Harry

Louis somnade direkt efter att doktorn hade gått. Han var väldigt trött, det var nog chocken. Jag hade läst någon gång i en tidning att msn kunde bli trött om man blev chockad och jag tror det var det som hände med Louis just nu. 

Han sov i flera timmar tills jag väckte honom. Både han och jag behövde äta något.

-Louis? sa jag och tog hans huvud från min axel. Han hade somnat så. Han öppnade ögonen och satte sig ordentligt. -We should eat something. fortsatte jag. Han nickade. Vi ställde oss upp och började gå mot cafeterian. Det var ner för några trappor och genom en lång korridor.

Vi såg två tjejer lite längre fram som stod och viskade. Jag orkade verkigen inte nu. De kollade åt oss och jag suckade. När vi kom närmare log jag mot dom och gick förbi. De tog tag i Louis arm och höll kvar honom.

-Louis, please take a picture with us! sa en av tjejerna och jag såg att han verkligen inte ville. Hans ögon var fortfarande röda från allt gråtande.

-Not right now girls. sa han tyst och försökte slita sig. Men de släppte inte.

-Please? frågade nu den andra. -Harry, can you take a picture with us?

Jag skakade på huvudet.

-It´s not a good time. jag gick fram och tog bort tjejens arm från Louis' arm. Han kollade på mig lättat och jag log ett svagt leende tillbaka.

Tjejerna bara kollade på os med arga blickar. Menmen, det blir inte alltid som man tänkt sig.

När vi kom ner i cafeterian var det inte så mycket folk där. Jag trodde att det skulle vara mer.

Jag tog en stor macka och Louis gjord samma sak. Sen gick vi och betalade.

Som vanligt var sjukhus maten jättedyr, men jag tänkte inte på det just nu.

Louis

När vi kom ner i cafeterian gick vi direkt till maten. Jag hade inte märkt att jag var hungig för än vi kom hit. Jag hade bara tänkt på Elise...

Jag tog en baguette med brie ost och salami. Det var inte min favorit men den fick duga. Harry tog en med tonfisk. Vi betalade och satte oss ner vid ett bord. Vi åt under tystnad. Jag tänkte inte, jag sa inget. Jag bara satt. Ingenting for igenom mitt huvud. Ingenting.

-Louis? hörde jag Harry äga och jag tittade på honom. -Are you done?

Jag tittade ner på min macka, det var mer än halva kvar och jag var inte hungrig. Jag nickade och han fick en konstig min i ansiktet.

-You have´nt eaten anything?

-No but I´m not hungry. sa jag och han nickade.

-Okay, we can save it for Niall. sa han och vi båda kollade på varandra men uppspärrade ögon. Inga av killarna viste ju något!

-I´ll call them right away! sa Harry och tog upp mobilen. Jag nickade och vi började gå upp mot Elise' rum igen. Jag hörde Harry prata.

-Hey Liam.. I´m fine. But something has happened. Elise is in an hospital... Yeah, St. Gorgeos. Okay, see you..

Han kollade på mig.

-They will be here in 15 minutes. sa han och vi fortsatte gå upp för trapporna. Egentligen vet jag inte varför vi inte tog hissen men jag hann inte fundera mer på det innan vi mötte Elise' doktor i korridoren.

-Oh good! I was just looking for you too. sa han och jag försökte le men jag tror inte att det gick så värst bra.

________________________________________________________________________________________________

Sorry för att jag inte har uppdaterat men killarna har ju vart i stan! Jag har åkt till deras studio varje dag och träffat dom :)

Har ni gjort samma sak?

Plus, lite kommentarer(i detta fall, inga alls)=kort kapitel.

Så är det bara! PUSSPUSS

Harry

Jag satte mig där fram och kände hur nervös jag var. För Elise.

-Wich hispotal are we going to? frågade jag Amy som satt till höger om mig. Jag tittade på henne.

