...ni väntar på epilogen till You Are The One och tredje kapitlet till As Long As You Love Me så kan ni ju kolla in på den här novellbloggen! Den är superbra!

http://gottabemeandyou.blogg.se 

Mary

Vi gjorde inte så mycket på kvällen.  Efter ett tag beställde vi pizza och tittade på tv. Sen gick jag hem till mig.

-Hello? Ropade jag när jag kom in I hallen

-Hi sweetie!

 -Hi mom. I'm really tired, I´m gonna go to bed.

-But honey you have to tell me how it was to dance to "Burlesque"! How is it at the club now, a lot of people?

 -Yes, it is. But we can talk about it tomorrow, I'm going to sleep, good night.

-Good night Mary!

Jag gick upp till mitt rum. Jag gillade verkligen det! Det var ljusa färger, en stor säng och mysiga lampor överallt. Perfekt för min smak. Jag hade dessutom eget badrum!

Jag gick in i badrummet och gjorde mig iordning. Tog bort sminket, borstade tänderna och så..

Jag lade mig i sängen och kollade snabbt Twitter, Instagram och Facebook innan jag satte min iPhone på laddning och somnade.

Nästa dag

Solen strålade in genom fönstren och lös mig i ögonen. Snabbt la jag kudden över huvudet och stönade.

-Sweetie, weren´t you supposed to be at the club at eleven?

Jag satte mig snabbt upp, var jag försenad?

-Yeah?

-Well, you´re in a hurry then. It´s 10.30

Jag rusade upp och in i badrummet. Snabbt satte jag på duschen och fick en chock när det strålade iskallt vatten ner för min kropp. Jag brydde mig inte, jag tvättade mig snabbt och försökte hålla håret ur vattnet. När jag kom ut sprejade jag snabbt i lite torrschampo och började ta fram kläder. Vi skulle lära den nya tjejen dansen till ”Burlesque” så vi behövde ha danskläder. Jag tog fram ett par svarta tights och en Nirvana t-shirt. Jag sminkade mig lätt med mascara och läppglans.

Jag skyndade mig ner för trappan, jag tänkte efter om jag skulle ta frukost? Nej, jag hann inte. Jag tog på mig mina dansskor och drog åt mig väskan. Hade jag med mig allt? Jag öppnade väskan och kollade. Nycklar, mobil, papper med dansnumret på, solglasögon och lite andra saker. Jag tog upp mina Ray Ban's och satte dom på näsan. Sen ropade jag hejdå till mamma och sprang till bussen. Jag såg den komma runt hörnet och viftade med händerna. Bussen saktade in och jag tog fram busskortet.

-Thank you.. for.. stopping. flåsade jag fram.

-Yeah yeah, just don´t make this a habit.

Jag satte mig längst bak i bussen och satte in hörlurarna.

När jag väl kom fram till dansstudion var jag bara tio minuter sen. Jag gick in och såg att alla stod i en cirkel på scenen. Selma(hon som ägde klubben)vände sig om och log mot mig.

-Sorry! I over slept!
-Haha, it´s okay Mary! We just started. This is our new dancer!

Jag la ifrån mig min väska på ett bord och hoppade upp på scenen. Selma backade och framför mig stod helt plötsligt en tjej med helt fantastiskt hår. Hon såg jättesnäll ut, hon sträckte fram handen och presenterade sig.

-Nice to meet you, I´m Danielle.

________________________________________________________________________________________

Yessss kapitel två ute! KOMENTERA på nudå!!

Kommer inte kunna skriva imorgon, har vart sjuk hela veckan så måste plugga sjukt mycket. Tror det blir nått på söndag men ska sova hos en kompis imorn så vet inte..

Puss, Alicia

Mary

Jag sitter och väntar på bussen till min vän Mika. Även fast han bara bor några kvarter bort så är jag för trött för att gå, jag hade precis dansat på klubben och mina ben var som spagetti..

