Niall

Det har gått två veckor sen intervjun kom på tv och alla fick reda på mig och Mary. Jag vet att hon har fått mycket hat, jag har fått för att skaffat en flickvän. Helt ärligt förstår jag inte. Fansen säger att de stöttar oss genom allt, men så fort någon av oss får en flickvän eller ryktas ha en flickvän, eller helt enkelt umgås med en tjej, så blir de galna och skickar hat till både oss och tjejen. Majoriteten av fansen är de bästa fansen som finns och stöttar och faktiskt hela tiden och jag kommer för alltid älska dem, men de som skickar hat och blir avundjuka blir jag bara arg och ledsen av. Hur kan de bli avundsjuka på någon som de inte känner? Även om jag vill vara vän med alla fans, så går inte det. De känner inte mig i verkliga livet, de vet ju inte säkert att jag är mig själv i intervjuer och på konserter, det är jag, men de vet inte det. De har en bild av oss. Att vi är perfekta och deras drömkillar, men så fort vi gör någonting som dem inte gillar eller inte passar deras bild av oss blir de arga på oss. 

Det hat hänt med alla oss. Louis och Eleanor för båda mycket hat varje dag. Dessutom har dom ju allt det här om Larryhela tiden. Kan folk bara inte fatta att de bara är vänner. Zayn och Perrie får mycket hat också. Liam och Danielle fick jättemycket hat. Jag vet inte säkert varför de gjorde slut, Liam blir så ledsen varför gång vi pratar om Danielle, men jag tror en stor anledning var hatet och att hon inte orkade med det längre. När Harry och Taylor var ihop blev det kaos. Det känns som samma sak händer med mig och Mary. 

Jag har försökt att prata med henne om hatet, och frågat henne hur hon känner men hon viftar alltid bort det. Hon byter samtalsämne eller säger att det är okej och att allt går bra. Hon säger att hon inte låter det påverka henne, men jag ser hennes reaktion varje gång hon får mentions. Det är som att hon blir orolig och ledsen direkt. 

Nu sitter jag i bilen och är påväg hem till henne. Jag parkerar bilen och låser den innan jag joggar in i byggnaden. jag tar hissen upp till hennes våning. När jag kommer till hennes dörr bryr jag mig inte om att knacka, jag har varit här så många gånger och jag tror inte det gör någonting för Mary. 

-Babe, I'm here! Where are you? ropar jag medan jag sparkar av mig skorna. Jag tar med mig påsen med chips och Coca Cola jag har köpt med mig och går in i lägenheten.

Jag hör prasslande med papper och tysta snyftningar från vardagsrummet. Jag blir orolig och går snabbt dit. Jag möts av Mary som sitter i soffan med sin laptop framför sig. Hon har röda och svullna ögon, det liigger blöta pappersnäsdukar på bordet framför henne. När hon ser mi blir hon snabbt tyst. Hon torkar snabbt bort tårarna och samlar ihop näsdukarna. Hon stänger sin laptop och går snabbt förbi mig.

bajs

-Mary? Baby, are you okay?

-Yeah, I'm fine. Everythings fine. Säger hon med tjock röst  och jag hör hur hon håller tillbaka tårarna. Jag vänder mig om och går efter henne till köket. Hon kastar allt papper och tar fram ett glas. Hon fyller det med vatten och dricker snabbt upp allt. Jag sätter ned påsen på matbordet, sen ställer jag mig bredvid henne och rör hennes axel i ett försök att lugna ner henne.

-Mary, why are you crying?

Hon svarade mig inte.

-Mary? 

Jag försökte vända henne mot mig men hon stod kvar.

-Mary, answer me! You're worrying me! 

Hon satte ner glaset i diskhon och kollade på mig. Det gjorde ont att se henne såhär. Hennes hållning var ihopsjunken, hennes ansikte rött av allt gråtande och hennes blick sårad. Jag ville bara veta vad som hade hänt.

-What happened?