-St. Georges. sa hon och men tittade inte på mig. Det var ganska otrevligt faktiskt. Eller? När jag tänkte efter så hade hon ju sina anledningar.. Man kunde ju liksom inte riskera att krocka med tre personer i bilen. Så hon behövde nog inte titta på mig i alla fall.

Efter 5 minuter var vi framme och Karen gick bakom bilen för att öppna dörrarna. Hon och Amy bar ut båren som Elise låg på och in på sjukhuset. Hon var fortfarande inte vid medvetandet. Jag såg att Louis hade rödgråtna ögon och han skakade nästan. Jag klappade honom på axeln och log.

-Louis, it´s gonna be okay! She´s a fighter. sa jag och han nickade. Han verkade inte helt övertygad men log ändå.

Vi gick in och förljde efter Amy och Karen men efter ett tag stoppade Amy oss. Hon la sin hand på våra axlar.

-This is as far as you can go guys. sa hon och Louis kollade ner i marken. -The doctor will update you as soon as he can. And she´s going to be okay! The doctors here at St. Georges are very good. fortsatte hon och kollade på mig. Hon nickade åt Louis som fortfarande kollade ner i marken, jag tror hon menade något i stil med "ta hand om honom". Jag nickade. Amy gick in i ett rum och när hon öppnade dörren såg man en skymt av Elise. En massa läkare höll på med henne och tog en massa värden.

Louis

Harry ledde mig bort till ett väntrum där vi satte oss i varsin stol. Jag bara stirrade ner i marken för jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Hon var inte värd det här. Inte Elise, inte min fina flickvän. Inte den jag älskade mest i hela världen och som jag trodde var den rätta. Inte hon.

Medans jag satt och tänkte på allt det där kände jag att mina ögonlock blev tyngre och tyngre. Till sist var de helt stängda och jag somnade.

-Louis? hörde jag Harry säga och jag öppnad ögonen. Där stod en läkare. Vänta här nu.. Var var jag?

-I have some news about Elise Johansson. sa läkaren och jag satte mig upp. Juste. Elise var på sjukhus. Då kom sorgsenheten tillbaka i mitt huvud. Jag nickade och läkaren satte sig på en stol bredvid mig.

-Elise has a big fracture on her skull. She also has a big cut on her back so we had to stich that up a bit... Do you know what has happened to her?

Både jag och Harry skakade på huvudet. För det gjorde vi ju inte.

-That´s okay, but you can´t see her right now. She has to rest. But I will come and tell you when you can meet her. sa han och gick därifrån.

Jag kände hur jag somnade igen.

_____________________________________________________________________________________________

FÖRLÅTFÖRLÅTFÖRLÅT!  För att jag inte har uppdaterat! Men jag började skriva det här kapitlet och helt plötsligt uppdaterades internet och allt försvann -.- Jag har en massa prov oxå som jag måste plugga till nu.. LOVE YOU!

Harry

Vi gick ner för trapporna ner till min och Louis lägenhet.

Jag var så glad att vi var sams igen! Louis var min bästa vän och det fanns inget värre än att bråka med honom.

När vi kom ner på våningen där lägenheten fanns såg vi att dörren var lite öppen. Jag och Louis kollade på varandra innan vi gick lite snabbare in i lägenheten.

När vi kom in blev vi chockade. Alla skor låg huller om buller och alla böcker var utkastade från bokhyllorna.

-Elise? ropade Louis oroligt och sprang in i vardagsrumet. Jag sprang efter och såg Elise ligga livlös på golvet.

Louis

När jag ropade efter Elise hoppades jag verkligen att hon skulle svara. Men hon gjorde inte det, så jag sprang in i vardagsrummet och såg henne på golvet. Jag sprang fram till henne och slog lite lätt på hennes kind för att se om hon skulle vakna, det gjorde hon inte..

-Elise?! skrek jag nu av oro. Jag hade halva hennes kropp i mitt knä.

