1dforever

Senaste inläggen

Av Alicia - 23 september 2013 13:50

Mary

Alla killarna och Danielle satt i mitt rum och pratade. Mina föräldrar hade åkt hem efter ett tårfyllt hejdå. Jag förstod inte varför de se så ledsna och upprörda! Jag mådde bra. Allt som hade hänt var att jag svimmade. Eller hur?

Min mobil, som tydligen hade legat på nattduksbordet hela tiden, vibrerade och Louis, som satte bredvid det, gav mig den.

-Thanks Louis. Hello? sa jag sedan till den som ringde.
-Hey man, it's Mika.
-Hey dude. What's up my brotha from another motha? Skrattade jag.

Vi hade alltid tyckt att sånt språk var sjukt kul, därför överdrev vi det ofta. De andra bara kollade konstigt på mig.

-Oh nothing, just hearing if you wanna go to the cinema? Charlie's busy with Julia I'm bored. I'll pick you up in fifteen?
-I can't Mika, I'm in the hospital. sa jag lite tystare och jag hörde hur han drog efter andan.
-Oh my god, are you okay? What happened?
-I'm fine! I just passed out.
-Can I visit you then?
-Sure, I'm in St. Charles.
-Okay, see you soon.
-Love you.
-Love you too man.

Jag skrattade lite och gav min mobil till Louis igen som la den på bordet.

-Who was that? frågade Niall. Han såg lite avundsjuk men jag ignorerade det och svarade glatt.
-Mika. He's coming here.
-Who's Mika? frågade Harry och jag såg hur Niall stelnade till.
-One of my best friends.
-And why did Niall here get all tensed up when he called? frågade Louis och log ett nervöst leende. Kag kollade på Niall, han fick förklara det här. Han verkade förstå vad jag menade och tog ett djupt andetag.
-I thought that she was cheating on me with him.

Alla i rummet tystnade och stämningen blev pinsam. Niall tog min hand och lutade sig fram till mitt öra
-Wich I'm sorry for. viskade han och pussade mig lätt på kinden. Jag log mot honom när han satte sig tillbaka i stolen bredvid min säng.

En halvtimme öppnades dörren fort och Mika och Charlie kom inrusandes genom dörren. De stannade tvärt när de såg hur många personer det fanns i det lilla rummet. Båda två tog sig på något sätt fram till mig emellan stolar och vänner, de kom från varsin sida och kramade mig hårt.

-Careful guys. hörde jag Niall säga och Mika och Charlie släppte mig långsamt.
-Sorry mate, we've just missed her.

___________________________________________________________________________________


Jag vet att det där var sjukt kort och att slutet var jättedåligt, och jag vet att jag suger på att uppdatera.. Jag har funderat på att sluta skriva eftersom jag ändå aldrig har tid och jag har liksom tappat lusten..Jag tror att jag kommer lägga upp kapitel på en annan novell som jag har skrivit lite på på Wattpad, mitt username där är AliciaKaliff. Jag har inte lagt upp något än men ska nog.


Därför ska jag avsluta den här novellen så snabbt som möjligt, om någon har några ideer på hur så skulle jag vara tacksam om ni kommenterade det :)


Kram Alicia

ANNONS
Av Alicia - 2 september 2013 21:53


Kolla vad jag hittade :D


Någon som har lust att göra en ny header? Är sjukt trött på den nuvarande och det vore great om någon kunde göra en snygg i photoshop eller så, jag kan nämigen inte :/


Kram Alicia

ANNONS
Av Alicia - 2 september 2013 18:16

Niall

Dörren öppnades och jag kollade vem som hade kommit in. Det var Marys doktor. Hon hade en annan läkare med sig, en äldre kvinna med grått hår och snälla ögon. Hon log mot oss. Jag höll Marys hand hårt.