Just nu dansade vi till musiken från filmen ’Burlesque’. Då och då fick jag sjunga och de andra dansa bakom mig. Det var ganska självklart, att det var jag som sjöng alltså. Men missuppfatta mig inte! Nästan alla andra i dansgruppen sjöng bra, men jag hade faktiskt starkast röst. Dessutom ville bara Selma, vår chef, att jag skulle sjunga. Jag sjöng också där när jag inte dansade.

Bussen kom, och jag gick på och satte mig längst bak. Jag tog fram min iPod och satte på Oath av Cher Lloyd. Min favoritlåt just nu. Innan den andra refrängen hade börjat var jag framme, så nära var det..  Utanför bussen gick jag 50 meter till vänster och sen stod jag framför dörren. Efter som Mika var en av mina bästa kompisar så brydde jag mig inte om att knacka. Innanför dörren höll hans föräldrar på att ta på sig skorna.

-Oh hey! Where are you going? Frågade jag och kramade om dem. De hette Mark och Jennifer.

-Hello Mary! We´re just going out for dinner with some friends. Sa Jennifer och tog på sig sina skor.

-We haven´t seen them since college!

-Well that´s nice Mark! See you later then! Sa jag medan jag gick upp för trappen till Mikas rum.

Hela huset var mörkt, det ända ljuset som syntes kom från Mikas dörr. Jag kom på den briljanta idén att skrämma honom. Jag smög fram till dörren och precis när jag skulle slänga upp den och skrika ”BUUUUU!!!!” så sa han:

-Don´t bother. I heard you talking with mom and dad downstairs…

Han satt på sängen med sin dator och skrattade åt mig.

Jag slängde min väska bredvid hans säng och satte mig bredvid honom.

-What are you doing?

Jag nickade mot datorn Han hade i knät. På skärmen stod det med stora bokstäver att man kunde hitta sin livspartner, och sen en massa bilder på medelålders kvinnor och män.

-I'm finding my one true match!

-Dude, on websites like that you're only going to find crazy women and serial killers. Trust me.

Han suckade och slängde sig bakåt.

-I know. But I want a girlfriend!

Jag log mot honom och klappade hans axel.

-Don´t worry Mika, you´ll find someone. When the time is right.

-Well thank you for that good advice, doctor Phil.

Vi skrattade och han satte sig upp igen.

-So, Charlie and Julia are back together.

Charlie var vår andra bästa vän, Julia var en bortskämd elak bitch som Charlie var hopplöst kär i. Hon bara lekte med Charlies hjärta, vilket han inte fattade. Hon hade dumpat Charlie flera gånger för andra killar, som hon sedan dumpat efter en vecka.  Han ville inte ge upp henne.

Jag suckade.

-Poor boy. One day he´ll realize that she´s no good for him. I hope..

-Yeah.. So how did it go today? Did you fall of the stage or something?

-Haha, very funny. No, I´m to smooth for that! We´re dancing ‘Burlesque’.

-Ah! So you´re not falling of the stage, but you´re getting naked?
-Oh my god, what is with you today? We´re dancing to the music from the movie, ‘Burlesque’. Get it?!

-Oh.. Sorry, so you didn´t fall of the stage?

-No. We´re getting a new girl tomorrow!

______________________________________________________________________________________

Okej, första kapitlet!

Vad tyckte ni?  Verkar det bra?

allvarligt hörni, kan ni inte kommentera lite mer? Det är inte kul att skriva om man inte vet vad ni tycker om det! Det är ju ändå inte som läser det ;)

Alicia Xx

Det blir As long as you love me!

Handlingen står nu i menyn, så lägger upp första kapitlet om typ en kvart?

PUSS, Alicia

Marion Charton är 19 är gammal.