-Harry, can you call  911? ropade jag till Harry som redan hade mobilen uppe. Han nickade och jag såg att hans fingrar snabbt rörde sig över skärmen. Sen satte han den mot örat och han väntade.  Efter någon minut verkade någon svara och han pratade med personen. Jag bara satt och höll i Elise. Varför skulle detta hända? Och då började jag tänka.. Vad var det egentligen som hade hänt då? Varför var alla saker huller om buller i lägenheten? Varför låg Elise på golvet och varför var hon medvetslös? Elise.. Varför satt jag nu och väntade på att ambulansen skule ta min älskade flickvän, min livs kärlek, till sjukhuset.

-We should take her down.. sa Harry när han hade lagt på. -They said they would be here in three minutes.

Jag nickade och tog Elise i min famn. Harry höll upp dörren för min när jag bar henne ner för trapporna. Jag såg på hennes huvud hela tiden, det hängde ner. Det såg nästan ut som att hon var.. Död. Men nej! Jag kunde inte tänka så, det var en hemsk tanke! Hur kunde jag ens tänka så? Nej, det skulle inte hända. Det skulle jag inte tillåta.

-Hello? Louis? sa Harry högt till mig och viftade med händerna framför mitt ansikte. Hade han stått så länge?

-Yes?

-The ambulance is here! sa han och pekade mot en ambulans som höll på att parkera. Snart kom det ut två tjejer, de gick fram till mig och Harry. De tog Elise från mig och la henne på en bår.

-You both can come with us. Some one can sit with me in the back and some one can sit with Karen. sa den ena ambulans tjejen och pekade på den andra tjejen. Jag nickade.

-I´ll sit with you. sa jag och nu var det hennes tur att nicka. Hon och den där Karen hade redan burit in Elise på båren i ambulansen. Harry hade satt sig där fram och jag satte mig där bak. Jag höll Elise' hand hårt. Hon var inte värd detta.

-I´m Amy by the way. sa hon med snälla ögon mot mig. Jag log och kollade sedan ner på Elise igen. -So I´m guessing this is your girlfriend? fortsatte hon. Jag nickade. Jag kände hur mina ögon vattnades och snart rann det tårar ner för mina kinder. Amy satte nålar i Elise' händer och armar. Jag kunde inte se på så jag bestämde mig för att blunda ett tag.

-Have you been together a long time? frågade hon och jag tänkte efter.

-For about a month now. sa jag och hon log. Hon höll fortfarande på med  alla nålar och jag blundade igen.

Jag klarade bara inte av att se henne såhär.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ok, ganska kort menmen. Mer kommentarer, snälla? Man får lixom insperation av alla söta små ord!

Ha tålamod, snart kommer "tävlingens" vinnare komma med :)

Men kolla, typ mitt i natten?

Här är en jättebra blogg som jag tycker alla ska läsa! Hon har skrivit en hel massa och jag har lus läst alla på typ två dagar :)

http://onednovell.blogg.se/index.html

Elise

Jag vaknade med Louis underbars andetag i nacken. Ljuset strömmade in genom fönstrena och jag blev bländad. Jag sträckte mig till min mobil och såg att jag hade fått en massa sms. De mesta var oroliga meddelanden från Anna.

*Ta det lugnt! Jag mår bra, vi blev sams :) Jag sov över här, men kommer nog om några timmar! Kram

Jag skickade sms:et snabbt och kollade sen på klockan. 07.12 Jag suckade. Men vi hade nog somnat runt 7 tiden igår så det var rimligt att jag skulle vakna nu. Men Louis sov fortfarande. Jag vände mig och bara kollade lite försiktigt på hans vackra ansikte. Sen pussade jag honom lätt på munnen och jag kände att han log. Han drog in mig i en lång kram och pussade mig i håret. Han var så underbar.

-Goodmorning.. sa han med morgonröst. Och han hade en väldigt sexig morgonröst. Jag log.

-Goodmorning! sa jag och han öppnade ögonen. Han hade verkligen de finaste ögonen i världen. Även fast vi bara hade varit osams i ett dygn hade jag verkligen saknat de ögonenn..

-I love you. viskade han och jag han inte svara för han tryckte sina läppar mot mina. Det var en perfekt kyss, som vanligt.

