Sorry men jag hann verkligen inte skriva kapitel idag! Jag åkte direkt efter jobbet till min kompis och bokade biljetter till London :)
Det kommer tyvärr inte komma något kapitel förrän på måndag, jag och familjen ska bort i helgen så det kommer inte gå :/

Hoppas ni håller ut! Kommentera så länge så vet jag precis vad ni vill ha och kapitlet kommer snabbare! ;)

Kram Alicia

Mary

Jag vaknade av att en mobil ringde. Jag kollade på nattduksbordet, men det var inte min som ringde. Jag vände mig om och såg att det var Nialls som ringde. Den låg på nattduksbordet på hans sida. Signalen var riktigt hög men han vaknade inte.

-Babe. Niall. Niall, wake up. Sa jag i ett försökt att väcka honom men han bara stönade och la kudden över huvudet. Jag sträckte mig över honoom och tog hans telefon. Jag drog fingret över skärmen och tog telefonen till örat.

-Hello? 

-Hello? Svarade en kvinna med bred irländsk dialekt i andra änden. Hon verkade lite förvånad över att det var jag som svarade och inte Niall.

-Who is this?

-This is Maura, Niall's mother. Is Niall there?

-Yes, but he's asleep.

Jag blev genast generad och önskat att jag inte hade svarat. Såklart att jag hade velat prata med och träffa Nialls föräldrar, men inte såhär för första gången..

-Oh.. May I ask who this is?

-Ehm, this is Mary. I'm Niall's.. friend.

Jag blev lite osäker på varför jag sa det. Jag menar, jag var ju mer än hans vän. Men han kanske villevara den som berättade för dem? Om det var fallet så borde han nog göra det ganska snart, det borde vara i varje skvallertidning om jag kände media rätt.

-Oh. Tell him that his mother called him, will you? sa hon med en bitter ton. Hon verkade inte särsilt glad över att inte pratat med sin son.

-Absolutely. sa jag så vänligt jag kunde.

-Good bye.

-Good bye mrs. Horan.

Sen lade hon på. Jag la försiktigt ner telefonen på nattduksbordet på min sida, eftersom det var närmast. För att förtränga det pinsamma samtalet med Nialls mamma gick jag ner till köket och gjorde en kopp te. Innan jag gick ner tog jag på mig Nialls t-shirt som låg i hörnet av mitt rum. Den var så stor att den gick till hälften av mitt lår, så kag tog inga shorts under.

En lapp låg på köksbordet. 

Hey honey! Your father and I left for work, but we'll come to your show tonight at the bar! James will come too, I think he's at work as well. Love mum 

Tur att mina föräldrar inte var hemma! Jag vet inte vad de hade tyckt om att Niall sov över.

Juste. Showen började klockan åtta ikväll, som vanligt. Vi dansade fortfarande numren ur Burlesque. Jag hade inte frågat Niall än, men jag hoppades att han kunde komma. Jag hade förberett en låt jag ville sjunga, och tillägna den just till honom. 

Jag fortsatte att göra min kopp te och satte på radion som fanns i köket på låg volym så att Niall inte skulle vakna. Precis då kom en ny låt på, One Thing. Jag gillade killarnas musik, jag gillade texterna och melodierna fastnade lätt på huvudet. Catchy liksom.

Jag började tyst sjunga med för mig själv.

Now I'm climbing the walls but you don't notice at all, that I'm going out of my mind all day and all night. Somethings gotta give now, cause I'm dying just to know your name. And I need you here with me now, cause you've got that one thing.

När man talar, sjunger, om trollen. Niall kommer ner släntrandes för trappen i bara ett par grå mjukisbyxor. Han hade en.. vältränad kropp. Mycket vältränad. Jag slutade genast stirra när han skrattade lite åt mig och kom närmare. Han la sina händer på mina höfter och log.

-Morning babe.

-Morning. 

-You like what you see? Sa han sen med ett busigt leende och kysste mig.

-Maybe. mummlade jag mot hans läppar. Han slutade kyssa mig och gav mig istället en puss på näsan. 

-Well I certanly like the way you look in my shirt. You look fit.

Jag fnissade och pussade honom på kinden.

-Do you want me to make you a cup of tea?

-It's okay, I can do it.

-No I want to make it. Just sit down and let me make you a cup of tea. 

Han gjorde som jag sa och satte sig vid köksbordet. 

-I'm liking the view. Sa han och blinkade med ena ögat mot mig. Jag drog generat i t-shirten och försökte få den att bli längre, men gav upp. Han var trots allt min pojkvän. När jag vände mig om och satte ner hans kopp med rykande te på bordet såg jag att han läste lappen som min mamma hade skrivit.

