Mary


Jag öppnade ögon långsamt. Ljuset log emot mig och jag fick blinka flera gånger för att kunna hålla ögonen öppna. Jag kollade runt i det lilla rum jag låg i. Till höger om mig stod en maskin som pep regelbundet, till vänster om mig fanns ett fönster ut till en vit korridor. I rummet fanns en soffa och en till dörr, det såg ut som ett sjukhus rum. Jag försökte sätta mig upp med jag fick genast ont i huvudet och det ryckte till i armveckat. Jag såg ner och såg att det satt en nål där. I nålen satt en tunn slang som var kopplad till en påse som hängde på en ställning bredvid sängen. Ja, jag var definitivt på ett sjukhus.

Dörren öppnades och en kvinna i vit rock kom in genom dörren. Hon log mot mig och gick fram till ner pipande maskinen bredvid mig. Hon tryckte på en knapp och vände sig till mig igen.

-How are you feeling?
-My head hurts. sa jag med hes röst.
-You have some visitors, is it okay if I send them in or do you want to rest?
-You can send them in.

Hon log än en gång och gick ut genom dörren. En minute kom mina föräldrar, Niall, Danielle och resten av killarna in rusandes genom dörren. Mina föräldrar ställde sig på min högersida och de andra ställde sig på andra sidan av sängen.
Niall tog min hand. Jag log mot honom och han log ett svagt leende tillbaka.

-How are you darling? frågade min pappa och log mot mig. Jag besvarade hans leende.
-Fine, I think. My head hurts, but except for that I think I'm okay. What happened?
-You passed out. sa samma läkare som pratade med mig förut. Jag hade inte ens märkt att hon fortfarande var här. Hon gick fram mot slutet av min säng och tog journalen som hängde där. Hon kollade snabbt igenom den och hängde den där den var förut.
-May I talk to you in private? sa hon sedan direkt till mina föräldrar. De blev förvånade, men gick självklart med henne ut i korridoren.

Mina vänner spred ut sig och stod nu runt min säng. Niall tog min högra hand och jag såg på honom.
-Don't you look nice and sweaty? sa jag och log flörtigt mot honom när jag såg svettdropparna på hans bröst.
-Yeah, I went to the gym.. sa han och skrattade till. De andra log. Sedan blev Niall allvarlig, det vackra leendet försvann.
-Baby, what happened? I've been so worried.
-I know, I'm sorry. Apperiently I passed out, I have no idea why.
-Have you been feeling sick?
-No, not at all. ljög jag. Jag hade mått illa och haft ont i huvudet den senaste veckan.

Dörren till mitt rum öppnades och läkaren kom in med mina föräldrar efter. Min mamma såg ut som att hon hade gråtit och min pappa såg chockad ut.. Vad hade hänt? Vad hade läkaren sagt?

-I don't think I've introduced myself, I'm doctor Lockman. Mary, as you now know you passed out. Your body reacted that way because it was starved, you were also dehydrated. Have you been eating properly?

Det hade jag ju inte. Jag hade bott hos Niall länge så mina föräldrar hade troligen inte märkt det. Jag vet att Niall märkte att jag åt mindre än vad jag gjorde förut, men jag gjorde ju det för att jag vill bli smalare. Det är väl inget fel med det?

-Yes I have. sa jag så övertygande som möjligt, jag ville inte oroa mina föräldrar. Jag märkte genast hur Niall stelnade till och såg på honom med en bedjande blick. Han så ner i golvet och bet hårt ihop käken. Doktor Lockman skrev ner något i min journal som hon hade tagit upp igen.

-That's a lie.

Jag såg på min pojkvän men han mötte inte min blick.

-Niall.
-That's a lie Mary and you know it. sa han hårt och mötte nu min blick.
-I'm worried about you so I'm not just gonna sit here and be quiet. I haven't seen you eating in two days, two days! You never eat breakfast and when it's time for dinner you say you're not hungry. You are so skinny love, and I don't think it's healthy. You have to understand that what you are doing isn't healthy.

Jag hade tårar i ögonen. Han såg hela tiden in i mina ögon, men hans blick hade varit hård ända tills min hade blivit ledsen och tårar formats i mina ögon.

-Now, I'm sorry for outing you like this. But it's for your own good.

Doktor Lockman skrev ner något mer i journalen och såg sedan på mig.

-Mary, if it's okay I would like to do an oral test with you. Just to check that everything's fine, okay?

Jag nickade. Mina föräldrar såg mer chockade.

-Now, I think we need to leave Mary alone. She needs some rest.
-Can I stay? I would like to talk to her alone.

Hon nickade och alla gick ut. Niall såg på mig.

-I'm sorry I did that, but I love you and I only want the best for you. I think you need help Mary..
-Why? I don't have a problem, there's nothing wrong with trying to lose a bit of weight!
-No it's not, but the way you do it is not healthy! You weren't fat before it started, you've never been! And I don't even think you see how skinny you've become?
-I'm not! I still have fat thighs..
-Listen to yourself! You're telling me you have fat thighs, but come on Mary. You barely have anything on your legs anymore! I don't care if you like it or not, but you have a problem and I'm gonna make sure you get the help you need. Because I love you.

Dörren öppnades.


_______________________________

Jag är tillbaka! :)
Nu har jag börjat skolan igen(en vecka sen)så kapitel borde komma som vanligt igen ;)

Jag skrev det här på min mobil så ursäkta mig om det är stavfel eller nått :/ därför kunde jag inte heller lägga till bilder..

