Niall

Jag öppnade dörren åt Mary och vi gick in i restauranten. Jag hade ringt restaurangen innan och undrat om de kunde stänga den, det hade dem gått med på för en liten summa pengar, så det var bara vi och hovmästaren där inne. 

-Mr. Horan?

-That´s me. svarade jag honom. Han nickade åt oss och började gå in i restaurangen. vi följde efter.

Mary

Hovmästaren gick långt in i restaurangen, när vi var längst in och jag inte trodde man kunde gå längre, så öppnade han en dörr och började gå upp för en trappa. Jag tittade på Niall med en undrande blick, men han log säkert så jag litade på honom. 

Trappan slutade utomhus, på ett tak. Jag såg mig om. Vi stog på ett tak med utsikt över London. Till höger fanns ett litet bord med två stolar. Det var dukat riktigt fint på bordet med ljus, bröd, talrikar, bestick och glas. 
Jag log. Vi gick till bordet och Niall drog ut stolen åt mig. Han var verkligen en gentleman!

-Niall, this is beautiful!
-Thank you! sa han och skrattade lite.

Hovmästaren gav oss menyer och vi öppnade dom. Det fanns allt! Kött, fisk, kyckling, skaldjur. Jag kunde inte bestämma mig.
-What are you having? frågade han och såg mig i ögonen.
-I don't know, I can' decide. What are you having? sa jag och ryckte på axlarna.
-I think the steak, you should have that one too. It's really good! 
-Okay, I'll take it.

Vi beställde och började prata. Jag såg att han var nervös, men jag tror jag var mer nervös. 
-Have you lived in London your whole life? frågade han mig. Jag skakade på huvudet och sa:
-No, we moved here when I was five. 
-Where did you live before?
-Essex.
-Oh! I've been there a few times. My mate Olly is actually from Essex!
-Olly Murs? 

Kände han Olly Murs? Jag älskade Olly! Jag hade röstat på honom minst tio gånger varje vecka när han var med i the X Factor!

-Yes?
-I love him! I voted for him when he was on the X Factor!
-You do? Would you like to meet him sometime?
-I would love to! sa jag och log stort. Niall var den bästa killen jag någonsin hade träffat! Han kände Olly Murs, och så var han ju faktiskt helt fantastiskt otrolig bara som han var.
-So did you vote for us when we were on the the X Factor? undrade han nyfiket. Jag rodnade och såg ner i bordet.

-Uhm.. no. I didn´t really like you at first because I was never a big fan of boybands. Not Westlife or Take That. I just thaught that you were gonna be another boyband, not One Direction. But oh so wrong I was!

Han log mot mig.

-So do you like our music now?

-Yes! I really like the new album.

-Wich song do you like the most?

-Uhm.. It has to be Little Things, Last First Kiss or Back For You!

-Last First Kiss is my favourite too! 

En servitör kom in med maten och vi högg in. Vi pratade om allt möjligt och snart var det ingen mat kvar på tallrikarna.

-I love the fact that you eat as much as I do.

-Well, I´m glad you like that.. Skill? sa jag och han skrattade.

-Yeah, it´s definetly a skill!

Vi beställde in efterrätt och när den var uppäten gick vi till räckt på taket och såg på utsikten. Ingen av oss sa något, men det var ingen pinsam tystnad. Det var en skön tystnad. Jag tittade på Niall. Han märkte direkt och såg in i mina ögon.

-Mary?

-You know, I really like you..

-I like you too.

-I wanted to ask you something..

-Yes? undrade jag och han log. Han lutade sig närmare mig och jag log smått. Jag kände hans andetag mot mitt ansikte och såg in i hans ögon.

-If I could do this..

Han lutade sig den sista centimetern och hans läppar trycktes mot mina. Det var som om hela världen stannade. Jag fick fjärilar i magen.

Jag la mina händer bakom hans nacke och hans händer var redan på mina höfter. Hans bröst mot mitt. Dt kändes som om vi stod så i en evighet, men allt för snart drog vi oss undan.

-Wow. sa han och log. Jag log tillbaka.

-Yeah. Wow.

Av någon anledning tittade jag på klockan och såg att hon var halv elva.

-I really don´t want to leave.. But I have to be home in half an hour.

-Of course. I´ll drive you.

Vi gick ner för alla trapporna igen, men den här gången hand i hand. Jag log åt tanken att jag precis hade varit på dejt med världens finaste och underbaraste kille, Niall Horan. 