-I love you too. sa jag och kröp in i hans varma famn. Han höll om mig och pussade mig i håret igen. Sen ställde jag mig upp.

-I´m making breakfast! sa jag glatt. Jag hörde att han skrattade till innan jag ut ur hans sovrum och gick i köket för att öppna kylen. Där fanns ingenting! Bara en pizza kartong med en gammal pizza bit och ett mjölk paket. En banan låg i en skål också..

-Babe? ropade jag och hörde steg som kom bakom mig. Jag kände hans armar runt mig.

-Yes?

-You don´t have any food.

-Really?

-Really.. sa jag och log. Jag vände mig om och kysste honom.

Jag kom och tänka på Harry. Hade han och Louis pratat?

-Sweetie? sa jag och han nickade och log mot mig. -Have you talked to Harry? fortsatte jag och hans leende dog bort.

Louis

-Have you talked to Harry? frågade hon mig med en nyfiken blick. Jag kände att mitt leende försvann.

-No.

-You have to.. No that we´re not fighting anymore it has to be the same with you and Harry! sa hon.

Hon hade ju faktiskt rätt. Jag gillade inte att bråka med Harry, egentligen gillade jag inte att bråka med någon alls..

-I´ll talk to him by lunch, he´s not up yet.. sa jag och hon nickade. Men sen kom jag och tänka på, var var han då? Vi delade ju lägenhet och han var inte här..

-But honey, do you now where he is? sa jag och hon fick en bekymrad blick.

-No, maybe you could call one of the boys? I think they would now..

-But can we go food shopping first? fortsatte hon och precis då kurrade hennes mage väldigt högt. Vi började skratta.

-I´m starving!

-Of course we can sweetie! sa jag fortfarande skrattandes. -But I just remembered that we don´t have to! We still have all the food in the group apartment from when.. You know. sa jag och hon kollade ner på sina skor. Jag menade såklart den kvällen som jag hade rusat ur huset när Harry hade berättat att han var kär i Elise.

Jag märkte att hon blev lite ledsen när jag sa det så jag gav henne en lång kyss och kollade henne i ögonen.

-I love you.

Hon log.

-I love you too!

Vi gick och satte på oss skorna. När vi gick upp för trapporna hörde vi att någon gick i huset.

-Hello? sa jag. Då hördes stegen gå snabbare, som om personen sprang. Elise tittade på mig men jag bara skakade på huvudet.

-It was probably just Liam heading out for a run.. sa jag och log mot henne.

Vi gick upp till grupplägenheten och öppnade dörren. Vi tog av oss skorna och gick för att laga lite mat. Då höre vi något från sovrummet.

-Hello? ropade en röst. Harry.

Han kom ut men stannade direkt när han såg oss. Han hade bara ett par mjukis byxor på sig. Han kollade ner på sina fötter igen och jag kollade på Elise. Hon nickade med huvudet mot honom som om hon ville att jag skulle gå fram.

-I´ll let you talk. sa hon och log mot oss. Sen gick hon ut ur lägenheten och jag gissar tillbaka till min.

-Hi. sa han.

-Hi. sa jag och det blev tyst. Inte som en pinsam tystnad, bara tyst. -We need to talk.. fortsatte jag och han nickade. Jag gick och satte mig i soffan.

-I´m just gonna put on a t-shirt. sa han och gick iväg.

Jag väntade ganska nervöst på att han skulle komma tillbaka. Men till sist kom han och satte sig i soffan.

-I´m sorry. sa jag och han kollade förvånat på mig.

-Why?

-I shouldn´t have been so mad. It´s not your fault that you´re feeling that way. sa jag och han nickade.

-But you and Elise is not fighting anymore? frågade han och jag skakade på huvudet.

-Good. Just so you know, I would react the same way that you did. It´s okay.

-So, we´re cool? frågade jag och jag hoppades verkligen att han skulle säga ja.

-Of course! sa han och log. Vi ställde oss upp och kramades.

-Did you sleep here tonight? frågade jag.

