Jag vaknade av att mamma skakade mig.

-Elise!! Vakna säger jag! sa hon och skakade om mig igen.

-Planet går snart. sa pappa och började gå med Emil mot vår gate.

Jag kliade mig i ögonen och kollade på klockan. 07.18 Suck. Jag tog min väska. Mamma gav mig en TicTac. Hon köpte alltid dom när vi var på flygplatsar och då köpte hon dussintals. Hon var galen i dem. Jag tog emot den men tänkte spara den tills senare så jag la den i fickan. När jag var framme vid gaten tog jag fram mitt pass och gav det till tanten bakom disken. Hon kollade en stund på mig som om flickan på bilden inte var jag. Jag förstod henne. Bilden i mitt pass var jätteful för jag hade just klippt mig och hade blivit jätteonöjd. Det hade blivit en alldeles för kort lugg. Jag var så sur att man inte såg att det var jag... Till sist gav hon mig passet och sa till nästa person i kön att komma fram. Jag och mamma skrattade lite åt hur tanten hade sett ut och sen gick vi och satte oss bredvid pappa och Emil. Jag längtade så himla mycket till England! Jag hade varit där varje år sedan jag var 5 år men de senaste åren hade det inte blivit så för jag hade sommarjobbat och mamma och pappa hade inte hittat en billig resa någon annan vecka en den jag hade sommarjobbat. Så jag hade faktiskt inte varit där på 3 år... Jag blev lite ledsen när jag tänkte på det.

"Välkommen till det här planet som går till England, London. Vi kommer att landa om ungefär en och en halvtimme så det är bara att slappna av och kanske ta en drink eller en påse godis i vår kiosk. jag heter Axel Hornstil och är er kapten denna ljuvliga morgon".

Jag och mamma kollade på varandra och tyckte att han var lite väl hurtig. Klockan var ju liksom bara 07.42 Jag stoppade in ett tuggumi i munnen och började tänka på Lonon. Det var min favoritplats i hela världen. Det var så fridfullt, en helt annan atmosfär än i Stockholm. Människorna var lugna och trevliga. När jag kände att planet började röra på sig blev jag lite nervös. Starten var den läskigaste delen av flygningen tyckte jag. Så jag satte min iPhone på flygplansläge och satte på lite musik. I Want men One Direction spelades först och jag började nynna med. Mamma kollade på mig och log. Hon visste att jag älskade musik och att jag älskade One Direction. Tack vare mig kunde hon nog allt och alla låtar med One Direction! Haha, när jag tänkte på det log jag tillbaka. Jag somnade och drömde om London. Såklart :)

-Men kan du vakna eller?? Skrek Emil nästan och petade på mig för att retas. Jag visste att han älskade mig men han älskade också att retas. Jag retade lika mycket tillbaka.

-Jaja. sa jag och tog min handväska. Jag blev ganska förvånad över att jag hade sovit hela tiden. Jag brukade aldrig kunna sova längre än tills vi landar... Vi gick av planet och gick mot rullbanden som allas väskor låg på. Min familjs väskor kom först men min väska kom sist.. Undrar verkligen hur de där gubbarna hade lagt upp väskorna. Vi köpte lite extra godis och TicTacs i TaxFree affären och sen satte vi oss i en taxi och åkte till vårt hotel. Det låg nära Harolds(ett jättestort shoppingcentrum)så vi kunde handla när vi ville :) Vi bodde på 13 våningen och alla hade eget rum. Wow, mamma och pappa hade verkligen sparat alla resepengar från de sommrar som vi inte hade åkt för det här såg dyrt ut! Man hade till och med sitt eget badrum, Så här stort hade jag aldrig haft det. JMitt rum var stort och hade en stor dubbelsäng mittemot en tv. Dörren til toaletten var bredvid tv:n och jag såg att det fanns ett badkar! Jag blev överförtjust(???). Eftersom klockan bara var runt 10 så beställde vi roomservice för alla var hungriga. Jag badade efter det, jag kände mig ganska ofräsch eftersom vi hade flygit. Efter det tog jag på mig ett randigt linne och ett par jeans shorts. Till det fick det bli ett par rosa ballerinaskor. Jag bestämde mig för att gå till Harolds med mamma. Hon hade på sig en svart klänning och flipflops. Vi lämnade pappa och Emil och promenerade iväg till Harolds.

Jaa, det var första kapitlet! Hoppas att ni är nöjda, det kommer mer imorn :) Jag kommer uppdatera ganska dåligt på dagarna men det ordnar sig nog! GLÖM INTE ATT KOMMENTERA!  

Elise och hela familjen har längtat till den långa och sköna semestern till England i ett halvår nu och äntligen ska de sätta sig på planet och åka! När det har gått några veckor i UK så kommer hon på att det troligen inte kommer att bli som hon har tänkt sig..