I bilen på vägen hem till mig pratade vi och allt och ingenting. När hans bil var parkerad utanför mitt hus öppnade han dörren för mig och jag gick ur bilen. Han följde mig till dörren och jag vände mig om. 

-Thank you for taking me on this date.

-Well, thank you for coming.

Jag log och kysste honom. 

________________________________________________________________

Efterlängtat kapitel? Jaja, kommentera på ;)

Alicia xx

Mary

Jag la ner mascaran och lyssnade. Niall var här. Jag visste att pappa, löjlig som han var, ville prata med Niall innan vi åkte så jag behövde inte skynda mig. Jag tittade mig i spegeln, bättre än jag trodde! Jag tog min väska och la ner min iPhone, mina nycklar och pengar. Det hade varit tyst där nere i tio minuter så jag antog att pappa och Niall pratade.. Jag suckade. Jag hade alltid trott att det var bra att ha överskyddande föräldrar, men det var ju pinsamt. Jag tänkte ite mer på det, för det hade börjats prata där nere nu. Jag tog mig en sista titt i spegeln och öppnade dörren. Det tystnade när jag gick mot trappen. Jag tog ett djupt andetag och gick ner för trappen. För varje steg såg jag hur Niall leende blev större och större. Wow, han kanske verkligen gillade mig. 

-Hi. sa jag när kom ner för trappen. Niall såg fortfarande in i mina ögon med världens största leende. Han skakade på huvudet och andades igen.

-Ehm.. Hi.. You look beautiful!

-Thank you Niall! You look very handsome. sa jag och han log, rodnade lite.

-Well, you kids better be going. sa pappa och jag nickade. Niall öppnade dörren åt mig och jag gick ut. Innan han stängde dörren igen hörde jag min sjukt pinsamma pappa flika in:

-Oh and Niall, have her home by eleven?

-Of course sir. 

Jag suckade och väntade in Niall. Vi tyst bort mot hans bil(återigen låtsas vi att han har körkort), och han öppnade dörren för mig när vi var framme. Han gick runt och satte sig i förarsätet. Vi började köra, vart visste jag inte.

-So, where are we going? frågade jag nyfiket.

-You´ll see. It´s a suprise.

Efter ett tag saktade vi in framför en liten restaurant. Vi var på bakgatorna i London. Utanför restauranten var det marschaller utsatta. 

Innan jag hann reagera var Niall utanför min dörr och höll upp den. Jag log tacksamt mot honom och vi gick in i restauranten. 

___________________________________________________________

En kortis. Kommer inget från mig imorn, men kanske från Amanda :)

Ok, så idag loggade jag in som vanligt och märkte 13 NYA KOMMENTARER?! Blev skitglad! Men sen såg jag att det var en som hade kommenterat alla 13 kommentarer. JoJo. JoJo, jag vet inte vem du är, men du är en gåva från Gud eller nått. Asså, JoJo är den enda som kommenterar nuförtiden! Snälla hörni! :)

Vi ses, hörs och allt sånt <3 Alicia

Niall

Idag var det fredag. Det var dagen då jag skulle på dejt med Mary. Jag var sjukt nervös och jag visste inte vad jag skulle göra. Klockan var åtta och det var elva timmar innan jag skulle hämta henne. Igår hade hon sms:at mig och sagt att hennes pappa ville prata med mig innan också, så jag skulle komma en halvtimma tidigt. Det hade gjort mig ännu mer nervös. Varför ville han prata med mig? Tänk om han inte gillade mig? Jag menar, det skulle ju vara ett problem! Jag hade planerat att fortsätta dejta Mary, kanske att bli hennes pojkvän?  Det skulle vara helt fantastiskt. Att få träffa henne varje dag, att få kyssa henne varje dag och att få kalla henne min. Jag blev förvånad på mina tankar. Jag hade aldrig tänkt såhär mycket på en tjej förut. Fast iförsig så hade jag aldrig träffat en tjj som Mary förut. 

Jag var låg kvar i sängen i flera timmar, vi hade en ledig dag idag. Vid tre-tiden skulle Harry och Liam komma över och hjälpa mig välja kläder. Zayn skulle vara med Perrie och Louis med Eleanor. Liam skulle egentligen vara med Danielle men hon skulle tyligen vara hos Mary innan och hjälpa henne. Jag visste att tjejer normalt tog mycket längre tid på sig än killar när det hade med kläder att göra, men jag skulle nog ta lika lång tid på mig. Så nervös var jag. Om jag förstörde det här skulle jag aldrig förlåta mig själv.