Hon bor i London med sina föräldrar och syskon. Mary, som hon oftast kallas, har en underbar röst. Hon går i en musik skola utanför London. Efter skolan jobbar hon på en klubb som underhållare. Hon dansar med sin dansgrupp eller sjunger. Det är då hon är som lyckligast, när hon får stå framför en publik och få applåder.

En dag börjar en ny tjej i dansgruppen. Mary och tjejen klickar direkt och blir snabbt vänner. Den vänskapen vänder upp och ner på hennes liv..

________________________________________________________________

Vad tycker ni? Det är samma som i menyn, men vad tycker ni? Om ni gillar det så lägger jag upp första kapitlet ikväll, så var snabba att kommentera så får ni mer att läsa!! :D

Alicia

Xx

Elise

Mina föräldar hade varit i London, i min och Leas lägenhet i några timmar nu, och jag blev bara mer och mer nervös. De satt och pratade med mig, rättare sagt så försökte dom. Jag var någon annan stans, tänkte på hur dem skulle reagera. På mig och Louis alltså..

-Älskling, vad är det?

Jag vaknade från mina dagdrömmar. Jag satte på ett fejk leende och skakade på huvudet.

-Inget, vad menar du?

Mamma tittade strängt på mig.

-Elise. Jag känner dig. Jag vet att det är något du inte berättar. Vad är det du inte vill berätta för mig och pappa?

Pappa ställde ner kaffekoppen och vände huvudet mot mig. Han blick var likadan som mammas. Skulle jag berätta nu? Nej Louis fick komma först.

-Okej, ni har rätt. Jag måste berätta något.. Men jag tänker inte göra det ensam.

-Vad menar du med ensam?

-Vi måste vänta på någon, jag kan inte säga det jag vill säga förän den personen är här.

Jag tror varken mamma eller pappa visste vad de skulle tro eller säga, för det bara satt där i soffan med sina kaffekoppar.

Åh, kunde han inte komma snart?

Louis

Det var nära nu. Jag var bara några kvarter från Elise' lägenhet. Min mobil ringde.

-Hey mom!

-Hello darling! How are you? -I´m a bit nervouse.. But, I´m okay. How are you mom?

-Oh, I´m good! We´re going to the museum with the girls. But why are you nervous?

-I´ll tell you later. I have to go, love you.

-Love you baby. Bye.

Jag suckade. Jag hade bara avslöjat lite för mina föräldrar om Elise. Men jag ville såklart att de skulle träffas i verkligheten.

Jag var framme.

Jag gick fram till porten och slog in koden som jag numera kunde utantill. Trapporna kändes längre och jobbigare än de brukade vara. När jag äntligen stod framför dörren blev jag ännu nervösare än jag var förut. Men jag ringde ändå på dörrklockan. Elise öppnade några sekunder senare och hon såg lika nervös ut som jag troligen gjorde. Hon böjde sig fram och kysste mig försiktigt.

-They´re in the livingroom.

Jag nickade och andades några snabba andetag innan jag gick in i vardagsrummet. Hennes föräldrar kollade upp, förvånade. Hennes pappa ställde sig snabbt upp, och jag stod emot en reflex att ta ett steg bakåt.

-Pappa. Snälla sätt dig ned. Kan vi prata på engelska så Louis också förstår?

Jag ryckte till när hon nämnde mitt namn. Hennes pappa satte sig ner igen och suckade.

-Why are you here?

-I´m here because I´m in love with your daughter. An I don´t care what you think of it. I don´t know why I was so stupid to listen to you and leave her when she needed me the most. That´s never going to happen again!

Jag insåg att jag hade skrikit. Varför? Det var ilskan som kom ut antar jag.

-Sorry. ursäktade jag sen.

-Elise, why did you come back to England? Whas it so that you could meet this boy again. frågade Elise' mamma.

-He´s not just some boy! He´s the love of my life and I love him!

Elise skrek nu högre än jag hade gjort. Hon hade tårar i ögonen, jag tog hennes hand. Hon kramade min hårt.

