-Are you okay? undrade jag försiktigt.
Jag hade försökt att trösta henne i flera timmar nu, men hon kunde inte sluta gråta. Vi satt nu på hennes säng.
Hon skakade på huvudet.
-No.
-Can I do something for you?
-No, it's okay. Mary, I'm really sorry.
-For what?
-For not going shopping with you today! I know you have to get an outfit..
-Oh. It's okay.
-We can still go if you want!
-Really? You know you don't have to.
-I know, but I could use a sheer up!

Snart gick vi ut från Danielles lägenhet och började gå mot Oxford Street. Danielle verkade lite gladare nu när hon hade kommit ut i friska luften.

-First stop, Forever 21? frågade hon när vi var framme. Jag log och nickade. Vi gick runt och tittade, men hittade ingenting speciellt till min dejt. Vi gick vidare till Victoria's Secret och gick in och tittade runt. Jag köpte bara ett linne, men Danielle köpte en bh.

-We really need to find you something! sa hon och slog ut med armarna. Jag suckade.

-I know.. 

-maybe we should try thi store? frågade hon och pekade till höger. Jag tittade och såg en söt affär, vi gick in och såg oss om. Det var kläder, skor, smink, hattar, ja allt! Vi gick runt ett tag och jag provade jättempnga klänningar. Danielle var mitt smakråd. Den sista jag provade var en vit, tunn volangklänning. Den hade ett guldbälte i midjan. När jag kom ut ur provrummet såg hon på mig med stora ögon.

-Wow. That´s the one.

-Really? Don´t you think it shows to much legs?

-Well, is that a bad thing?

-Maybe.. I´m not fit, like you..

-Stop! Don´t you know that you´re beautiful? sa hon och började sjunga på What Makes You Beautiful. Jag skrattade och gick fram och kramade henne. 

-So I should by it?

-Definetly!

Jag tittade på prislappen, 120 pund. Bra, då kunde jag bjuda Danielle på Starbucks sen. Jag betalade och vi gick, som bestämt, mot Starbucks. Vi beställde och satte oss ner i varsin fåtölj. Plötsligt kom en tjej fram. Danielle log vant mot henne, jag försökte att inte se allt för chockad ut.

-Hi! sa hon blygt.

-Hello! sa varade Danielle.

-Can I take a picture with you? frågade hon och tittade på både mig och Danielle.

-Of course sweetie!

Ville hon ta bild med mig? Hon log och gav mig en kamera. Såklart inte, hon ville ta bild med Danielle. Men sen ställde hon sig bredvid mig, jag gjorde som Danielle, och jag la min arm om hennes axlar. Jag märkte att hon var nervös, men jag var nog mer nervös än hon.

-Thank you! sa hon och sprang bort till sina föräldrar igen.

-Do people come up to you everyday and asks if they can take a photo with you? frågade jag och tittade chockat på henne. Hon skrattade n'r hon såg min blick.

-Yes! Well, usually I don´t want to take photot, but I often hug them. But she was so sweet so I had to hug her!

-Oh. Why don´t you want to take photos?

Hon såg ner i golvet och hennes leende försvann.

-I get a lot of hate, some people think that I´m using Liam just to get publicity and to be famous. I just want to avoid that, so I don´t take photos at all. But people still think that I don´t love him.

-That´s horrible!

-Yeah, but I´m getting used to it.

Jag satte mig bredvid henne i hennes fåtölj och kramade henne.

-That´s nothing you should ever have to get used to.

-Maybe, but that´s the case.

Vi pratade inte mer om saken, jag märkte att hon bara blev ledsen. När vi hade fikat färdigt hade det kommit fram lite fler fans och jag tror att de hade känt igen migt. De tittade konstigt på mig men som förut så försökte jag ignorera det. 

Nu var vi hemma hos Danielle och tittade på gamla X Factor videos från när killarna var med. Eftersom jag inte var ett jättestort fan så hade jag inte sett dom, vi satt och dog av garv när vi tittade på alla. Vi tittade också på flera intervjuer från de senaste månaderna. Jag såg hur glad Danielle blev när Liam nämnde henne. Louis och Zayn hade tydligen också flickvänner, Eleanor och Perrie. Jag hade ingen aning om det. 