Jag bestämde mig för att ringa Liam, kanske var han också vaken.

-Hello? sa han, bra. Han var inte nyvaken, det lät i alla fall inte som det.

-Liam! It's Niall!

-Hey man! Why are you up at this time?

-Oh you know.. I´m just really nervous..

-It´s gonna go great Niall! Don´t worry! 

-yeah.. Do you wanna come over?

-sure, Danielle just left. See you in fifteen minutes?

-Sure, see you bro.

-Bye.

En kvart senare var Liam hemma hos mig. Vi satt och spelade på mitt Xbox när det ringde på dörren. 

-I´ll get it. muttrade jag och gick bort till dörren. Jag öppnade och Harry gick in i lägenheten.

-Hey.

-Hi, I thought I´d come early. sa han ch tog av sig sina skor. Vi gick in i vardagsrummet och satte oss bredvid Liam. Vi tiurades om att spela. 

Några timmar senare

Vi hade bara suttit och spelat hela dagen. Harry och Liam hade försökt att prata med mig om dejten med Mary, men jag hade bara skjutit undan det.. Jag viste inte hur jag skulle agera. Det a

var så konstigt, jag hade aldrig i mitt liv varit såhär nervös förut. Jo, på första live showen på X Factor, men det var en annan sak. Det var svårt att förklara hur jag faktiskt kände så jag försökte att inte tänka på det. 

Jag låste upp min mobil och såg på klockan. 12.19

-Okay guys. You need to help me with what I should wear! sa jag och de pausade spelet.

-Really? 

-Really.

Vi gick in i mitt sovrum och fram till garderoben. Det var en walk-in-vloset, så vi gick alla in och började rota bland mina tröjor och skortor.

-Do you know what she´s going to wear?

-I have no idea.

-Well, it´s a bit tricky then. sa Liam och Harry nickade. Vi stod och letade ett tag, och efter ett tag tog Liam fram en vit skorta. Jag nickade accepterande. Harry höll sedan fram svart-brun kofta. Jag tog fram ett par jeans och

-Just.. Keep it simple. sa han och log svagt mot mig.

-Yeah. Good idea. Thanks guys!

Några timmar senare var det dags att hämta Mary. Jag, Liam och Harry gick ner tillsammans men utanför porten gick dom till Harrys bil och jag gick till min.

Jag satte mig i bilen och började köra (vi säger att Niall har körkort). Jag kramade ratten hårt när jag parkerade framför hennes hus. Det var ett ganska stort hus, två våningar. Det lyste i alla fönstren och jag såg människor i köket. En man, en kvinna och en tonåring. Han såg ut att vara några år äldre än mig. Jag gick ut ur bilen, gick fram till dörren och tog ett djupt andetag. Jag ringde på klockan. Efter några sekunder öppnade mannen jag hade sett i köket, Marys pappa.

-Good to see you again Niall. sa han och räckte fram handen. Jag tog den och log.

-Good to see you too Mr. Charton.

-Come in! sa han och jag stängde dörren efter mig. Bakom honom stod en liten kvinna och en lång kille. Marys mamma och bror, gissade jag.

-Nice to meet you Mrs. Charton! sa jag och log mot henne. Hon tog min hand och log tillbaka.

-Hi, I´m James. sa brodern och räckte fram sin hand. 

-Hey, Niall. Nice too meet you.

-Nice too meet you. sa han och vi tog i hand.

-So Niall, can I have a word with you? frågade Mr. Charton och jag nickade nervöst.

-Oh Mike, you´re scaring the young man! sa Mrs. charton och log mot mig. 

-No, don't worry Niall! I´m not one of those overprotective phycos that most of the teenage girls have in movies! 

Jag följde efter honom in i vardagsrummet. Vi satte oss ner i soffan och jag knäppte nervöst händerna framför mig.

-I just want to ask you one thing Niall. 

-Of course.

-Well, I know you´re in a band, One Direction right? And I know that you have a lot of girls that would kill to date you. You could practicly have any girl in the world! So, i guess my question is, are you serious with Mary? 

-Yes Mr. Charton. I know that most people probably think that we date girls all the time. But the truth is, I haven´t had a girlfriend in a very long time. And I´ve never wanted one, because I hadn´t met the right person, because I hadn´t met Mary. Mary is the most incredible person I´ve ever met, and I hope the whole girlfriend-situation changes now.I would never hurt her.