-Yeah, I didn´t want to sleep in our apartment.. sa han och nu nickade jag. Jag hade gjort exakt samma sak.

-I understand. So what do you want to do?

-Lets have that sleep over that .. Got lost! sa han med ett leende. Jag nickade.

______________________________________________________________________________________________________

FÖRLÅT! Jag vet att jag har varit skitdålig på att uppdatera, men jag har haft skitmycket prov och läxor så behövde fokusera lite på skolan.. Hoppas ni förlåter mig med många kommentarer? <3

Vet vem som får vara med i novellen nu! Ni får snart se :)

Niall

När Elise hade ringt viste jag först inte om jag skulle säga att Louis var hemma eller inte. Men jag sa det ändå, alla ville ju att de skulle bli ihop. De var så lyckliga och alla saknad deras glädje.

Jag gick ner till Louis lägenhet för att säga att Elise skulle komma.

-Louis? ropade jag när jag öppnade dörren.

-Yeah... hörde jag från sovrummet.

Jag gick in dit och hittade honom i en stökig säng med en kudde över huvudet. Jag gick fram och tog bort den. Han kisade med ögonen, han var nog inte riktigt van med ljuset.

-For how long have you been under this pillow?

-A few hours, I think... sa han och jag suckade. Då öppnade han ögonen på riktigt.

-Did you want to tell me something? frågade han och jag väntade en sekund.

-Elsie is coming. hans ögon såg nu ut som solar. -She should be here any minute now. sa jag och han satte sig upp. Han bara stirrade på mig. Och just då ringde dörrklockan.

Louis

Dörrklockan ringde. Ånej! Varför skulle hon komma just nu? Jag såg ut som skit och jag hade gråtit.. Ja, jag vet inte hur många timmar. Jag saknade henne, det gjorde jag verkligen. Jag tänkte hela tiden på när hon var i mina armar. På när hennes läppar trycktes mot mina och hur gott hon luktade. Jag viste bara inte hur jag skulle få henne att förlåta mig! Jag vet inte varför jag hade blivit arg på någon av dem. Det var inte Harrys fel att han kände så. Och han sa att de inte hade gjort något. Men när det gäller Elise.. Jag vet inte riktigt, jag antar att jag hade blivit rädd för att hon skulle vara kär i honom också. För att hon skulle lämna mig.

Niall gick och öppnade och jag försökte snygga till mitt hår lite. Jag kastade en blick på spegeln och såg att jag fortfarande såg ut som skit. Men det fanns ingen tid nu, jag såg Elise komma mot mig. Hon var lika vacker som vanligt men gick med blicken ner in backen. Jag måste få henne att förlåta mig, tänkte jag innan hon satte sig på sängen.

-Hi. sa jag och kollade henne i ögonen.

-Hi. sa hon men hon undvek fortfarande min blick.

-How are you? frågade jag försiktigt. Hon bara tittade på mig med en skeptiskt blick, den här gången i ögonen. Jag kollade ner i täcket. -I am so sorry.. fortsatte jag efter ett tag. Jag kände tårarna bakom ögonen och viste att de skulle rulla ner för mina kinder vilken sekund som helst.

Elise bara nickade och kollade in i väggen.

-Why did you get mad at me?

-I wasn´t angry of you.. I was just afraid that you would be in love with Harry too and and you would leave me! sa jag och då kom den första tåren. Sen fortsatte de strömma ner för mina kinder och jag såg att hennes ögon blev lika blöta. Snart droppade hennes tårar i täcket också.

-I would never leave you Louis! I love you. sa hon och men kollade fortfarande ner i täcket.

-I love you too. And I´m sorry! Please forgive me Elise? sa jag ängsligt och tittade på henne. Efter ett tag mötte hon min blick.

-Of course. sa hon och jag log. Vi kravlade mot varandra i sängen och kramades ett bra tag. Sen möttes vi i en perfekt kyss, en sån som bara hon kunde ge.

-I love you.