-You don´t know what love is! You´re just seventeen. He´s four years older than you!

-Why does that matter? sa jag. -I´m never going to hurt her.

-But you did! Don´t you remember? You slammed her down at the bed and she hit her head and got a concusion!

-Yeah, and do you think that was my intention? I felt so bad after that happening.

-He almost didn´t touch me at all because he was afraid of hurting me. fyllde Elise i. De tittade på oss, mållösa. Jag såg ändå ilskan i deras ögon.

-Elise, if you love us, please listen. He´s not good for you! Please leave him, and come with us to Sweden again!

Elise

Jag hostade.

-And you´re sick! Elise, listen to me. This boy..

-His name is Louis! avbröt jag . Mamma suckade och fortsatte sedan.

-Louis... is in a band. He works all the time. He can´t take care of you when you´re sick, or what so ever! You´re coming home with us!

Mamma ställde sig upp och gick fram till mig och Louis. Hon tog ett hårt tag om min arm och försökte dra med mig. Pappa gick och tog deras saker i hallen.

-Mamma sluta!

-Stop, you can´t make her go with you. sa Louis som nu försökte få loss mamma från min arm. Det började göra ont och jag anade att det skulle bli rött..

-Mamma sluta, det gör ont. Mamma släpp!!

Det rann tårar ner för hennes kinder. Pappa stampade otåligt i hallen med hans och mammas väskor i händerna.

-Elise, om du inte lämnar Louis och följer med oss hem till Sverige... Då kommer jag aldrig prata med dig igen. snyftade hon.

Hur kunde hon göra så? Tvinga mig välja mellan mannen jag älskade och mina föräldrar.

Men om hon verkligen gjorde så, då kunde hon inte älska mig lika mycket som Louis gör. Om hon gjorde det så skulle hon se att han gjorde mig lycklig. Jag hade aldrig trott att jag på något sätt skulle behöva förlora mina föräldrar, men det kändes som att det var det som hände.

-Mamma, om du inte kan acceptera att jag älskar Louis och att jag aldrig kommer lämna honom, så kan du gå. Och du också pappa.

Båda mina föräldrar stod nu i förundring. De tittade med ledsna ögon på mig, mamma grät. Till slut släppte greppet om min arm och hon vände sig om och gick. Pappa tvekade en stund, men snart vände också han sig om och gick. Louis gick och stängde dörren och jag stod kvar, chockad. Jag visste att jag hade sagt det och jag visste att de skulle göra allt för att separera på mig och Louis, men jag trodde inte att de skulle ge upp.. Mig.

-Are you okay Elise?

Jag hörde hans fråga, men jag kunde inte svara på den. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag var överlycklig att vara med Louis, men förtvivlat över att mina föräldrar just hade lämnat mig. Troligen för alltid.

Tårar rullade ner för mina kinder. Jag skakade på huvudet och kastade mig i Louis' armar. Han höll om mig när jag grät så jag nästan inte kunde andas.

-Babe, breath. Please.

Jag försökte lugna ner mig. Jag backade ur hans grepp och torkade mina ögon. Andades in, andades ut. Ja mötte hans blick.

-I love you.

-I love you too.

Jag kramade om honom igen. Jag visste att det var där jag hörde hemma, i hans armar. Jag hoppades att jag oh min lillebror skulle mötas igen, men det skulle troligen aldrig hända. För jag åkte inte tillbaka till Sverige. Jag kommer stanna här, med Louis. För somsagt, det var där jag hörde hemma.

___________________________________________________________________________________________

OOOH!!!!!!!! Vad tyckte ni om slutet? Skrev ett extra långt kapitel eftersom ni inte har fått nått på en vecka. Jag har varit jättesjuk och är fortfarande.. Gott med tid att börja på nästa novell!!

Ge mig ideér! Vad tycker ni att den ska handla om?

Vill ni att jag ska skriva en epilog på den här? Typ vad som hände sen?