Mr. Charton verkade nöjd med svaret så han skakade min hand för andra gången ikväll och log tacksamt mot mig. Det kändes bättre nu, jag var inte lika nervös längre. Det kändes som att Marys pappa litade på mig nu. Vi gick ut i hallen igen och vöntade på att Mary skulle komma ner. Jag stod och pratade med James när hon kom ner för trappen. Det var som i en sån där täntig amerikansk film när det var skolbal. Men det kändes inte det minsta töntigt. Allt gick i slowmotion. Hon kom ner för trappen i en vacker klänning, vit kavaj och högklackade skor. Jag hade aldrig i mitt liv sett en vackrare människa.

___________________________________________________________________________________________________

Naaw eller hur!!

Sorry för att det tog lite tid! Men eftersom det är sista veckan innan jullov(YAAAAAYY) så måste jag göra en massa så jag får bra betyg :D heh. Jag vill hellre skriva ett långt bra kapitel än ett jkort trkigt kapitel, eller vad tycker ni?

Kommentera på nu! Det blir så mycket roligare då! <3

Alicia XX

Kapitlet är påväg! Patience is a vertue ;) Alicia

-Are you okay? undrade jag försiktigt.
Jag hade försökt att trösta henne i flera timmar nu, men hon kunde inte sluta gråta. Vi satt nu på hennes säng.
Hon skakade på huvudet.
-No.
-Can I do something for you?
-No, it's okay. Mary, I'm really sorry.
-For what?
-For not going shopping with you today! I know you have to get an outfit..
-Oh. It's okay.
-We can still go if you want!
-Really? You know you don't have to.
-I know, but I could use a sheer up!

Snart gick vi ut från Danielles lägenhet och började gå mot Oxford Street. Danielle verkade lite gladare nu när hon hade kommit ut i friska luften.

-First stop, Forever 21? frågade hon när vi var framme. Jag log och nickade. Vi gick runt och tittade, men hittade ingenting speciellt till min dejt. Vi gick vidare till Victoria's Secret och gick in och tittade runt. Jag köpte bara ett linne, men Danielle köpte en bh.

-We really need to find you something! sa hon och slog ut med armarna. Jag suckade.

-I know.. 

-maybe we should try thi store? frågade hon och pekade till höger. Jag tittade och såg en söt affär, vi gick in och såg oss om. Det var kläder, skor, smink, hattar, ja allt! Vi gick runt ett tag och jag provade jättempnga klänningar. Danielle var mitt smakråd. Den sista jag provade var en vit, tunn volangklänning. Den hade ett guldbälte i midjan. När jag kom ut ur provrummet såg hon på mig med stora ögon.

-Wow. That´s the one.

-Really? Don´t you think it shows to much legs?

-Well, is that a bad thing?

-Maybe.. I´m not fit, like you..

-Stop! Don´t you know that you´re beautiful? sa hon och började sjunga på What Makes You Beautiful. Jag skrattade och gick fram och kramade henne. 

-So I should by it?

-Definetly!

Jag tittade på prislappen, 120 pund. Bra, då kunde jag bjuda Danielle på Starbucks sen. Jag betalade och vi gick, som bestämt, mot Starbucks. Vi beställde och satte oss ner i varsin fåtölj. Plötsligt kom en tjej fram. Danielle log vant mot henne, jag försökte att inte se allt för chockad ut.

-Hi! sa hon blygt.

-Hello! sa varade Danielle.

-Can I take a picture with you? frågade hon och tittade på både mig och Danielle.

-Of course sweetie!

Ville hon ta bild med mig? Hon log och gav mig en kamera. Såklart inte, hon ville ta bild med Danielle. Men sen ställde hon sig bredvid mig, jag gjorde som Danielle, och jag la min arm om hennes axlar. Jag märkte att hon var nervös, men jag var nog mer nervös än hon.

-Thank you! sa hon och sprang bort till sina föräldrar igen.

-Do people come up to you everyday and asks if they can take a photo with you? frågade jag och tittade chockat på henne. Hon skrattade n'r hon såg min blick.

-Yes! Well, usually I don´t want to take photot, but I often hug them. But she was so sweet so I had to hug her!

-Oh. Why don´t you want to take photos?

Hon såg ner i golvet och hennes leende försvann.