-Are they nice?

-yes! Eleanor is one of my best friends! I´ve only met Perrie one or two times so I don´t now her that well, but she´s lovely! Maybe we could eat dinner sometime?

-That would be nice! If I´m not intruding?

-Oh god, no! i´m sure they would love to meet you! Plus, you´re gonna be one of us soon enough.

Vad menade hon? Var jag inte deras vän än?

-What do you mean with 'one of us'?

-You know, one of the girlfriends. sa hon och log. Vad menade hon med det? Menade hon.. Niall? Jag kunde inte hjälpa att le tillbaka.

-You know it´s true. He really likes you Mary. fortsatte hon sedan.

-Thankyou. sa jag och kramade henne.

__________________________________________________________________________________

En kortis, men kommentera! :)

Någon annan som blev fast på ett tåg imorse i kaoset? xxAlicia

Mary

Niall och jag gick där hand i hand, på stranden. Vattnet vågade och himlen var ljust rosa. jag snubblade och ramlade ner i den mjuka sanden, så här vill jag att det ska vara för alltid. Niall satte sig ner bredvid mig i sanden. Jag tog upp lite sand i min hand. Jag studerade sanden med mina ögon, sedan kastade jag iväg sanden i vattnet. Jag kramade Niall.

Fast ja, nu var det ju så här att jag hade drömt alltihop. Det hade inte hänt, Niall och jag hade inte suttit på stranden i sanden tillsammas. Alltihop var bara en dröm.

Jag vaknade runt 9, tog min mobil och gick in på twitter. 11 nya följare, och alla verkade gilla One Direction. Hur får dom tag på min twitter egentligen? Jag läste lite vad alla som jag följde hade skrivit. 

@NiallOfficial; Amazing night with my friend :) @MaryyyCharton 

Okej, nu fattar jag varför jag fått så många nya följare. Fast det stör jag mig inte på. Han får gärna fortsätta tagga mig i hans tweets. 

Jag kände hur min mage kurrade. Bäst att gå ner och äta något! Jag gick ner till köket, där satt mamma och pappa. 

-Goodmorning Mary! sa mamma och log, jag log.

-Goodmorning! svarade jag henne, sedan öppnade jag kylskåpet.

Jag tog det gamla vanliga -macka och ett glas mjölk. Det är mest för att jag inte orkar lägga ner till på min frukost.

När jag ätit klart ringde jag till Danielle.

-Hi, it's Mary. 

-Hello.. sa Danielle, jag vet inte men det lät som hon var ledsen.

-Wait? Are you sad? frågade jag henne.

Yeah, a little. sa hon.

-Why? frågade jag henne..

-My grandpa died last night.. sa hon och jag hörde hur hon snyftade.

-Aww, Dani. I'm coming home to you now! Bye! sa jag

-B-bye. sa hon, hon var verkligen ledsen.

Jag la på. Sedan sprang jag upp på mitt rum och tog fram kläder. Sedan klädde jag på mig snabbt som blixten. Jag borstade håret och tänderna. Sedan tog jag min mobil och mina pengar med. Ifall vi skulle gå och shoppa.

-Mary! Why are you so hurry? ropade mamma.

-I have to go home to Danielle! Her grandpa died yesterday, she is sad. And I'm her friend. I need to comfort her! sa jag och tog tag i mina ballerina skor, sedan sprang jag ut genom huset. Jag struntade i att sätta på mig skorna och tog dom i handen istället. 

Jag sprang upp för trapporna och äppnade dörren häftigt.

-Danielle?! Dani?? skrek jag och sprang runt i hennes lägenhet. Hon öppnade dörren till badrummet och kom ut. Jag stannade häftigt, jag studerade hennes ansikte. Hon hade gråtit mycket. 

-Dani, what happened?! sa jag och gick frot emot henne och kramade hårt om henne. 

Hon snyftade, jag kunde inte hålla mig. Det är så känslosamt. Jag grät också.

_____________________________________________________________________________________________________

Såååååå!

lite drama.... 

KOMMENTERA! GLÖMM INTE DET! :D