvudt.

-Aouch!

De släppte direkt.

-Hur mår du gumman? frågade pappa och ställde sig bakom mamma. Mamma stod bredvid min säng.

-Bra.. But say hello to Louis! And the rest of the boys!

Mamma och pappa tittade knappt på dom, de mumlade ett hej. Emil skakade hand med alla och vände sig mot mig igen.

-Vi måste prata med dig. We need tot alk to our daughter, alone? sa pappa. Det sista sa han till killarna. Louis kysste mig på kinden och gick sedan ut med resten av killarna.

Mina föräldrar tittade allvarligt mot mig. Jag kände hur jag blev nervös. Vad var så viktigt att de behövde prata med mig ensam om? Om det nu var så viktigt så kunde de väll prata på svenska inför killarna?

________________________________________________________________________________________________

Kan ni inte kommentera lite mer nu? Jag får bara kommentarer av JoJo(Tusen tack sötis! It makes my day!), vill gärna få lite mer tack!

Tack på förhand ;)