-I get a lot of hate, some people think that I´m using Liam just to get publicity and to be famous. I just want to avoid that, so I don´t take photos at all. But people still think that I don´t love him.

-That´s horrible!

-Yeah, but I´m getting used to it.

Jag satte mig bredvid henne i hennes fåtölj och kramade henne.

-That´s nothing you should ever have to get used to.

-Maybe, but that´s the case.

Vi pratade inte mer om saken, jag märkte att hon bara blev ledsen. När vi hade fikat färdigt hade det kommit fram lite fler fans och jag tror att de hade känt igen migt. De tittade konstigt på mig men som förut så försökte jag ignorera det. 

Nu var vi hemma hos Danielle och tittade på gamla X Factor videos från när killarna var med. Eftersom jag inte var ett jättestort fan så hade jag inte sett dom, vi satt och dog av garv när vi tittade på alla. Vi tittade också på flera intervjuer från de senaste månaderna. Jag såg hur glad Danielle blev när Liam nämnde henne. Louis och Zayn hade tydligen också flickvänner, Eleanor och Perrie. Jag hade ingen aning om det. 

-Are they nice?

-yes! Eleanor is one of my best friends! I´ve only met Perrie one or two times so I don´t now her that well, but she´s lovely! Maybe we could eat dinner sometime?

-That would be nice! If I´m not intruding?

-Oh god, no! i´m sure they would love to meet you! Plus, you´re gonna be one of us soon enough.

Vad menade hon? Var jag inte deras vän än?

-What do you mean with 'one of us'?

-You know, one of the girlfriends. sa hon och log. Vad menade hon med det? Menade hon.. Niall? Jag kunde inte hjälpa att le tillbaka.

-You know it´s true. He really likes you Mary. fortsatte hon sedan.

-Thankyou. sa jag och kramade henne.

__________________________________________________________________________________

En kortis, men kommentera! :)

Någon annan som blev fast på ett tåg imorse i kaoset? xxAlicia

Mary

Niall och jag gick där hand i hand, på stranden. Vattnet vågade och himlen var ljust rosa. jag snubblade och ramlade ner i den mjuka sanden, så här vill jag att det ska vara för alltid. Niall satte sig ner bredvid mig i sanden. Jag tog upp lite sand i min hand. Jag studerade sanden med mina ögon, sedan kastade jag iväg sanden i vattnet. Jag kramade Niall.

Fast ja, nu var det ju så här att jag hade drömt alltihop. Det hade inte hänt, Niall och jag hade inte suttit på stranden i sanden tillsammas. Alltihop var bara en dröm.

Jag vaknade runt 9, tog min mobil och gick in på twitter. 11 nya följare, och alla verkade gilla One Direction. Hur får dom tag på min twitter egentligen? Jag läste lite vad alla som jag följde hade skrivit. 

@NiallOfficial; Amazing night with my friend :) @MaryyyCharton 

Okej, nu fattar jag varför jag fått så många nya följare. Fast det stör jag mig inte på. Han får gärna fortsätta tagga mig i hans tweets. 

Jag kände hur min mage kurrade. Bäst att gå ner och äta något! Jag gick ner till köket, där satt mamma och pappa. 

-Goodmorning Mary! sa mamma och log, jag log.

-Goodmorning! svarade jag henne, sedan öppnade jag kylskåpet.

Jag tog det gamla vanliga -macka och ett glas mjölk. Det är mest för att jag inte orkar lägga ner till på min frukost.

När jag ätit klart ringde jag till Danielle.

-Hi, it's Mary. 

-Hello.. sa Danielle, jag vet inte men det lät som hon var ledsen.

-Wait? Are you sad? frågade jag henne.

Yeah, a little. sa hon.

-Why? frågade jag henne..

-My grandpa died last night.. sa hon och jag hörde hur hon snyftade.

-Aww, Dani. I'm coming home to you now! Bye! sa jag

-B-bye. sa hon, hon var verkligen ledsen.

Jag la på. Sedan sprang jag upp på mitt rum och tog fram kläder. Sedan klädde jag på mig snabbt som blixten. Jag borstade håret och tänderna. Sedan tog jag min mobil och mina pengar med. Ifall vi skulle gå och shoppa.

-Mary! Why are you so hurry? ropade mamma.

-I have to go home to Danielle! Her grandpa died yesterday, she is sad. And I'm her friend. I need to comfort her! sa jag och tog tag i mina ballerina skor, sedan sprang jag ut genom huset. Jag struntade i att sätta på mig skorna och tog dom i handen istället. 