Kommentera gärna!

KRAM Alicia

Danielle

Jag gick in i klubben och skakade av paraplyet. Det öste ner utomhus. Jag såg Mary sitta på en stol vid baren. Jag gick fram till henne.
-Hello lovely. sa jag och la en hand på hennes rygg. Hon vände sig om och log. Jag kramade henne, även fast det inte fanns så mycket att krama längre.
-Hey babe.
-Is there anyone else here?
-I think Mara and Ellie is in the back, the other's should be here soon.
-Okay, you wanna warm up?
-Sure. sa hon och suckade. Hon verkade så trött.

Vi gick ut på scenen, klubben hade inte öppnat än så vi kunde värma upp hör nu.
Vi började stretcha och efter ett tag satte vi på musik och dansade igenom danserna. Jag såg på Mary, hon var alldeles blek. Jag slutade dansa.
-Mary, how are you feeling?
-I'm fine. sa hon och fortsatte dansa. Jag såg skeptiskt på henne. Sen fortsatte jag också dansa. Helt plötsligt föll hon ihop. Jag slutade dansa och föll på knä bredvid henne.
-Mary?.. Mary!
Jag skakade hennes axlar. Paniken sköljde över mig och jag kände hur det blev svårt och andas. Vad händer?
-Ellie! Mara! Call an ambulans!!

Mara och Ellie kom inspringandes från bakom scenen men stannade chockat när de såg vad som hade hänt. Mara tog upp sin mobil och la den mot örat. Jag hörde hur hon pratade. Ellie kom fram till mig och satte sig framför Mary. Mary var ännu blekare än förut, om det ens var möjligt. Ellie la en arm om mina axlar.
-Don't cry Dani, it will be okay! She's gonna be fine.

Jag märkte inte att jag hade gråtit, men torkade snabbt bort tårarna.
Plötsligt kom det ett par ambulansmän, egentligen en man och en kvinna, inklivandes genom dörren. De kom snabbt fram till mig och Mary.

-What happened? frågade mannen snabbt men såg inte en sekund på mig.
-We were dancing and she went pale, then she just passed out.
Jag hörde hur min röst bröts.
-For how long has she been unconscious?
-Maybe 5 minutes.

Han svarade inte, utan fortsatte att spänna fast Mary på en bår. De ställde båren upp och började köra iväg den med Mary på ut genom dörren.

-Wait! I need to come with you, I can't leave her alone!
Mannen bara suckade och fortsatte gå mot dörren, men kvinnan stannade upp och såg på mig med förstående ögon. Hon log svagt.
-Of course darling, you can sit in the back with me.
Jag log och gick efter dem. De satte in Mary, som fortfarande var medvetslös, i utrymmet där bak i ambulansen och mannen satte sig i förarsätet.
-You can sit here love. sa kvinnan och visade mig en stol bredvid båren. Jag satte mig, hon satte sig på stolen bredvid och började ta provet på Mary.
-I'm Kate. log hon mot mig.
-Danielle.
-She's going to be fine, she passed out, but I can't find any major problems with her. It might be the flu, might be dehydration. They'll see more at the hospital.
Jag kom då på att tänka på Niall, och Marys föräldrar. Jag messade Mara att hon skulle ringa Marys föräldrar från hennes mobil som helt säkert ligger i hennes väska, eftersom jag inte hade någon av deras nummer. Sen ringde jag Niall.

Niall

Jag parkerade snabbt min bil på parkeringen utanför sjukhuset, sen sprang jag snabbt upp till våningen Danielle hade sagt Mary inlagd på. Så fort hissdörrarna öppnades såg jag Danielle. Hon hade tårar nerströmmandes för kinderna och jag gick snabbt fram och kramade henne. Hon grät mot min axel.

-I called Liam, him and the boys are coming. They should be here any second now, they're worried about her.
-I'm worried about her too. Will you tell me what happened?

Danielle förklarade vad som hade hänt, och någonstans i historien kom Marys föräldrar in i väntrummet. Hennes mamma kramade mig hårt och jag skakade hennes pappas hand. Danielle förklarade igen vad som hade hänt och jag kände hur mina kinder sakta blev blöta. Jag grät. Marys mamma tog min hans och log svagt mot mig. Jag log tillbaka.

-Babe, Dani. hörde jag Liams röst längre bort i korridoren.
Jag kollade upp och såg Liam, Louis, Harry och Zayn komma mot oss. Danielle gick snabbt mot dem och slängde sig i Liams armar. De kramades hårt, de andra killarna gick fram mot mig. Jag ställde mig upp och möttes av en stor kram av Harry. Jag kramade honom hårt, jag kände att jag behövde en kram. Det kändes skönt med lite tröst.
-It's alright mate.
Jag fick en stor kram av alla tre, och en till när Danielle släppte Liam.
-This is Liam, Zayn, Louis and Harry, me and Mary's friends. presenterade jag killarna för Mary's föräldrar.

-Are you relatives and friends to Marion Charton?

____________________________________________________________________________________________

Här 'r det sista kapitlet på en vecka! Jag åker på lördag morgon men jag kommer inte hinna uppdatera imorgon, måste packa och tvätta och hålla på :)

Håll ut! Kommentera så länge! Det skulle göra mmig så sjukt glad :D

KRAM Alicia