-Mary, this is doctor Smith. She will be doing the test with you. Is it okay if we do it right now? Your boyfriend can stay with you if you want.
-Okay. sa Mary och jag log mot henne för att lugna ner henne. Hon verkade lite nervös eller stressad.
-What kind of test is it, if I may ask? frågade jag och de båda läkarna såg på mig.
-I can't tell you that right now, it may effect how Mary answers the questions.

Dr. Smith drog fram en stol från hörnet och satte sig bredvid sängen, på andra sidan.

-Okay Mary, I want you to answer these questions as correct as possible. Do not care about how your boyfriend may feel or you think we may think. It's all about you, okay?


Mary


Jag nickade och släppte Niall's hand för att föra mitt hår till min högra axel. Sen la jag dem på magen. Dr. Smith log kort mot mig och tog fram ett anteckningsblock.

-How do you feel about yourself?
Första frågan. Jag tänkte efter. Inte alls bra.
-Not good.
-Can you evaluate that a bit?

Jag tog ett djupt andetag. Here it goes.

-I kind of hate myself. I mean, I'm not pretty or skinny. I have no idea why Niall, my boyfriend, loves me. I have fat things, a doublechin, my arms are huge, my stomach is too big, I'm boring, my eyes look weird, my hair is always a mess, my breasts are too big and my voice sounds like a bird cawing. The only thing I like about myself is that I can dance.

Jag tystnade och Dr. Smith skrev ner något i hennes anteckningsblock.

-For how long have you been thinking that about yourself?
-Well I've always known those things but I've thought about more lately.
-How many meals do you eat per week?
Jag räknade tyst på mina fingrar. Frikost blev det ju aldrig, sällan lunch.

-Probably about 10, maybe 11..

Hon skrev ner något igen.. Gud vad jag blev nervös jag blev av det. Måste hon verkligen skriva ner allt? Vad är det ens hon skriver?

-Is there a lot of questions left? frågade jag otåligt och en aning högt.
-No, don't worry.

Men det var det. Efter ungefär 45 minuter så gick de båda läkarna och jag och Niall var ensamma. De sa att testet skulle vara klart nästa dag och att jag skulle behöva sova på sjukhuset inatt.

-Niall?
-Yes love?
-Could you stay here with me tonight? I really don't like hospitals and the thought of having to stay the night kind of scares me..
-Of course babe, I don't like hospitals either so I understand. Do you want me to get you something?
-Could you get Dani for me?

Han nickade och gick ut genom dörren. Några minuter senare kom han tillbaka med Danielle. Hon gick snabbt fram till mig och kramade mig hårt. Mitt huvud gjorde fortfarande lite ont så jag kved till, hon släppte mig genast.

-Oh my gosh, I'm sorry!
-It's fine Dani!
-Oh god I've missed you! I know it's been like two hours since we spoke but I've missed you!
-Well that's why your my best friend!
-And you're mine!

Vi pratade länge och Niall hade gått ut för att prata med killarna lite. Danielle satt nu vid mina fötter och gav mig fotmassage.

-Your feet smells.
-Shut up! Im sure yours do to!
Vi skrattade.
-Why didn't we go to that lunch with Eleanor again?
-She had to work. But I'm sure she can get together sometime this week! I'll call her!
-Great.

____________________________________

Hello friends?
Förlåt att det har varit dåligt med uppdatering men det visade sig att det blev svårare när skolan började. Jag hår i nian så det är väldigt mycket plugg och man måste verkligen plugga och få bra betyg och så.. Ni som går i nian förstår mig! Förhoppningsvis ni andra också:)
Men jag har en idé! Vad säger ni om att jag(förhoppningsvis)uppdaterar oftare fast med inte lika långa kapitel? Kommentera va ni tycker :)

Kram Alicia

Av Alicia - 22 augusti 2013 22:07

Mary


Jag öppnade ögon långsamt. Ljuset log emot mig och jag fick blinka flera gånger för att kunna hålla ögonen öppna. Jag kollade runt i det lilla rum jag låg i. Till höger om mig stod en maskin som pep regelbundet, till vänster om mig fanns ett fönster ut till en vit korridor. I rummet fanns en soffa och en till dörr, det såg ut som ett sjukhus rum. Jag försökte sätta mig upp med jag fick genast ont i huvudet och det ryckte till i armveckat. Jag såg ner och såg att det satt en nål där. I nålen satt en tunn slang som var kopplad till en påse som hängde på en ställning bredvid sängen. Ja, jag var definitivt på ett sjukhus.

