Jag gick runt hörnet och hittade Lea rotandes i en låda med tröjor.

-Found something pretty, babe?

-Hey! I don´t know, I don´t think so.. Maybe we should go?

-Yeah.

När vi kom hem började vi plocka ur sakerna ur kassarna. Jag kom på linnet och armbandet. Jag tog diskret upp det ur min påse oh höll fram det mot Lea. Hon såg undrande på mig.

-What´s that?

-It´s for you! I bought them at the little shop.

-Are you serious? frågade hon och gick mot mig. Jag nickade glatt. Hon kastade sig om halsen på mig.

-Thankyou. I love you.

-I love you too.

Jag kysste henne.

-You´re the most perfect boyfriend ever.

-I know! sa jag och ryckte på axlarna. Hon skrattade.

Vi fortsatte att packa upp maten och satte oss sen i soffan.

Lea

-I have to go to the hospital tomorrow, my vacation is over.. sa jag efter ett tag. Min chef hade ringt igår och sagt det. Det var så synd, när jag jobbade, hade jag nästan ingen tid för något annat. Jag hade jour eller operationer hela tiden. Och det betydde ingen tid för Elise, killarna.. Eller Harry.

-Okay, I can pick you up afterwards if you want? Jag suckade och skakade på huvudet. -You don´t want me to?

-No, it´s not that. It´s just that.. When I´m working I´m almost never home, I´m always at the hospital. And since it´s monday tomorrow, I probably won´t be home untill wednesday...

-Too bad.. But promise you´ll call when you have some time off, okay?

Jag log och nickade.

-I promise.

Elise/Måndag

Jag vaknade till lukten av något bränt.. Jag rusade upp och in i köket. Det stod en stekpanna på spisen och rykte. Det var konstigt att inte brandlarmet hade börjat pipa. Utan att tänka mig för tog jag stekpannan och försökte ta den till diskhon, men den var såklart stekhet. Jag skrek till och släppte dne på golvet. Min hand var röd och gjorde jävligt ont. Louis kom inspringande i köket.

-Oh my gosh, what happened?

-Nothing I´m fine, why were the stove on?

-I was making pancakes, but I fell asleep on the couch.. sa han skamset och tiyttade ner i golvet. Jag blev sjukt arg. Jag vet inte varför men jag hade väll PMS eller nått...

-Why? Oh my gosh how could you fall asleep?

Jag tror han blev lika chockad som jag hur arg jag lät. Jag var ju arg, men jag hade inte planerat att låta så... Bitchig. Han tittade på mig, i brist på ord. Jag blev ännu argare.

-Don´t just stand there! Can you please pick it up?

Jag såg i hans ögon att han blev arg också. Och det konstiga var att, jag brydde mig inte. Det var ju hans fel att stekpannan nästan började brinna, varför var han sur?

-I´m sorry! Gosh, how´s your hand?

-It´s fine, it hurts a little.

-Elise, look at it! It´s not fine! It´s red and I´m sure it hurts more than a little. I´m taking you to a hospital.

-No! I´m fine, I don´t need to go to a hospital Louis.

-Oh don´t be so stubbern! Come on now! sa han högt. Skrek nästan.

Han såg argt på mig. Jag insåg att han inte skulle ge sig, så jag gick och tog på mig kläder. Jag måste erkänna att handen gjorde ordentligt ont, och ytan där jag hade bränt mig hade börjat bli hård och hade fått blåsor. Jag suckade, han hade rätt, jag behövde nog åka till sjukhuset.

Han stod redan med skorna på i hallen. Vi sa ingenting till varandra när jag tog min väska och tog på mig. Vi sa inte heller ett ord till varandra på hela vägen till sjukhuset. Det här var vårt första riktiga gräl. Det kändes.. Konstigt. Jag hade haft pojkvänner förut, och såklart hade vi bråkat många gånger. Men med Louis kändes det annorlunda. Som om det var helt fel, som om vi hade brutit mot lagen eller nått. Jag skrattade tyst. Som om att aldrig bråka var en lag. Det borde vara det.

Jag blev ledsen. Egentligen var det ju inte hans fel! Han hade väll inte planerat att somna i soffan och att pankakorna skulle brännas vid och nästan börja brinna! En våg av dåligt samvete skölde över mig. Jag vände mig mot honom i förarsätet.

-I´m sorry. It wasn´t your fault.

-It´s okay, I´m sorry too. It´s not like you to be so mad, what is it?

-I don´t know, pms or something. Maybe I woke up on the wrong side of the bed.

Han tog min hand ch tittade på vägen igen. Vi var snart framme vid sjukhuset.

_______________________________________________________________________________________

Jag har haft sånt sjukt dåligt samvete för att varken jag eller Lea har uppdaterat på typ en månad, jag skäms typ.

Men nu lovar jag er nästan att det kommer bli bra uppdatering igen!! Imorgon kan jag inte, ska gå på bio och vara hos en kompis. Men troligen på måndag!

Men kommentera på nu då när det äntligen har kommit ett kapitel?

xxAliciaxx