PUSS, Alicia

Harry

Jag satt i bilen påväg mot studion. Jag, killarna och våra managers skulle träffas och prata om det nya albumet som snart skulle släppas. Det var rött ljus och jag stannade. Det gick över en tjej som var rätt så lik Lea. Jag började tänka på henne. När skulle hon ringa egentligen? Jag hade tänkt på henne hela dagen och jag längtade efter hennes röst.

RIIING RIIING RIIING

Jag tog fram telefonen och såg på skärmen. När man talar om trollen!

-Hey babe!

-..Hey.

Hon grät. Hennes röst var tjock och jag hörde hur hon snyftade.

-What´s going on? Ae you crying?

-No..no it´s fine! I´m alright..

-No, I can hear you crying, do you want me to come to the hospital?

-No! Don´t you have an important meeting today? -Yeah, but I can come a bit late it´s fine ..

-No, don´t come here. I´m fine, it´s just.. A patient that were my friend died today. And I just lost a patient in surgery..

-Oh my god.. Are you sure you don´t want me there?

-Yeah. I´m gonna go and talk to my boss and see if someone else can take my shift.

-Okay, ehm.. I can be at the hospital in three hours?
-No, it´s fine. I´ll take the buss. But can you come to my apartment afterwards?
-Of course babe! I´ll be there.

Vi la på och jag fortsatte mot studion.

Louis

Jag var påväg mot studion. Jag var tvungen. Vi skulle prata om det nya albumet, Take Me Home. Live While We´re Young hade ju läkts och de ville vara säkra på att det inte hände igen.

Men det var inte det jag oroade mig för. Elise' föräldrar var ju påväg till London, just nu. Både Elise och jag ville berätta att vi var tilsammans igen, att vi aldrig mer skulle vara ifrån varandra på det sättet. Men jag började bli lite nervös.

Det blev rött ljus och jag stannade. Det var ingen som gick över och jag hade brottom. Jag funderade på att köra. Jag skulle ju vara där om typ tre minuter... Jag chansade, inga poliser i närheten. Jag såg inga kameror heller så jag gasade och körde över övergångstället. Jag kom bara 5 minuter försent till mötet.

2 Timmar senare

Jag var påväg hem till Elise. Vid det här laget hade hon och hennes föräldrar hunnit kramats och pratat länge. Jag undrade vad de skulle säga. Hennes paooa, skulle han försöka slå mig? Det hände alltid i romantiska filmer när killen förklarade hur mycket han älskade dottern. Då slog pappan och det kom en massa blod överallt. Jag tror inte jag var någon "prins charming", men om jag skulle behöva kämpa för att behålla Elise så skulle jag göra det.

Jag förstod verkligen inte varför jag hade lyssnat på dem för några månader sen. Var jag inte modig nog då?
Under de två mpnaderna jag inte hade träffat ellet pratat med Elise hade varit ett helvete. Tänk dig, två långa månader utan din livs kärlek. Jag hade inte gått ut, bara suttit inne med glass och romantiska filmer.

Åh.. Verkligen manligt, Louis.. Men det var så det var.

Killarna hade såklart försökt att trösta mig men det hade varit förgäves. Jag hade bara gråtit när jag rusade ut ur sjukhuset. Sen hade det varit ilska, men jag vet inte vem jag hade varit arg på. Elise' föräldrar? Gud? Eller kanske mig själv? Så var det nog, jag hade varit arg på mig själv för att jag inte hade stått upp för min och Elise' skull.

___________________________________________________________________________________________

Jag hoppas och tror att ni förstår när det inte kommer kapitel så ofta. Jag har läxor och prov varje vecka och mycket att plugga. Ni som går i 8an i en internaionell skola fattar..

Vilket leder mig till en fråga; Hur gamla är våra kära läsare?
Vill liksom veta vilken ålder vi skriver till ;)

Kommentare på nu då! Det rullar aldrig in några kommentarer nu förtiden? Det tar bara en minut, snälla?