Dörren öppnades och en kvinna i vit rock kom in genom dörren. Hon log mot mig och gick fram till ner pipande maskinen bredvid mig. Hon tryckte på en knapp och vände sig till mig igen.

-How are you feeling?
-My head hurts. sa jag med hes röst.
-You have some visitors, is it okay if I send them in or do you want to rest?
-You can send them in.

Hon log än en gång och gick ut genom dörren. En minute kom mina föräldrar, Niall, Danielle och resten av killarna in rusandes genom dörren. Mina föräldrar ställde sig på min högersida och de andra ställde sig på andra sidan av sängen.
Niall tog min hand. Jag log mot honom och han log ett svagt leende tillbaka.

-How are you darling? frågade min pappa och log mot mig. Jag besvarade hans leende.
-Fine, I think. My head hurts, but except for that I think I'm okay. What happened?
-You passed out. sa samma läkare som pratade med mig förut. Jag hade inte ens märkt att hon fortfarande var här. Hon gick fram mot slutet av min säng och tog journalen som hängde där. Hon kollade snabbt igenom den och hängde den där den var förut.
-May I talk to you in private? sa hon sedan direkt till mina föräldrar. De blev förvånade, men gick självklart med henne ut i korridoren.

Mina vänner spred ut sig och stod nu runt min säng. Niall tog min högra hand och jag såg på honom.
-Don't you look nice and sweaty? sa jag och log flörtigt mot honom när jag såg svettdropparna på hans bröst.
-Yeah, I went to the gym.. sa han och skrattade till. De andra log. Sedan blev Niall allvarlig, det vackra leendet försvann.
-Baby, what happened? I've been so worried.
-I know, I'm sorry. Apperiently I passed out, I have no idea why.
-Have you been feeling sick?
-No, not at all. ljög jag. Jag hade mått illa och haft ont i huvudet den senaste veckan.

Dörren till mitt rum öppnades och läkaren kom in med mina föräldrar efter. Min mamma såg ut som att hon hade gråtit och min pappa såg chockad ut.. Vad hade hänt? Vad hade läkaren sagt?

-I don't think I've introduced myself, I'm doctor Lockman. Mary, as you now know you passed out. Your body reacted that way because it was starved, you were also dehydrated. Have you been eating properly?

Det hade jag ju inte. Jag hade bott hos Niall länge så mina föräldrar hade troligen inte märkt det. Jag vet att Niall märkte att jag åt mindre än vad jag gjorde förut, men jag gjorde ju det för att jag vill bli smalare. Det är väl inget fel med det?

-Yes I have. sa jag så övertygande som möjligt, jag ville inte oroa mina föräldrar. Jag märkte genast hur Niall stelnade till och såg på honom med en bedjande blick. Han så ner i golvet och bet hårt ihop käken. Doktor Lockman skrev ner något i min journal som hon hade tagit upp igen.

-That's a lie.

Jag såg på min pojkvän men han mötte inte min blick.

-Niall.
-That's a lie Mary and you know it. sa han hårt och mötte nu min blick.
-I'm worried about you so I'm not just gonna sit here and be quiet. I haven't seen you eating in two days, two days! You never eat breakfast and when it's time for dinner you say you're not hungry. You are so skinny love, and I don't think it's healthy. You have to understand that what you are doing isn't healthy.

Jag hade tårar i ögonen. Han såg hela tiden in i mina ögon, men hans blick hade varit hård ända tills min hade blivit ledsen och tårar formats i mina ögon.

-Now, I'm sorry for outing you like this. But it's for your own good.