Jag sprang upp för trapporna och äppnade dörren häftigt.

-Danielle?! Dani?? skrek jag och sprang runt i hennes lägenhet. Hon öppnade dörren till badrummet och kom ut. Jag stannade häftigt, jag studerade hennes ansikte. Hon hade gråtit mycket. 

-Dani, what happened?! sa jag och gick frot emot henne och kramade hårt om henne. 

Hon snyftade, jag kunde inte hålla mig. Det är så känslosamt. Jag grät också.

_____________________________________________________________________________________________________

Såååååå!

lite drama.... 

KOMMENTERA! GLÖMM INTE DET! :D

Jag gick in i huset och fortsatte prata med killarna. Jag tystnade när jag hörde steg från köket.

-Mary?

Pappa. Jag visste inte att dom var hemma, var dom inte på jobbet idag? I alla fall så kom pappa in i hallen och såg förvånat upp när jag stod där med fyra killar. Jag log nervöst. 

-Hiii.. dad. This is Louis, Liam, Zayn, Harry and Niall.

Jag tittade nervöst mot honom. Jag kunde inte tolka hans blick. Var han arg eller glad att jag hade killvänner? Jag gick lite mot honom och jag hörde att killarna nervöst gick efter.

-Well hello boys. Nice too meet you, I´m Mary's father. Ben. sa pappa och gick fram mot killarna och mig. De skakade hand och hälsade. Jag suckade av lättnad och gick upp mot mitt rum. Killarna följde efter mig upp för trappan.

-Mary? ropade pappa och jag vände mig om.

-Open door.

Jag suckade och kände att jag blev varm på kinderna. Måste han vara så pinsam? Vad trodde han vi tänkte göra? jag och fem killar?

Jag gav honom en mördarblick och han log mot mig, hans plan var tydligen att skämma ut mig totalt inför killarna. Mina föräldrar var ganska bra på sånt. Jag himlade med ögonen och fortsatte upp för trappen, jag hörde hur pappa skrattade lite. När vi hade gått in i rummet stängde jag dörren i alla fall. Vi satte oss på min säng och bara pratade. Efter ett tag behövde Liam gå, han skulle träffa Danielle.

-Yeah, I have to go aswell.. sa Louis och knuffade till Harry. 

-Erhm.. Yeah, me too. Louis you´re driving me home. 

Dom ställde sig upp. Jag förstod vad de försökte göra. Zayn fattade ingenting så han satt kvar. Louis såg på honom som att han var dum i huvudet. Jag kunde inte hjälpa att le lite.

-Erhm. Zayn, don´t you have to go somewere? frågade han efter ett tag och harklade sig. Zayn tittade undrande på honom och efter ett Louis hade gjort gett honom några blickar så fattade han äntligen.

-Oh! Uhm, yeah! I have to.. go and.. do this thing..

Jag log större ch kramade alla. Niall sa också hejdå och killarna gick ut från mitt rum och stängde efter sig.

Jag tittade på Niall, jag höll på att skratta ihjäl mig. Jag försökte att inte skratta, men när jag tittade på Niall och jag såg att han hade samma problem kunde jag inte hålla det inne. Jag och Niall skrattade så länge och högt så jag fick ont i magen. Jag höll mig på magen och försökte att sluta skratta. Efter ett tag funkade det och vi satt normalt på sängen igen.

-Well, at least they tried! sa han och vi skrattae ännu mer. Han var så fantastisk. Jag hade aldrig tråkigt när jag var med honom, och även om jag skulle ha det någon gång så kunde jag bara se in i hans ögon och dagen skulle vara räddad.

-So what do we do now? frågade han och log.

-We could watch a movie?

-Yeah!

Vi valde 21 Jump Street och jag gick ner till köket för att fixa popcorn. Jag tog fram två påsar, eftersom både Niall och jag åt mycket. Jag tvekade fortfarande om jag verkligen skulle äta så mycket, men eftersom Niall tyckte om tjejer som åt mycket så struntade jag i det. Jag litade på honom. Jag hörde steg i trappen och vände mig om. James.

-Hey bro. What's up?

-Hey, nothing. Who were here before?

-Ehm, just some friends.

-Oh, what are their names?

-Ehm.. Zayn, Louis, Harry, Liam and Niall.

-Oh, have they all left?