-You're dancing tonight?

-Yeah, I was gonna ask you if you'd like to come? I'm singing as well.

-I'd love to darling, but I'm not sure if I can. Let me check. Sa hn och drog upp sin mobil ur fickan på mjuksibyxorna.

Jag satte mig bredvid honom och han la en hand på mitt ben. Jag såg att han gick in på almanackan.

Jag hoppades verkligen att han kunde komma. Kanske skulle jag frågat tidigare? Jag hade ju övat låten för hans skull. Jag ville också att mina föräldrar och Niall skulle träffas igen. Jag tor inte att Niall och James hade träffats någn gång. Självklart hade de sagt hej när jag och Niall brukade gå upp till mitt rum när han var hemma hos mig och James hade satt i soffan eller var i köket, men vi stannade aldrig och pratade med honom.

-Uhm, we have a meeting but if I ask real nice, maybe we can push it 'till early tomorrow.

-Really? You don't have to do that!

-Of course! I will try, but I'm sure I can do it. Simon doesn't like when things are ghanged in the last minute. So what are you singing?

-You'll see. Sa jag och log mot honom. Han log tillbaka och kysste mig. Jag älskade när han gjorde så, log i kyssen. Att känna hans läppar som var svängda uppåt mot mina. Åh vad jag älskade det, och honom.

__________________________________________________________________________________________________

OMG vad tycker ni om trailern till This Is Us som släpptes för några timmar sen? JAG ÄLSKADE DEN :D Och lyssnade ni i bakgrunden på Best Song Ever? Jag tyckte att den lät väldigt pojkbandig, men det är bra! I alla fall i min åsikt ;)

Kommentera på! Sprid gärna bloggen till era vänner eller på Twitter oc så, när uppbehållet var så slutade många läsa och nu är det bara ett fåtal som går in varje dag. Jag vet att det var otroligt dåligt av mig att inte skriva på så länge, tro mig jag har sjukt såligt samvete, men vi vill ju ha tillbaka läsarna! 

Jag kommer inte att kunna uppdatera varje dag, det vet jag 100%. Men ofta kommer jag kunna! Jag kommer inte kunna göra det imorgon, men på torsdag tror jag! Det kommer troligen bli något varannan dag liknande :)

Den sista bilden är egentligen en GIF men såg i efterhands att den inte funkade, vet någon varför?

OM ni har lästa såhär långt i den här grymt tråkiga 'authors note', kommentera #ThisIsUs eller #BestSongEver och så får ni en regnbåge  

Så kommentera på nu! 

KRAM Alicia

Niall

Det har gått två veckor sen intervjun kom på tv och alla fick reda på mig och Mary. Jag vet att hon har fått mycket hat, jag har fått för att skaffat en flickvän. Helt ärligt förstår jag inte. Fansen säger att de stöttar oss genom allt, men så fort någon av oss får en flickvän eller ryktas ha en flickvän, eller helt enkelt umgås med en tjej, så blir de galna och skickar hat till både oss och tjejen. Majoriteten av fansen är de bästa fansen som finns och stöttar och faktiskt hela tiden och jag kommer för alltid älska dem, men de som skickar hat och blir avundjuka blir jag bara arg och ledsen av. Hur kan de bli avundsjuka på någon som de inte känner? Även om jag vill vara vän med alla fans, så går inte det. De känner inte mig i verkliga livet, de vet ju inte säkert att jag är mig själv i intervjuer och på konserter, det är jag, men de vet inte det. De har en bild av oss. Att vi är perfekta och deras drömkillar, men så fort vi gör någonting som dem inte gillar eller inte passar deras bild av oss blir de arga på oss. 

Det hat hänt med alla oss. Louis och Eleanor för båda mycket hat varje dag. Dessutom har dom ju allt det här om Larryhela tiden. Kan folk bara inte fatta att de bara är vänner. Zayn och Perrie får mycket hat också. Liam och Danielle fick jättemycket hat. Jag vet inte säkert varför de gjorde slut, Liam blir så ledsen varför gång vi pratar om Danielle, men jag tror en stor anledning var hatet och att hon inte orkade med det längre. När Harry och Taylor var ihop blev det kaos. Det känns som samma sak händer med mig och Mary. 

Jag har försökt att prata med henne om hatet, och frågat henne hur hon känner men hon viftar alltid bort det. Hon byter samtalsämne eller säger att det är okej och att allt går bra. Hon säger att hon inte låter det påverka henne, men jag ser hennes reaktion varje gång hon får mentions. Det är som att hon blir orolig och ledsen direkt. 