Doktor Lockman skrev ner något mer i journalen och såg sedan på mig.

-Mary, if it's okay I would like to do an oral test with you. Just to check that everything's fine, okay?

Jag nickade. Mina föräldrar såg mer chockade.

-Now, I think we need to leave Mary alone. She needs some rest.
-Can I stay? I would like to talk to her alone.

Hon nickade och alla gick ut. Niall såg på mig.

-I'm sorry I did that, but I love you and I only want the best for you. I think you need help Mary..
-Why? I don't have a problem, there's nothing wrong with trying to lose a bit of weight!
-No it's not, but the way you do it is not healthy! You weren't fat before it started, you've never been! And I don't even think you see how skinny you've become?
-I'm not! I still have fat thighs..
-Listen to yourself! You're telling me you have fat thighs, but come on Mary. You barely have anything on your legs anymore! I don't care if you like it or not, but you have a problem and I'm gonna make sure you get the help you need. Because I love you.

Dörren öppnades.


_______________________________

Jag är tillbaka! :)
Nu har jag börjat skolan igen(en vecka sen)så kapitel borde komma som vanligt igen ;)

Jag skrev det här på min mobil så ursäkta mig om det är stavfel eller nått :/ därför kunde jag inte heller lägga till bilder..

Kommentera gärna!

KRAM Alicia

Av Alicia - 1 augusti 2013 23:56


 

 

 

Danielle

Jag gick in i klubben och skakade av paraplyet. Det öste ner utomhus. Jag såg Mary sitta på en stol vid baren. Jag gick fram till henne.
-Hello lovely. sa jag och la en hand på hennes rygg. Hon vände sig om och log. Jag kramade henne, även fast det inte fanns så mycket att krama längre.
-Hey babe.
-Is there anyone else here?
-I think Mara and Ellie is in the back, the other's should be here soon.
-Okay, you wanna warm up?
-Sure. sa hon och suckade. Hon verkade så trött.


Vi gick ut på scenen, klubben hade inte öppnat än så vi kunde värma upp hör nu.
Vi började stretcha och efter ett tag satte vi på musik och dansade igenom danserna. Jag såg på Mary, hon var alldeles blek. Jag slutade dansa.
-Mary, how are you feeling?
-I'm fine. sa hon och fortsatte dansa. Jag såg skeptiskt på henne. Sen fortsatte jag också dansa. Helt plötsligt föll hon ihop. Jag slutade dansa och föll på knä bredvid henne.
-Mary?.. Mary!
Jag skakade hennes axlar. Paniken sköljde över mig och jag kände hur det blev svårt och andas. Vad händer?
-Ellie! Mara! Call an ambulans!!


Mara och Ellie kom inspringandes från bakom scenen men stannade chockat när de såg vad som hade hänt. Mara tog upp sin mobil och la den mot örat. Jag hörde hur hon pratade. Ellie kom fram till mig och satte sig framför Mary. Mary var ännu blekare än förut, om det ens var möjligt. Ellie la en arm om mina axlar.
-Don't cry Dani, it will be okay! She's gonna be fine.


Jag märkte inte att jag hade gråtit, men torkade snabbt bort tårarna.
Plötsligt kom det ett par ambulansmän, egentligen en man och en kvinna, inklivandes genom dörren. De kom snabbt fram till mig och Mary.


-What happened? frågade mannen snabbt men såg inte en sekund på mig.
-We were dancing and she went pale, then she just passed out.
Jag hörde hur min röst bröts.
-For how long has she been unconscious?
-Maybe 5 minutes.


Han svarade inte, utan fortsatte att spänna fast Mary på en bår. De ställde båren upp och började köra iväg den med Mary på ut genom dörren.