-Erhm.. No, Niall´s still here.. mumlade jag eftersom jag inte avr säker på hur han skulle reagera. James var den jobbigaste brorsan i hela världen, men han älskade mig, det vet jag. Han skulle inte tveka med att beskydda mig. Jag hade aldrig haft en pojkvän förut så han hade aldrig behövt vara den store, stakre brodern som inte gillade hans systers pojkvänner. Han brydde sig inte om Mika och Charlie, han kände dom också. Men jag undrade hur han skulle reagera när han fick veta att jag och Niall skulle på dejt på fredag.

-Wait, wait, wait. There is a boy in your room? frågade han och jag nickade. Han lyfte förvånat på ögonbrynen. 

-Huh. That´s never happend before.

Jag slog honom lätt på armen och satte in popcornen i microvågsugnen.

-So are you two.. like dating?

-Not yet.

-What do you mean with that?

Jag tvekade. Skulle jag berätta om dejten?

-Well, we´re going on a dait on friday.

-I have to speak with him before that. 

-What?

-Yeah! no one can dait you before they speak to me, what if they´re not good enough?

Jag log mot honom. Vi kramades inte ofta, oftast var vi osams eller träffades inte på några dagar. Men nu tog jag ett steg fram för att krama honom, och han kramade tillbaka.

-Thank you.

Microvågsugnen plingade till och jag släppte James. Jag tog ur popcornen och hällde dom i en skål. Jag började sen gå mot trappen igen.

-Hey! ropade han och jag vände mig om.

-No funny business!

Jag suckade för andra gången för dagen och log lite svagt. Jag gick upp till mitt rum och såg Niall ligga på sängen och hålla på med sin mobil. Han tittade upp och log mot mig och jag kunde inte låta bli att le tillbaka. Jag satte mig på sängen och gav honom popcorn skålen. Sen hämtade jag kontrollen och vi playade filmen. 

Jag hade sett den filmen många gånger förut, det var min favoritfilm. Men jag hade aldrig skrattat så mycket som jag hade gjort med Niall. Det räckte med att någon i filmen sa ett ord, vi kunde kolla på varandra med en viss blick och brista ut i gapskratt. Det var inte klokt. 

-I don´twant to, but I have to go. We have to get up early tomorrow, got this interview.. a han efter ett tag. Jag nickade.

-Okay, I´ll walk you downstairs.

På vägen ner tog jag med mig popcornskåle och ställde den i köket. Niall tog på sig sina skor och jag kom ut i hallen. Han tog på sig sin jacka och sträckte på sig.

-Well, bye Mary. sa han och kramade mig hårt. Vi stog så några minuter. Jag andades in hans doft, tryckte mitt ansikte mot hans axel. Ingen gav bättre kramar än Niall. Jag hade hört någon gång uttrycket "Horan Hug", och nu förstod jag vad alla fans pratade om. Han kramar var dom bästa. Dom fick en att känna sig trygg, som om inget i världen kunde skada dig. Tillslut släppte han och log mot mig.

-See you on friday. sa jag när han öppnade dörren bakom sig.

-Looking forward too it.

Innan han stängde dörren gav han mig ett sista perfekt leende och jag smälte inombords. Dörren stängdes och en pust av ljummen sommarnattsluftkom över mig. Jag suckade lyckligt och gick in i vardagsrummet. Där satt hela min familj och tittade på tv. Den vanliga kvällssysslan.

-So, how was the movie? frågade James och log finurligt mot mig. Jag gav honom en mördarblick. Inte inför mamma och pappa. Dom skulle baa hålla på sådär som föräldrar gör.

-You were laughing quite a lot i heard? frågade sen mamma. -Who was here? Mika or Charlie?

Jag försökte dölja en suck, nu börjades det..

-None. Hi´s name is Niall. He´s a friend of Danielle´s that I like very much. It´s probably good for you to know that we´re going on a date on friday.

Jag andades. Jag ville bara få ut allt på en gång så att dom inte behövde undra och fråga så mycket. De såg fövånat på mig.

-Well, I just said hello to him.. I would very much like to meet this young fella' before friday.

Jag suckade. Måste pappa hålla på sådär?

-Well he´s picking me up before so you can talk to him then..

-Ooh!! This is so exciting! yu´ve never been on a date before, haven´t you? frågade mamma uppspelt. Jag skakade lite på huvudet.

-Oh I have the perfect jumper for you! It has-

-mom, I´m sorry but i´m going shopping with Danielle tomorrow. i´m gonna buy an outfit then. avbröt kag henne.