Nu sitter jag i bilen och är påväg hem till henne. Jag parkerar bilen och låser den innan jag joggar in i byggnaden. jag tar hissen upp till hennes våning. När jag kommer till hennes dörr bryr jag mig inte om att knacka, jag har varit här så många gånger och jag tror inte det gör någonting för Mary. 

-Babe, I'm here! Where are you? ropar jag medan jag sparkar av mig skorna. Jag tar med mig påsen med chips och Coca Cola jag har köpt med mig och går in i lägenheten.

Jag hör prasslande med papper och tysta snyftningar från vardagsrummet. Jag blir orolig och går snabbt dit. Jag möts av Mary som sitter i soffan med sin laptop framför sig. Hon har röda och svullna ögon, det liigger blöta pappersnäsdukar på bordet framför henne. När hon ser mi blir hon snabbt tyst. Hon torkar snabbt bort tårarna och samlar ihop näsdukarna. Hon stänger sin laptop och går snabbt förbi mig.

bajs

-Mary? Baby, are you okay?

-Yeah, I'm fine. Everythings fine. Säger hon med tjock röst  och jag hör hur hon håller tillbaka tårarna. Jag vänder mig om och går efter henne till köket. Hon kastar allt papper och tar fram ett glas. Hon fyller det med vatten och dricker snabbt upp allt. Jag sätter ned påsen på matbordet, sen ställer jag mig bredvid henne och rör hennes axel i ett försök att lugna ner henne.

-Mary, why are you crying?

Hon svarade mig inte.

-Mary? 

Jag försökte vända henne mot mig men hon stod kvar.

-Mary, answer me! You're worrying me! 

Hon satte ner glaset i diskhon och kollade på mig. Det gjorde ont att se henne såhär. Hennes hållning var ihopsjunken, hennes ansikte rött av allt gråtande och hennes blick sårad. Jag ville bara veta vad som hade hänt.

-What happened?

-Nothining. It's just.. Some people tweeted me some stuff, and it got to me a bit.

Hat. Jag visste det.

-Oh my god. What did they write?

-Same old. That I don't deserve you, comments about how I look and things like that.

-Babe. Never listen to them. They're just jealous because you're so damn beautiful and I'm in love with you! You shouldn't even pay attention to them!

-But maybe they're right? Maybe I'm not worthy you? I mean you're amazing and-

-No Mary, you're amazing! avbröt jag henne. Sen gav jag henne en puss på munnen och kramade henne länge.

-Are you okay now? I really don't want you to think about all the things they say, they're just trying to get our attention! 

Vi satte oss i soffan och satte på TV:n. Hon satte sig bredvis mig men jag drog upp henne i mitt knä  och pussade henne på kinden.

-Why didn't you want to tell me? When I came here?

-I don't know really. svarade hon. Hon mötte inte min blick, hon bara såg ned på sina händer i sitt knä.

-I guess I didn't want to show you that I'm weak.

-Darling, you're not! I'm so impressed with how you haven't broke down earlier! When I got hate the first time I was a mess! You're so so strong.

-But I'm not! I've cried many times over the stuff they write! You just haven't been here..

-Baby, please tell me when it gets to much! I hate when you're sad. It broke my heart when I came in and you were crying! I'm here for you, you know that.

-I'm sorry.

-Don't be sorry. Just tell me next time, okay?

-Okay,

-Promise me.

-I promise.

Resten av kvällen åt vi snacksen jag ahde köpt med mig och kollade på filmer. Film efter film efter film, ända tills Mary somnade i min famn. Då bar jag försiktigt in henne till hennes säng och tog försiktigt av hennes tröja och byxor, sen stoppade ner henne. Sen gick jag ut till vardagsrummet och gjorde iordning lite. Jag gick sen in till sovrummet, tog av mig min tröja och byxor och lade mig sedan bredvid henne. Jag gav henne en lätt puss på kinden och somnade sedan med henne i min famn.

_________________________________________________________________________________________________

Äntligen! Äntligen har jag hunnit skriva ett nytt kapitel! Jag ber så hemskt mycket och ursäkt, men jag har haft fullt upp! Sjukt mycket läxor ända tills skolan slutade och direkt veckan efter började jag jonba! Jag ska jobba i tre veckor framåt men jag ska försöka skriva så mycket som möjligt! 

Släng gärna in lite kommentarer om vad ni tyckte om kapitlet och vad ni vill ha mer av i framtiden! 

Alicia x