-Wait! I need to come with you, I can't leave her alone!
Mannen bara suckade och fortsatte gå mot dörren, men kvinnan stannade upp och såg på mig med förstående ögon. Hon log svagt.
-Of course darling, you can sit in the back with me.
Jag log och gick efter dem. De satte in Mary, som fortfarande var medvetslös, i utrymmet där bak i ambulansen och mannen satte sig i förarsätet.
-You can sit here love. sa kvinnan och visade mig en stol bredvid båren. Jag satte mig, hon satte sig på stolen bredvid och började ta provet på Mary.
-I'm Kate. log hon mot mig.
-Danielle.
-She's going to be fine, she passed out, but I can't find any major problems with her. It might be the flu, might be dehydration. They'll see more at the hospital.
Jag kom då på att tänka på Niall, och Marys föräldrar. Jag messade Mara att hon skulle ringa Marys föräldrar från hennes mobil som helt säkert ligger i hennes väska, eftersom jag inte hade någon av deras nummer. Sen ringde jag Niall.

Niall

Jag parkerade snabbt min bil på parkeringen utanför sjukhuset, sen sprang jag snabbt upp till våningen Danielle hade sagt Mary inlagd på. Så fort hissdörrarna öppnades såg jag Danielle. Hon hade tårar nerströmmandes för kinderna och jag gick snabbt fram och kramade henne. Hon grät mot min axel.


-I called Liam, him and the boys are coming. They should be here any second now, they're worried about her.
-I'm worried about her too. Will you tell me what happened?

Danielle förklarade vad som hade hänt, och någonstans i historien kom Marys föräldrar in i väntrummet. Hennes mamma kramade mig hårt och jag skakade hennes pappas hand. Danielle förklarade igen vad som hade hänt och jag kände hur mina kinder sakta blev blöta. Jag grät. Marys mamma tog min hans och log svagt mot mig. Jag log tillbaka.

-Babe, Dani. hörde jag Liams röst längre bort i korridoren.
Jag kollade upp och såg Liam, Louis, Harry och Zayn komma mot oss. Danielle gick snabbt mot dem och slängde sig i Liams armar. De kramades hårt, de andra killarna gick fram mot mig. Jag ställde mig upp och möttes av en stor kram av Harry. Jag kramade honom hårt, jag kände att jag behövde en kram. Det kändes skönt med lite tröst.
-It's alright mate.
Jag fick en stor kram av alla tre, och en till när Danielle släppte Liam.
-This is Liam, Zayn, Louis and Harry, me and Mary's friends. presenterade jag killarna för Mary's föräldrar.

-Are you relatives and friends to Marion Charton?


____________________________________________________________________________________________



Här 'r det sista kapitlet på en vecka! Jag åker på lördag morgon men jag kommer inte hinna uppdatera imorgon, måste packa och tvätta och hålla på :)


Håll ut! Kommentera så länge! Det skulle göra mmig så sjukt glad :D

KRAM Alicia

Av Alicia - 22 juli 2013 12:37

 

 

 

Niall/Två veckor senare



Hela den veckan hade jag spenderat all min kediga tid med Mary, i min säng. Hela tiden hade vi kollat på filmer och bara myst. Mary har hade ont i magen nästan hela veckan, så jag blev jätteglad när det äntligen gick över.

När hon mådde bra igen hade jag träffat hennes vänner, Mika och Charlie. Jag förstår inte varför jag var orolig, de var defenitivt inte mer än bästa vänner. Dessutom, var de jätteschyssta!


Mary åt fortfarande dåligt. Jag började bli sjukt orolig. Hon är mycket smalare. För smal. Hon har aldrig varit en jättesmal tjej, ia alla fall inte så länge jag har känt henne, och det har jag älskat! Jag har alltid gillat lite "större" tjejer, och för mig har Mary alltid varit perfekt. Och det kommer hon alltid vara.


Jag var påväg hem från ett möte med resten av killarna och Modest!. Vi hade en turné som började nästa vecka. Jag vet inte riktigt hur jag ska berätta det för Mary. Hon kommer bli ledsen, det vet jag. Men jag måste göra det. Det är inte så att jag inte vill åka på turné, det är det jag älskar mest med att vara med i One Direction, förutom fansen och killarna, men jag vill inte vara så länge ifrån Mary. Det kommer bli svårt, för oss båda två.