-I love you to Elise. sa jag och la mig ner. Hon la sitt huvud på min bröstkorg och somnade. Jag kände hur alla spänningar hade släpt och jag somnade också.

___________________________________________________

Sorry för kort men.. KOMMENTERA? ;)

Anna

Jag skulle precis gå och lägga mig när jag hörde att dörrklockan ringde.  Jag blev ganska förvånad.. Klockan var bara nio men jag väntade ingen, men jag gick för att titta vem det var. När jag öppnade fick jag se en rödgråten brorsdotter. Elise.

-Men herrugud gumman! Vad har hänt? sa jag och hon började gråta igen.

-Kan jag komma in? frågade hon och jag backade så att hon fick plats att gå in. Hon gick förbi mig och satte sig i soffan. Hon hade en väska och en påse med sig. Jag tog påsen och väskan och satte dem i köket. Sen gick jag ut och satte mig vid Elise igen. Jag höll om henne för hon grät fortfarande.

-Tell me what happened. sa jag och hon tog sig samman lite.

Sen berättade hon. Hon berättade hur hennes kompis hade blivit kär i henne och att hennes pojkvän hade blivit arg, hur han hade sprungit ut ur lägenheten. Och nu satt hon i min soffa och grät.

-Det kommer att bli okej Elise. Jag lovar! sa jag och hon log.

-Varför tror du det? Louis var jättearg, jag vet inte varför men när Louis är arg är han verkligen arg. Han är alltid glad och skämtar. sa hon och när hon sa det såg jag hur hela hon sken upp. Hon var verkligen kär i Louis.

-För om han verkligen älsar dig, så kommer han komma tillbaka. Har du försökt att ringa honom? frågade jag och hon skakade på huvudet. -Vill du göra det?

-Nej, inte nu. Jag är trött. Juste, kan jag få sova här? Det är nära till killarna. sa hon och jag nickade.

-Jag går och ringer dina föräldrar. sa jag och gick iväg mot köket.

Elise

-Jag går och ringer dina föräldrar. sa Anna och gick till köket. Jag gissade att det var där som telefonen var.

Jag gick iväg till hennes gästrum som jag hade sovit i för ett par veckor sen. Jag tog av mig mina byxor och bh:n. Men jag lät min tröja vara på. Jag skulle precis ta ut tandborsten ur min väska när jag kom på att jag hade gömt den. Jag hade glömt den i Louis badrum. När jag kom på den tanken kände jag tårarna bränna bakom ögonlocken. Jag la mig ner i sängen och tog min iPhone 4. Jag satte hörlurarna i öronen och tryckte på första bästa låt. Jag hde inte sett vilken det var men när jag hörde Liams röst visste jag direkt att det var Moments. Jag lyssnade på varje ord och tyckte att det var ganska lugnande. Men när Louis olo kom kunde jag bara tänka på honom. Jag somnade.

Nästa morgon

Jag vaknade av en underbar doft. Pannkakor. Det var en av de bästa egenskaperna som Anna hade, att hon lagade så himla god mat!

Jag gick ner till köket och såg att jag hade rätt. På bordet stod det en tallrik med nygräddade pannkakor. Anna satt själv och läste tidningen med en tallrik fil och blåbär.

-Godmorgon gumman! sa hon och log mot mig. -Jag gjorde pannkakor till dig.

-Godmorgon.. sa jag lite tystare och gav ett svagt leende tillbaka.

-Elise, jag hade tänkt att ta ledigt idag. Du verkar fortfarande väldigt ledsen. och jag nickade. Jag var fortfarande ledsen över att Louis bara hade sprungit ut ur grupplägenheten och försvunnit. Jag undrade verkligen vart han hade tagit vägen.

-Ehm, ja, jag är ledsen men varför ska du ta ledigt?

-För jag tror att min brorsdotter behöver mig! sa hon och jag log. Jag hade verkligen världens bästa faster. Jag gick fram och satte mig i hennes knä. Hon kramade om mig och för några sekunder kändes det som att allt var bra igen.

-Så vad vill du göra idag? För att få bort tankarna frånn allt. sa hon och kollade mig i ögonen.

