Harry

Jag satt i bilen påväg mot studion. Jag, killarna och våra managers skulle träffas och prata om det nya albumet som snart skulle släppas. Det var rött ljus och jag stannade. Det gick över en tjej som var rätt så lik Lea. Jag började tänka på henne. När skulle hon ringa egentligen? Jag hade tänkt på henne hela dagen och jag längtade efter hennes röst.

RIIING RIIING RIIING

Jag tog fram telefonen och såg på skärmen. När man talar om trollen!

-Hey babe!

-..Hey.

Hon grät. Hennes röst var tjock och jag hörde hur hon snyftade.

-What´s going on? Ae you crying?

-No..no it´s fine! I´m alright..

-No, I can hear you crying, do you want me to come to the hospital?

-No! Don´t you have an important meeting today? -Yeah, but I can come a bit late it´s fine ..

-No, don´t come here. I´m fine, it´s just.. A patient that were my friend died today. And I just lost a patient in surgery..

-Oh my god.. Are you sure you don´t want me there?

-Yeah. I´m gonna go and talk to my boss and see if someone else can take my shift.

-Okay, ehm.. I can be at the hospital in three hours?
-No, it´s fine. I´ll take the buss. But can you come to my apartment afterwards?
-Of course babe! I´ll be there.

Vi la på och jag fortsatte mot studion.

Louis

Jag var påväg mot studion. Jag var tvungen. Vi skulle prata om det nya albumet, Take Me Home. Live While We´re Young hade ju läkts och de ville vara säkra på att det inte hände igen.

Men det var inte det jag oroade mig för. Elise' föräldrar var ju påväg till London, just nu. Både Elise och jag ville berätta att vi var tilsammans igen, att vi aldrig mer skulle vara ifrån varandra på det sättet. Men jag började bli lite nervös.

Det blev rött ljus och jag stannade. Det var ingen som gick över och jag hade brottom. Jag funderade på att köra. Jag skulle ju vara där om typ tre minuter... Jag chansade, inga poliser i närheten. Jag såg inga kameror heller så jag gasade och körde över övergångstället. Jag kom bara 5 minuter försent till mötet.

2 Timmar senare

Jag var påväg hem till Elise. Vid det här laget hade hon och hennes föräldrar hunnit kramats och pratat länge. Jag undrade vad de skulle säga. Hennes paooa, skulle han försöka slå mig? Det hände alltid i romantiska filmer när killen förklarade hur mycket han älskade dottern. Då slog pappan och det kom en massa blod överallt. Jag tror inte jag var någon "prins charming", men om jag skulle behöva kämpa för att behålla Elise så skulle jag göra det.

Jag förstod verkligen inte varför jag hade lyssnat på dem för några månader sen. Var jag inte modig nog då?
Under de två mpnaderna jag inte hade träffat ellet pratat med Elise hade varit ett helvete. Tänk dig, två långa månader utan din livs kärlek. Jag hade inte gått ut, bara suttit inne med glass och romantiska filmer.

Åh.. Verkligen manligt, Louis.. Men det var så det var.

Killarna hade såklart försökt att trösta mig men det hade varit förgäves. Jag hade bara gråtit när jag rusade ut ur sjukhuset. Sen hade det varit ilska, men jag vet inte vem jag hade varit arg på. Elise' föräldrar? Gud? Eller kanske mig själv? Så var det nog, jag hade varit arg på mig själv för att jag inte hade stått upp för min och Elise' skull.

___________________________________________________________________________________________

Jag hoppas och tror att ni förstår när det inte kommer kapitel så ofta. Jag har läxor och prov varje vecka och mycket att plugga. Ni som går i 8an i en internaionell skola fattar..

Vilket leder mig till en fråga; Hur gamla är våra kära läsare?
Vill liksom veta vilken ålder vi skriver till ;)

Kommentare på nu då! Det rullar aldrig in några kommentarer nu förtiden? Det tar bara en minut, snälla?

Puss puss från Alicia