Jag parkerade bilen och gick upp för trapporna. När jag kom till min våning låste jag upp dörren och gick in i lägenheten. Det låg en lapp på bordet i hallen. Jag läste den, det var från Mary. Hon skrev att hon behövde gå till klubben en snabbis och skulle snart vara tillbaka. 


Jag satte mig i soffan och kollade på tv. jag ändrade bland kanalerna, men det fanns inte ett ända program som jag hade lust att titta på så jag stängde av den igen. Jag bytte om till tröningskläder och gick ner till gymmet i huset. Det fanns ett litet rum i källaren i huset min lägenhet var i, där stod ett par maskiner och lite vikter som man kunde gymma med när man ville. Jag gick fram till en maskin och började. Det var jobbigt och jag hade inte tränat på ett tag, så jag började direkt svettas.

Efter en timme tröttnade jag på det och gick upp igen. jag tog av mig skorna och gick in till badrummet för att ta en dusch innan Mary kom hit. Jag gick förbi min mobil som låg på ett bord i hallen. Jag tryckte på hemknappen för att se var klockan. 18 missade samtal. Från Danielle. Jag blev genast orolig och ringde upp henne.


-Niall?

-Danielle, what's wrong?

-I'm in an ambulans on my way to the hospital.

-Oh my god, are you okay? What happened?

-It's not me.. it's Mary.


________________________________________________________________________________________


JAG VET att det här varvett tråkigt och sjukt kort kapitel, och JAG VET att det inte har varit så bra uppdatering men jag har varit på spontansemester och vi hade inte täckning, internet eller wifi där.. -.-  Dessutom ska jag till Italien på lördag i en vecka så det kommer inget kapitel då heller.. Sorry sorry, men efter det kommer det troligtvis bli som vanligt igen! :)


Kommentera på nu, vad tror ni har hänt med Mary?


Btw, här får ni en topleess bild på Niall ;)


KRAM Alicia

Av Alicia - 18 juli 2013 11:07

 

Mary




Jag låg fortfarande i Nialls säng, han borde vara hemma snart. Min mage gjorde fortfarande lika ont. Min mobil ringde på nattduksbordet och jag sträckte mig försiktig efter den. 

-Hello?

-Hey lazy, did you just get out of bed or what? 

-Hey Charlie.

-Why do you sound so.. so weird?

-Well thank you, it's just that I don't feel very good.

-Oh, I'm sorry. Are you sick?

-No, I have a stomach ache.

-What kind of a stomach ache? 

-A girly stoma-

-Okay, okay I get it! skrek han i luren och jag skrattade. Han var så barnslig.

-Well, I was just calling to see why you haven't hung out with me and Mika the past few weeks? frågade han lite ledset och jag fick direkt dåligt samvete.

-I'm sorry, it's just been a lot going on and me and Niall-

-The boy me and Mika still haven't met, may I remind you.

-Right. Maybe we can all hang out next week, if Niall's not busy. 

-Sure. I'll call Mika. By the way, he's still super sad because Ed Sheeran didn't win that Grammy.

-Oh god. He needs to move on. sa han och det pep i mobilen. Jag tog den från örat och såg att min mamma ringde.

-My mom is calling me, I'll see you next week yeah?

-Right. Love you.

-Love you too, bye.


Niall

 


Jag öppnade dörren och gick in. Jag hörde Mary prata med någon i sovrummet och jag gick dit för att höra vem det var. Jag stannade utanför dörröppningen. Hon låg vände ifrån mig så hon såg mig inte.


-My mom is calling me, I'll see you next week yeah? Love you too, bye... Mom? I'm actually not so good but I'm at Niall's apartment so it's...