-Jag vet inte.  mummlade jag och gick till min plats för att börja äta på pannkakorna. De var verkligen goda.

-Kanske shoppa? sa hon och jag nickade och log.

Efter jag hade ätit upp gick jag upp på "mitt" rum och satte på mig. Jag tog ett par höga svarta jeans och ett rosa baslinne under det. Sen tog jag min ljusa jeansjacka.  Jag packade min lilla Chanel väska med mobil, hörlurar och pengar. Sen gick jag ner till Anna som också hade tagit på sig kläder. Vi gick ner på gatan och jag slängde ett kast mot killarnas hus. Jag försökte se in i Louis lägenhets fönster men det var ingen idé. Man såg bara spegelbilden av Annas hus, det var soligt.

När vi var framme vid köpcentrumet gick vi in i nästan alla affärer. Forever 21, Top Shop, Weekday, H&M och en massa andra. Efter ett tag blev vi hungriga och vi ville äta. Vi satte oss ner på ett trevligt fik och beställde varsin ceasar sallad och Cola.

-Så hade du planerat att ringa Louis ikväll? frågade Anna efter ett tag. Jag hade faktiskt inte tänkt på honom hela dagen. Anna hade hållit mig upptagen med annat.

-Jag tror det. svarade jag. -Jag vet bara inte vad jag ska säga om han svarar.

-Säg sanningen. Att du inte är kär i Harry!

-Jag har redan sagt det.. sa jag och hon blev förvånad.

-Men varför är han arg då? jag tänkte efter.. Varför var han det? Det visste jag ju inte.

-Jag vet inte.

Hon gav mig en menande blick och återgick till äta.

När vi kom hem gick jag upp på mitt rum igen. Jag hade köpt ett par örhängen och ett par vita låga converse. Jag var väldigt nöjd, speciellt med conversen.

Men jag kom på ganska snabbt att jag behövde ringa någon av killarna. Jag ville inte ringa Louis än. Det fanns ju faktiskt en chans att han hade kommit hem.. Jag tog upp mobilen och hittadee Nialls nummer. Signalerna gick fram.

-hello?

-Hey Niall, it´s Elise.

-Hey! How are you?

-Fine. How are you?

-I´m okay. Kind of tired though. When Louis came home last night I..

-Wait Niall! Is he there right now?

-Yes. He´s in his apartment. Do you want to talk to him?

-Yes. Could you tell him?

-Of course. See you.

-See you Niall.

_____________________________________________________________________________________

Sådär! Vad tycker ni?

Kommentera!

Elise

Nej. Det här skulle inte hända nu. Jag och Louis var ju ihop, vi var ju så lyckliga. Men jag måste respektera Harrys känslor. Det var ju inte direkt hans fel att han blev kär i mig. Det kunde inte han bestämma.

-Okay.. sa jag chockat. För det var ju det jag var, chockad.

-Well say something! sa han och gav ifrån sig ett nervöst skratt. Det dog ut ganska snabbt.

-Ehm, but you know that I´m in love with Louis!

-I know.. I just needed to tell someone. And I figured that the best person to tell would be you. sa han och tittade mig i ögonen.

-Have you told Louis? frågade jag.

-No, I wanted to tell you first. But do you really want me to tell him?

-I don´t know.. I want to be honest with him, and I think you should be to.

-Yeah, you´re right. sa han och log. -I´ll tell him when we get back.. Can you tell Zayn, Liam and Niall? sa han och vi fortsatte att gå tillbaka.

Det blev snabbt en pinsam tystnad och vi båda kollade ner i marken medans vi gick. När vi kom fram så gick vi långsamt upp för trapporna. Vi båda var väldigt nervösa. Jag för vad Louis tyckte, kanske skulle han tro att jag var kär i Louis också? Och Harry för vad Louis skulle tycka. Jag hoppades verkligen att Larry Stylinson skulle finnas.

-Hey guys.. What took you so long? frågade Niall när vi gick in genom dörren.