Hon såg lite sårad ut men nickade och log. Hon tog fram sin plånbok.

-Oh i see. Well, the least I can do is paying for it. Here you go. sa hon och tog fram fem 10 pundssedlar. 200 pund, 2000 kronor. Jag tog chockat pengarna och kramade henne. Jag hade aldrig fårr såhär mycket pengar av mamma förut.

-Thank you mom. I love you.

-I love you too sweetie.

Vi drack te och pratade inte mer om saken. Jag tror att de fattade att jag tyckte det var lite pinsamt att prata om det. Jag var inte den som pratade så mycket om mina känslor. 

Jag gick upp till mitt rum och började göra mig iordning. jag tvättade bort sminket och suckade åt mina fräknar, varför satt dom på just min kropp? Mitt ansikte och hela min rygg  var full av fräknar. Dessutom hade jag börjat få på armarna också. Suck.

Jag kände hur trött jag var och bytte snabbt om till pyjamas. Jag la mig ner i sängen. Innan jag somnade tittade jag snabbt på Twitter och Instagram. Jag såg att jag hade fått nåra fler följare idag, jag gick in och kollade.

@Nialls_Snowflake

@Liams_Paynis

@HarrysCurls

@Leyla-Directioner-1Dwife

M.m Troligen var det för att jag hade ätit med killarna idag. Men jag hade inte sett några paprazzis? Och även om några hade sett oss, hur kunde de veta mitt twitter namn?

Jag struntade i det och försökte somna istället.

Jag lyckades.

____________________________________________________________________________________________________

Ok, det här var det längsta kapitlet från mig på länge??

Det förkänar KOMMENTARER.

Kom igen nu, ni har varit lite lata på den fronten på sista tiden... :)

PUSS Alicia

Niall

-Mary! sa jag när jag okmmit fram till toaletterna.

-I'm so sorry, i didn't mean to be an idiot. But I really am. Sorry. sa jag med hoppom att hon skulle öppna, men istället svarade hon.

-Niall, it's okay. I'm just so unsure, and i hate it. But it's okay, and i mean it! hon höjd rösten lite på slutet, men inte så hon skrek.

-Good, come and eat now. sa jag med ett leende, men jag slutade le när jag kom på att hon inte kunde se mitt leende.

-Sure. sa hon och öppnade dörren, jag kramade om henne. 

Jag log. Hoppas bara jag inte är korkade igen.

-come! sa jag och tog henne i handen, jag drog med henne till bordet igen. Vi slog oss ner och började äta igen.

Vi alla pratade och hade riktigt trevligt. Riktigt trevligt.

-So, do you remember? Friday? frågade Louis och skrattade. Vad var det för roligt med det?

-Yes! Our date! sa Mary, hon kollade på mig och sedan mot Louis och log. 

Mary

Jag hade blivit osäker när Niall sa att han aldrig träffat en tjej som ätit lika mycket som honom. Jag visste inte om han menade att det var dåligt, eller om det var bra. Men när jag låst in mig på toaletten hade han kommit och förklarat hur han menade. Han menade det på ett bra sätt, vilken tur!

Vi satt och åt, det kom fans som ville ta bilder eller få autografer. Killarna kunde ju inte tacka nej, men det gjorde mig inget. Det är bara roligt att få kolla på hur det kan gå till när det kommer fans. Dom flesta av fansen är snälla också! Men vissa gav lite onda blickar, som typ menar "killarna är mina!" eller liknande saker.

Vi satt och pratade länge, men när klockan var runt tre behövde Danielle gå. Vi fortsatte snacka, men en halvtimme senare gick vi.

-I want to see your house! sa Louis, Liam och Harry nickade. Tydligen ville dom också det.

-Are we gonna go home to me? frågade jag, alla killarna nickade och log.

-I'm going home to me, call me if something happens. sa Paul.

-We will! sa Liam, Paul gick iväg men vi fortsatte hem till mig.

-This is my house, or my dads house. sa jag och kollade på killarna.

-Beautiful! sa Louis.

-Thank you! sa jag och låste upp dörren så vi kunde gå in, tydligen var ingen hemma.

-Wow, it's soo beautiful! sa Louis, egentligen är det bara ett vanligt hus. 

_____________________________________________________________________________________________________

Hinner inte skriva mer, ska göra lite spanskaläxa nu :)

Förhör i morgon...

//Amanda