Jag tog min lilla axelväska, packade ner iPhone4, rumsnyckel, hörlurar, boken En Geishas Memoarer och pengar. Sen tog jag på mig mina kil-klackar och gick ut. Jag fick hålla upp min klänning lite så att jag inte snubblade. När jag kom ut ur hotellet viste jag inte vart jag skulle gå.

-Can I help you, miss? frågade en som jobbade på hotellet.

-Ehm, yes. I think so, I´m looking for a nice café. Do you no any? frågade jag och han tänkte en stund.

-Yes, The marples has great coffee. I´m sorry but, that´s actually the only café I now in London. sa han och rodnade lite. Jag log.

-That´s okay. Where is it?

-You just go around the corner and keep going for 50meters. sa han och pekade.

-Thankyou! sa jag och började gå åt det håll han hade pekat. Jag satte i musik i öronen. I Want - One Direction. Min favvo! När jag kom fram såg jag att det var ett ganska lugnt ställe, inte för populärt liksom. Jag ställde mig i kön och förstod varför han tyckte att de hade gott kaffe. Det var troligen 30 kaffe sorter här! Svart kaffe, Latte, Latte Machiato, Espresso, Cappuchino, Mocca och en massa utlänskt kaffe. Jag testade ett vietnamesiskt kaffe och till min förvåning smakade det lite choklad! Eftersom jag älskade choklad beställde jag en till efter ett tag. Jag bara satt och läste ur min bok. Men jag bara tänkte på annat så jag la undan den efter ett tag. Jag hade suttit innomhus och det hade blivit lite varmt så jag satte mig på uteserveringen istället. Jg tänkte bara på de där killarna. Speciellt på Louis. han hade så fina ögon. Så blåa. De andra killarna var också snygga, alla var ovanligt attraktiva :) Men Louis stod ut.

Rrrrriing Rrrriiiiing.

-Hallå? svarade jag i telefonen.

-Elise, det är Anna! svarade Anna lita andfått.

-Hej Anna! Hur mår du? frågade jag.

-Bra, jag mår bara bra. Men du kan inte gissa vad som just hände! sa hon och jag blev lite orolig..

-Den där Louis kom förbi och frågade om du var här!!! nästan skrek hon! Jag blev så jävla glad! Då gillade han mig verkligen!

-Men herre gud! skrek jag nästan tillbaka. Jag kom på att det var andra människor här och harklade mig som jag brukade när det blev lite pinsamt-.-

-Men vad sa du då? frågade jag lite spänt.

-Jag sa att du inte bodde här men jag gav honom ditt nummer. Han sa att han skulle ringa dig senare! skek hon igen. OH MY FUCKING GOD.

-Eeh.. Okej, hur var han?

-Han var cool, lite blyg och sådär. Väldigt artig. sa hon och det pirrade till i mig igen.

-Okej, tack Anna! Jag ringer dig när han har ringt! sa jag och vi sa hejdå.

Jag satt bara och tänkte på Louis resten av eftermiddagen. När klockan var typ 3 kom jag på att jag inte hade ätit nått så jag beställde en cesarsallad. Den var inte alls lika god som kaffet men ändå god. Helt plötsligt ringde min mobil. Jag stelnade till och jag var inte riktigt på om jag skulle våga svara eller inte. till slut tog jag mod till mig.

-Hello? Jag hörde att jag darrade på rösten lite.

-Hi Elise! sa en bekant röst. Louis.

-Hi! Who is this? frågade jag för att han inte skulle veta att Anna hade ringt mig.

-It´s Louis. Do you remember? The cinemon buns murderer? sa han och jag skrattade en stund. Han hade humor verkligen humor C:

-Of course, how could I forget? sa jag och nu var det hans tur att skratta.

-So I was wondering if you would like to have dinner with me sometime? frågade han och han darrade också på rösten. Jag drog efter andan.

-Hello? undrade han.

-Oh, sorry! Of course I want! sa jag och log.