Hon tystnade när hon vände sig om och såg mig. Jag kände hur arg jag var. Vem annan älskade hon? Det var tydligen inte hennes mamma, och jag tror inte att det var hennes pappa hon hade pratat med. Jag var avundsjuk. Jag hade aldrig varit avundsjuk på det här viset förut, inte när det gällde kärlek. Jag kände hur mitt ansikte var varm och säkert rött, jag bet hårt ihop mina käkar.


-Mom I'll call you back. sa Mary och la på luren. Hon bröt aldrig ögonkontakten. Hon fick ett oroligt uttryck i ansiktet.

-What's wrong?

Jag svarade inte, jag bara släppte påsen med sakerna jag hade köpt och gick mot köket. Jag tog ett stort glas vatten och halsade allt på en gång. Jag hörde fotsteg bakom mig, och visste att det var Mary men jag vände mig inte om.


Mary

 


Jag gick ut i köket, orolig varför Niall hade sett arg och ledsen ut. Min mage gjorde ännu ondare när jag stod upp men jag bet ihop och gick fram till honom. Jag kramade honom bakifrån och vilade mitt huvud på hans axel.

-What's wrong?

Han svarade mig inte. Han fyllde bara på sitt vattenglas igen och drack hela på en gång.

-Niall, please tell what you're upset about. bad jag och han suckade. Han gick ur mitt grepp och ställde sig på andra sidan matbordet. 

-Who did you talk to? 

-My friend.

-What friend?

-His name is Charlie. sa jag och jag såg hur hans ögon ändrades. Från arga, till ledsna. Jag förstod plötsligt varför.

-No Niall, me and Charlie are just friends!

-Oh yeah? You love him?

-Yes I do, as a friend! I've known him my entire life! We went to kindergarden together, with another boy named Mika, and they're my best friends! Trust me Niall.

Jag gick fram till honom och tog hans ansikte i mina händer. Jag såg bedjande in i hans ögon, han såg tillbaka. 

Plötsligt nickade han.

-I'm sorry. I trust you. I don't know what got into me. sa han och kramade mig. Jag kramade tillbaka och andades in hans lukt.

-Do you still have a stomach ache? frågade han och jag nickade mot hans axel.

-Come on, let's go back to bed.


___________________________________________________________________________________________________


Here you gooo. Jag vet att det tog lite tid, men här är det i alla fall! 


Hittade inga bra bilder till det här kapitlet :/

Kommentera på, och gå in på fanficen jag länkade igår!


KRAM Alicia

Av Alicia - 18 juli 2013 00:37

Här är ett tips på en annan fanfic! Den ör inte om One Direcitone, men jag har läst det som finns just nu och den verkar jättebra! http://likealovestory.bloggplatsen.se/ 



Nytt kapitel kommer troligen imorgon, jag har varit sjukt upptagen de senaste dagarna :/


KRAM Alicia

Presentation


Hej! Jag är en tjej som älskar att skriva om One Direction! Bloggen startades i mars 2012.
Pågående novell: As long as you love me.
Handlingen finns längre ner i menyn.

Så läs, kommentera och sprid!

As long as you love me

Marion Charton är 19 är gammal. Hon bor i London med sina föräldrar och syskon. Mary, som hon oftast kallas, har en underbar röst. Mary jobbar på en klubb som underhållare. Hon dansar med sin dansgrupp eller sjunger. Det är då hon är som lyckligast, när hon får stå framför en publik och få applåder. En dag börjar en ny tjej i dansgruppen. Mary och tjejen klickar direkt och blir snabbt vänner. Den vänskapen vänder upp och ner på hennes liv..

Kontakt:

Alicia kontakt:

aliciabloggen@hotmail.com   

 

 

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Fråga mig

5 besvarade frågor

Följ bloggen

Följ 1dforever med Blogkeen
Följ 1dforever med Bloglovin'

Omröstning

På en skala där 1 är sämst och 5 är bäst, hur bra är novellen?
 1
 2
 3
 4
 5

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2013
>>>

Sök i bloggen

Länkar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se