-Nothining. It's just.. Some people tweeted me some stuff, and it got to me a bit.

Hat. Jag visste det.

-Oh my god. What did they write?

-Same old. That I don't deserve you, comments about how I look and things like that.

-Babe. Never listen to them. They're just jealous because you're so damn beautiful and I'm in love with you! You shouldn't even pay attention to them!

-But maybe they're right? Maybe I'm not worthy you? I mean you're amazing and-

-No Mary, you're amazing! avbröt jag henne. Sen gav jag henne en puss på munnen och kramade henne länge.

-Are you okay now? I really don't want you to think about all the things they say, they're just trying to get our attention! 

Vi satte oss i soffan och satte på TV:n. Hon satte sig bredvis mig men jag drog upp henne i mitt knä  och pussade henne på kinden.

-Why didn't you want to tell me? When I came here?

-I don't know really. svarade hon. Hon mötte inte min blick, hon bara såg ned på sina händer i sitt knä.

-I guess I didn't want to show you that I'm weak.

-Darling, you're not! I'm so impressed with how you haven't broke down earlier! When I got hate the first time I was a mess! You're so so strong.

-But I'm not! I've cried many times over the stuff they write! You just haven't been here..

-Baby, please tell me when it gets to much! I hate when you're sad. It broke my heart when I came in and you were crying! I'm here for you, you know that.

-I'm sorry.

-Don't be sorry. Just tell me next time, okay?

-Okay,

-Promise me.

-I promise.

Resten av kvällen åt vi snacksen jag ahde köpt med mig och kollade på filmer. Film efter film efter film, ända tills Mary somnade i min famn. Då bar jag försiktigt in henne till hennes säng och tog försiktigt av hennes tröja och byxor, sen stoppade ner henne. Sen gick jag ut till vardagsrummet och gjorde iordning lite. Jag gick sen in till sovrummet, tog av mig min tröja och byxor och lade mig sedan bredvid henne. Jag gav henne en lätt puss på kinden och somnade sedan med henne i min famn.

_________________________________________________________________________________________________

Äntligen! Äntligen har jag hunnit skriva ett nytt kapitel! Jag ber så hemskt mycket och ursäkt, men jag har haft fullt upp! Sjukt mycket läxor ända tills skolan slutade och direkt veckan efter började jag jonba! Jag ska jobba i tre veckor framåt men jag ska försöka skriva så mycket som möjligt! 

Släng gärna in lite kommentarer om vad ni tyckte om kapitlet och vad ni vill ha mer av i framtiden! 

Alicia x

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

MaryAlla killarna och Danielle satt i mitt rum och pratade. Mina föräldrar hade åkt hem efter ett tårfyllt hejdå. Jag förstod inte varför de se så ledsna och upprörda! Jag mådde bra. Allt som hade hänt var att jag svimmade. Eller hur?Min mobil, som t...

  Kolla vad jag hittade :D   Någon som har lust att göra en ny header? Är sjukt trött på den nuvarande och det vore great om någon kunde göra en snygg i photoshop eller så, jag kan nämigen inte :/   Kram Alicia ...

Niall Dörren öppnades och jag kollade vem som hade kommit in. Det var Marys doktor. Hon hade en annan läkare med sig, en äldre kvinna med grått hår och snälla ögon. Hon log mot oss. Jag höll Marys hand hårt. -Mary, this is doctor Smith. She wil...

Mary Jag öppnade ögon långsamt. Ljuset log emot mig och jag fick blinka flera gånger för att kunna hålla ögonen öppna. Jag kollade runt i det lilla rum jag låg i. Till höger om mig stod en maskin som pep regelbundet, till vänster om mig fanns et...

      DanielleJag gick in i klubben och skakade av paraplyet. Det öste ner utomhus. Jag såg Mary sitta på en stol vid baren. Jag gick fram till henne.-Hello lovely. sa jag och la en hand på hennes rygg. Hon vände sig om och log. Jag kramade he...