-Nothing.. sa Harry och gick fram till Louis. -I just need to talk to you for a minute. sa han och Louis kollade på mig. Jag nickade och han gick efter Harry in till biljardrummet.

Louis

-Nothing.. sa Harry och jag såg att han döljde något. Vad viste jag bara inte.

-I just need to talk to you for a minute. sa han till mig. Jag började bli orolig nu. Jag kollade på Elise och hon nickade så jag gick efter Harry.

-What is it Harry? frågade jag honom och jag såg att han var väldigt nervös nu..

-I need to tell you something. sa han och tittade in i mina ögon.

-Harry, you´re making me nervous. Just tell me.

-Okay, but you can´t be mad.. We didn´t do anything!

-Who are "we"?

-Me and Elise. sa han och jag förstod fortfarande ingenting. Vad var det som Elise och Harry inte hade gjort?

-What?

-I´m in love with her.

Harry

-I´m in love with her. sa jag och jag såg hur all färg försvann ur Louis ansikte. Hur skulle han reagera?

-But as I said, we didn´t do anything! fortsatte jag sedan. Louis stormade ut ur rummet, han gick fram till Elise och ställde sig framför henne.

Elise

Jag satte mig ner och berättade för de andra när Harry och Louis hade gått in i rummet. De lyssnade och de blev nog lika chockade som jag blev när Harry hade berättat.

-But you´re not in love with him? frågade Niall efter ett tag och jag skakade på huvudet.

-And he is telling Louis right now? frågade Liam och nu nickade jag. Zayn skulle precis säga någonting när Louis kom ut från biljardrummet. Jag ställde mig upp.

-Are you in love with him? frågade han. Jag blev så hockad av frågan att jag inte viste vad jag skulle säga. Han visste ju att jag älskade honom lika mycket som han älskade mig!

-Are you in love with him? nästan skrek han den här gången. Jag såg att tårarna höll på att komma fram i hans ögon och jag kände att tårarna brände bakom ögonlocken på mig också.

-No! sa jag men det var mer som en viskning. Tårarna hade börjat rulla ner för båda våras kinder vid det här laget. Vi bara stod och kollade in i hans ögon.

-You now I love you Louis! sa jag och han tittade ner på sina fötter. Sen nickade han sakta. Jag tog hans hand men han lät den hänga. Då kom Harry ut och Louis kollade på honom. Han hade hat i blicken och det kom fler tårar från hans ögon.

-I can´t do this. sa han och gick snabbt ut ur lägenhen.

-Louis! skrek jag fortvivlat och sprang efter honom. Jag sprang efter honom ner för alla trapporna och ut på trottoaren. Men när jag kom över gatan var ingen där.. Jag tittade åt höger och vänster men Louis var ingen stans. Jag satte mig ner på en bänk och bara grät. Efter ett tag kom Zayn ut.

-Elise? sa han försiktigt. Jag nickade och han satte sig ner bredvid mig. Han kramade mig och jag la mitt huvud mot hans axel.

-He seemed so mad! sa jag.

-He´s gonna come back, don´t you worry about that! sa han och drog sin hand över min rygg. Zayn var verkligen en bra vän! Jag ställde mig upp och började gå mot huset igen. Zayn följde efter.

-I need to get my stuff. I´m sleeping at my hotel tonight. sa jag men sen kom jag på att min faster Anna bodde i hhuset bredvid. -No, I´ll sleep at my ants tonight. sa jag och han nickade. Han följde mig upp och jag tog mina saker ur Louis rum. Sen sa jag hejdå till killarna och gick över till Anna.

_____________________________________________________________________________________

Måste bara säga att ni måste kommentera bättre! Jag har bara fått 2 kommentarer hittils och jag ville ju ha 3. Jag la bara upp detta för att jag hade tråkigt och var sugen på att skriva.

Juste! Om ni vill vara med i novellen är det bara att skicka ett mejl till aliciabloggen@hotmail.com. 

Skriv lite om er själva så lottar jag nån om några dagar!

LOVE U