-Okay, what hotel are you staying at? frågade han. Eftersom killen av mina drömmar just hade bjudit mig på dejt så hade jag minesförlust just nu. Jag fick kolla på rumsnyckeln.

-London City Hotel. sa jag.

-Okay! I´ll pick you up at seven?

-Perfect! See you.. sa jag och det började pirra ännu mer i magen.

-See you!

Hej. Nu, precis just nu började min mamma prata om One Direction med sin kompis och jag blev alldeles pirrig(vem blir inte det när nån ratar om dom??)och typ började hoppa c: Jag tog fram en affisch och hon ba "Nejnem jag har ju sett dom!". JAG DOG. Hon och mina kusiner hade tydligen sätt dom på Götgatsbacken i somras-.- Jag hade inte vart där. Jag dog ännu mer och började gråta. FUCK MY LIFE. Jag gråter fortfarande. Dom hade sett Harry, Zayn och Liam. Jag kommer ihåg att jag inte fick följa med dom. Om jag hade fått det hade jag levt lyckligt i alla mina dar. Vet nån när dom komer hit nästa gång?? Hittar ingen bra sida men konsert datum. FUCK MY LIFE x10000000000000000000000000.

Louis

-I really understand you were gone a long time today, Louis.. sa Niall och kollade på mig. Han log.

-Yeah, she was really cute! sa Harry och alla började le mot mig.. Jag rodande och kollade ner lite i marken.

-Why don´t you ask her out? sa han och jag stirrade på honom. Kunde man verkligen göra så? Jag menar, jag hade ju bara träffat henne en.. Eller, två gånger. Ja men det måste man ju kunna! Eller?

När jag stod där och tvekade så kom jag på att jag inte ens hade hennes nummer. Jag kankse kunde gå tillbaka på kvällen och fråga. Ja, så fick det bli.

-I´ll go back tonight guys. I don´t even have her number. sa jag och de nickade.

Elise

När jag satt i bilen på väg hem till hotellet var jag riktigt glad. Han hade pratat med mig, och inte bara för att få lite socker den här gången! c: Anna såg det.

-Varför är du så glad då? Men innan jag svarade kom hon på.

-Juste! Den där killen! Men alla var ju skitsöta. Log hon och jag skakade av glädje.

När jag hade kommit tillbaka till hotellet hade hon släpt mig och jag hade direkt åkt upp för att duscha. Mamma hade satt in ett nytt shampo.  Det verkade bra så jag använde det.. Sen tog jag på mig min nya maxiklänning. Det var verkligen fin! Den hade ett randigt mönster med alla regnbågensfärger. Sen satte jag upp håret i en hög bulle och gick ut till pappa som stod i köket. Jag ville gå ut och vara för mig själv för en stund. Behövde liksom tänka.

-Ska du någonstans gumman? frågade han men fortsatte att titta ner i tidningen som han läste.

-Jag tänkte gå ut och plugga på ett café elller nått sånt. Då kollade han upp på mig. Han såg frågande ut.

-Varför? Sommarlovet har ju bara börjat och du har ju inte precis några prov eller läxor? ... Du döljer väll inte något för mig, du vet att jag alltid lyssnar. sa han och jag undrade vad jag skulle säga. Det blev sanningen.

-Okej, du fick mig. Jag måste bara tänka lite och jag hittar ju hem sen. Kommer om några timmar. sa jag och då gick han med på det. Det var en grej med min pappa. Han gick med på att vi ljög ... för det mesta. Han gick med på att vi ljög när det gällde skolan, fester och sådär. Han vet att vi tar ansvar och att även om vi ljuger så gör vi oftast det rätta för vi får så dåligt samvete. Men när det gällde våra känslor så tolererade han inget annat än sanningen. Det var samma med mamma. Både jag och Emil hade därför ett väldigt bra "band" till våra föräldrar.

------------------------------------------------

Sorry för tråkigt kapitel! oh kort... Men det nästa kommer om typ en timme!