Puss puss från Alicia  

Lea

-Clear!

Jag satte de två plattorna på mannens bröst och tryckte på knappen. Mannens kropp ryckte till, men hans hjärtade slog fortfarande inte. Jag hade elchockat honom tre gånger, och jag insåg att han inte skule vakna igen. Jag suckade och la tillbaka plattorna på akutvagnen.

-Time of death 12.48

Alla började plocka undan och gå till sina patienter. Jag hade lunch nu, så jag började gå ner mot caféterian.

-Lea!

Jag vände mig om och Sara kom springande mot mig. Sara var min bästa kollega och vän på sjukhuset.

-Hey!

-What happened with Mr. Vega, I heard they called a code blue?

-Yeah, he had a heart attack and his heart was too old. It couldn´t take it, we lost him.

-Oh, I´m sorry. Are you okay?

Jag kände efter. Nej det var jag inte. Mr. Vega hade legat på sukhuset i flera månader och vi hade blivit vänner. Det kändes konstigt att han var borta.

-No. But I will be.

Vi köpte mat och satte oss vid ett bord och började äta.

-I haven´t seen you in ages! Where have you been? frågade jag Sara och tog en tugga av min sallad.

-Well, I went home to see my parents, you remember I said that my grandmother past away a few months ago?

Jag nickade.

-Yeah, how´s your mom doing with that?

-Well, she´s doing okay but she´s still really sad. So I just went there to comfort her a bit.

Vi pratade på och sen hade jag en operation. Jag tvättade mig och gick in i operationssalen.

-We are here today to help Mrs. Soures with her kidney.

Mrs. Sources låg med ett skynke över sin kropp och hon såg lite nervös ut.

-Mrs. Sources? You don´t need to be nervous. I´ve done this hundred of times, I could do it in my sleep!

-But you won´t right?

Jag skrattade och log mot henne.

-No I won´t. Okay, we´re going to put you to sleep now, okay Mrs. Sources?

Den gamla kvinnan log mot mig och jag la masken över hennes näsa och mun. Efter 4 sekunder somnade hon.

Jag tog kniven och skar ett jack i kvinnans mage, lite under hennes revben. Det sprutade upp blod. Vad var det som hade hänt? Hade jag skurit i en artär? Nej, det fanns inga stora blodkärl där. Men varför blödde det så mycket?

-What happened? Why is she bleeding so much?

Min AT-läkare var helt utom sig. Hon skrek nästan, så chockad var hon. Men jag fattade ingenting! De andra läkarna såg lika undrande ut. Jag fick tyg för att suga upp blodet men det slutade inte blöda. Tyget hjälpte inte och blodet droppade ner för Mrs. Sources kropp. Hon förblödde.

Jag suckade för andra gången idag..

-Time of death, 14.03

Jag skyndade ut ur operationssalen och in i ett jourrum. Tårarna strömmade ner för mina kinder och jag satte mig ner på sängen. Jag tog snabbt fram mobilen och tryckte in det numret jag kunde i huvudet. Harry.

____________________________________________________________________________________

Ok, detta var ett tråkigt mellankapitel.. Men det kommer ett imorn! Docjk så kommer ViSkogen till min skola och har en föreläsning och jag vet inte hur sent det blir-.- Men det kommer ett iaf! ;)

Men hörrni, snälla kommentera mer!!! Snart är novellen slut och ni kan väll säga vad ni tycker ellet tror kommer hända? Med Harry och Lea, och med allt om Elise och Louis och Elise' föräldrar???

Ja, nu har jag suttit och skrivit alldeles för länge på en vardag när jag har prov imorgon..

Har ni hört Little Mix's nya singel föresten? DNA?? Jag älskar den! Little Mix är bandet som Zayns flickvän är med i, Perrie :) Dom vann X Factor UK 2011!

xxAliciaxx